HARMÅNGERS KYRKA

Tornet till Harmångers kyrka är en kastal som troligtvis byggdes under tidig medeltid. Denna typ av anläggning ska ha uppförts som försvarsverk eller till förvaring. När kastalen i Harmånger övergick till att bli klocktorn är okänt. Kastalen har en sockel av murad natursten med synliga fogar och spritputs på fasaderna. Dörröppningen och luckorna är spetsbågiga. Kastalen kröns av ett högt spetsigt torn klätt med falsad gråmålad plåt som är dekorerat med fialer. Både fialerna och tornspiran avslutas med dekorativa spiror. Kastalen fick sin nuvarande utformning med strävpelare och andra arkitektoniska detaljer i gotisk stil vid ombyggnaden år 1888 efter ritningar av Magnus Iseus.

Gravkapellet är placerat sydväst om kyrkan och kastalen i utkanten av kyrkogården. Väster och norr om gravkapellet är markytan asfalterad. Kapellet är uppfört år 1940 som bårhus och ombyggt under 1980-talets mitt. Byggnaden är enkel till sin arkitektur och täcks av spritputs. Sockeln är gråmålad, sadeltaket täcks av gråmålad bandplåt och den kraftiga takfoten i trä är brunmålad. Den enda utsmyckningen utgörs av ett runt fönster insatt i det norra gavelröstet.

En lönnallé leder fram till kyrkogårdens entré i väster. Där står grindstolpar av sten, som kröns av urnor. Grindarna är avhängda. Några enstaka gravar finns på kyrkans norra sida där också syrener är planterade. Kyrkogården, som sträcker sig öster och söder om kyrkan, är gräsbevuxen och omramas av en caraganahäck. Längs den östra gränsen är björkar planterade och på den norra sidan finns björkar längs häckplanteringen, likaså i den sydvästra delen av kyrkogården. En tät allé av lönnar och lindar sträcker sig fram till kyrkans kor från kyrkogårdens entré i öster. Gångarna är asfalterade på hela kyrkogården. De äldre delarna norr och öster om kyrkan uppvisar en mängd äldre gravar med varierad utformning. Där finns gjutjärnskors, träkors, stenramar och två gravhällar som flyttats ut från kyrkan. Ytterligare några gravhällar från 1600-talet finns uppställda mot gravkapellet. Utmärkande är bl.a. gravvårdar efter disponenter från Strömsbruk.

År 1964 byggdes kyrkogården ut i sydostlig riktning. Denna del har måbär planterade mellan de raka kvarteren. Längs med den utbyggda delen finns nyplanterade björkar och lindar. Väster om 1960-talets utbyggnad förstorades kyrkogården med ett stort område år 1988 där marken är gräsbevuxen och svängda asfalterade gångar leder genom det parkliknande området. Denna del, där många olika trädarter såsom gran, björk och pil finns representerade, avslutas med ett dike i söder. Närmast den äldre delen av kyrkogården finns sedan 1988 en minneslund markerad med träkors, ankare och en stensatt damm. Väster om minneslunden är låga sandstensmurar med planteringar på anlagda i öst-västlig riktning som avgränsning mellan gravkvarteren.

Tornet till Harmångers kyrka är en kastal som troligtvis byggdes under tidig medeltid. Denna typ av anläggning ska ha uppförts som försvarsverk eller till förvaring. När kastalen i Harmånger övergick till att bli klocktorn är okänt. Kastalen har en sockel av murad natursten med synliga fogar och spritputs på fasaderna. Dörröppningen och luckorna är spetsbågiga. Kastalen kröns av ett högt spetsigt torn klätt med falsad gråmålad plåt som är dekorerat med fialer. Både fialerna och tornspiran avslutas med dekorativa spiror. Kastalen fick sin nuvarande utformning med strävpelare och andra arkitektoniska detaljer i gotisk stil vid ombyggnaden år 1888 efter ritningar av Magnus Iseus.

Gravkapellet är placerat sydväst om kyrkan och kastalen i utkanten av kyrkogården. Väster och norr om gravkapellet är markytan asfalterad. Kapellet är uppfört år 1940 som bårhus och ombyggt under 1980-talets mitt. Byggnaden är enkel till sin arkitektur och täcks av spritputs. Sockeln är gråmålad, sadeltaket täcks av gråmålad bandplåt och den kraftiga takfoten i trä är brunmålad. Den enda utsmyckningen utgörs av ett runt fönster insatt i det norra gavelröstet.

En lönnallé leder fram till kyrkogårdens entré i väster. Där står grindstolpar av sten, som kröns av urnor. Grindarna är avhängda. Några enstaka gravar finns på kyrkans norra sida där också syrener är planterade. Kyrkogården, som sträcker sig öster och söder om kyrkan, är gräsbevuxen och omramas av en caraganahäck. Längs den östra gränsen är björkar planterade och på den norra sidan finns björkar längs häckplanteringen, likaså i den sydvästra delen av kyrkogården. En tät allé av lönnar och lindar sträcker sig fram till kyrkans kor från kyrkogårdens entré i öster. Gångarna är asfalterade på hela kyrkogården. De äldre delarna norr och öster om kyrkan uppvisar en mängd äldre gravar med varierad utformning. Där finns gjutjärnskors, träkors, stenramar och två gravhällar som flyttats ut från kyrkan. Ytterligare några gravhällar från 1600-talet finns uppställda mot gravkapellet. Utmärkande är bl.a. gravvårdar efter disponenter från Strömsbruk.

År 1964 byggdes kyrkogården ut i sydostlig riktning. Denna del har måbär planterade mellan de raka kvarteren. Längs med den utbyggda delen finns nyplanterade björkar och lindar. Väster om 1960-talets utbyggnad förstorades kyrkogården med ett stort område år 1988 där marken är gräsbevuxen och svängda asfalterade gångar leder genom det parkliknande området. Denna del, där många olika trädarter såsom gran, björk och pil finns representerade, avslutas med ett dike i söder. Närmast den äldre delen av kyrkogården finns sedan 1988 en minneslund markerad med träkors, ankare och en stensatt damm. Väster om minneslunden är låga sandstensmurar med planteringar på anlagda i öst-västlig riktning som avgränsning mellan gravkvarteren.