ÄSPHULTS KYRKA

Kyrkomiljö
Äsphults kyrkby ligger högt uppe på Linderödsåsen i norra Skånes inland i ett småbrutet
åker-, skogs- och haglandskap. Genom socknens östra del rinner Vramsån som har sitt
källsprång i Bosarpssjön och Store mosse belägna i angränsande socknar i väster och
nordväst. Koncentrationen av arkeologiska lämningar visar att Vramsån och dess vattensystem
har haft en stor betydelse för bosättningar och annan verksamhet under förhistorisk
tid. Den äldsta kartan över socknen från 1663 visar Äsphults kyrkby som en
mycket liten by bestående av några få gårdar liggande intill kyrkan vid ett vägskäl där
fyra vägar från de närmaste byarna strålar samman. Öster om kyrkan låg prästgården.
Närmast byn fanns öppen åkermark men därefter tog hed eller skogsmark över landskapet.

Äsphult ligger i ett lågexploaterat område lite avsides från nuvarande huvudvägar och
har därmed inte förändrats av modern bebyggelse i någon större utsträckning. Dagens
by består av en blandad, huvudsakligen äldre, bebyggelse i den gamla bykärnan och längs
tillfartsvägarna. Öster om kyrkan ligger prästgården som numera endast består av en
länga, byggd 1755, sedan den gamla prästgården från 1600-talet brunnit ned.
Prästgården är inredd med bostadslägenheter och tillhör inte längre församlingen. Söder
om kyrkogården ligger den gamla byskolan som fungerar som byns bibliotek och samlingslokal.

Kyrkan och delar av kyrkogården ligger inom registrerat fornlämningsområde
Äsphult 93:1 Fornlämningen utgör en del i den historiska bytomten utifrån 1815 års karta
och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen.

Kyrkogård
Dagens kyrkogård har utvidgats i flera omgångar. Den äldsta kyrkogården bestod av
området närmast kyrkan i form av en oregelbunden rektangel med något längre sidor
mot norr än söder. Huvudingång till kyrkogården var i kyrkogårdens sydöstra hörn. En
mindre utvidgning av kyrkogården gjordes mot söder mellan åren 1866 och1868. Kyrkogården
fick därmed nästintill lika stor yta norr om kyrkan som i söder. En ny trädkrans
planterades kring kyrkogården och en ny grind gjordes i söder. I gångar och runt gravkvarter
planterades liguster och hagtorn. Nästa utvidgning gjordes åt väster och invigdes
1901. Den västra delen delades in i fyra kvarter med huvudgångar i korsform och raka
gravrader från norr till söder. För att kunna bevara äldre gravplatser och inte behöva
flytta dessa gjordes ytterligare en utvidgning av kyrkogården mot norr efter ritningar av
Manne Carlsson, arkitektkontoret i Kristianstad. Det nya området delades in i två kvarter
med gravrader från norr till söder med låga rygghäckar av avenbok och invigdes 1946.
Under början av 1990-talet anlades en minneslund strax sydost om bårhuset efter ritningar
av Sven-Erik Patriksson.

Kyrkogårdens äldre delar kringgärdas av en kallmur, delvis i form av stödmur. Innanför
muren finns en häck av hagtorn och en trädkrans, av huvudsakligen äldre friväxande
träd av lind, lönn, kastanj och ask. Tidigare har också alm ingått i trädkransen. De äldre
delarna av kyrkogården är huvudsakligen grästäckta med singeltäckta huvudgångstråk.
Relativt många gravvårdar är bevarade men endast ett fåtal som grusgravplatser med
begränsning av stenram, järnstaket eller buxbom. Gravvårdsmaterialet består av till stora
delar höga gravvårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal i de östra delarna och i den
västra delen låga gravvårdar från 1900-talets första hälft. Intill minneslunden ligger en
medeltida gravhäll med ett rundkors i relief. En trapetsformad sten som kan vara en
äldre gravhäll står mot norra muren. Några solitära träd finns på den äldre kyrkogårdsdelen
och vintergröna växter finns framför allt på den norra delen. I övrigt är det sparsamt
med planteringar. Minneslunden i nordöstra delen består av en minnesplats i form
av en rundel lagd med gatsten samt en liten plantering.

Nya kyrkogården i norr begränsas av en kallmur med vall innanför samt hagtornshäck
och trädkrans av knuthamlad lind. Gravvårdarna är låga och står i gräs med
planteringsramar framför och rygghäckar. Gångstråken är singeltäckta. En allé av pelarek
löper genom områdets mitt.

Byggnader på kyrkogården
På västra delen av kyrkogården ligger ett bårhus ritat av Sven-Erik Patriksson, uppfört
1957. Bårhuset har vita, slätputsade fasader med en låg, gråmålad sockel och ett utskjutande
listverk vid takfot och gavelkrön. Bårhuset täcks av ett brant sadeltak, täckt med
rött taktegel. På östra gaveln finns en rakavslutad port med stenomfattning och en ingångsport
med dubbla trädörrar. På norra långsidan sitter tre små fönster strax under
takfallet.

Källor
Från gångna tider i Äsphult, Anders Ranger, Äsphult 1991.
Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, 2015.
Sockenkyrkorna kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008.
Underhållsplan för Äsphults kyrka, Ponnert Arkitekter AB, 2004.
Äsphults kyrka murverksdokumentation, Magnus Lindhagen, med bidrag från Jimmy Juhlin
Alftberg, Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne, Rapport 2006:7.
Äsphults kyrkogård, Vård- och underhållsplan, Hanna Cöster, Maria Johansson och Tony
Svensson, Regionmuseet i Kristianstad/ Landsantikvarien i Skåne, Rapport 2016:41.