Aneby kyrka

Planer på en egen kyrka för Aneby samhälle tog form redan 1919 och en insamling påbörjades. Patronen till Aneby säteri lovade att skänkta tomt om bygget blev av inom sex år. När dessa år förlupit hade ännu inget skett. År 1925 tog överlärare Oscar Granström initiativet till bildandet av Aneby Kyrkobyggnadsförening. Under mer än ett kvarts sekel drev han målmedvetet processen för att få en kyrka i Aneby. En grundplåt på 6 000 kronor donerades initialt av Gumarpskonsortiet. Genom årliga midsommarfester i Svartåparken skulle ytterligare medel samlas ihop. Dessa Granströmma-fester blev smått berömda och lockade folk från när och fjärran. År 1933 tillsattes en kommitté för att lösa platsfrågan och val av arkitekt. Det utlystes en tävling och arkitekt Erik Selander från Stockholm tilldelades första pris. Samma år inköptes fyra tomter direkt väster om den 1925 anlagda griftegården.

Selanders förslag kom dock aldrig till utförande. År 1947 stod man i begrepp att ansöka om arbetstillstånd för att påbörja bygget. I ett yttrande från Kungliga byggnadsstyrelsen 1951 avstyrktes den ansökan om byggnadstillstånd som lämnats in till Kungliga arbetsmarknadsstyrelsen. Man hänvisade till flera brister i förslag och underlag. Det dröjde därefter till 1957 innan ett nytt förslag lämnades in och efter vissa justeringar godkändes. Arkitekt bakom detta förslag var ingenjör Erik Persson vid Johannes Dahls arkitektfirma i Tranås. I september samma år togs första spadtaget av överlärare Granström. I november 1958 kunde invigningen gå av stapeln. En artikel i Jönköpingsposten från denna tid beskriver kyrka och församlingshem sålunda:

Kyrkans yttre har en vacker mörkgrå puts, medan församlingshemmet går i gulbrunt. Kyrkans västgavel prydes på taket av ett stort kors. Kyrkans inre gör ett tilltalande intryck. Rymd, ljus och en lycklig förening av gammal traditionell kyrkstil med modernt kyrkbyggeri är väl de intryck, man närmast får. // Orgelläktaren är stor och rymlig i tre avsatser, och man lägger märke till akustikplattorna i bakgrunden. Apropå akustik, så tycks hela kyrkorummet få mycket goda akustiska förhållanden. Orgeln är ett större harmonium, som t v får tjänstgöra i väntan på [kyrkorgeln]
Året därpå skänktes kyrka och församlingshem till Bredestads församling och kom att förklaras som församlingskyrka vid sidan av Bredestads gamla medeltidskyrka utanför samhället. Man kan konstatera att bygget av ett stort församlingshem kopplat till kyrkan var en nymodighet som under de närmsta åren kom att få stort genomslag i bygget av kyrkor i de svenska städernas nya stadsdelar och förorter. Ett karaktäristiskt inslag var vikväggen mellan kyrka och församlingssal. Svenska kyrkans verksamhet hade under mellan- och efterkrigstiden kraftigt expanderat, särskilt med hänseende till lekmannaengagemang och diakoni. Källarplanet kom att härbärgera flera verksamheter, bland annat slöjdskola. Aneby kyrka och församlingshem kom därmed att ligga helt rätt i tiden.

En tolvstämmig orgel levererades 1963 från A Magnussons orgelbyggeri i Göteborg. En mindre renovering genomfördes 1982 efter ett förslag från Johannes Dahls arkitektfirma i Tranås. Det byggdes då till utrymme för ny sakristia öster om koret och kök och samlingssal som envånings tillbyggnad längs församlingshemmets östra sida.Troligen vid detta tillfälle avlägsnades den främre hälften av kyrkorummets bänkrader till förmån för lösa stolar. Nytt fristående altare införskaffades liksom dopfunt och ambo. Sannolikt är takens betongpannor från detta tillfälle. Men ganska snart började församlingen uppleva behovet av en bättre verksamhetsanpassning av lokalerna. Bland annat var entréutrymmena för trånga och lokalerna för den livaktiga barn- och ungdomsverksamheten inte längre ändamålsenliga. År 1993 började planer ta form på en om- och tillbyggnad. En byggnadskommitté tillsattes och arkitekt Lennart Arfwidsson vid ATRIO i Västervik anlitades. Man tänkte sig först en anpassning av befintligt kyrkorum och tillbyggnad med ett kyrktorg i söder, förbundna med varandra genom en vikvägg. År 1995 hade man kommit fram till att ett nytt kyrkorum skulle skapas i form av en tillbyggnad och att gamla kyrkorummet skulle omvandlas till församlingssal varigenom plats skulle frigöras i församlingshemmet för nya kontorslokaler med mera. Kyrkoherde Sven Hagberg förordade skapandet av ett annorlunda och inspirerande gudstjänstrum som kunde vara en kontrast mot pastoratets övriga kyrkor. Ett annat önskemål var inrättandet av en dopgrav. Den närmaste förebilden för det nya kyrkorummet var Sankt Johannes kyrka i Habo (1993), ritad av Arfwidsson. Planform, fönsterplacering, takuppbyggnad, bågformiga limträbjälkar, altare versus populum, markant ringkrona och vinklade bänkar känns igen. Flera av dragen förekommer redan i den av Arfwidsson ritade Sankt Johannes kyrka i Värnamo från 1984.
Om- och tillbyggnaden ägde rum 1997. Entreprenör var NCC, målarmästare var Thage Blom. Den 11 oktober samma år förrättades invigningen. I vinkeln mellan gamla kyrkan och församlingshemmet hade då en ny åttkantig centralkyrka byggts tillika ett förmedlande kyrktorg mellan de olika byggnadskropparna. Härigenom flyttades huvudentrén till komplexets södra sida. Församlingshemmet förlängdes åt söder och avslutades på den nya gaveln med ett burspråk i två våningar. Fasaderna avfärgades med gulbruten kalkfärg (Serponit H 21B) Gamla kyrkorummet omvandlades till ny församlingssal varvid stora delar av den fasta inredningen avlägsnades. Kvar blev läktaren som glasades in till körrum. Orgeln som bedömdes hålla hög kvalitet flyttades över till det nya kyrkorummet med smärre kompletteringar och ommålning av fasad. Gamla kyrkorummets fönster och vikvägg åt söder igenmurades och ersattes med åttkantiga fönster mot kyrktorget till vilket även två dörrar togs upp. Sakristidörren i korets södra vägg igenmurades. Altare, dopfunt och ambo överflyttades till det nya kyrkorummet liksom några av bänkarna som blev ställda längs vägg.

Kyrkan är uppförd 1958 med koret mot öster. Den är en traditionell salkyrka utan markerat kor. Ett samtida församlingshem i två våningar är tillfogat i vinkel söder om kordelen. I vinkeln mellan kyrka och församlingshem är en ny kyrksal från 1997 med åttkantig plan samt ny sakristia och kyrktorg med ny entré åt söder. Vid samma tillfälle är församlingshemmet tillbyggt med pastorsexpedition och samlingsutrymmen, dels i form av en förlängning av byggnadskroppen åt söder med tresidig gavel med burspråk. Redan 1982 tillkom en tillbyggnad i ett plan längs församlingshemmets östra sida. Även gamla kyrkan fick detta år vid östgaveln en låg tillbyggnad i ett plan för ny sakristia. Under gamla kyrkan och församlingshemmet är ett källarplan med möteslokaler och förrådsutrymmen.

Alla byggnadskroppar har en gråmålad betongsockel, påtagligt hög på gamla kyrkan. Fasaderna bär en finkorning spritputs, sedan 1997 avfärgad med kalkfärg i ljus ockra. Fönsteromfattningarna är slätputsade och vitkalkade. Gamla kyrkans entré är placerad i västgaveln och har en monumental utformning med hög trappa av granit med tidstypiska smidesräcken. Själva porten omges av en svart skifferfris som kragar ut från fasaden. De båda ursprungliga pardörrarna av ek är utförda med rektangulära små fyllningar och fernissade. Porten har ett överljus. I gavelröstet är ett rundfönster med dekorativ smidesomfattning. På norra långsidan är fem höga rektangulära fönster, varav det ena genom sitt ensamma läge längst österut markerar korpartiet. Fönstren har korspost med fyra ursprungliga, vitmålade träbågar med spröjsning. I höjd med läktaren är ett modernt åttkantigt fönster, på motsatt sida i söder ett ospröjsat med mittpost. Sistnämnda fungerar som nödutgång med utfällbar stege monterad på västgaveln. I sockeln är åt norr ett antal ospröjsade källarfönster med mittpost. Gamla kyrkan har ett brant sadeltak täckt med tvåkupiga svarta betongpannor. På västgaveln sitter ett förgyllt kors på kula. Församlingshemmets ursprungliga del har kvar byggnadstidens ospröjsade mittpostfönster av vitmålat trä. De nya delarna har moderna fönster med vitmålade träbågar, varav en del med spröjsning. Burspråket är klätt med en liggande ljusgul spontad träpanel med vitmålade lister på hörn och kring fönster. Byggnadskroppen har ett flackt sadeltak med valmning i söder, täckt med tvåkupiga svarta betongpannor. Tillbyggnaden i öster har ett flackt pulpettak med röd plåttäckning. Tillbyggnaden vid gamla kyrkans östgavel har flackt sadeltak med täckning av betongpannor. Vid gaveln har den en gråmålad port övertagen från församlingshemmets gamla del, upp till denna är en ramp. Nya kyrkan är det enda av 1997 års nytillskott som arkitektoniskt markerar sig i förhållande till det befintliga. Över byggnadskroppen reser sig ett lanterninprytt tälttak som är långt neddraget över fyra av de åtta sidorna. Takfallen är täckta med rött enkupigt lertegel. Lanterninens spirformade tak är täckt med röd plåt. Kyrkans fönster är placerade i band, vertikalt vid hörnen och horisontalt under takfoten mellan hörnen. Fönstren har vitmålade träbågar och kvadratiska rutor med isolerglas. Koret är placerat i sydväst och markeras endast genom altarväggens åttkantiga fönster. På ömse sidor om väggen är glasdörrar av vitt trä som leder ut till var sin trappa av galvaniserat stål. Mellan nya och gamla kyrkan är en liten tillbyggd sakristia med vinklat hörn åt norr. Mellan nya kyrkan och församlingshemmet är kyrktorg och entré med ett plant plåttäckt tak. Entrépartiet är vinklat åt sydväst med helglasade väggar och pardörrar med isolerglas i gröna metallramar av standardmodell.

Gamla kyrkan fungerar sedan 1997 som församlingssal. Bortsett från att fast inredning som altare, altarring, predikstol, bänkar och orgel avlägsnats så är rummet i stort intakt sedan byggnadstiden. Möbleringen utgörs idag av bord och stolar. Uppbyggnaden är och har varit traditionell med tydlig riktning österut mot det tre trappsteg högre liggande koret. I väster är vapenhus och över detta en läktare. Golvet utgörs av smala granbrädor, idag slipade och mattlackade utan pigmentering. Väggarna är slätputsade och målade med en tät vit färg. Den gamla altarväggen i öster är klädd med oputsat rött tegel. Från den gamla altarplatsen och upp till tak är en färgstark muralmålning av grännakonstnären Georg Trapp, komponerad kring ett förgyllt träkors. I korets södra vägg är dekorativa vertikala murgenombrytningar och den igensatta dörren till före detta sakristian. De höga fönstren i norr har ursprungliga vitmålade träbågar med blyinfattade antikglas och fönsterbänkar av polerad kalksten. Det något smalare koret har tjockare väggar som ger en djup och stämningsfull fönsternisch. Mot kyrktorget i söder är åttkantiga fönster med bruna lister. Till vapenhuset leder gråmålade pardörrar med kvadratiska fyllningar. Till kyrktorget i söder är två släta gråmålade lamelldörrar från 1997. Taket har en tredingsform, något lägre i koret. I långhuset är det klätt med omålad glespanel av furu, i koret intäckt med vitmålade skivor. Från taket hänger sex stycken ljuskronor av mässing, donerade 1958 av medlemmar i församlingen. Den ursprungliga läktarbröstningen i väster är utformad som ramverk med rektangulära fyllningar, målat i grönt och beige med inslag av förgyllning. Själva läktarutrymmet är sedan 1997 avskärmat med en glasvägg med indelning av omålade furubågar. Vid övergången till koret hänger på norra väggen ett porträtt i olja av initiativtagaren till kyrkan, överläraren Oscar Granström.

Nya kyrkan har en åttkantig plan och är en modern centralkyrka där gestaltningens fokus ligger på samlingen kring nattvardsbordet. I linje med detta är bänkarna vinklade mot altaret som är placerat i rummets sydvästra del. Likväl kvarstår traditionella drag som mittgång för procession fram till kor och det faktum att bänkarna är fasta. Orgeln är placerad i nordväst och på motsatt sida i sydost är manöverpulpet och lekplats. Kyrkorummet förbinds i nordost via fyra portar med kyrktorget. Golvet består av rektangulära plattor av polerad brun kalksten. På några punkter är smidesgaller för värmegravar. Väggarna är klädda med tunt laserade skivor av björkfanér. Från hörnen reser sig kraftiga böjda limträbalkar i grön lasyr som bär taket och lanterninen. Taket är klätt med omålad furuspont. Från lanterninens fönsterband silar ljus ned, vilket förstärks av ljuset från en stor ringformad mässingsarmatur. I lanterninen är synliga bjälkar i grågrön lasyr som bär upp spiran. Portarna till kyrktorget är släta pardörrar med omålad furubeklädnad. Dörrlisterna är grönmålade. Blickfång i kyrkorummet utgör altarväggens åttkantiga fönster med glasmålning av Winfried Baier, Tranås, föreställande ett kristusmonogram och utförd i de liturgiska färgerna.

Altaret i omålad ek är fristående för att möjliggöra mässa versus populum. Invid altaret står en ambo av standardmodell och en dopfunt i trä, målad i rött och guld. Foten är korsformad, men övergår upptill i en rundel med smidda armar som bär dopskålen. Orgeln är byggd 1963 av A Magnusson, Göteborg, och överflyttad från gamla kyrkan varvid den modifierades något. Omfånget är tolv stämmor fördelade på två manualer och pedal. Fasaden är symmetriskt uppbyggd med två stora sidofält som flankerar ett mittparti med luckförsett positiv och därovan ett öververk. Gestaltningen är modernistiskt stram och rätvinklig, enda dekorationen är de omålade trägaller som bildar fond till fasadpiporna i fälten. Orgelhuset är målat i grön lasyr med förgyllda lister. Bänkarna är vinklade mot mittgång och altare. Även gavlarna har en vinklad form med dekorativa fyllningar. Bänkarna är helt målade i grön lasyr och har stoppad sits och rygg. Tre bänkar är övertagna från gamla kyrkan.

Kyrktorget fungerar som entré till kyrkan via glasat vindfång i söder. Östra hälften ligger i det gamla församlingshemmet och fungerar som café och kapprum med bevarad öppen spis från byggnadstiden. Den gamla ytterväggen är ersatt med en rad av grönmålade stålpelare. Golvet är här belagt med linoleummatta. I västra delen är det klinkergolv. Väggarna är klädda med glasfiberväv som vitmålats, taket har vita akustikplattor. I norr är två rampförsedda passager in till gamla kyrkan, varav den västra går via vapenhuset. Invid väggen till gamla kyrkan är en dopgrav, konstnärligt gestaltad av John Hansen 1998. Den korsformiga graven är klädd med mosaik, gul med blåa stråk. Två av korsarmarna fungerar som trappor. Mot rummet är ett smitt staket med glasskivor. Som fond mot väggen är ett konstverk Far Son & Co som i form av tre mosaikklädda pelare som symboliserar treenigheten.