HABO KYRKA

Under sent 1200-tal omnämns Habo kyrka i skrift. Från ungefär denna tid är även en träskulptur och en dopfunt. En relikask påträffades 1716 i det medeltida altaret. Denna innehöll delar av de 11000 jungfrurna samt en lapp som omnämnde att biskop Sigge invigde altaret. Två Sigge finns i biskopslängden under 1300-talets mitt och tidigt 1400-tal. Sannolikt har det rört sig om en träkyrka medan den ännu stående sakristian är av sten, ett arrangemang som kan ses även i Korsberga. Sakristians ovanliga öst-västliga orientering gör att medeltidskyrkans läge är osäkert.
Ett bevarat sigill från 1622, en stoldelningslängd från 1643 och rester efter ett korskrank talar för att kyrkan försågs med korsarmar och centraltorn under tidigt 1600-tal. Hela kyrkan tycks då ha varit spånklädd. Enligt arkivalier och en inskription utvidgades kyrkan påtagligt 1680. Långhusets södra och norra väggar flyttades ut så att de kom i liv med korsarmarnas ändar. Längden ökades något och den nya västgaveln gjordes tresidig. Nya fönster togs upp på alla sidor. Ingångarna var tre, en i väster, en i söder och en i norr, alla med vapenhus. Men ombyggnaden upplevdes som halvdan. Orgeln fick inte plats utan fick stå upp i takstolen och västgaveln var skapad som östgaveln borde ha varit.
Den nye kyrkoherden Martinus Seth började vid sitt tillträde 1704 att projektera en stor reparation av kyrkan tillsammans med inspektor Sven Nilsson Swan på Högsbäck. Krig och elände gjorde att det dröjde till 1723 innan planerna kunde realiseras. Då innefattade planerna även "att Kyrkian måtte blifwa regulier". Koret gjordes lika brett som kyrkan i övrigt och försågs med en tresidig avslutning som inneslöt större delen av gamla sakristian och ett vapenhus för den östra ingången. Ett förhöjt mittskepp med överljus och sidoläktare omvandlade kyrkan till en basilika. I ändarna byggdes herrskapsloger. Ovan västgaveln restes ett kraftfullt torn och vid dess port ett nytt vapenhus. Ny altaruppsats och predikstol skars av Jonas Ullberg från Velinga. En ny orgel beställdes hos Johan Niclas Cahman och levererades 1736. 1741-43 målades väggar och tak av Johan Christian Pettersson och Johan Kinnerus från Jönköping med scener ur bibel och katekes. Ämnesvalet tycks ha dikterats av dåvarande kyrkoherden Christoffer Jungmarker.
1872 skedde nästa större förändring av kyrkan. Kyrkan omspånades och rödfärgades respektive tjärades. De nedre takfallen försågs med fönster för att ge mer ljus åt sidoläktarna. Vapenhusen i norr och söder revs och deras portar igensattes. Portarna i väster och nordost breddades, sistnämnda fick ett inre vindfång. En ny altarring tillkom. I tornet byggdes ett extra vattentak för att skydda orgeln från dropp. 1875 installerades två kaminer i kyrkan. 1897 byttes taktäckning på långhus och kor från spån till järnplåt.
1903 lade arkitekt Gustaf Lindgren fram ett restaureringsförslag som syftade till att lindra 1872 års ingrepp. Arbetet genomfördes 1908 och inbegrep rivning av vindfång och byggande av vapenhus vid norra ingången, nedtagning av en recent läktare ovan orgeln (kallad "sjunde himlen"), bygge av ny bänkinredning i stil med den gamla (vars dörrar och skärmar blev bröstpanel på väggarna), inläggning av nytt golv, rivning av de västra herrskapslogerna (vilka blev lusthus i prästgårdens trädgård) och målning av exteriörens spån och plåtklädsel. Vid arbetena lät man den inre målningsdräkten vara, med undantag för de ställen där de skadats av vindfång och läktare. I samband med de självsvåldigheter som företogs under arbetets gång väcktes frågan om ordentlig antikvarisk kontroll. Vapenhusets moderna utförande, korgolvets beläggning av korkmatta och rivandet av de västra herrskapslogerna var ej planerat av arkitekten. Byggmästare var E Andersson, Hovslätt och A Hall, Jönköping. Målarmästare var C J Rolander, Klevshult. 1913 skedde rengöring och retuschering av målningarna, vilken utfördes av konservator C L Lundin och målarmästare C Lindgren. 1919 byggdes ett nytt orgelverk av Olof Hammarberg, Göteborg. 1923 insattes innanfönster med antikglas och blyspröjs. 1928 omdanades östra vapenhuset till ny sakristia efter ritningar av länsarkitekt Malte Erichs i Jönköping. Under sakristian anordnades ett pannrum med varmluftssystem med kalorifer för kyrkans uppvärmning. 1945 stagades kyrkans väggar med järnvägsräls efter ett förslag av arkitekt K M Westerberg. 1948 togs den medeltida dopfunten åter i bruk. Tornet försågs med ny täckning av tjärad ek istället för furu. Kyrkan rödfärgades. Fönstren reparerades.
1927 och 1938 hade nya restaureringsprogram upprättats. Dessa kom att mynna ut i arkitekt Adolf Niklassons restaurering 1951-52. En ny altarring tillverkades i stil med den innan 1872. Skåpsinredningen i den gamla sakristian slopades, dess puts lagades och avfärgades och ett nytt skåp för medeltida skulptur uppsattes. Den elektriska belysningen utökades enligt ett program av Sigurd Lidén. Norra vapenhuset fick ny inredning, golv, port och fönster. Altarets sentida brädbeklädnad slopades. Taken isolerades. Rötskadat virke under läktarfönster i väster utbyttes. Konservator Olle Hellström rengjorde de nedsotade målningarna och fäste flagnande partier samt utförde vissa retuscheringar. Orgelfasadens ursprungliga färgsättning framtogs.
1959 var kaloriferanläggningen förbrukad och elektrisk uppvärmning installerades efter program av Lidén. Viss diskussion hade dock förts om eluppvärmningens risker för måleri och inventarier. 1962 byggdes ett nytt orgelverk av Olof Hammarberg, Göteborg. Samma år inrymdes en skrudkammare innanför sakristian. Farhågorna med eluppvärmningen bekräftades. Den kraftiga uppvärmningen på över 20 grader under helgerna ledde till låg luftfuktighet som i sin tur vållade torkskador på inventarierna. 1967 installerades därför en luftbefuktningsanläggning. 1970 ommålades exteriören. Efter en brandsyn två år senare gjordes portarna utåtgående. Högtalaranläggning och rökdetektorer installerades 1978. Exteriör ommålning skedde på nytt 1981. Vid samma tillfälle införskaffades en mindre kororgel. 1982-83 konserverades väggmålningarna under läktarna liksom ett epitafium. Det rörde sig om fästning av färg och rengöring. 1992 installerades en ny högtalaranläggning. Två år senare ommålades exteriören. 2000-01 utförde konservator Anna Billing-Wetterlundh arbeten i kyrkan. Dessa bestod i rengöring av orgelfasad och medeltida träskulptur samt rengöring och fästning av färg på altaruppsats, predikstol och två minnestavlor. 2003 handikappanpassades kyrkan efter ritningar av ATRIO arkitekter Västervik AB. Detta inbegrep en total ombyggnad av norra vapenhusets inre med bl.a. toalett. Därvid utvidgades vapenhuset något åt norr, dock med bibehållet gavelparti och fönster. Samtidigt anordnades ny skrudförvaring och toalett i sakristian. Elinstallationerna förnyades och en larmanläggning tillkom. Interiörens ljussättning utökades och försågs med en manöverpulpet. En läktarbalk i koret förstärktes. Gamla sakristians akrylatmålade KC-puts togs bort och ersattes av kalkputs.

HABO KYRKA - Kyrkan är en basilika av slätbilat liggtimmer. Dess gavlar är tresidiga och över västgaveln rider ett torn från 1723. Långhusets ytterväggar tillkom 1680 medan hela östpartiet med kor och sakristia samt det upphöjda mittskeppet tillkom 1723. I östgavelns nordöstra del sticker den ursprungliga medeltida sakristian ut och rubbar kyrkans symmetri. Norr om koret är ett vapenhus från 1908 (utvidgat åt norr 2003 med bibehållen gavel) och utanför västgaveln ännu ett i två våningar från 1723.
FASAD - Kyrkan vilar på en låg sockel av gråsten. Timmerväggarna är klädda med rödfärgad kluven spån. I norr och söder är inklädda försträvningar i långhusdelen. Under tornets takskägg är i varje sida fyra runda ljusgluggar. Den nedre lanterninen har i varje sida en rundbågad tjärad brädlucka och den övre raka. Alla är de av sent datum. Det norra vapenhuset har tempelgavel och på ömse sidor om porten vitmålade pilastrar med karnisformade postament. Mellan dem är ovan porten ett vitmålat tandsnitt. Den medeltida sakristian är murad av gråsten och har en ojämn muryta som spritputsats och målats med en röd kalkfärg.
FÖNSTER - Alla fönster härrör sannolikt från 1800-talet och har blåsta glas. Foder, bågar och spröjs är av vitmålat trä. Långsidorna och de båda västra snedsidorna har stora rektangulära fönster med mittpost och två lufter, vilka har tio rutor var. Öster om dessa är på var sida två fönster i två våningar. Dessa är kvadratiska med enkla lufter och fyra rutor. Klerestoriets fönster är liggande med mittpost och två lufter innehållande fyra rutor var. Samma slags fönster sitter i nuvarande sakristias östvägg liksom i alla sidor av sakristians övervåning. Under sakristian är i sockeln ett liggande fönster av sent datum med två rutor. I det nedre takfallet är rektangulära takfönster med fyra rutor i blyspröjs med järnbågar. I den gamla sakristian sitter ett rektangulärt fönster med mittpost och två lufter. Dessa har tre rutor var och hörnbeslag. Den raka smygen har sluttande solbänk och är i sin helhet vitmålad. I gamla vapenhuset är två fönster i röstet och ett per våning i nord respektive sydsidan. Alla dessa är kvadratiska med mittpost och två lufter om två rutor var. I det nya vapenhusets västra och östra väggar sitter ett kvadratiskt fönster från 1908 med enkel öppningsbar luft och fyra rutor.
PORT - Västporten är en ursprunglig rak pardörr av brädor, klädda med svartmålad fiskbenspanel. Vidare har porten rombisk låsplatta och smitt vred till klyka på insidan. Fodret är profilerat och vitmålat. Framför porten är en gråstenstrappa med järnklamrar. Ovan porten är ett flackt skärmtak från 1872 med kontursågade och vitmålade stöd. Nordporten är en rak pardörr från 1952 med svartmålad fiskbenspanel och vitmålat karnisprofilerat foder. Den raka och breda sakristiporten är ursprunglig och klädd med liggande profilerad och tjärad lockpanel. Låset är sentida. Fodret är brett och vitmålat. Framför porten ligger en sandstenshäll som trappa.
TAK - Över långhus och kor samt sakristia är ett brant och valmat säteritak, där klerestoriet utgör mellandelen. Det nedre takfallet är något brantare. Det övre takfallets skägg fortsätter längs tornets nord- och sydsida där det bildar en slags gesims. Över takets östra ände är en skorsten klädd med svartmålad plåt. I det övre takfallet är fyra luckor med tillhörande stegar. Västra vapenhuset täcks av ett sadeltak, liksom det norra, vilket dock är flackare. Taket över den gamla sakristian har två valmade och flacka fall. Alla nämnda takfall täcks av falsad och svartmålad storplåt, lagd 1897 (med undantag för norra vapenhuset). Torntaket består av karnisformad huv som bär en åttasidig lanternin i två våningar med vitmålad stående brädpanel. Taket avslutas med en huv som bär ett kors med förgyllda kulor och solskiva. Takfallen täcks av tjärade spån. Alla takfall utom tornet och gamla sakristian har hängrännor och stuprör av svartmålad plåt.