TÄRNA KYRKA

Gamla Kyrknäset ligger ca 6,5 km sydost om nuvarande kyrkan i Tärnaby. Kyrko-gården anlades sannolikt 1762, då Tärnas första kapell uppfördes där, och var i bruk fram till ca 1850, då en ny kyrka uppfördes i Laxnäs. Kapellet flyttades då till präst-gården i Tärnaby och användes som loge, men återflyttades till sin ursprungliga plats 1959, fick ny inredning och återinvigdes 1971, brann ner 1986 och rekonstruerades därefter. Det timrade kapellet med torvtak och den enkla klockbock som finns på platsen idag är rekonstruktioner som invigdes 1991. Kyrkklockan utgör dock församlingens äldsta ägodel. Den göts 1702 och är arvegods från dåvarande moder-församlingen i Lycksele, som skänkte den till Kyrknäsets kapell år 1782. Norr om kapellet finns även en timrad prästkammare med torvtak. Begravningsplatsen omger kapellet och är ingärdad av en kallmurad skiffermur som anlades på 1930-talet. Området täcks av gräs och bara någon enstaka gravvård finns kvar, i form av resta skifferstenar utan synlig text. Inga gravrätter finns kvar och skötseln av kyrkogården är begränsad.

Laxnäs kyrkogård ligger i mellersta delen av Tärnaby, rakt nedanför Ingemarbacken. Kyrkogården består av en nedre del alldeles ovanför E12:an och en övre del mellan Sameskolan och Ingemarbacken. Den nedre kyrkogården anlades troligen omkring 1850, då Tärnas andra kyrka, den s.k. Mellankyrkan invigdes alldeles intill, på den plats där det numera finns en Statoilmack. Den nedre kyrkogården omgärdas av en kallmurad naturstensmur, med grindstolpar av huggna naturstensblock vid huvudentén mot söder. Terrängen sluttar mot söder och är bevuxen med gles fjällbjörkskog och högt gräs. Ett femtontal stående gravstenar, främst av skiffer och täljsten, är spridda i terrängen. Den övre kyrkogården, som troligen är något yngre än den nedre, är även den bevuxen med gles björkskog och har karaktär av skogskyrkogård. Här finns spridda stående grav-stenar och något järnkors. Båda kyrkogårdarna användes fram till år 1912. Inga gravrätter finns kvar och skötseln av kyrkogårdarna är mycket begränsad.

Gamla kyrkogården (Begravningsplatsen 1:1) ligger norr om nuvarande kyrkan, i södersluttningen ovanför Västra Strandvägen. Den anlades ca 1912 och användes fram till 1930. Området var från början mera vidsträckt åt norr, men inskränktes i början av 1960-talet efter bostadsbyggande och vägdragning. Kyrkogården kantas i söder av en bogårdsmur av kallmurad natursten, men saknar i övrigt avgränsningar. Två entréer med öppningar i bogårdsmuren finns på södra sidan. En grusgång leder rakt igenom området. Vegetationen är hög, med upptrampade gångstigar fram till en del av gravarna, fjällkvanne, björkskog och några mindre granar. Gravvårdarna består främst av resta stenar i skiffer eller täljsten spridda i terrängen, samt några fina gjutjärnskors och en gravhäll. Några grusgravar finns även, en del försedda med stenram och några med ram av skiffersten samt en med gjutjärnsstaket. Dessutom påträffas en grav omgärdad med kraftiga huggna block (ursprungligen förbundna med kätting). Ett gravkapell av trä har funnits på platsen, men det flyttades troligen till den Nya kyrkogården 1930 och är numera rivet. En liten minneslund anlades år 2000. Skötseln på kyrkogården är begränsad. Av Tärnabys fyra nedlagda kyrkogårdar har denna kyrkogård det högsta upplevelsevärdet, tack vare de många fina bevarade gravvårdarna.

Nya kyrkogården ligger ca 500 m väster om kyrkan. Den anlades 1930, men har utvidgats åt väster efter 1971. Kyrkogården omgärdas av bogårdsmur av skiffersten i norr och nordväst, men övergår i stödmur, kompletterad med häck i väster. I öster och söder avgränsas området med ett omålat trästaket. Entrén i norr har grindstolpar av murad skiffersten samt en bredare dubbelgrind och en enkelgrind av svartmålat smide. Terrängen sluttar mot norr. Gångarna är grusade och växtligheten består av ett stort antal björkar på den äldre delen i öster, medan den nyare delen i väster saknar träd. Gravvårdarna består mestadels av resta stenar disponerade i rader, men en del liggande stenar finns spridda på området. Enstaka trä- och gjutjärnskors finns. Gravraderna saknar rygghäck. På vardera sidan om infartsvägen på områdets mitt är gravarna terrasserade. I den nedre delen utgörs de av grusgravar med skifferramar, i den övre delen är de gräsbevuxna. Även mot staketet i öster finns enstaka grusgravar med stenram. På områdets sydvästra del ligger en kombinerad personal- och förrådsbyggnad av trä, vilken uppfördes ca 1971 (ritad av VAB). Byggnaden täcks av brunmålad stående lockpanel.

Det första kapellet i Tärna uppfördes 1762 och ersattes på 1850 talet av en ny kyrka. Denna togs ur bruk och revs sedan den nuvarande kyrkan uppförts1897-1908 under ledning av överstelöjtnant o. Stolpe. Ritningarna till exteriören utfördes av arkitekten Gustaf Pettersson. Interiören fick sin slutliga utformning 1908 av Sigge Cronstedt, som ritat både altare, altarring, predikstol, bänkar och läktarbarriär. Kyrkan är av trä och har ett naturskönt läge vid en fjällsjö i en tätort. Stilen är nygotisk med inslag av nyklassicism. Den har trefönstergrupper, västtorn och tillbyggd sakristia i öster, ursprungligen kor. Kyrkan fick sin prägel vid en omfattande renovering 1950-53 under Bernhard Schill. Koret gjordes till sakristia och altarväggen försågs med en stor målning av Torsten Nordberg. En senare restaurering utfördes 1967 av Bengt Lidström.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994-1999. Kompletterat 2003.

Vid foten av Laxfjället och vid norra stranden av sjön Gäutajaure i Umeälvens övre sjösystem, ligger det långsträckta samhället Tärnaby. Här har människor funnits under 9000 år, men området utgör den senast bebyggda socknen i Sverige, med första nybygget från 1824. Dessförinnan hade renskötseln pågått under hundratals år. Orten är idag framför allt känd för sina framgångsrika alpina skidåkare och som fjällturistort. Det första kapellet i området uppfördes vid Vilasundet på 1720-talet, men var i huvudsak norskt och övergavs när området blev svenskt 1751. År 1762 uppfördes Tärnas första kapell vid den plats som numera kallas Gamla Kyrknäset. Tärna tillhörde då Lycksele församling, men 1822 bröts Stensele ut till eget pastorat och 1853 blev Tärna kapell-församling under Stensele. Då byggdes en ny kyrka på Kyrknäset, men innan den togs i bruk flyttades den några kilometer västerut till dagens Tärnaby, där det nya präst-bostället skulle ligga. Kyrkan invigdes 1869, och hade två begravningsplatser intill, Laxnäs nedre och övre kyrkogårdar. Tärna blev eget pastorat 1903 och några år innan dess började en ny kyrka byggas ytterligare några hundra meter västerut. Den invigdes 1908. Begravningsplatsen ovanför den nya kyrkan anlades ca 1912 och användes fram till 1930, då Nya kyrkogården anlades ännu längre västerut. Den gamla kyrkan vid Laxnäs revs i omgångar, slutligen 1920.

Den nuvarande kyrkan med tillhörande kyrkotomt är belägen i västra delen av samhället, intill Västra Strandvägen, på en platå ovanför Blå vägen (E12) och med vacker utsikt mot sjön Gäutajaure i söder. Kyrkotomten avgränsas med en låg bogårdsmur av huggen murad sten i norr och väster, men i söder av ett brunmålat trästaket. Huvudentré finns i nordväst genom två låga portstolpar av murad sten. Planen framför kyrkan i väster är lagd med skifferhällar. Norr om kyrkan ligger församlingshemmet och gamla kyrkogården.