Storhusfallet vid 1700-talets slut

"Redan under medeltiden hade de trenne fallen i Nyköpingsån begagnats som drivkraft för kvarnar och sågar, och Hertig Karl lät bygga ytterligare vattenhjul i strömmen för att efter 1500-talets blygsamma mått göra orten till en stor industristad. Gustaf II Adolf fortsatte faderns industrialisering av Nyköping. Under 1620-talet slog den belgiske myntmästaren Marcus Kock kopparmynt vid en kopparhammare i Storhusfallet, och sedan myntverket flyttats till Avesta, fick tysken Welam Momma privilegier för ett mässingsbruk vid samma fall. Det var 1646, och det bruket blev snart stadens största industri med en produktion av bl.a. knappnålar, mässingsträd och grytor. Som en kuriositet kan nämnas att bruket en kortare tid ägde av hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl, som var Mommas svärson" /Ur Sörmlandsbygden 1952 sidan 58-59.

"Denna gamla bild visar Storhusfallet i slutet av 1700-talet. Vid fallet ligger en såg och kvarnar ungefär som i våra dagar. På bilden syns också rådhuset, Sankt Nikolai kyrka och stadsbron"
[…]
"Så kom den hemska branden år 1665, då hela staden förstördes. Inte bara det stolta slottet lades öde. De små hemmen, verkstäderna och fabrikerna, där folket förtjänade sitt uppehälle, köpmansbodar och magasinen, broarna , kyrkorna, allt blev förstört eller svårt skadat. Nyköping låg som en rykande ruin. Vilken sorg och förtvivlan för de många, som förlorat allt! Men Nyköpingsborna fattade mod igen. Snart började staden åter resa sig, och då byggdes den upp på et nytt sätt. Man gjorde gatorna breda och raka. Det var då Östra och Västra Storgatan stakades ut, och alla tvärgatorna lades vinkelrätt ut från dem. Knappt hade staden hunnit bli färdigbyggd, förrän ryssarna kom år 1719 och brände den. Men Nyköpingsborna var ihärdiga och byggdes upp in stad på nytt med boningshus, broar och fabriker. Då byggdes också det vackra rådhuset vid Stora Torget" / Ur Nyköpings stad (1957), sidan 27-28