NORRA LJUNGA KYRKA

Norra Ljunga kyrka tillhör den grupp tidigmedeltida kyrkor som
allmänt benämns Njudungskyrkor. Dessa anses ha uppförts under
1100-talets senare del och består av rektangulärt långhus, kor och
absid allt av sten och ofta med inslag av huggen sandsten. Tidiga
förändringar Norra Ljunga har varit tillkomsten av västtornet och
ersättandet av absiden med ett utvidgat rektangulärt kor. Dessa
förändringar har i allmänhet daterats till 1200-talet. Kyrkorummet
försågs under senmedeltiden med kryssvalv. Sakristian norr om
koret är inte säkert daterad men 1600-talet har föreslagits. Någon
gång mellan 1500-talets slut och 1750-talet har fasaderna försett
med dekormålning i rött.
Det är inte klarlagt när långhusets träinredning tillkommit.
Bänkinredningen, läktarbarriären och predikstolens form gör det
troligt att dessa tillkommit under 1700-talets första decennier. Måleridekorationerna
och predikstolens snidade symboler är däremot
mer väldokumenterade. Konstnären Pehr Hörberg bodde under
1770- och 80-talen i Jönköpings län och tidvis även inom socknen.
Alla målningar är inte daterade, men på barriären till predikstolens
trappa har Hörberg skrivit att han utfört målningen 1774.
Bakgrunden till stånduret i koret är inte klarlagd, men urtavlan
anger att uret tillverkats av urmakaren Iwan Holmqwist 1769.
Denne urmakare har inte gått att identifi era i tillgänglig litteratur.
Eftersom uret inte fi nns med i äldre inventarieförteckningar kan det
vara så att det förvärvats i relativt sen tid, i likhet med karmstolen
i koret. Denna stol inköptes i en antikaff är i Jönköping på 1950-
talet.
Enligt ett visitationsprotokoll från 1829 blev kyrkan omputsad
utvändigt, invändigt vitkalkad och försedd med ett nytt tegeltak
1818. Samma protokoll berättar att läktaren utökades 1828.
Beträff ande kyrkorgelns tillkomst fi nns olika uppgifter. Dag
Edholm hävdar att orgeln byggdes 1866 av orgelbyggaren C. A.
Johansson i Broaryd. Sten L. Carlsson menar att orgeln utförts av
J. Törnqvist 1871. Orgelexperten vid Riksantikvarieämbetet Axel
Unnerbäck besiktigade orgeln 1967 varvid han menar att orgeln
byggdes av den tidigare nämnde Johansson, men 1871. Oavsett
vilket har orgelverket i allt väsentligt byggts om senare, medan
orgelhuset bibehållits.
Vid den stora exteriöra ombyggnaden omkring 1900 företogs
många förändringar. Viktiga punkter var tornet, klockstapeln och
klockornas placering. Eftersom klockstapeln upplevdes vara bristfällig
av församlingen uppgjordes ritningar till ett nytt tornkrön
och rivning av stapeln. Detta motsatte sig Överintendentsämbetet.
Efter att nya ritningar skapats av arkitekten Gustaf Hermansson
(Stockholm) 1899 gavs slutligen tillstånd till tornombyggnaden
och rivningen av klockstapeln. Kungl. Vitterhets-, Historie- och
Antikvitetsakademiens skulle emellertid först lämnas tillfälle att
dokumentera stapeln före rivningen En del av stapelns virke avsågs
att återanvändas vid tornombyggnaden. De två klockorna fl yttades
således över från klockstapeln till tornet, varvid klockstapeln revs,
trots att Kungl. Vitterhets- Historie- och Antikvitetsakademien
föreslagit att den skulle bevaras. Gustaf Hermansson (18641931)
hade under 1890-talet framgångsrikt medverkat i återuppbyggnaden
av Sundsvall och var från och med 1897 knuten till Överintendentsämbetet.
Där kom han att medverka vid fl era kyrkobyggen
och kyrkorestaureringar.
Den invändiga renoveringen 1905 innebar också många förändringar.
Kyrkans väggar och takvalv putsades om och avfärgades med
kalkfärg samt försågs med sparsam dekormålning. Koret försågs med
ett nytt altare och en ny altarring. Hela den äldre bänkinredningen
byttes ut mot en ny öppen. De gamla bänkdörrarna och bänkskärmarna
placerades som en panel utefter ytterväggarna. Läktaren
förminskades, predikstolen renoverades. Fönsterna försågs med nya
innanfönster. Större delen av träinredningen målades i ljus ekmål-
ning, men orgeln målades grönaktig kulör. Måleriarbetena utfördes
av den fl itigt anlitade målarmästaren C. J. Rolander, Klevshult. Från
Kungl. Vitterhets- Historie- och Antikvitetsakademien framhölls att
det var önskvärt att äldre fi gurmålerier av Pehr Hörberg inte målades
över. Församlingen tycks i första hand ha tillmötesgått detta önskemål
genom att bevara och restaurera läktarbarriärens målningar
av Kristus och evangelisterna samt, som planerat, att inte måla
predikstolen. Korets östra fönster försågs med en glasmålning från
fi rman Neumann & Vogel, Stockholms glasmåleri AB. Målningen
föreställer ett kors med törnekrans och förvaras i dag på tornvinden.
En snarlik glasmålning tillkom samtidigt i Ödestugu kyrka och
även denna har avlägsnats vid senare tillfälle. Vem som uppgjorde
planerna för den inre ombyggnaden är inte känt.
Ett i princip nytt orgelverk installerades 1934. Orgelhuset och
någon enstaka stämma från den befi ntliga orgeln bibehölls emellertid.
Orgelverket tillverkades av Åkerman & Lund. Uppgifter
från 1929 gör gällande att man avsåg att fördjupa orgelläktaren
vid åtgärder på orgeln.
Under åren 195556 genomgick kyrkan en mer omfattande restaurering
och ombyggnad under ledning av arkitekten K. Martin
Westerberg, Stockholm. Han ägnade sig under 1900-talets mitt
åt en lång rad kyrkorestaureringar över hela landet. Den mest iögonfallande
åtgärden i Norra Ljunga var att tornavslutningen från
sekelskiftet 1900 ersattes av en ny med ett enkelt sadeltak enligt ett
äldre utseende. Inledningsvis intog arkitekten en tveksam inställning,
men församlingen var pådrivande. Från länsmuseets sida var
i första hand frågan om exempelvis en spira eller ett pyramidtak
kunde bli aktuellt. Flertalet fönster försågs med solbänkar av skiff -
rad svart bergart, medan Byggnadsstyrelsen förordat solbänkar av
kalksten. Vid denna tidpunkt upptäcktes också spår av den röda
dekormålning som kom att rekonstrueras vid arbetena, trots att
Byggnadsstyrelsen intog en tveksam hållning inledningsvis. Ett nytt
högaltare murades med en skiva av kalksten. En tillhörande altarring
tillkom samtidigt och konstruerades av äldre delar. Den öppna bänkinredningen
ersattes med en ny sluten, varvid äldre dörrar, gavlar
och skärmar återanvändes. Den äldre uppvärmningen med hetluft
ersattes av ett nytt elvärmesystem. Vid omläggningen av golvet i
koret påträff ades lämningar efter en halvrund absid, vilket visar på
att kyrkobyggnaden ursprungligen haft en för Njudungskyrkorna
sedvanlig planform. En mindre glasmålning av konstnären Edgar
Wallin sattes in i det norra fönstret invid predikstolen. Glasmålningen
framställer Såningsmannen.
År 1969 putsades tornet om. All puts på den västra fasaden avlägsnades
och då framkom att tornets nedre tredjedel utgjordes av
kvadrar av sandsten med kalkfogar dragna ut över muren så att man
bedömde att muren alltid varit putsad. Ett mellanparti bestod också
av sandsten, men dessa var mindre och ojämnare. Överst påträf-
fades sentida tegel som bedömdes härröra från tornförändringarna
på 1950-talet.
År 1970 tillverkades ett nytt krucifi x för att placeras på altarbordet.
Vid en begränsad brand under läktaren i januari 1977 skadades
kyrkorummet. Viss träinredning närmast brandhärden förkolnade,
medan kyrkorummet i sin helhet rökskadades. En omfattande sanering
påbörjades inom kort och pågick ett par år, varvid murar,
valv och golv rengjordes. Bänkinredningen under läktaren fi ck
delvis kompletteras och läktarens undertak gjordes nytt lika det
tidigare brädtaket. Målningarna föreställande Frälsaren och de fyra
evangelisterna, som skapats av målaren Pehr Hörberg, utplånades
vid branden. Dörrarna mellan kyrkorummet och vapenhuset totalförstördes
likaså.
Som en fördröjd åtgärd efter branden 1977 försågs läktarbarriären
omkring 1997 med nya fi gurmålningar av konstnären Pontus
Ljungberg (*1945), Saltsjö-Boo. Dessa framställer klöverväxten
som symbol för den heliga Treenigheten samt symbolerna för de
fyra evangelisterna.
År 1998 genomgick kyrkobyggnaden en utvändig restaurering
på grund av brister i putsen. Arbetena omfattade i första hand
tvättning, putslagning med rent kalkbruk och slutligen en traditionell
avfärgning med klakfärg i vitaktig kulör (kulör 4-1 med
guldocker enligt kalkfärglikarens system). Vid arbetena avlägsnades
lagningar av cementhaltigt bruk. De dekormålade partierna i röd
kulör konserverades varvid bompartier fästes, målningsfragment
förstärktes med kalkvatten och bättringsmålning gjordes av dekor
och bakgrundsytor med kalkfärg. Hängrännorna målades med linoljefärg
i svart kulör och stuprören i fasadens vitaktiga kulör. Det
synliga hammarbandet överst på fasaden ströks med trätjära utan
pigmentering. Samtliga fönster målades med linoljefärg i grå kulör.
Parallellt med kyrkans utvändiga restaurering företogs reparationer
på klockstapeln.