HALLINGEBERGS KYRKA

Kyrkogårdens historik
Medeltid Enligt landskapslagen skulle kyrkogården vigas av biskopen i samband med att han inviger kyrkan. Kyrkogården skulle ha ett stängsel. Det markerar det område där kyrkobalken gäller och håller djuren ute. Ansvaret för underhållet av stängslet var uppdelat styckvis på församlingsborna.
1706 Lantmäteriets äldsta karta som avbildar kyrkan och kyrkogården.
1862 Utvidgning på sydöstra sidan.
1864 Utvidgning på nordöstra sidan och en stenmur anlades runt hela kyrkogården.
1888 Nya kyrkogården invigds 17 juni, den norra delen tillkommer. Det östliga området med gräsmatta, som idag ligger utanför inhägnanden, var kyrkogård fram till denna tidpunkt. 7
1897 Brukare från varje hemman gjorde kördagsverken år kyrkogården. Man förberedde för planteringar.
1898 En trädgårdsmästare anlitades för att anlägga planteringar på kyrkogården.
1901 Järnstaket, på östra sidan av kyrkogården, uppfördes.
1905 Kvarter F, tas i bruk. Den första begravningen var prostinnan Sofia Redelius född Rydberg.
1923 Gräsmattor anläggs på de norra kvarteren.
1929 Gravkarta upprättades för kyrkogården, som har samma utsträckning som i dag.
1931 Järnkorsen på kyrkogården samlas på ett ställe på kvarter A. Korsen är från 1700- och 1800-talet och restes över vallonättlingar som var bruksarbetare på Ankarsrum.
1936 Gravkapellet med tujahäcken framför uppförs efter ritningar av Johan Erik Fant.
1947 Vattenledningen drogs fram till kyrkogården.
1953 Tuja, spirea och ölandstok planteras på norra kvarteren.
1957 Ytterbelysning till kyrkan och gravkapell projekteras, ATA.
1959 Häck av avenbok planteras på den östra sidan.
1990-tal Igenläggning av gångar, grusgångarna lades med stenmjöl, borttagning av grusgravar och stenramar, de knuthamlades almarna togs bort och nya tujor samt hagtornsträd planterades istället.

Sockenbeskrivning
Hallingebergs socken ligger i övergången mellan skärgården och det småländska höglandet. Terrängen är starkt kuperad och omväxlande. Området karakteriseras av ett dramatiskt sprickdalslandskap som skapats när inlandsisen drog sig tillbaka. På båda sidor om det långsträckta sjösystemet löper rullstensåsar. I hela Tjustbygden finner man rikligt med förhistoriska lämningar och så också omkring Hallingbergs kyrka. I socknen finns fyra fornborgar. Tjustbygden är en av platserna i länet som utpekats som förhistorisk centralbygd med mängder av lämningar och fynd. Socknen är långsmal, över tre mil lång och på sina ställen knappt en halvmil bred. Bebyggelsen karakteriseras av små bebyggelseenheter, många ensamgårdar och torpbebyggelse. Området har en låg uppodlingsgrad. Hallingebergs socken har sedan 1918 två kyrkor, Hallingebergs kyrka i norr och Ankarsrums i söder. Vid entrén på Hallingeberg kyrkogård står smidda järnkors som rests över arbetarna från Ankarsrum bruk. Ankarsrum järnbruk anlades 1655 och omfattade gjuteri, mekanisk verkstad, pressverk, och emaljverk. 1918 övertogs den tidigare frikyrkan i Ankarsrum av Hallingebergs socken.

Kyrkan
På platsen där Hallingebergs kyrka är uppförd stod redan under medeltiden en kyrkobyggnad. Den revs och ersattes i slutet av 1759 av en kyrkobyggnad som byggdes i en brytningstid mellan olika stilideal. Exteriör bär kyrkan drag av barockens stildrag t.ex. den tunga byggnadskroppen och de elliptiska muröppningarna, medan interiören präglas av rokokon framförallt i orgeln, altaruppsatsens och predikstolens utformning. Kyrkan uppfördes med medel donerade av Anna Cederflycht. Ritningarna gjordes av överintendenten Carl Hårleman, en av Sveriges mest anlitade arkitekter vid den här tiden. Ritningarna justerades av biskop Andreas Olavi Rhyzelius. Kyrkobyggnaden är både exteriört och interiört relativt välbevarade och utgör ett gott exempel på en kyrkobyggnad från en period som representeras av få kyrkliga byggnader i länet.

Beskrivning av kyrkogården idag
Allmän karaktär
Kyrkogården som helhet karakteriseras av den blandade trädkransen, det strikta gångsystemet, stora gräsytor och rygghäckarna. Området med gravkapellet och björkdungen är ett komplement från den funktionalistiska perioden som är väl anpassat till gångsystemet och planteringarna från sekelskiftet.
Kyrkogårdens äldsta del i söder ligger på kyrkbackens topp med kyrkan på den norra sidan. Bakom kyrkan, på norra sidan, men fortfarande uppe på höjden ligger gravkapellet och minneslunden med utsikt ned över backen och arrendegården till prästgårdsjorden. I slutningen ligger kvarter F, ett kvarter med buxbomsomgärdade grusgravar. Ett stort område med linjegravar är placerade längst i norr. Det nordligaste området ligger i en svacka och dränerades för att kunna användas som kyrkogårdsmark.
Fram till 1990-talet var stora delar av kyrkogården täckt med grusgravar inom stenramar längs grusbelagda gångar som kantades av knuthamlade pyramidalmar och tuja. Under 1990-talet såddes grusgravarna igen med gräs. De formklippta tujorna ersattes med nya oklippta och framför kyrkan planterades två otuktade hagtornsbuskar.

Omgärdning:
Kyrkogården omges idag av en hög trädkrans mot öster, norr och delvis väster. Den östra sidan består uteslutande av lindar, medan de andra sidorna är planterade med en blandning av ask, lönn och alm. Trädkransarna anlades på våra lantkyrkogårdar främst under 1800-talet. Den södra och sydvästra sidan slutar i en brant sluttning. Nedanför växer en blandskog med höga träd som hjälper till att inrama begravningsplatsen. Den östra sidans strama linje med höga lindar skapar en markerad inramning. På den östra sidan, ut mot dagens parkeringsplats, finns kyrkogårdens två ingångar. Båda ingångarna har grindar i smidesjärn som är svartmålade. Lindarna, och promenadvägen med parkbänkarna, är ett franskklassicistiskt stilutryck som ofta användes vid sekelskiftet 1900 på våra kyrkogårdar. Hallingbergs kyrkogård är ett särskilt fint exempel från denna tid.

Gångsystem
Huvudingången i sydöst leder fram till kyrkans sydöstra hörn. Härifrån fördelar sig gångsystemet ut över kyrkogården till de olika kvarteren. Gångar finns längs med kyrkogårdens ytterkant i norr, i söder framför kyrkans fasad med en sidogång mellan kvarter A och B ut till södra ytterkanten av kyrkogården. I kvarter A och F finns ett finmaskigt nät med gångar som ledder fram till varje enskild grav. Längs gångarna är nyare parksoffor i smidesjärn och trä placerade. Belysningen på kyrkogården är installerad under senare tid. Belysningsstolparna är av smidesjärn. På fotografier av kyrkan kan man se att belysningen tidigare var uppsatt på enkla stolpar av trä. Gångarna på kyrkogården ändrades på 1990-talet från grus till stenmjöl och många gångar såddes igen.

Gravvårdstyper
De mest iögonfallande gravvårdarna på Hallingeberg kyrkogård är de smidda järnkorsen som rests över bruksarbetarna på Ankarsrums bruk. Kyrkogårdens äldsta gravvård är ett av dessa kors. Det är rest över hammarsmeden And P Bruce född 1794. Korsen är trekantiga som en symbol på guds treenighet. Gravvårdarna gick i arv från far till son. De äldre korsen har en graverad namnskylt medan de yngre har en emaljplatta tillverkad på emaljverket som inrättades på Ankarsrums bruk. På kyrkogården finns ca 25 smidda gravkors. Det finns också exempel på gjutjärnsvårdar i form av kors och en urna. Samtliga smides- och gjutjärnsvårdar bör införas på församlingens inventarieförteckning.
På kyrkogården finns fyra daterade läsbara gravstenar som är äldre än 1850; A78, A69, C56 och E199. Dessa stenar räknas som kyrkliga inventarier och alla gravvårdar av denna typ bör vara uppförda på kyrkans inventarieförteckning. Efter 1850 började industriellt producerade gravstenar att försäljas via kataloger. Gravsten och stenram såldes tillsammans som ett helt arrangemang för gravplatsen. Tidigare var stenarna hantverksmässigt tillverkade och därför unika. I Västervik finns flera stenindustrier med gravstenstillverkning. Gravstenarna är oftast i svart granit, ett mindre antal grå och bara några procent i röd granit. På Hallingebergs kyrkogård dominerar granit som gravvårdsmaterial. Den äldsta vården av sten med årtal på kyrkogården, är den över klockaren Nils Hallberg med frun Catharina som gick bort 1832. Nils kom från Spånga by och efterträdde sin morfar som klockare 1787.
Det finns flera bevarade prästgravar på kyrkogården; B48, C49, C55, F1 mfl. Dessa gravplatser är exempel på särskilt kulturhistoriskt värdefulla gravar som bör bevaras. För en närmare redogörelse för kyrkans präster genom tiderna se "Ankarsrum Hallingbergs socken", 1989.

Minneslund
Minneslunden anlades i november 1984, utanför sakristian. Lunden är ca 14 meter och kvadratisk, täcks av gräsmatta och avgränsas med en klippt häck. I mitten är ett mindre flerstammigt träd, möjligen en kornell, planterat. I väster ligger en sten med inskriptionen Minneslund och ett kors som omges av en mindre blomsterplantering. Parksoffor är placerade på södra och norra sidan. Från minneslunden har man en fin utsikt över kyrkogården och vidare ut över bygden.

Byggnader
Gravkapellet byggdes 1936, och är ritat av Johan Erik Fant. Kapellet är utformat i klassicistisk stil och är en modern tappning av kyrkans formspråk. Väggarna är vita, slätputsade och taket är valmat och täckt med skiffer. Ingångspartiet är tillbakadraget med korslagda svärd över spegeldörrarna. Byggnaden har två runda fönster på östra och västra sidan. Kapellet ligger i slutet av en nord-sydlig axel på kyrkogårdens östra del. Axeln är i dag markerad med tujor i den södra änden och en klippt tujahäck i norr närmast kapellet som avslutas i en förhöjning. Entrén flankeras av två stora cypresser. Fants formgivning inbegriper kapellet, kyrkogårdens gångar och planteringar. Bara kapellet verkar ha utförts helt efter planerna. Mellan kapellet och sakristian öppnar sig en plats med ett större träd. Gångarna på norra sidan är kantade av klippta träd, liksom södra sidan. Idag är gravkappellet inte i bruk. Johan Erik Fant är en välrenommerad arkitekt som i början av sin karriär arbetade tillsammans med riksantikvarien Sigurd Curman. Han har ritat byggnader och trädgårdsanläggningar, renoverat slott och herrgårdar samt utfört ett åttiotal kyrkorestaureringar. Gravkapell byggs i Sverige under 1900-talet som ett resultat av en ny syn på begravningsakten. Begravning är inte längre del av högmässan och sker i stillhet, ofta endast i närvaro av de närmast sörjande.

Framför kyrkan finns en önskebrunn och ett stativ för redskap och vattenkannor. Runt kyrkan finns flera stativ uppställda med redskap. Stativet på södra sidan är placerat tätt intill en häckomgärdad grav och inkräktar på gravplatsen.
När man går runt kyrkan kommer man på den västra sidan till ett uthus, rött med vita knutar. Huset är byggt i trä med stående locklistpanel, valmat skiffertak och har tre dörrar mot öster och två mot norr. Byggnaden användes tidigare som toalett och ligger lite tillbakadraget i buskaget. Idag används huset som förvaringsbod för redskap till kyrkogården. Terrängen bakom uthuset lutar kraftigt nedåt.
Vaktmästarnas personalutrymmen och verkstaden finns i den moderna byggnaden på östra sidan av kyrkogården. Den öppnar sig ut mot grusgången längs den östra sidan av kyrkogården. Byggnaden är byggd i trä med stående panel och vitmålad. Taket är ett flackt sadeltak täckt med papp. På gravkartan från 1970 ligger en sexkantig byggnad på samma plats.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden
Kvarter A
Kvarteret omfattar gravplats nummer 1-103. De smidda järnkorsen har inga nummer. Kvarteret ligger sydost om kyrkan. I kvarteret finns gångar mellan varje rad. Gångarna är lagda med stenmjöl. Alla markeringar för gravplatserna som stenramar och liknande är borttagna och ersatta med gräsmatta. De nuvarande gravstenarna, som är daterade, visar att gravarna i huvudsak är från 1800-talet, 1830-1922, med några enstaka nyare begravningar. Kyrkogårdens äldsta daterade gravvård finns här, A78, ett smitt järnkors från 1830 rest över hammarsmeden Bruce, född 1794. Korset står i gruppen med ett tjugotal smidda järnkors. Gravstenarna är genomgående förhållandevis stora familjegravar och många är höga svarta granitstenar från sekelskiftet 1900. Området har skiftat karaktär genom att de inramade gravplatserna lagts om till gräsmatta, medan de tillhörande gravvårdarna bibehållits. I detta kvarter finns ett exempel på att man återanvänt en gravsten genom att vända stenen och gravera på den tidigare baksidan, A35. Denna återanvändning visar att församlingen värdesätter karaktären på kvarteren från sekelskiftet.

Kvarter B
Kvarteret omfattar gravplats nummer 1-117 och ligger på södra sidan om kyrkan. Hela kvarteret är idag gräsbevuxet. På östra sidan är nya tujaplantor planterade, sedan snön knäckte de gamla. Gravarna i kvarteret är köpta och här finns mestadels familjegravar. Här finner man gravstenar resta efter en pastor, flera tidigare kyrkvärdar och hemmansägare. Gravplatserna var tidigare inramade av häckar som nu är omgjorda till rygghäckar, ibland med liten åtskillnad mellan gravarna. Minnesstenarna är varierande mestadels i grå och röd granit. Gravarna är från perioden 1920 till 1990-tal, med undantag för en sten från 1887.

Kvarter C
Kvarteret omfattar gravplats 1-203 i kyrkogårdens sydvästra hörn. Hela området är gräsbevuxet. De tidigare häckomgärdade gravstenarna står fritt i gräset. Längs den västra sidan har delar av gravplatsernas buxbomshäckar sparats så att de tillsammans bildar en typ av rygghäck. Vid gravplats C160 står en större otuktad tuja. Gravplatserna är från perioden 1830-tal till 2003. Gravstenarna är utförda i många olika stilar men många är från första halvan av 1900-talet med liggande format i svart eller grågranit.

Kvarter D
Kvarteret omfattar gravplats 1-19 längs kyrkans södra fasad. Kvarteret ligger väl synligt för alla kyrkobesökare. Gravarna är stora och påkostade och daterade från 1920-talet och den efterföljande tiden med funktionalistiskt stilideal. Om man jämför gravarna här med dem i kvarter A får man en god bild av hur tidernas ideal för formgivningen av gravplatserna ändrades i början av 1900-talet.

Kvarter E
Kvarteret omfattar gravplats 1-200 på kyrkans östra sida. Här finns någon enstaka grusgrav där man kan se hur gravplatserna tidigare har varit utformade. Området är gräsbevuxet utan gångar. Detta område har störst åldersmässig spridning på gravstenarna. Det visar sig i att också stilen är mycket blandad, stora, små, olika material och färger. Kyrkogårdens äldsta gravvård av sten är rest här, E199, år 1832 över Hallberg, som var kantor i församlingen, med hustru.

Kvarter F
Kvarteret omfattar gravplats 1-130, nr 107-130 är inte i bruk. Kvarter F ligger vackert i slänten på kyrkans norra sida. Detta är det enda kvarteret med gångar mellan raderna. Här finns grusgravar och buxbomshäckar. Den geometriska formen på gravplatserna förtydligas med hjälp av häckarna. Den strikta formen bryts sedan mot backens fria fall i ett vackert samspel. Gravstenarna är genomgående låga och enhetliga med undantag av rad 1 och 2 som är mindre enhetliga. Gravarna är från 1900-1960-talet.

Kvarter G och H
Kvarteret omfattar gravplats G1-299 och H1-290, norra delen av kyrkogården. Denna del avspeglar den modernistiska kyrkogården med enhetliga gravstenar, rygghäckar och gräsmattor. Gångsystemet avdelar kvarteren från varandra. Ett gravssystem som representerar likhet, men också att man tidigare inte hade råd att köpa en grav. Gravarna ligger på rad år för år. Gravstenarna har blivit större efterhand. Omkring 1950-talet kan man se en tydlig förändring i gravstenarna som återspeglar tidens samhällsförändringar.

KYRKOMILJÖN - Hallingeberg kyrkbacke markerar sig tydligt i omgivningen i norra ändan av sjön Långrammen. Vägen mellan Gamleby och Vimmerby passerar mellan kyrkbacken och sjön. Ett gästgiveri skall, enligt muntlig källa, ha funnits nere vid vägen. Från kyrkogården har man en storslagen utsikt över dalgången. Kyrkogården har utvidgats flera gånger och är idag rektangulär i nord/sydlig riktning. Den äldsta delen av kyrkogården ligger söder om kyrkan, stora utvidgningar är gjorda i den brant sluttningen mot norr under 1800- och 1900-talen. Kyrkan är en långhuskyrka med torn i väster och ett rakt avslutat kor i öster. Man kan bara komma till kyrkan från öster. Vägen leder upp till en kraftigt lutande parkeringsplats. Kyrkogårdens två ingångar ligger på denna sida. Den är i övrigt omgiven av skog och mark.
På kyrkbacken, granne till kyrkan, ligger församlingshemmet tillsammans med ett nybyggt bostadshus. På lantmäteriets kartor från 1700-talet ligger klockarbostaden och prästgården framför ingången till kyrkogården. Området benämns kyrkvallen. Från år 1788 finns den första detaljerade redovisningen av hur kyrkvallen användes; sockenstugan, där klockaren bor, kryddtäppa, redskapshus, fårhus och loge, svinhus, brygghus, socknens magasin, oinstängd mark som nyttjas till kyrkvall samt klockarens åkerlycka. Sockenstämman beslutade i slutet på 1880-talet att riva sockenmagasinet, enligt Gustaf Carlsson 1989. Kyrkstallarna var hotade, men bevarades genom ett initiativ från Hallingebergs hembygdsföreningen. Klockarens ladugård är liksom kyrkstallarna välbevarad. Ingen av byggnaderna är exakt daterade, men en bedömning är att stallarna är från sekelskiftet och klockarens ladugård från 1700-talet.
En ny prästgård byggdes 1808-09 nordöst om kyrkan. Var den tidigare prästgården exakt låg är svårt att avgöra från kartorna. Redan 1706 ligger den nordöst om kyrkan, möjligen närmare kyrkan. Prästgården med sin gårdsanläggning är välbevarad och har i en tidigare inventering, som utförts av museet, bedömts ha ett stort kulturhistoriskt värde. Sockenstugan byggdes 1876 och ritades av Hugo Hammarskjöld på Tuna. Huset har genom tiderna haft många funktioner bland annat skola, läkarmottagning och kommunstämmans möteslokal. 1960 renoverades sockenstugan som nu blivit församlingshem. Mitt emot byggdes 1848 kyrkskolan som i nyare tid har brunnit och ersatts av en familjebostad till dåvarande kyrkvaktmästaren och kantorn. Söder om kyrkan, i backen, ligger kyrkstallarna som byggdes av sockenborna, troligen i slutet av 1800-talet. Första skriftliga belägget är sockenstämmoprotokollet från 1904 enligt Gustaf Carlsson.
KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården som helhet karakteriseras av den blandade trädkransen, det strikta gångsystemet, stora gräsytor och rygghäckarna. Området med gravkapellet och björkdungen är ett komplement från den funktionalistiska perioden som väl anpassar sig till gångsystemet och planetringarna från sekelskiftet.
Kyrkogårdens äldsta del i söder ligger på kyrkbackens topp med kyrkan på den norra sidan. Bakom kyrkan, på norra sidan, men fortfarande uppe på höjden ligger gravkapellet och minneslunden med utsikt ned över backen och arrendegården till prästgårdsjorden. I slutningen ligger kvarter F, ett kvarter med buxbomsomgärdade grusgravar. Ett stort område med linjegravar är placerade längst i norr. Det nordligaste området ligger i en svacka och dränerades för att kunna användas som kyrogårdsmark.
På kyrkans södra fasad i östra ändan är ett solur målat på fasaden. Solur var tidigare vanligt på kyrkogårdarna som symbol för tidens gång. Hallingebergs solur är framtaget efter att under en period varit övermålat. På uppmätningsritning från 1932 är soluret utritat mitt på långhusfasaden, uppe vid takfoten.
Fram till 1990-talet var stora delar av kyrkogården var täckt med grusgravar i stenramar längs grusbelagda gångar som kantades av knuthamlade pyramidalmar och tuja. Orsaken till den förändring man då gjorde var att man vill effektivisera driften av kyrkogården och önskar en ljusare och grönare begravningsplats. Grusgravarna ersattes med gräs, de formklippta tujorna med nya oklippta och framför kyrkan planterades två otuktade hagtornsbuskar.

KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET - Kyrkogården har under sin historia varit under ständig förändring. Olika delar har tillkommit och andra förändrats. De äldsta delarna som finns kvar idag är från mitten av 1800-talet. Kyrkogården som helhet med sin historia är kulturhistorisk intressant och värdefull.

När man ser på de element som bygger upp kyrkogårdsmiljön finns två välbevarade områden. Vid sekelskiftet 1900 planterades lindarna, och grusgången anlades längs järnstaketet på östra sidan. 1936 ritade Erik Fant ett förslag till gravkapell och anläggningsplan för norra delen av kyrkogården med tujor och björkar. Dessa två element är två välbevarade kompositioner som berättar om tidernas förändring på kyrkogården.

På kvartersnivå är kvarter F norr om kyrkan och linjegravarna i kvarter G och H de mest välbevarade delarna. I kvarter F ligger häckomgärdade grusgravar och gångar längs raderna. Den geometriska formen på gravplatserna förtydligas med hjälp av häckarna. Linjegravarna i kvarter G och H är kontinuerligt brukade med gravstenar från slutet av 1800-talet. Här kan man gå längs raderna och följa släkterna i församlingen. Andra delar av kyrkogården har förändrats genom tiderna och berättar om den förändringsprocess som är en del av en kyrkogårds identitet.

När det gäller gravvårdar är de mest iögonfallande de smidda järnkorsen i kvarter A. De berättar historien om bygdens järnbrukstradition. Till denna tradition ansluter sig också de gjutjärnsvårdar som finns på kyrkogården i form av kors och en urna. Något enstaka träkors finns på allmänna linjens område. De vittnar om ett gravskick som går mycket långt tillbaka i tiden och bör underhållas och vårdas.

På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider.

Sammanfattningsvis:
* Hallingebergs kyrkogård tillsammans med kyrkan och omgivande bebyggelse skapar tillsammans en värdefull kulturmiljö.
* Smidesvårdar, gjutjärnsvårdar och vårdar från mitten av 1800-talet och äldre bör införas på församlingens inventarieförteckning.
* Speciellt viktigt är det att värna om är den äldre karaktären framförallt i kvarteren norr om kyrkan liksom den tydliga uppdelningen mellan allmänna och köpta gravar.

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

FÖRSAMLING 1995 - HALLINGEBERG

BEFOLKNINGSTAL 1805: 1699, 1900: 3188, 1995: 2215

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger mycket högt i den kraftigt kuperade dalgången och 400 m väster om Hallingebergsån. Till miljön hör ett sockenhus i sten samt skolhus och kyrkstallar. På en närbelägen höjd i nordost ligger prästgården, kring sekelskiftet 1900, och tidigare, omtalad för sin imponerande trädgårdsanläggning. Både kyrka och prästgård har ett dominerande läge med vid utblick över dalgången. Hallingeberg ligger nordväst om Västervik.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltida träkyrka av okänd utformning. En murad och välvd sakristia, av okänd ålder, hörde också till kyrkan. Riven i samband med att en ny kyrka uppfördes på samma plats (eventuellt kan äldre murrester ingå i den nuvarande kyrkans sakristia).

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING: II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1759-60 av kommissarie Anders Hanqwist med klockaren Anders Hansson, Kärna och byggmästaren Anders Her(r), Västervik, som underentreprenörer. Kyrkobygget bekostades delvis av en donation av Anna Hansdotter Cederflycht, Helgerum, ägare till Ankarsrums bruk i socknen. Ritningar till kyrkobygget hade utformats av biskop Andreas Rhyzelius 1752. Samma år förelåg också en ritning utförd av arkitekt Carl Hårleman, ÖIÄ, vilken dock förkastades av församlingen. Den efter Rhyzelius förslag grundlagda kyrkan befanns av församlingen vara för liten och ej uppfylla villkoren i donationsbrevet. Rhyzelius upprättade 1755 en ny plan och en utökad grund lades efter denna. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, en sakristia i norr samt torn i väster.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Välbevarad exteriör i senrokoko med putsade murar avfärgade i vitt och djupt indragna stickbågiga fönsteröppningar. Ett brutet sadeltak täcker långhuset, nu skiffertäckt (ursprungligen spån). Västtornet återgår på Hårlemans ritning och kröns av en karaktäristisk, klockformad huv. Ingång i väster via tornportal i norr samt direkt till korpartiet i söder. Även interiören är välbevarad och framstår som typisk för byggnadstiden. Ett trätunnvalv på en profilerad taklist täcker kyrkorummet. Kyrkorummets nuvarande färgsättning i vitt och grått härrör närmast från restaureringen 1973 efter förslag av arkitekt Tore Jangvik. Inredning från byggnadstiden. Altaruppställningen med ett krucifix mot en målad fond är liksom predikstolen och orgelfasaden sinidade av bildhuggaren Nils Österbom från Lida och målad av Magnus Wicander från Västervik 1774. Österbom och Wicander har även utfört dekoren ovanför altaruppställningen, bestående av en Jahvesol och änglahuvuden i relief mot en målad molnbakgrund. Läktarbarriär med målade bilder av Wicander. Ny, öppen bänkinredning anskaffades vid restaurering 1896-97. Den ombyggdes och erhöll raka gavlar 1936-37, efter förslag av arkitekt Kurt von Schmalensee.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Uppförd 1759-60 av kommissarie Anders Hanqwist me klockaren Anders Hanson, Kärna och byggmästaren Anders Her(r), Västervik, som underentreprenörer. Bygget bekostades genom en testamentarisk donation av Anna Hansdotter Cederflycht, Helgerum, ägare till Ankarsrums bruk i socknen. Enligt hennes bestämmelser skulle byggandet stå under domkapitlets kontroll och biskop Andreas Rhyzelius upprättade själv 1752 en grundplan och gav direkiv beträffande kyrkans utformning. Samma år förelåg också en ritning, utförd av Carl Hårleman, vilken dock förkastades av församlingen. Bygget kom att avstanna i flera år på grund av att den ursprungligen lagda grunden av församlingen ansågs vara för liten och ej uppfylla villkoren i donationsbrevet. K Majt gav församlingen rätt och Rhyzelius fick 1755 upprätta en ny plan och Hanqwist lägga en ny utökad grund. Endast beträffande tornets utformning, med den karaktäristiska huven, användes Hårlemans ritning. Den nya kyrkan ersatte en medeltida träkyrka med murad och välvd sakristia på samma plats.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor i öster och torn i väster. En påfallande stor sakristia, ett utmärkande drag för Rhyzelius förslag till nya kyrkobygnader i stiftet, är förlagd till korets nordsida. Två ingångar, en på tornets sydsida samt en mindre koringång på sydfasaden. Rhyzelius plan avsåg dock två ingångar på sydsidan och en torningång i väster. Senare separat upptagen ingång till sakristian. Murarna är uppförda med sten, delvis hämtad från den närliggande Dacke skans. Murrester från den äldre sakristian kan eventuellt ingå i den nya . Murarna är slätputsade och avfärgade i vitt. Skiffertak, spåntäckning på tornhuven. Ursprungligen spåntak på hela byggnaden.

EXTERIÖR - En välbevarad tidstypisk exteriör i senrokoko med kraftiga yttermurar och djupt indragna stickbågiga fönsteröppningar och portaler utan utsmyckning. Ursprungliga fasadritningar saknas, dock hade Rhyzelius på sitt senaste förslag markerat spetsbågiga portaler. Ett äldre solur är placerat på sydfasaden vid kordörren.

INTERIÖR - Med undantag av bänkinredningen ett välbevarat tidstypiskt kyrkorum med rokokoinslag. Altaruppställningen med ett krucifix mot en målad framställning av Jerusalem och Golgata och en avbildning av Nattvarden därunder är liksom predikstolen och orgelfasaden snidade av bildhuggaren Nils Österbom från Lida utanför Norrköping och bemålade av Magnus Wicander från Västervik 1774. Tillsammans har de även utfört dekoren ovanför altaruppställningen, en Jahvesol och änglahuvuden i en relief mot en målad molnbakgrund. Två profilörer, Tron och Hoppet, flankerar altartavlan. Predikstolens främre fält pryds av en relief föreställande Bebådelsen. Ursprungligen bars korgen upp av en atlant och de båda änglarna under ljudtaket bar en tavla mellan sig med inskriften "Saliga äro de som höra Guds ord och gömma det". Orgelfasaden härstammar från Lars Wahlbergs orgel från 1761. Den öppna bänkinredningen härstammar från 1897 med raka gavlar från 1937. Läktarbarriärens speglar pryds med målade bilder föreställande Jesus, apostlarna, evangelisterna, Johannes Döparen, Moses och Aron, samtliga målade av Wicander. Ursprungligen var inredningen med stor sannolikhet blåmarmorerad. På muren bakom orgelverket skulle enligt planerna, redovisade i ett sockenstämmoprotokoll från tiden, blåmålade skyar torna upp sig och fönsterna såväl i kyrkorummet som i sakristian skulle omges med gardinmålningar.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993