Hagby kyrka

Hagby kyrka är en nyklassicistisk byggnad uppförd 1838-40 efter ritningar från 1821 av Axel Armfelt. Renoveringar har utförts bl a 1935 och under mitten av 1980-talet. Kyrkan har endast genomgått relativt små förändringar sedan den uppfördes.

Kyrkan domineras av ett långsträckt långhus utan markerat kor samt ett högt torn. På östra gaveln ligger den symmtriskt placerade sakristian som även rymmer ekonomiutrymmen och nedgång till källaren. Fasaderna är spritputsade i ljust gul kulör och har släta oprofilerade hörnkedjor, en enkel takfotslist och omfattningar kring fönster och dörrar. Grunden är slätputsad och avfärgad i en mörkgrå kulör. Taket är ett sadeltak med en svartmålad skivplåtstäckning. Långhusets och tornets bottenvånings fönster är stora, rundbågiga och med träspröjsade grönmålade bågar. Bågarna har ursprungligen varit enkla, innerbågar har monterats i senare tid. I tornets mellanvåning finns ett runt fönster mot väster. Klockvåningens åtta ljudluckor är klädda med svartmålad järnplåt. Tornet kröns av en lanternin vars nedre takfall samt väggar är utvändigt klädda med svartplåt. Det övre takfallet täcks av ett flackt pyramidformat tak av kopparplåt och avslutas av ett latinskt kors som står på ett klot. Lanterninfönstren är indelade likt långhusets fönster men vitmålade.

Kyrkan har tre ingångar. Mot väster en dubbeldörr till vapenhuset och mot söder dubbeldörrar som leder in till ett vindfång i långhuset. Båda dessa ingångar har markerade klassicistiska dörromfattningar. Mot öster finns en enkeldörr som via ett förrum leder till sakristian och källaren. Samtliga dörrar är grönmålade.

Man träder in i kyrkan från väster i tornets bottenvåning som har golv av kvadratiska kalkstensplattor, vitputsade väggar och flackt innertak av brädor. Innertaket torde vara ursprungligt men har en modernare prägel genom att färgen är nedtagen. I golvet ligger Gudmund Krook till Torsätras gravhäll från 1677. Fragment av andra äldre hällar står uppställda mot väggarna. På norra sidan finns inbyggd trappa till tornet och orgelläktaren samt en skrubb. I taket hänger en lampa i smide från 1900-talets första hälft. Mot kyrkorummet finns dubbeldörrar, utförda som spegeldörrar utan profileringar, troligen från 1935 års restaurering.

Långhus och kor är ej avskilda. Golvet består i hela kyrkorummet av 20-30 cm breda lackade furubrädor. I golvet mellan norra sidans främre och bakre bänkkvarter ligger kaniken Erik Johannes gravhäll från 1511. Väggarna har en obruten vit kalkfärg med enkel schablonmålad blombård upptill under takgesimsen. Innertaket är ett putsat tunnvalv som sträcker sig över hela kyrkorummet.

De fyra bänkkvarteren är slutna och bemålade i brutet vitt med speglar marmorerade i grönt, efterliknande kolmårdsmarmor. Överliggarna är ådrade i en mer mättad grön kulör och bänkarna i gulbrunt.

Predikstolen har en sexsidig korg. Den är stramt utformad och försedd med förgyllda reliefer som symboliserar tron, evangelierna och sakramentet. Förgyllningarna kontrasterar mot omgivande vit och ljusgrå oljefärg. Ljudtaket är undertill målat i blå kulör och inramas av ett imiterande band av snidade tofsar. Upptill kröns det av ett förgyllt kors.

Altaruppsatsen utgörs av en Kristusskulptur utförd av CJ Dyfverman 1884. Skulpturen omges på var sida av två marmorerade kolonner med korintiska kapitäl som bär ett korskrönt entablement. Altaret är marmorerat likt Kolmårdsmarmor och bär inskriptionen IHS, vanligen översatt Jesus människornas frälsare. Altare, kolonner och entablement är från 1840. Korset stod tidigare på Kristusskulpturens plats inom altaruppsatsen. Altarringen är rektangulär och liknar i sin utformning bänkkvarteren. Knäfallet är klätt med rött ylletyg. Mot mittgången är knäfallet dekorerat med en gyllene kalk och lagerblad.

På var sida om altaret finns dubbeldörrar med omfattningar som lånar former från altaruppsatsen. Den norra dörren leder till sakristian medan den södra är en blinddörr. Över den norra dörren hänger den Cedersparreska vapenskölden som är kyrkans enda begravningsvapen. Nummertavlan placerad till vänster om ingången till sakristian härrör från 1840

Mot södra väggen finns dopfunt daterad till 1200-talet och försedd med ett lock av ek från 1898.

Sakristian är enkelt utformad i material lika den övriga kyrkan. Mot södra väggen står ett väggfast skåp inkl kassaskåp från 1900-talets mitt. I dörröppningen mot koret finns gångjärn som visar att det tidigare funnits ytterligare en kraftig dörr till sakristian, kan eventuellt vara den järndörr som nu står i tornrummet.

I långhusets bakersta del finns en rymlig läktare och orgeln. Läktaren är stramt klassicistisk i sin utformning medan orgeln med sitt rundade krön är något mjukare i sitt uttryck. De är målade i vitt och har förgylld dekor. Orgeln är tillverkad av Pehr Gullbergsson 1843. Den har ljudande pipor i fasaden och har inte genomgått några större ombyggnader. Till orgelläktaren finns förutom trappan från vapenhuset även en sentida trappa från långhuset. I tornkammaren bakom orgelläktaren förvaras några äldre inventarier. Till klockvåningen leder en enkel trätrappa. Båda klockorna har medeltida ursprung, storklockan gjöts om 1859 och lillklockan 1895, båda av Bergholtz i Stockholm.

Kyrkan är rikligt belyst genom ett flertal malmkronor samt ljusplåtar, ljusarmar och ljusbärare. Tre av malmkronorna är från 1600-talet, den stora tjugopipiga och de båda åttapipiga. En fjortonpipig krona är från omkring 1700 och träkrona skänktes av dåvarande kyrkvärden 1919.