Typ <itemType> |
Objekt/föremål |
Datering <presTimeLabel> |
1970-tal |
Plats <presPlaceLabel> |
Asien, Japan |
Beskrivning <itemDescription> |
-
Provsamling i nio steg av olika lackeringsstadier utfört av Mutsumi Suzuki (1942-2009) och hans hustru Misako, Kyoto. Högreliefdekor (takamaki-e) med pärlemorinläggingar på blank, svart grund (ro-iro) 1970-tal. Den japanska lacken kommer från lackträdet (Rhus verniciflua/vernicifera) som är släkt med mango och cashewnöt i familjen sumakväxter. Det finns flera besläktade arter av lackträd som kan...
Visa hela
Provsamling i nio steg av olika lackeringsstadier utfört av Mutsumi Suzuki (1942-2009) och hans hustru Misako, Kyoto. Högreliefdekor (takamaki-e) med pärlemorinläggingar på blank, svart grund (ro-iro) 1970-tal. Den japanska lacken kommer från lackträdet (Rhus verniciflua/vernicifera) som är släkt med mango och cashewnöt i familjen sumakväxter. Det finns flera besläktade arter av lackträd som kan ge lack. Trädet tappas på sin sav ungefär som när man tappar gummi. Efter tappning dör trädet. Saven filtreras och är i sin flytande form eksemframkallande. Den är nästan ofärgad. Genom pigment färgas lacken, t ex svart (med järnoxid) eller röd (från kvicksilver). Lackens funktionella betydelse ligger i att den skyddar underlaget. Vanliga underlag är trä, men även metall, textil, papper och keramik. Lackeringen består ofta av ett 50-tal faser och börjar med grundering, en blandning av lack, bränt lerpulver och stenpulver. Sedan följer slipning. Själva lackeringen sker ofta i flera lager. Varje lager behöver härda i ett dammfritt skåp med ca 80% luftfuktighet. Polering är också ett viktigt moment. Tidsåtgången för ett exklusivt föremål kan vara upp till tio år. Vanliga dekorationstekniker är inlägg av bl a pärlemor samt pulvriserade metaller (maki-e). Lacken användes på t ex rustningar och under andra världskriget som rostförebyggare på vapen. Guldlack används även vid lagning av keramikföremål, där det icke-perfekt trasiga sätts i fokus genom lacket som en medveten del i estetiken. Hantverk: exemplet lacktillverkning De största lackproducerande områdena idag är Tokyo (Edo-lack), Kyoto (Kyo-lack) och Kanazawa (Kaga-lack). Andra viktiga platser för lacktillverkning med lång historia är Wajima, Takayama och Takamatsu. Lackarbeten har använts i Japan som konstföremål och vardagsföremål åtminstone sedan mitten av Jomon-perioden (ca 10500–300 f v t). Nya fynd kan troligen dateras till ca 7000 år f v t. Omkring 586 e v t startade en lackavdelning inom finansministeriet för att effektivt kunna organisera lackproduktionen. Buddismen kom till landet under samma tid och man började göra religiöst relaterade föremål som skulpturer och tempelinredningar. Användning av pulvriserade metaller är belagd från 700-talet, bl a i form av ”strödd bild” (maki-e) som anses unikt japansk. I Heian-periodens (794–1185) mest berömda berättelse, Genji monogatari, nämns rikt dekorerad lackinredning och lackföremål. Under Edo-perioden räknades lackträdet som ett av de ”fyra viktiga träden” tillsammans med tebusken, mullbärsträdet som man gör papper av (Broussonetia papyrifera) och mullbärsträdet som man matar silkeslarver med (Morus alba). Lackråvaran användes t ex som skattebetalning. Under Edo-periodens mitt började även förmögna handelsmän beställa exklusiva lacker med guld och pärlemorinläggningar. Lackföremålens stora betydelse i Japan jämförs med bruket av porslin i Kina. När européerna kom till Japan i mitten av 1500-talet blev de fascinerade av lackerna. Lacker var hett eftertraktade och gick på export till Europa, särskilt den typ som kallas namban-lack, som ofta har pärlemorinläggningar. Européerna försökte också att imitera den japanska lacken utan större framgång (”japanning”). Under 1900-talet har flera åtgärder vidtagits för att både bevara och kreativt utveckla lackkonsten. (Baserad på text från utställningskatalogen Japan. Föremål och bilder berättar. 2011). /PH
Stäng
|
Förvärvsomständigheter <itemDescription> |
|
Utställning / ingår i <itemDescription> |
|
Anmärkning <itemDescription> |
-
Kompletterad med hjälp av Statens Konstsamlingars tillväxt och förvaltning och Östasiatiska museet och vänförenings årsböcker. Lack
|
Anmärkning <itemDescription> |
-
Demonstrationsexempel i 9 steg av olika utvecklingsstadier av taka-maki-e (högreliefdekor) med pärlemorinläggningar på roiro-grund (djupsvart grund). Infattad i träram. Yttermått: 30,5x20,5cm
|
Anmärkning <itemDescription> |
|
Referens, publicerad i <itemDescription> |
-
Braw, Monica, Holmberg, Petra & Myrdal, Eva (2011). Japan: föremål och bilder berättar = Japan : artefacts and images tell the story. Stockholm: Östasiatiska museet
|
Land, engelska / ursprung <itemDescription> |
|
Beskrivning, engelska <itemDescription> |
-
Collection of samples at nine different stages of the lacquer process executed by Mutsumi Suzuki (1942-2009), Kyoto. Gold lacquer work in high-relief (takamaki-e) with mother-of- pearl inlay on a mirr...
Visa hela
Collection of samples at nine different stages of the lacquer process executed by Mutsumi Suzuki (1942-2009), Kyoto. Gold lacquer work in high-relief (takamaki-e) with mother-of- pearl inlay on a mirror-black ground (ro-iro). 1970s. Japanese lacquer comes from the lacquer tree ((Rhus verniciflua/vernicifera), which is related to the mango and cashew nut, all three being members of the sumac family. There are several lacquer tree species capable of supplying lacquer. The sap is drawn from the tree in much the same way as rubber. After this tapping operation the tree dies. The sap is filtered and in its liquid form can cause dermatitis. It is almost colourless. It is stained with pigments, e.g. black (using iron oxide) or red (using mercury). The functional importance of lacquer consists in its protection of the underlay. Ordinary underlays are of wood, but metal, textiles, paper and ceramics are also used. Lacquering often involves 50 or more phases, and starts with priming, using a mixture of lacquer, burnt clay powder and stone powder. This is followed by grinding. The actual lacquering often involves application of several coats. Every coat needs to dry in a dust-free cabinet with about 80% air humidity. Polishing is also an important operation. An exclusive article can take up to ten years to produce. Common decoration techniques are inlay of, for example, mother-of-pearl and powdered metals (maki-e). Lacquer was used, for example, on armour and during the Second World War, as a rust inhibitor on weaponry. Gold lacquer is also used for mending ceramic objects, the mend being highlighted with the lacquer as a chosen part of the aesthetic. (Based on the text for the exhibition catalogue Japan. Artefacts and images tell the story. 2011). /PH
Stäng
|
Utställning, del av / ingår i <itemDescription> |
|
Utställning, del av / ingår i <itemDescription> |
|
Referens, källa <itemDescription> |
-
Braw, Monica, Holmberg, Petra & Myrdal, Eva (2011). Japan: föremål och bilder berättar = Japan : artefacts and images tell the story. Stockholm: Östasiatiska museet
|
Händelse <context> |
-
Tillverkad av Suzuki, Mutsumi, Suzuki, Misako.
-
Brukad 1970-tal.
-
Ursprung i Japan, Asien.
-
Förvärvad 1976 av Suzuki, Mutsumi, Suzuki, Misako.
|
Material, engelska<itemMaterial> |
- Wood
|
Materialkategori<itemMaterial> |
- Lack
- Trä
|
Material<itemMaterial> |
- Lack
|
Nyckelord <itemKeyWord> |
-
Lacquer
-
Lacquer
-
OM-1976-0043
-
Östasien
-
칠기 漆器
|
Mått <itemMeasurement> |
-
Bredd: 20,5 cm.
-
Höjd: 30,5 cm.
|
Sakord<itemName> |
- Prov
|
Ämne <subject> |
|
Accessionsnummer <itemNumber> |
|
Tidigare identitet <itemNumber> |
|
Rättigheter för metadata <itemLicense> |
|
Källa <presOrganization> |
Statens museer för världskultur - Östasiatiska museet |
Källa <url>
|
|