KATTUNGA KAPELL

Kyrkogården är rektangulär till formen, muromgärdad och kapellet är beläget strax utanför den södra kyrkogårdsmuren. Muren är kallmurad av natursten, längst i söder av huggen sten. Ingång genom smidesgrind fästad i äldre oregelbundet huggna grindstolpar i västmuren, längst åt norr, samt i södra muren nära kapellet. Kyrkogården sluttar åt norr och ganska kraftigt åt nordväst.

Kyrkoruinen med medeltida ursprung är belägen på kyrkogårdens norra del och murarna är drygt en och en halv meter höga. När kyrkan revs så användes stenen till olika byggnadsändamål i trakten. Det som blev kvar rasade till stor del in i kyrkorummet och i början av 1900-talet lär resterna av kyrkan mest ha liknat en stenhög. Omkring 1910 lät kyrkoherde H Wallentin ordna ruinens murar så att planlösningen tydligt framträdde. Sannolikt är grund och grundstenar de ursprungliga men ytterligare sten lär ha ditforslats så att murarna fick den höjd och det utseende den nu har.

På kyrkogårdens sydvästra del står en öppen klockstapel i brunmålat trä med en klocka från 1689 med manuell ringning. Byggnadsstyrelsen utarbetade ritningar till klockstapeln 1945, efter Riksantikvarieämbetets skiss. En trästapel lär tidigare ha funnits på kyrkogården, men exakt plats har inte kunnat utpekas.

Kyrkogården är gräsbevuxen med smala grusade gångar i mitten och längs med murens långsidor samt ned till smidesgrinden i nordväst. Kyrkogården är utvidgad åt söder 1953 och den gamla murens sträckning är markerad av murrester i öst- och västmuren. Utvidgningen skedde på tidigare åkermark och hägnadsmuren var vid Byggnadsstyrelsens godkännande redan lagd. I stället för grusgångar föreslogs att samtliga förbindelser mellan gravarna och gravraderna skulle utgöras av gräsgångar. De resta gravvårdarnas högsta höjd begränsades till en högsta höjd av 0,75 meter. Detta anslöt till den äldre kyrkogårdens karaktär. Enstaka gravvårdar är belägna nordväst om kyrkoruinen. Större grusgravar med stenram och högresta stenar från det tidiga 1900-talet ligger på rad längs västmuren. Lägre gravvårdar, vissa med stenram, andra utan, är ganska glest spridda över resten av kyrkogården. Ett järnkors finns på den utvidgade delen. En större rhododendronbuske växer på kyrkogårdens nordvästra del och träd saknas helt.

Kyrkogården är rektangulär till formen, muromgärdad och kapellet är beläget strax utanför den södra kyrkogårdsmuren. Muren är kallmurad av natursten, längst i söder av huggen sten. Ingång genom smidesgrind fästad i äldre oregelbundet huggna grindstolpar i västmuren, längst åt norr, samt i södra muren nära kapellet. Kyrkogården sluttar åt norr och ganska kraftigt åt nordväst.

Kyrkoruinen med medeltida ursprung är belägen på kyrkogårdens norra del och murarna är drygt en och en halv meter höga. När kyrkan revs så användes stenen till olika byggnadsändamål i trakten. Det som blev kvar rasade till stor del in i kyrkorummet och i början av 1900-talet lär resterna av kyrkan mest ha liknat en stenhög. Omkring 1910 lät kyrkoherde H Wallentin ordna ruinens murar så att planlösningen tydligt framträdde. Sannolikt är grund och grundstenar de ursprungliga men ytterligare sten lär ha ditforslats så att murarna fick den höjd och det utseende den nu har.

På kyrkogårdens sydvästra del står en öppen klockstapel i brunmålat trä med en klocka från 1689 med manuell ringning. Byggnadsstyrelsen utarbetade ritningar till klockstapeln 1945, efter Riksantikvarieämbetets skiss. En trästapel lär tidigare ha funnits på kyrkogården, men exakt plats har inte kunnat utpekas.

Kyrkogården är gräsbevuxen med smala grusade gångar i mitten och längs med murens långsidor samt ned till smidesgrinden i nordväst. Kyrkogården är utvidgad åt söder 1953 och den gamla murens sträckning är markerad av murrester i öst- och västmuren. Utvidgningen skedde på tidigare åkermark och hägnadsmuren var vid Byggnadsstyrelsens godkännande redan lagd. I stället för grusgångar föreslogs att samtliga förbindelser mellan gravarna och gravraderna skulle utgöras av gräsgångar. De resta gravvårdarnas högsta höjd begränsades till en högsta höjd av 0,75 meter. Detta anslöt till den äldre kyrkogårdens karaktär. Enstaka gravvårdar är belägna nordväst om kyrkoruinen. Större grusgravar med stenram och högresta stenar från det tidiga 1900-talet ligger på rad längs västmuren. Lägre gravvårdar, vissa med stenram, andra utan, är ganska glest spridda över resten av kyrkogården. Ett järnkors finns på den utvidgade delen. En större rhododendronbuske växer på kyrkogårdens nordvästra del och träd saknas helt.

Kyrkogården är rektangulär till formen, muromgärdad och kapellet är beläget strax utanför den södra kyrkogårdsmuren. Muren är kallmurad av natursten, längst i söder av huggen sten. Ingång genom smidesgrind fästad i äldre oregelbundet huggna grindstolpar i västmuren, längst åt norr, samt i södra muren nära kapellet. Kyrkogården sluttar åt norr och ganska kraftigt åt nordväst.

Kyrkoruinen med medeltida ursprung är belägen på kyrkogårdens norra del och murarna är drygt en och en halv meter höga. När kyrkan revs så användes stenen till olika byggnadsändamål i trakten. Det som blev kvar rasade till stor del in i kyrkorummet och i början av 1900-talet lär resterna av kyrkan mest ha liknat en stenhög. Omkring 1910 lät kyrkoherde H Wallentin ordna ruinens murar så att planlösningen tydligt framträdde. Sannolikt är grund och grundstenar de ursprungliga men ytterligare sten lär ha ditforslats så att murarna fick den höjd och det utseende den nu har.

På kyrkogårdens sydvästra del står en öppen klockstapel i brunmålat trä med en klocka från 1689 med manuell ringning. Byggnadsstyrelsen utarbetade ritningar till klockstapeln 1945, efter Riksantikvarieämbetets skiss. En trästapel lär tidigare ha funnits på kyrkogården, men exakt plats har inte kunnat utpekas.

Kyrkogården är gräsbevuxen med smala grusade gångar i mitten och längs med murens långsidor samt ned till smidesgrinden i nordväst. Kyrkogården är utvidgad åt söder 1953 och den gamla murens sträckning är markerad av murrester i öst- och västmuren. Utvidgningen skedde på tidigare åkermark och hägnadsmuren var vid Byggnadsstyrelsens godkännande redan lagd. I stället för grusgångar föreslogs att samtliga förbindelser mellan gravarna och gravraderna skulle utgöras av gräsgångar. De resta gravvårdarnas högsta höjd begränsades till en högsta höjd av 0,75 meter. Detta anslöt till den äldre kyrkogårdens karaktär. Enstaka gravvårdar är belägna nordväst om kyrkoruinen. Större grusgravar med stenram och högresta stenar från det tidiga 1900-talet ligger på rad längs västmuren. Lägre gravvårdar, vissa med stenram, andra utan, är ganska glest spridda över resten av kyrkogården. Ett järnkors finns på den utvidgade delen. En större rhododendronbuske växer på kyrkogårdens nordvästra del och träd saknas helt.

Kyrkogården är rektangulär till formen, muromgärdad och kapellet är beläget strax utanför den södra kyrkogårdsmuren. Muren är kallmurad av natursten, längst i söder av huggen sten. Ingång genom smidesgrind fästad i äldre oregelbundet huggna grindstolpar i västmuren, längst åt norr, samt i södra muren nära kapellet. Kyrkogården sluttar åt norr och ganska kraftigt åt nordväst.

Kyrkoruinen med medeltida ursprung är belägen på kyrkogårdens norra del och murarna är drygt en och en halv meter höga. När kyrkan revs så användes stenen till olika byggnadsändamål i trakten. Det som blev kvar rasade till stor del in i kyrkorummet och i början av 1900-talet lär resterna av kyrkan mest ha liknat en stenhög. Omkring 1910 lät kyrkoherde H Wallentin ordna ruinens murar så att planlösningen tydligt framträdde. Sannolikt är grund och grundstenar de ursprungliga men ytterligare sten lär ha ditforslats så att murarna fick den höjd och det utseende den nu har.

På kyrkogårdens sydvästra del står en öppen klockstapel i brunmålat trä med en klocka från 1689 med manuell ringning. Byggnadsstyrelsen utarbetade ritningar till klockstapeln 1945, efter Riksantikvarieämbetets skiss. En trästapel lär tidigare ha funnits på kyrkogården, men exakt plats har inte kunnat utpekas.

Kyrkogården är gräsbevuxen med smala grusade gångar i mitten och längs med murens långsidor samt ned till smidesgrinden i nordväst. Kyrkogården är utvidgad åt söder 1953 och den gamla murens sträckning är markerad av murrester i öst- och västmuren. Utvidgningen skedde på tidigare åkermark och hägnadsmuren var vid Byggnadsstyrelsens godkännande redan lagd. I stället för grusgångar föreslogs att samtliga förbindelser mellan gravarna och gravraderna skulle utgöras av gräsgångar. De resta gravvårdarnas högsta höjd begränsades till en högsta höjd av 0,75 meter. Detta anslöt till den äldre kyrkogårdens karaktär. Enstaka gravvårdar är belägna nordväst om kyrkoruinen. Större grusgravar med stenram och högresta stenar från det tidiga 1900-talet ligger på rad längs västmuren. Lägre gravvårdar, vissa med stenram, andra utan, är ganska glest spridda över resten av kyrkogården. Ett järnkors finns på den utvidgade delen. En större rhododendronbuske växer på kyrkogårdens nordvästra del och träd saknas helt.

Kyrkogården är rektangulär till formen, muromgärdad och kapellet är beläget strax utanför den södra kyrkogårdsmuren. Muren är kallmurad av natursten, längst i söder av huggen sten. Ingång genom smidesgrind fästad i äldre oregelbundet huggna grindstolpar i västmuren, längst åt norr, samt i södra muren nära kapellet. Kyrkogården sluttar åt norr och ganska kraftigt åt nordväst.

Kyrkoruinen med medeltida ursprung är belägen på kyrkogårdens norra del och murarna är drygt en och en halv meter höga. När kyrkan revs så användes stenen till olika byggnadsändamål i trakten. Det som blev kvar rasade till stor del in i kyrkorummet och i början av 1900-talet lär resterna av kyrkan mest ha liknat en stenhög. Omkring 1910 lät kyrkoherde H Wallentin ordna ruinens murar så att planlösningen tydligt framträdde. Sannolikt är grund och grundstenar de ursprungliga men ytterligare sten lär ha ditforslats så att murarna fick den höjd och det utseende den nu har.

På kyrkogårdens sydvästra del står en öppen klockstapel i brunmålat trä med en klocka från 1689 med manuell ringning. Byggnadsstyrelsen utarbetade ritningar till klockstapeln 1945, efter Riksantikvarieämbetets skiss. En trästapel lär tidigare ha funnits på kyrkogården, men exakt plats har inte kunnat utpekas.

Kyrkogården är gräsbevuxen med smala grusade gångar i mitten och längs med murens långsidor samt ned till smidesgrinden i nordväst. Kyrkogården är utvidgad åt söder 1953 och den gamla murens sträckning är markerad av murrester i öst- och västmuren. Utvidgningen skedde på tidigare åkermark och hägnadsmuren var vid Byggnadsstyrelsens godkännande redan lagd. I stället för grusgångar föreslogs att samtliga förbindelser mellan gravarna och gravraderna skulle utgöras av gräsgångar. De resta gravvårdarnas högsta höjd begränsades till en högsta höjd av 0,75 meter. Detta anslöt till den äldre kyrkogårdens karaktär. Enstaka gravvårdar är belägna nordväst om kyrkoruinen. Större grusgravar med stenram och högresta stenar från det tidiga 1900-talet ligger på rad längs västmuren. Lägre gravvårdar, vissa med stenram, andra utan, är ganska glest spridda över resten av kyrkogården. Ett järnkors finns på den utvidgade delen. En större rhododendronbuske växer på kyrkogårdens nordvästra del och träd saknas helt.

Kyrkogården är rektangulär till formen, muromgärdad och kapellet är beläget strax utanför den södra kyrkogårdsmuren. Muren är kallmurad av natursten, längst i söder av huggen sten. Ingång genom smidesgrind fästad i äldre oregelbundet huggna grindstolpar i västmuren, längst åt norr, samt i södra muren nära kapellet. Kyrkogården sluttar åt norr och ganska kraftigt åt nordväst.

Kyrkoruinen med medeltida ursprung är belägen på kyrkogårdens norra del och murarna är drygt en och en halv meter höga. När kyrkan revs så användes stenen till olika byggnadsändamål i trakten. Det som blev kvar rasade till stor del in i kyrkorummet och i början av 1900-talet lär resterna av kyrkan mest ha liknat en stenhög. Omkring 1910 lät kyrkoherde H Wallentin ordna ruinens murar så att planlösningen tydligt framträdde. Sannolikt är grund och grundstenar de ursprungliga men ytterligare sten lär ha ditforslats så att murarna fick den höjd och det utseende den nu har.

På kyrkogårdens sydvästra del står en öppen klockstapel i brunmålat trä med en klocka från 1689 med manuell ringning. Byggnadsstyrelsen utarbetade ritningar till klockstapeln 1945, efter Riksantikvarieämbetets skiss. En trästapel lär tidigare ha funnits på kyrkogården, men exakt plats har inte kunnat utpekas.

Kyrkogården är gräsbevuxen med smala grusade gångar i mitten och längs med murens långsidor samt ned till smidesgrinden i nordväst. Kyrkogården är utvidgad åt söder 1953 och den gamla murens sträckning är markerad av murrester i öst- och västmuren. Utvidgningen skedde på tidigare åkermark och hägnadsmuren var vid Byggnadsstyrelsens godkännande redan lagd. I stället för grusgångar föreslogs att samtliga förbindelser mellan gravarna och gravraderna skulle utgöras av gräsgångar. De resta gravvårdarnas högsta höjd begränsades till en högsta höjd av 0,75 meter. Detta anslöt till den äldre kyrkogårdens karaktär. Enstaka gravvårdar är belägna nordväst om kyrkoruinen. Större grusgravar med stenram och högresta stenar från det tidiga 1900-talet ligger på rad längs västmuren. Lägre gravvårdar, vissa med stenram, andra utan, är ganska glest spridda över resten av kyrkogården. Ett järnkors finns på den utvidgade delen. En större rhododendronbuske växer på kyrkogårdens nordvästra del och träd saknas helt.

Kyrkogården är rektangulär till formen, muromgärdad och kapellet är beläget strax utanför den södra kyrkogårdsmuren. Muren är kallmurad av natursten, längst i söder av huggen sten. Ingång genom smidesgrind fästad i äldre oregelbundet huggna grindstolpar i västmuren, längst åt norr, samt i södra muren nära kapellet. Kyrkogården sluttar åt norr och ganska kraftigt åt nordväst.

Kyrkoruinen med medeltida ursprung är belägen på kyrkogårdens norra del och murarna är drygt en och en halv meter höga. När kyrkan revs så användes stenen till olika byggnadsändamål i trakten. Det som blev kvar rasade till stor del in i kyrkorummet och i början av 1900-talet lär resterna av kyrkan mest ha liknat en stenhög. Omkring 1910 lät kyrkoherde H Wallentin ordna ruinens murar så att planlösningen tydligt framträdde. Sannolikt är grund och grundstenar de ursprungliga men ytterligare sten lär ha ditforslats så att murarna fick den höjd och det utseende den nu har.

På kyrkogårdens sydvästra del står en öppen klockstapel i brunmålat trä med en klocka från 1689 med manuell ringning. Byggnadsstyrelsen utarbetade ritningar till klockstapeln 1945, efter Riksantikvarieämbetets skiss. En trästapel lär tidigare ha funnits på kyrkogården, men exakt plats har inte kunnat utpekas.

Kyrkogården är gräsbevuxen med smala grusade gångar i mitten och längs med murens långsidor samt ned till smidesgrinden i nordväst. Kyrkogården är utvidgad åt söder 1953 och den gamla murens sträckning är markerad av murrester i öst- och västmuren. Utvidgningen skedde på tidigare åkermark och hägnadsmuren var vid Byggnadsstyrelsens godkännande redan lagd. I stället för grusgångar föreslogs att samtliga förbindelser mellan gravarna och gravraderna skulle utgöras av gräsgångar. De resta gravvårdarnas högsta höjd begränsades till en högsta höjd av 0,75 meter. Detta anslöt till den äldre kyrkogårdens karaktär. Enstaka gravvårdar är belägna nordväst om kyrkoruinen. Större grusgravar med stenram och högresta stenar från det tidiga 1900-talet ligger på rad längs västmuren. Lägre gravvårdar, vissa med stenram, andra utan, är ganska glest spridda över resten av kyrkogården. Ett järnkors finns på den utvidgade delen. En större rhododendronbuske växer på kyrkogårdens nordvästra del och träd saknas helt.

Kyrkogården är rektangulär till formen, muromgärdad och kapellet är beläget strax utanför den södra kyrkogårdsmuren. Muren är kallmurad av natursten, längst i söder av huggen sten. Ingång genom smidesgrind fästad i äldre oregelbundet huggna grindstolpar i västmuren, längst åt norr, samt i södra muren nära kapellet. Kyrkogården sluttar åt norr och ganska kraftigt åt nordväst.

Kyrkoruinen med medeltida ursprung är belägen på kyrkogårdens norra del och murarna är drygt en och en halv meter höga. När kyrkan revs så användes stenen till olika byggnadsändamål i trakten. Det som blev kvar rasade till stor del in i kyrkorummet och i början av 1900-talet lär resterna av kyrkan mest ha liknat en stenhög. Omkring 1910 lät kyrkoherde H Wallentin ordna ruinens murar så att planlösningen tydligt framträdde. Sannolikt är grund och grundstenar de ursprungliga men ytterligare sten lär ha ditforslats så att murarna fick den höjd och det utseende den nu har.

På kyrkogårdens sydvästra del står en öppen klockstapel i brunmålat trä med en klocka från 1689 med manuell ringning. Byggnadsstyrelsen utarbetade ritningar till klockstapeln 1945, efter Riksantikvarieämbetets skiss. En trästapel lär tidigare ha funnits på kyrkogården, men exakt plats har inte kunnat utpekas.

Kyrkogården är gräsbevuxen med smala grusade gångar i mitten och längs med murens långsidor samt ned till smidesgrinden i nordväst. Kyrkogården är utvidgad åt söder 1953 och den gamla murens sträckning är markerad av murrester i öst- och västmuren. Utvidgningen skedde på tidigare åkermark och hägnadsmuren var vid Byggnadsstyrelsens godkännande redan lagd. I stället för grusgångar föreslogs att samtliga förbindelser mellan gravarna och gravraderna skulle utgöras av gräsgångar. De resta gravvårdarnas högsta höjd begränsades till en högsta höjd av 0,75 meter. Detta anslöt till den äldre kyrkogårdens karaktär. Enstaka gravvårdar är belägna nordväst om kyrkoruinen. Större grusgravar med stenram och högresta stenar från det tidiga 1900-talet ligger på rad längs västmuren. Lägre gravvårdar, vissa med stenram, andra utan, är ganska glest spridda över resten av kyrkogården. Ett järnkors finns på den utvidgade delen. En större rhododendronbuske växer på kyrkogårdens nordvästra del och träd saknas helt.

Kyrkogården är rektangulär till formen, muromgärdad och kapellet är beläget strax utanför den södra kyrkogårdsmuren. Muren är kallmurad av natursten, längst i söder av huggen sten. Ingång genom smidesgrind fästad i äldre oregelbundet huggna grindstolpar i västmuren, längst åt norr, samt i södra muren nära kapellet. Kyrkogården sluttar åt norr och ganska kraftigt åt nordväst.

Kyrkoruinen med medeltida ursprung är belägen på kyrkogårdens norra del och murarna är drygt en och en halv meter höga. När kyrkan revs så användes stenen till olika byggnadsändamål i trakten. Det som blev kvar rasade till stor del in i kyrkorummet och i början av 1900-talet lär resterna av kyrkan mest ha liknat en stenhög. Omkring 1910 lät kyrkoherde H Wallentin ordna ruinens murar så att planlösningen tydligt framträdde. Sannolikt är grund och grundstenar de ursprungliga men ytterligare sten lär ha ditforslats så att murarna fick den höjd och det utseende den nu har.

På kyrkogårdens sydvästra del står en öppen klockstapel i brunmålat trä med en klocka från 1689 med manuell ringning. Byggnadsstyrelsen utarbetade ritningar till klockstapeln 1945, efter Riksantikvarieämbetets skiss. En trästapel lär tidigare ha funnits på kyrkogården, men exakt plats har inte kunnat utpekas.

Kyrkogården är gräsbevuxen med smala grusade gångar i mitten och längs med murens långsidor samt ned till smidesgrinden i nordväst. Kyrkogården är utvidgad åt söder 1953 och den gamla murens sträckning är markerad av murrester i öst- och västmuren. Utvidgningen skedde på tidigare åkermark och hägnadsmuren var vid Byggnadsstyrelsens godkännande redan lagd. I stället för grusgångar föreslogs att samtliga förbindelser mellan gravarna och gravraderna skulle utgöras av gräsgångar. De resta gravvårdarnas högsta höjd begränsades till en högsta höjd av 0,75 meter. Detta anslöt till den äldre kyrkogårdens karaktär. Enstaka gravvårdar är belägna nordväst om kyrkoruinen. Större grusgravar med stenram och högresta stenar från det tidiga 1900-talet ligger på rad längs västmuren. Lägre gravvårdar, vissa med stenram, andra utan, är ganska glest spridda över resten av kyrkogården. Ett järnkors finns på den utvidgade delen. En större rhododendronbuske växer på kyrkogårdens nordvästra del och träd saknas helt.

Kyrkogården är rektangulär till formen, muromgärdad och kapellet är beläget strax utanför den södra kyrkogårdsmuren. Muren är kallmurad av natursten, längst i söder av huggen sten. Ingång genom smidesgrind fästad i äldre oregelbundet huggna grindstolpar i västmuren, längst åt norr, samt i södra muren nära kapellet. Kyrkogården sluttar åt norr och ganska kraftigt åt nordväst.

Kyrkoruinen med medeltida ursprung är belägen på kyrkogårdens norra del och murarna är drygt en och en halv meter höga. När kyrkan revs så användes stenen till olika byggnadsändamål i trakten. Det som blev kvar rasade till stor del in i kyrkorummet och i början av 1900-talet lär resterna av kyrkan mest ha liknat en stenhög. Omkring 1910 lät kyrkoherde H Wallentin ordna ruinens murar så att planlösningen tydligt framträdde. Sannolikt är grund och grundstenar de ursprungliga men ytterligare sten lär ha ditforslats så att murarna fick den höjd och det utseende den nu har.

På kyrkogårdens sydvästra del står en öppen klockstapel i brunmålat trä med en klocka från 1689 med manuell ringning. Byggnadsstyrelsen utarbetade ritningar till klockstapeln 1945, efter Riksantikvarieämbetets skiss. En trästapel lär tidigare ha funnits på kyrkogården, men exakt plats har inte kunnat utpekas.

Kyrkogården är gräsbevuxen med smala grusade gångar i mitten och längs med murens långsidor samt ned till smidesgrinden i nordväst. Kyrkogården är utvidgad åt söder 1953 och den gamla murens sträckning är markerad av murrester i öst- och västmuren. Utvidgningen skedde på tidigare åkermark och hägnadsmuren var vid Byggnadsstyrelsens godkännande redan lagd. I stället för grusgångar föreslogs att samtliga förbindelser mellan gravarna och gravraderna skulle utgöras av gräsgångar. De resta gravvårdarnas högsta höjd begränsades till en högsta höjd av 0,75 meter. Detta anslöt till den äldre kyrkogårdens karaktär. Enstaka gravvårdar är belägna nordväst om kyrkoruinen. Större grusgravar med stenram och högresta stenar från det tidiga 1900-talet ligger på rad längs västmuren. Lägre gravvårdar, vissa med stenram, andra utan, är ganska glest spridda över resten av kyrkogården. Ett järnkors finns på den utvidgade delen. En större rhododendronbuske växer på kyrkogårdens nordvästra del och träd saknas helt.

Kyrkogården är rektangulär till formen, muromgärdad och kapellet är beläget strax utanför den södra kyrkogårdsmuren. Muren är kallmurad av natursten, längst i söder av huggen sten. Ingång genom smidesgrind fästad i äldre oregelbundet huggna grindstolpar i västmuren, längst åt norr, samt i södra muren nära kapellet. Kyrkogården sluttar åt norr och ganska kraftigt åt nordväst.

Kyrkoruinen med medeltida ursprung är belägen på kyrkogårdens norra del och murarna är drygt en och en halv meter höga. När kyrkan revs så användes stenen till olika byggnadsändamål i trakten. Det som blev kvar rasade till stor del in i kyrkorummet och i början av 1900-talet lär resterna av kyrkan mest ha liknat en stenhög. Omkring 1910 lät kyrkoherde H Wallentin ordna ruinens murar så att planlösningen tydligt framträdde. Sannolikt är grund och grundstenar de ursprungliga men ytterligare sten lär ha ditforslats så att murarna fick den höjd och det utseende den nu har.

På kyrkogårdens sydvästra del står en öppen klockstapel i brunmålat trä med en klocka från 1689 med manuell ringning. Byggnadsstyrelsen utarbetade ritningar till klockstapeln 1945, efter Riksantikvarieämbetets skiss. En trästapel lär tidigare ha funnits på kyrkogården, men exakt plats har inte kunnat utpekas.

Kyrkogården är gräsbevuxen med smala grusade gångar i mitten och längs med murens långsidor samt ned till smidesgrinden i nordväst. Kyrkogården är utvidgad åt söder 1953 och den gamla murens sträckning är markerad av murrester i öst- och västmuren. Utvidgningen skedde på tidigare åkermark och hägnadsmuren var vid Byggnadsstyrelsens godkännande redan lagd. I stället för grusgångar föreslogs att samtliga förbindelser mellan gravarna och gravraderna skulle utgöras av gräsgångar. De resta gravvårdarnas högsta höjd begränsades till en högsta höjd av 0,75 meter. Detta anslöt till den äldre kyrkogårdens karaktär. Enstaka gravvårdar är belägna nordväst om kyrkoruinen. Större grusgravar med stenram och högresta stenar från det tidiga 1900-talet ligger på rad längs västmuren. Lägre gravvårdar, vissa med stenram, andra utan, är ganska glest spridda över resten av kyrkogården. Ett järnkors finns på den utvidgade delen. En större rhododendronbuske växer på kyrkogårdens nordvästra del och träd saknas helt.

Kyrkogården är rektangulär till formen, muromgärdad och kapellet är beläget strax utanför den södra kyrkogårdsmuren. Muren är kallmurad av natursten, längst i söder av huggen sten. Ingång genom smidesgrind fästad i äldre oregelbundet huggna grindstolpar i västmuren, längst åt norr, samt i södra muren nära kapellet. Kyrkogården sluttar åt norr och ganska kraftigt åt nordväst.

Kyrkoruinen med medeltida ursprung är belägen på kyrkogårdens norra del och murarna är drygt en och en halv meter höga. När kyrkan revs så användes stenen till olika byggnadsändamål i trakten. Det som blev kvar rasade till stor del in i kyrkorummet och i början av 1900-talet lär resterna av kyrkan mest ha liknat en stenhög. Omkring 1910 lät kyrkoherde H Wallentin ordna ruinens murar så att planlösningen tydligt framträdde. Sannolikt är grund och grundstenar de ursprungliga men ytterligare sten lär ha ditforslats så att murarna fick den höjd och det utseende den nu har.

På kyrkogårdens sydvästra del står en öppen klockstapel i brunmålat trä med en klocka från 1689 med manuell ringning. Byggnadsstyrelsen utarbetade ritningar till klockstapeln 1945, efter Riksantikvarieämbetets skiss. En trästapel lär tidigare ha funnits på kyrkogården, men exakt plats har inte kunnat utpekas.

Kyrkogården är gräsbevuxen med smala grusade gångar i mitten och längs med murens långsidor samt ned till smidesgrinden i nordväst. Kyrkogården är utvidgad åt söder 1953 och den gamla murens sträckning är markerad av murrester i öst- och västmuren. Utvidgningen skedde på tidigare åkermark och hägnadsmuren var vid Byggnadsstyrelsens godkännande redan lagd. I stället för grusgångar föreslogs att samtliga förbindelser mellan gravarna och gravraderna skulle utgöras av gräsgångar. De resta gravvårdarnas högsta höjd begränsades till en högsta höjd av 0,75 meter. Detta anslöt till den äldre kyrkogårdens karaktär. Enstaka gravvårdar är belägna nordväst om kyrkoruinen. Större grusgravar med stenram och högresta stenar från det tidiga 1900-talet ligger på rad längs västmuren. Lägre gravvårdar, vissa med stenram, andra utan, är ganska glest spridda över resten av kyrkogården. Ett järnkors finns på den utvidgade delen. En större rhododendronbuske växer på kyrkogårdens nordvästra del och träd saknas helt.

Kyrkogården är rektangulär till formen, muromgärdad och kapellet är beläget strax utanför den södra kyrkogårdsmuren. Muren är kallmurad av natursten, längst i söder av huggen sten. Ingång genom smidesgrind fästad i äldre oregelbundet huggna grindstolpar i västmuren, längst åt norr, samt i södra muren nära kapellet. Kyrkogården sluttar åt norr och ganska kraftigt åt nordväst.

Kyrkoruinen med medeltida ursprung är belägen på kyrkogårdens norra del och murarna är drygt en och en halv meter höga. När kyrkan revs så användes stenen till olika byggnadsändamål i trakten. Det som blev kvar rasade till stor del in i kyrkorummet och i början av 1900-talet lär resterna av kyrkan mest ha liknat en stenhög. Omkring 1910 lät kyrkoherde H Wallentin ordna ruinens murar så att planlösningen tydligt framträdde. Sannolikt är grund och grundstenar de ursprungliga men ytterligare sten lär ha ditforslats så att murarna fick den höjd och det utseende den nu har.

På kyrkogårdens sydvästra del står en öppen klockstapel i brunmålat trä med en klocka från 1689 med manuell ringning. Byggnadsstyrelsen utarbetade ritningar till klockstapeln 1945, efter Riksantikvarieämbetets skiss. En trästapel lär tidigare ha funnits på kyrkogården, men exakt plats har inte kunnat utpekas.

Kyrkogården är gräsbevuxen med smala grusade gångar i mitten och längs med murens långsidor samt ned till smidesgrinden i nordväst. Kyrkogården är utvidgad åt söder 1953 och den gamla murens sträckning är markerad av murrester i öst- och västmuren. Utvidgningen skedde på tidigare åkermark och hägnadsmuren var vid Byggnadsstyrelsens godkännande redan lagd. I stället för grusgångar föreslogs att samtliga förbindelser mellan gravarna och gravraderna skulle utgöras av gräsgångar. De resta gravvårdarnas högsta höjd begränsades till en högsta höjd av 0,75 meter. Detta anslöt till den äldre kyrkogårdens karaktär. Enstaka gravvårdar är belägna nordväst om kyrkoruinen. Större grusgravar med stenram och högresta stenar från det tidiga 1900-talet ligger på rad längs västmuren. Lägre gravvårdar, vissa med stenram, andra utan, är ganska glest spridda över resten av kyrkogården. Ett järnkors finns på den utvidgade delen. En större rhododendronbuske växer på kyrkogårdens nordvästra del och träd saknas helt.

Kyrkogården är rektangulär till formen, muromgärdad och kapellet är beläget strax utanför den södra kyrkogårdsmuren. Muren är kallmurad av natursten, längst i söder av huggen sten. Ingång genom smidesgrind fästad i äldre oregelbundet huggna grindstolpar i västmuren, längst åt norr, samt i södra muren nära kapellet. Kyrkogården sluttar åt norr och ganska kraftigt åt nordväst.

Kyrkoruinen med medeltida ursprung är belägen på kyrkogårdens norra del och murarna är drygt en och en halv meter höga. När kyrkan revs så användes stenen till olika byggnadsändamål i trakten. Det som blev kvar rasade till stor del in i kyrkorummet och i början av 1900-talet lär resterna av kyrkan mest ha liknat en stenhög. Omkring 1910 lät kyrkoherde H Wallentin ordna ruinens murar så att planlösningen tydligt framträdde. Sannolikt är grund och grundstenar de ursprungliga men ytterligare sten lär ha ditforslats så att murarna fick den höjd och det utseende den nu har.

På kyrkogårdens sydvästra del står en öppen klockstapel i brunmålat trä med en klocka från 1689 med manuell ringning. Byggnadsstyrelsen utarbetade ritningar till klockstapeln 1945, efter Riksantikvarieämbetets skiss. En trästapel lär tidigare ha funnits på kyrkogården, men exakt plats har inte kunnat utpekas.

Kyrkogården är gräsbevuxen med smala grusade gångar i mitten och längs med murens långsidor samt ned till smidesgrinden i nordväst. Kyrkogården är utvidgad åt söder 1953 och den gamla murens sträckning är markerad av murrester i öst- och västmuren. Utvidgningen skedde på tidigare åkermark och hägnadsmuren var vid Byggnadsstyrelsens godkännande redan lagd. I stället för grusgångar föreslogs att samtliga förbindelser mellan gravarna och gravraderna skulle utgöras av gräsgångar. De resta gravvårdarnas högsta höjd begränsades till en högsta höjd av 0,75 meter. Detta anslöt till den äldre kyrkogårdens karaktär. Enstaka gravvårdar är belägna nordväst om kyrkoruinen. Större grusgravar med stenram och högresta stenar från det tidiga 1900-talet ligger på rad längs västmuren. Lägre gravvårdar, vissa med stenram, andra utan, är ganska glest spridda över resten av kyrkogården. Ett järnkors finns på den utvidgade delen. En större rhododendronbuske växer på kyrkogårdens nordvästra del och träd saknas helt.