Allerums kyrka

Kyrkans äldsta delar har sitt ursprung i 1100-talet då ett långhus med kor och absid byggdes. Kyrkan var troligen helgad åt S:t Egidius. Enligt konsthistoriker Monica Rydbeck kan byggmästaren till Allerums kyrka vara en av Mörarpsmästarens lärjungar eftersom en tympanonsten, som suttit i en av kyrkans portalöppningar, har stilistiska likheter med dopfunten i Möraps kyrka. Tympanonstenen är huggen av Höörsandsten och reliefen föreställer två motställda lejon över en stiliserad bladbård. Stenen finns numera på Historiska museet i Lund.

Det äldsta långhuset var kortare än dagens och förlängdes vid någon tidpunkt mot väster. Byggnadsantikvarie Petter Jansson daterar västförlängningen till 1200- eller 1300-tal. Därefter, under 1300-1400-talet byggdes kyrkan till med ett kvadratiskt västtorn, med samma bredd som långhuset, och trapptorn på norra sidan. Invändigt kan tornet ha varit valvslaget från början. Under sen medeltid, 1400- eller 1500-talet, tillkom vapenhus utanför nord- och sydportalerna och valv slogs inne i koret. Även långhuset har varit valvtäckt men dessa valv är inte bevarade och därmed inte daterade. Under 1600-talets slut byggdes ett gravvalv under kyrkans kor där Kulla Gunnarstorps dåvarande ägare makarna Gunde och Pernille Rosenkrantz senare begravdes. Under 1600-talet tillkom kyrkans tornur. Vid 1600-talets slut fanns en bänkinredning och predikstol i kyrkan och dopfunten stod längst västerut i kyrkan.

Redan i slutet av 1600-talet började man diskutera utvidgning av kyrkan till en korskyrka. Den södra korsarmen uppfördes år 1767 av kyrkans patronus Christian Didrik von Conow som var en varm förespråkare av den Herrnhutiska läran. Under hans tid tillsattes Johannes Sundius som präst i Allerum vilken blev en vida känd predikant som drog stora folkskaror till sina predikningar. Byggherre till norra korsarmen 1834 var Gustaf Adolf De la Gardie. Större delen av det medeltida långhusets långsidor revs i samband med tillbyggnaderna. Vid 1834 års ombyggnad revs även absid, norra vapenhuset och långhusets valv. En ny ingång togs upp i tornets västra sida. Det medeltida koret gjordes om till sakristia och nytt kor inrättades i östra långhusdelen. En del inre arbeten skedde under 1800-talets slut. År 1899 målades kyrkans väggar om invändigt med gulbrunmålade kvadrar och vid någon tidpunkt utfördes ett par pelare, möjligen enbart en målning, vid östra korväggen. År 1910 utfördes en inre och yttre renovering delvis efter ett program upprättat av arkitekt Theodor Wåhlin. Bland annat installerades en varmluftsanläggning, en så kallad kaloriferanläggning, med pannrum under norra korsarmen. Nya öppna bänkar tillverkades, färgsättningen på predikstol och orgelläktare ändrades och pelarna i koret togs bort liksom den mörka kvaderimitationen. Orgelläktaren gjordes större med ett utsprång från västra delen in mot korsmitten. Nytt golv av viktoriaplattor lades. Utvändigt lades ett eternittak.

På 1930-talet ersattes de gamla träfönstren av nya järnbågar och fönstren försågs med glasmålningar av Hugo Gehlin. I sakristian, gamla koret, frilades och konserverades medeltida kalkmålningar 1935 av konservator Osvald Owald. I samband med att kyrkan fick en ny värmeanläggning byttes golven som var dåliga och medeltida golvtegel påträffades. Ett nytt altare inrättades i sakristian. En del mindre åtgärder som omfattade omläggning av vapenhusets golv och nya dörrar till vapenhuset utfördes under 1956 efter ritningar av Filip Lundgrens Arkitektkontor. Nästa större inre renovering gjordes 1970 under ledning av Torsten Leon Nilsson. Golvet i sakristian sänktes och lades om med tegel, altarskranket gjordes om och nytt golv av kalksten lades i kyrkan. En romansk fönsteröppning återupptogs i sakristian och försågs med blyspröjsat, målat glas. I samband med sänkningen av golvet påträffades gravkammaren från 1600-talet och golvplattor från 1200-talet vilka återanvändes i sakristians golv. Vid grävningar öster om kyrkan 1993 påträffades absidens grundmur och äldsta golvnivå. En grop med omrörda lager av bland annat tegel, sot och kol tolkades brandspår kanske från en brand i kyrkans östra delar. Lagret kan möjligen dateras till sen medeltid.

Kyrkans olika delar har olika karaktär men binds samman av de spritputsade och vitmålade fasaderna. Kyrkans äldsta delar består av skalmurar huvudsakligen av gråsten och sandsten. Omfattningar, hörnkedjor, listverk och sockel består av fint huggna sandstenskvadrar vilka finns bevarade framför allt i det medeltida korets fasader. Sockeln består av huggen, skråkantad sandsten som spritputsats likt fasaderna. Gesimsen på koret är oputsad och består av ett profilerat listverk av sandsten. En romansk rundbågsavtäckt fönsteröppning med omfattning av kvaderhuggen sandsten finns i korets norra sida. I marknivå på korets södra sida finns en liten gallerförsedd fönsteröppning till ett numera igenfyllt gravvalv under koret.

Tornets nedre del består av gråsten medan murverket högre upp är en blandning av kluven gråsten och sandsten. Invändigt i tornets andra våningsplan syns återanvända sandstenskvadrar och tegel. Murverket i övrigt är lagt med rikligt av skolning av stenskärv. Tornets gavelrösten är murade i sin helhet av tegel lagt i munkförband. Gavelröstena har ursprungligen varit oputsade med putsade och kalkvittade blinderingar. På tornets norra sida finns ett tegelmurat trapphus med spindeltrappa i tegel till en ursprunglig öppning i andra våningsplan. Tornets fasader är framför allt från övre våningen uppbrutna av ljudöppningarna och trappstegsgavlarnas många spetsbågiga blinderingar. Två ljudöppningar finns på vardera sidan av tornet. En urtavla till tornuret från 1600-talet sitter mitt emellan ljudöppningarna i södra fasaden.

Korsarmarnas murverk är uppbyggda av obearbetad eller kluven gråsten men inslag av återanvänd sandsten och tegel finns. Korsarmarnas sockel är svagt utskjutande och svarttjärad. Både långhuset och norra korsarmen har en kraftig takgesims från 1800-talet av gult-gulrött formtegel i tre språng. Södra korsarmens gesims är utförd på samma sätt men av rikt profilerad, huggen sandsten. Sandstensgesimsen löper kring korsarmens trekantsgavel och även fönsterbänkar samt sydportalens krönsten är av sandsten. Över sydportalen finns en inskriftstavla till minnet av södra korsarmens uppbyggnad 1767.

Kyrkans fönsteröppningar utgörs av stora stickbågiga öppningar med småspröjsade och svartmålade fönsterbågar av järn. I korsarmarna gavelsidor finns stora lunettformade fönster. Korsarmarnas fönster är försedda med glasmålningar av konstnären Hugo Gehlin föreställande olika bibliska personer och gestalter ur kyrkohistorien samt scener ur bibeln. Till sakristian finns förutom den romanska fönsteröppningen en stickbågig fönsteröppning på södra sidan. I sakristians fönster finns två glasmålningar utförda av konstnär Tomas Nordbäck. Den norra glasmålningen utfördes 1976 till minnet av grosshandlaren och kollegierådet Carl Henrik Johnsson. Den södra är från 2001 utförd till minnet av hans son, ambassadör Lave Johnsson.
En liten lunettformad fönsteröppning till korvinden finns i korets östra gavel. Denna utgör också enda öppningen till korets vindsutrymme.

Ingångar till kyrkan finns i tornets västra sida, i korsarmarnas gavelsidor, till sakristian i gamla koret samt till tornets trappinbyggnad. Dörröppningarna är rakslutna med rundbågiga eller stickbågiga portalomfattningar. Ingången till sakristian har en rundbågsformad, slätputsad omfattning. Norra och västra portalerna är utförda i klassicerande stil medan minnestavlan över södra ingången har tydliga drag av rokokostil. Ytterdörrarna är paneltäckta och grönmålade med undantag av västra dörren som är av oljad ek. Dörröppningen till torntrappan i markplan består av en stickbågig muröppning. Utanför norra korsarmens östra sida finns en trappnedgång till pannrummet.

Korsarmarna är breda tillbyggnader som täcks av flacka sadeltak. I korsarmarnas gavelsidor kragar taket ut medan taket på korets och långhusets gavelsidor är lagt i liv med fasaden. Korets och långhusets tak har samma nockhöjd som korsarmarnas tak medan takvinkeln är spetsigare på långhus och kor. Yttertaket på kyrkans kor, långhus och korsarmar består av eternitplattor medan tornet, trappstegavsatserna och torntrappan täcks av rött tegel.