Nysätra kyrka

Byggnaden har korsformig plan med längre korsarmar mot väster och öster. Sakristian är placerad bakom koret i öster, asymmetriskt på gavelns nordöstra sida. Kyrkans sadeltak sträcker sig ut över tvärskeppet medan långskeppets korsarmar täcks av valmade tak som möts i nocken. Sakristian täcks av ett sadeltak som når upp jäms med kyrkans takfot. Över kyrkans korsmitt finns en hög profilerad spira med glob och flöjel. Taket täcks av falsad kopparplåt. Fasaden är vitmålad och klädd med locklistpanel under fönstren samt liggande fasspontpanel ovanför, avskild med en markerad list. Andra utsmyckningar är den profilerade taklisten, de släta hörnlisenerna och de profilerade segmentbågarna som kröner de rundbågade fönstren. Fönsterbågarna är målade i brunrött medan de enkla rundbågiga ytterdörrarna mot väster och söder står öppna och blottar de inre uppglasade och blågråmålade dörrpartierna. Eftersom man vanligtvis närmar sig kyrkan från öster ligger den södra ingången närmast och mest exponerad. Vid den västra huvudingången finns en hk-ramp och det yttre dörrpartiet är försett med stocklås.

En stor yttre restaurering skedde 18921893. Då tillkom den nuvarande stående och liggande ytterpanelen, hörnlisenerna och fönstrens profilerade överstycken och färg-sättningen ändrades från röd till vit. Spåntaket ersattes av ett svartmålat plåttak. En ingångsdörr gjordes på sakristians södra sida, där tidigare ett fönster varit placerat. Senare restaureringar har inte förändrat kyrkans utvändiga karaktär nämnvärt. Vid restaureringen 19211922 gjordes det östra korfönstret om till ett blindfönster. 193032 tillkom den glasade vindfångsdörren innanför ytterdörren i väster och uppvärmningen ändrades. Ett pannrum grävdes ut under kyrkans norra sida, som samtidigt grund-förstärktes, och en skorsten tillkom vid norra korsarmens västra vägg. År 195960 utvidgades källaren och inreddes med kapprum, wc och städskrubb. Sakristians ingång flyttades från södra sidan till sin nuvarande placering på östra sidan och det befintliga östra fönstret användes för att återställa södra sidan. År 1986 byttes den sönderfrusna enkelfalsade takplåten ut mot dubbelfalsad kopparplåt, med avsikt att minska underhållsbehoven men ändå behålla samma karaktär. Även klockstapeln och gravkapellet fick nya koppartak och kyrkans sockel- och midjelister fick plåttäckning. Kyrkan är ommålad flera gånger, men har idag i stort sett samma färgsättning som den hade 1893. Fönsterbågarna var dock mörkare svartbruna då.

Från vapenhuset i väster finns trappor upp till orgelläktaren och ner till källaren med kapprum etc. Det korsformiga och ljusa kyrkorummet präglas framför allt av det höga vita spegelvalvet med kraftigt svängda former, av läktarna längs tre av väggarna, av den vitmålade liggande kilsågade träpanelen och av bänkinredningen som fyller ut hela kyrkorummet från mittgång och korsgång till ytterväggarna. Betydelsefulla är även predikstolen på norra sidan, de ålderdomliga ljuskronorna och lampetterna samt den halvovala genombrutna altarringen som flankeras av två dörrar mot sakristian. Församlingen förfogar över ett flertal inventarier från 1600- och 1700-talen.
Tack vare ovan nämnda inredning och karaktärsdrag upplevs kyrkorummet som ålderdomligt och väl sammanhållet trots att det har genomgått många restaureringar och stilmässigt egentligen är något blandat. Orgelläktaren i väster, med sitt karaktärsfulla konvext utskjutande mittparti, är samtida med kyrkan. En av sidoläktarna tillkom 1767. Den andra tillkom troligtvis också under 1700-talet men fanns helt säkert 1832. Spegelvalvet i trä och den alltjämt bevarade kilsågade innerpanelen tros ha tillkommit 1792. Predikstolen i nyklassicistisk stil tros ha tillkommit under 1810- eller 20-talet och attribueras till snickaren Mattias Edström som snidade en liknande predikstol till kyrkan
3
i Vännäsby 1825. Till predikstolen hör ett predikstolsur med träfodral. Från okänt år, men förmodligen 1800-talet, är också altaret och bänkinredningen. Båda har genomgått en del förändringar.
Nästa stora invändiga restaurering skedde 192122, under arkitekt Gustav Holmdahl, Stockholm. Nu flyttades altaret fram och försågs med sidopartier, en ny altaruppsats i barockstil tillverkades av Otto Wretling efter Holmdahls ritningar, en ny altartavla målades av Gerda Höglund (nu förvarad i källaren), elektrisk belysning monterades i de gamla armaturerna, enstaka ny armatur ritad av Holmdahl tillkom och färgsättningen ändrades igen. Dopfunten tillverkades 1925. Redan 193032 skedde nästa restaurering, denna gång efter förslag av länsarkitekt Edvard Lundqvist. Vid detta tillfälle tillkom vindfånget i väster. Bänkarna i kyrkorummet och på läktaren glesades ut och byggdes om så att de blev mer bekväma. Restaureringarna under Kjell Wretling 1933 och 195960 innebar återigen ny färgsättning i kyrkorummet. Vid det senare tillfället gjordes även förändringar i sakristian, korpartiet höjdes med ett trappsteg, och de främsta bänk-raderna togs bort. Altarringen nytillverkades 1959, men i samma stil som den gamla från 1800-talet. En läktarunderbyggnad med vapenhus skapades i väster, med ny glasad dörr mot kyrkorummet och tegeltrappa ner till den nya källaren med kapprum, wc etc. Nytt orgelverk och orgelfasad från Åkerman och Lund ersatte den tidigare orgeln från 1905. Altartavlan av Gerda Höglund ersattes av den nuvarande som målades av Torsten Nordberg och föreställer Kristus på korset. Antikglasen i korfönstren tillkom 1966 för att dämpa bländningen. Det blyinfattade korfönster med färgade glas som numera förvaras i församlingsgården sattes ursprungligen in i korets östra fönster 1893, men flyttades till södra korfönstret 1922, när östra fönstret sattes igen och nuvarande altaruppsats tillkom. Det demonterades slutligen från södra korfönstret 1932.
Uppvärmningen är ändrad flera gånger; kaminer 1893, centralvärme med lågtrycksånga och radiatorer avskärmade med galler 1932, varmluftspanna och inblåsningslådor 1960 samt bergvärmepump kopplat till luftsystem 1986. Ännu fler förändringar har skett med den invändiga målningen. Sannolikt var inredningen målad polykromt under 1700-talet. I början av 1800-talet var inredningen målad i vit vattenfärg. Därefter har interiören ommålats och bytt kulör 189293, 192122, 1933, 195960 och 199596. Vid den senaste av dessa tillfällen togs äldre färglager bort på väggar och valv p.g.a. problem med flagning och ommålning utfördes i liknande kulör som befintlig. De dekorativa slingorna i takkupolen och i de konkava taklisterna togs fram och rekonstruerades. Altaruppsats, predikstol och orgelfasad rengjordes och golvet behandlades. Bänkarna målades om och bänkgavlar, läktarbarriär och kolonner fick ny marmorering.