JÄRVSÖ KYRKA

Den första stenkyrkan på Kyrkön uppfördes sannolikt under 1100- eller 1200-talet, men hur den såg ut eller om den föregåtts av någon träkyrka på platsen är inte känt. Troligen försågs kyrkan i likhet med andra kyrkor i landskapet så småningom med murade valv, för kring 1520 vet vi att kyrkan var försedd med tre valv som vid denna tid, samtidigt med innerväggarna, försågs med målningar av kyrkomålaren Måns Jansson Gadd. Kyrkan låg då i öst-västlig riktning och bestod av ett långhus med sadeltak med några mindre utbyggnader på norra respektive södra långsidan. När ortens befolkning växte under 1700-talets första decennier ansågs kyrkan för trång och man beslöt 1746 att bygga till den med två korsarmar, ett arbete som leddes av byggmästaren Anders Romberg från Leksand, som vid denna tid var flitigt anlitad vid en rad kyrkobyggen i Hälsingland. Två år senare var ombyggnaden klar, men arbetet med interiören pågick i flera decennier. Redan i slutet av 1700-talet ansågs emellertid kyrkan åter vara för trång, och församlingen började planera för att uppföra en ny kyrka.

Efter långa diskussioner om den nya kyrkans placering beslöt församlingen ändå att uppföra
den på den gamla kyrkplatsen, trots att det innebar att man på grund av platsbrist måste frångå den gängse placeringen med koret i öster. Den nya kyrkan som uppfördes, vilken är den nuvarande, byggdes således med koret i norr, efter ritningar av arkitekt C. G. Blom-Carlsson. Arbetet påbörjades 1832 och kyrkan stod klar sex år senare, trots att svåra år drabbat bygden med missväxt.

Strax söder om kyrkan, i den östra delen av den smala kyrkogården ligger gravkapellet, en träbyggnad i en våning med källare. Byggnaden har gråmålad grund, vitmålad locklistpanel samt tak av enkupigt lertegel. Gravkapellet, som är uppfört så sent som 1994, byggdes på samma plats som ett något mindre gravkapell från 1900-talets första hälft och med det tidigare gravkapellets formspråk och materialval som utgångspunkt. Gravkapellet inrymmer en sal för begravningar samt förvaringsrum och toaletter.

Kyrkogården vid Järvsö kyrka utgörs av tre större kyrkogårdsområden belägna i tre olika etager. Den äldsta kända delen av Järvsö kyrkogård låg i anslutning till den medeltida kyrkan på platsen och den omgavs av en bogårdsmur av sten med trätak med minst två murade stigportar. Under 1700-talet utvidgades denna kyrkogård mot söder. Hela denna kyrkogård låg dock troligen inom den nuvarande kyrkans murar.

När den nya kyrkan uppfördes anlades en kyrkogård söder om denna på åsens krön och ingången markeras av två kraftiga stenstolpar. Kyrkogården har sedermera utvidgats allt mer mot sydväst längs åsen och har tack vare naturförutsättningarna fått en mycket långsmal form. Området har en grusad mittgång och gravvårdar på vardera sidan om denna med vårdarna vända mot öster eller väster. De äldsta gravvårdarna återfinns närmast kyrkan och ett flertal av dessa är s.k. grusgravar och några omges av stenramar. Här finns även ett antal gjutjärns- och järnkors från 1800-talets senare del. Stående gravvårdar dominerar. Ursprungligen var det en tydlig uppdelning mellan de stora familjegravarna mot norr och de enklare varvsgravarna som företrädesvis hade vita träkors på den södra delen. Träkorsen är idag ganska få och uppdel-ningen är idag inte alls lika tydlig som för 100 år sedan. Vegetationen på kyrkogården utgörs av björkar och häckar samt enstaka andra trädslag. År 1936 anlades en ny kyrkogårdsdel i sluttningen mot väster nedanför den äldsta kyrkogårdsdelen. Detta område är också gräsklätt och har en grusad gång i mitten. Gravvårdarna återfinns på båda sidor om denna, vända mot öster och väster. De flesta är stående och av sten. Gravvårdarna är huvudsakligen av sten och stående.

I slutet av 1950- och början av 1960-talet tillkom den nya kyrkogården belägen på den tidigare jordbruksmarken som tillhörde prästgården. Området är indelat i mindre kvarter med raka häckar och har asfalterade samt plattlagda gångar. Vegetationen utgörs i övrigt av björkar samt andra lövträd och buskar. En stenmur avgränsar kyrkogården mot de stora öppna gräsytor som finns väster om denna kyrkogårdsdel. I anslutning till dessa gräsytor, inte långt från församlingshemmet S:t Persgården, ligger minneslunden som anlades i slutet av 1980-talet efter ritningar av landskapsarkitekt Roland Karlsson, Järvsö. Minnesplatsen utgörs av en halvrund avskärmning med buskar kring två bänkar. I anslutning till denna finns även en minnessten samt en blomstersmyckningsplats. Från minneslunden har besökaren en vacker utsikt mot Lillälvens fortsättning söderut. Vid den nya kyrkogårdsdelen ligger även rödmålade ekonomibyggnader av trä vilka uppfördes 1980.

Strax söder om kyrkan, i den östra delen av den smala kyrkogården ligger gravkapellet, en träbyggnad i en våning med källare. Byggnaden har gråmålad grund, vitmålad locklistpanel samt tak av enkupigt lertegel. Gravkapellet, som är uppfört så sent som 1994, byggdes på samma plats som ett något mindre gravkapell från 1900-talets första hälft och med det tidigare gravkapellets formspråk och materialval som utgångspunkt. Gravkapellet inrymmer en sal för begravningar samt förvaringsrum och toaletter.

Kyrkogården vid Järvsö kyrka utgörs av tre större kyrkogårdsområden belägna i tre olika etager. Den äldsta kända delen av Järvsö kyrkogård låg i anslutning till den medeltida kyrkan på platsen och den omgavs av en bogårdsmur av sten med trätak med minst två murade stigportar. Under 1700-talet utvidgades denna kyrkogård mot söder. Hela denna kyrkogård låg dock troligen inom den nuvarande kyrkans murar.

När den nya kyrkan uppfördes anlades en kyrkogård söder om denna på åsens krön och ingången markeras av två kraftiga stenstolpar. Kyrkogården har sedermera utvidgats allt mer mot sydväst längs åsen och har tack vare naturförutsättningarna fått en mycket långsmal form. Området har en grusad mittgång och gravvårdar på vardera sidan om denna med vårdarna vända mot öster eller väster. De äldsta gravvårdarna återfinns närmast kyrkan och ett flertal av dessa är s.k. grusgravar och några omges av stenramar. Här finns även ett antal gjutjärns- och järnkors från 1800-talets senare del. Stående gravvårdar dominerar. Ursprungligen var det en tydlig uppdelning mellan de stora familjegravarna mot norr och de enklare varvsgravarna som företrädesvis hade vita träkors på den södra delen. Träkorsen är idag ganska få och uppdel-ningen är idag inte alls lika tydlig som för 100 år sedan. Vegetationen på kyrkogården utgörs av björkar och häckar samt enstaka andra trädslag. År 1936 anlades en ny kyrkogårdsdel i sluttningen mot väster nedanför den äldsta kyrkogårdsdelen. Detta område är också gräsklätt och har en grusad gång i mitten. Gravvårdarna återfinns på båda sidor om denna, vända mot öster och väster. De flesta är stående och av sten. Gravvårdarna är huvudsakligen av sten och stående.

I slutet av 1950- och början av 1960-talet tillkom den nya kyrkogården belägen på den tidigare jordbruksmarken som tillhörde prästgården. Området är indelat i mindre kvarter med raka häckar och har asfalterade samt plattlagda gångar. Vegetationen utgörs i övrigt av björkar samt andra lövträd och buskar. En stenmur avgränsar kyrkogården mot de stora öppna gräsytor som finns väster om denna kyrkogårdsdel. I anslutning till dessa gräsytor, inte långt från församlingshemmet S:t Persgården, ligger minneslunden som anlades i slutet av 1980-talet efter ritningar av landskapsarkitekt Roland Karlsson, Järvsö. Minnesplatsen utgörs av en halvrund avskärmning med buskar kring två bänkar. I anslutning till denna finns även en minnessten samt en blomstersmyckningsplats. Från minneslunden har besökaren en vacker utsikt mot Lillälvens fortsättning söderut. Vid den nya kyrkogårdsdelen ligger även rödmålade ekonomibyggnader av trä vilka uppfördes 1980.

Den första stenkyrkan på Kyrkön uppfördes sannolikt under 1100- eller 1200-talet, men hur den såg ut eller om den föregåtts av någon träkyrka på platsen är inte känt. Troligen försågs kyrkan i likhet med andra kyrkor i landskapet så småningom med murade valv, för kring 1520 vet vi att kyrkan var försedd med tre valv som vid denna tid, samtidigt med innerväggarna, försågs med målningar av kyrkomålaren Måns Jansson Gadd. Kyrkan låg då i öst-västlig riktning och bestod av ett långhus med sadeltak med några mindre utbyggnader på norra respektive södra långsidan. När ortens befolkning växte under 1700-talets första decennier ansågs kyrkan för trång och man beslöt 1746 att bygga till den med två korsarmar, ett arbete som leddes av byggmästaren Anders Romberg från Leksand, som vid denna tid var flitigt anlitad vid en rad kyrkobyggen i Hälsingland. Två år senare var ombyggnaden klar, men arbetet med interiören pågick i flera decennier. Redan i slutet av 1700-talet ansågs emellertid kyrkan åter vara för trång, och församlingen började planera för att uppföra en ny kyrka.

Efter långa diskussioner om den nya kyrkans placering beslöt församlingen ändå att uppföra
den på den gamla kyrkplatsen, trots att det innebar att man på grund av platsbrist måste frångå den gängse placeringen med koret i öster. Den nya kyrkan som uppfördes, vilken är den nuvarande, byggdes således med koret i norr, efter ritningar av arkitekt C. G. Blom-Carlsson. Arbetet påbörjades 1832 och kyrkan stod klar sex år senare, trots att svåra år drabbat bygden med missväxt.