sydd, mössa, hätta, peruk, wig

Izikowitz, K. 1930: s. 317 - 345.
D'Harcourt, R. 1934: s. 86 - 100; s. 141.
Museo de Arte Precolombino 1997: s. 36 - 39.
Museo de Arte Precolombino 1993: s. 76 - 82.
Menzel,D. 1976: s. 12 - 26.
Menzel, D. 1977.

Material
"mössan" ull 2-tr Z-tvin ofärg. ljus, brun och m. brun
stygn storlek: ev 3 varv/cm i höjdled och ev. 2 stygn/cm
flätorna hår ? m. brunt 3 - flätor
garn ull 1-tr Z-spin. eller 2-tr S-tvin. ofärg. ljus och m. brun, m. gul,
m. grön och oklar blå. 78 cm långa.
Teknik
"mössan" sydd från mittpunkten i cirklar med ökningar till befintlig storlek (kan ej bestämma tekniken nu, juni 2000). I nederkanten finns håret till flätorna in satta i de yttersta stygnen.
flätorna Varje flätas nedre 18 cm är lindad med garn i 12 färger, alla flätor är lindade på samma sätt och med samma färgställningar. Varje flätas hårstrån är ytterst invikta i den nederst lindningen, i den ögla som bildas ligger rött garn inlaggt till en tofs. varje fläta är ca 3-4 mm tjock. (garnerna ser ut att vara av samma kvalitet och färg som i mantel nr 1930.28.0051)
Relaterad textiler
EMG: 1929.32.0021.

Schmidt 1929: 525.
Purin 1990: 225, fig. 288.
Museo de Arte Precolombino 1997: 57.
Stone-Miller 1992: 237, fig. 187.

Huvudbonad/peruk med hårflätor, delvis av människohår, vars ändar mödosamt är omlindade med tråd från färgade lamaullsfibrer. Peruken associeras med begravningstraditioner för personer med hög status, troligen från perioden 1000-1476 e.v.t.

Enligt flera andinska traditioner begravdes, fram till den spanska kolonialiseringen, de döda omlindade i flera lager textil. Överst på byltet placerades ett ”huvud” med den dödes hår i form av en peruk. Mumiebyltet blev en slags överdimensionerad ”textilskulptur, ca 1,5 meter hög, som var tänkt att både bevara och skydda personen.

Synsättet att den avlidnes identitet behöver bevaras i livet efter döden var en del av grundläggande andinska uppfattningar om hårets och textiliernas betydelse för en människas identitet.

DAteringen inte helt säkert men troligtvis från perioden Sen Mellanperiod 1000-1474 e.v.t.

Headwear/wig with hanging plaits made partly of human hair whose ends are painstakingly wrapped in thread made of dyed llama’s wool. Such wigs are linked to burial traditions for high-status people, probably from the period between 1000 and 1476 AD.

According to several Andean traditions, and up until the Spanish colonization, the dead were buried wrapped in several layers of fabric. Atop the heap was placed a “head” with a wig made of the dead person’s hair. The mummy heap ended up being a sort of overdimensioned “textile sculpture” approximately 1.5 metres high, which was intended to both preserve and protect the person.

The belief that the identity of the dead had to be preserved in the afterlife was part of basic Andean understandings of the significance of textiles and hair to a person’s identity.

Late Intermediate Period 1000-1470 CE.