KRONOBRÄNNERIET

Kronobränneriet är en större slaggstensbyggnad belägen i Falu stad där Magsinsbron korsar Faluån. Huset ingår i Världsarvet Falun.
Byggnaden är uppförd av koppaslagg och tegel med inredd vindsvåning. Grunden är av gråsten. Väggarna är putsade, huvudsakligen med brun slätputs, med vissa inramningar av spritputs. Sadeltaket är täckt med enkupigt tegel. Portar, luckor och uppskjutande brandgavlar är plåtklädda.
Byggnadens inre upptas huvudsakligen av stora maskinsalar. Av den äldre, fasta inredningen i byggnaden återstår flera plankgolv, de flesta pelarraderna, det mesta av bjälklaget samt flera trappor.
Kronobränneriet byggdes 1779 som ett av de femtiotal brännerier som Gustav III lät anlägga i landet för att förbättra statens finanser och reglera spannmålsanvändningen. Huset uppfördes av kopparslaggflis och tegel, sannolikt murat med Geislers teknik. Kronobränneriet förlängdes någon gång mellan 1783-88 mot söder till sin nuvarande längd. Byggnaden omgavs ursprungligen av ett stort gårdskomplex med olika uthus, som alla är rivna. Det statliga monopolet på brännvinsbränning avskaffades 1787, varefter bränneriet utarrenderades ut till ett konsortium som fortsatte bränningen en tid.
År 1812 inköptes bränneriet av Bergslaget för att fungera som magasin för de livsmedel som gruvarbetarna fick som naturalön. Efter att systemet med naturalön avskaffats, brukades byggnaden som matvaruhandel fram till 1920-talet. Under åren 1926-1933 användes huset som centralarkiv av Stora Kopparbergs Bergslags AB. I samband härmed har troligen byggnaden försetts med inre brandväggar. I den välvda källaren har större ingrepp och ändringar gjorts i modern tid. Byggnaden används idag som magasin för Dalarnas museums samlingar.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2006-06-07, Dnr 432-3994-89

Kronobränneriet är en större slaggstensbyggnad belägen i Falu stad där Magsinsbron korsar Faluån. Huset ingår i Världsarvet Falun.
Byggnaden är uppförd av koppaslagg och tegel med inredd vindsvåning. Grunden är av gråsten. Väggarna är putsade, huvudsakligen med brun slätputs, med vissa inramningar av spritputs. Sadeltaket är täckt med enkupigt tegel. Portar, luckor och uppskjutande brandgavlar är plåtklädda.
Byggnadens inre upptas huvudsakligen av stora maskinsalar. Av den äldre, fasta inredningen i byggnaden återstår flera plankgolv, de flesta pelarraderna, det mesta av bjälklaget samt flera trappor.
Kronobränneriet byggdes 1779 som ett av de femtiotal brännerier som Gustav III lät anlägga i landet för att förbättra statens finanser och reglera spannmålsanvändningen. Huset uppfördes av kopparslaggflis och tegel, sannolikt murat med Geislers teknik. Kronobränneriet förlängdes någon gång mellan 1783-88 mot söder till sin nuvarande längd. Byggnaden omgavs ursprungligen av ett stort gårdskomplex med olika uthus, som alla är rivna. Det statliga monopolet på brännvinsbränning avskaffades 1787, varefter bränneriet utarrenderades ut till ett konsortium som fortsatte bränningen en tid.
År 1812 inköptes bränneriet av Bergslaget för att fungera som magasin för de livsmedel som gruvarbetarna fick som naturalön. Efter att systemet med naturalön avskaffats, brukades byggnaden som matvaruhandel fram till 1920-talet. Under åren 1926-1933 användes huset som centralarkiv av Stora Kopparbergs Bergslags AB. I samband härmed har troligen byggnaden försetts med inre brandväggar. I den välvda källaren har större ingrepp och ändringar gjorts i modern tid. Byggnaden används idag som magasin för Dalarnas museums samlingar.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2006-06-07, Dnr 432-3994-89

Kronobränneriet är en större slaggstensbyggnad belägen i Falu stad där Magsinsbron korsar Faluån. Huset ingår i Världsarvet Falun.
Byggnaden är uppförd av koppaslagg och tegel med inredd vindsvåning. Grunden är av gråsten. Väggarna är putsade, huvudsakligen med brun slätputs, med vissa inramningar av spritputs. Sadeltaket är täckt med enkupigt tegel. Portar, luckor och uppskjutande brandgavlar är plåtklädda.
Byggnadens inre upptas huvudsakligen av stora maskinsalar. Av den äldre, fasta inredningen i byggnaden återstår flera plankgolv, de flesta pelarraderna, det mesta av bjälklaget samt flera trappor.
Kronobränneriet byggdes 1779 som ett av de femtiotal brännerier som Gustav III lät anlägga i landet för att förbättra statens finanser och reglera spannmålsanvändningen. Huset uppfördes av kopparslaggflis och tegel, sannolikt murat med Geislers teknik. Kronobränneriet förlängdes någon gång mellan 1783-88 mot söder till sin nuvarande längd. Byggnaden omgavs ursprungligen av ett stort gårdskomplex med olika uthus, som alla är rivna. Det statliga monopolet på brännvinsbränning avskaffades 1787, varefter bränneriet utarrenderades ut till ett konsortium som fortsatte bränningen en tid.
År 1812 inköptes bränneriet av Bergslaget för att fungera som magasin för de livsmedel som gruvarbetarna fick som naturalön. Efter att systemet med naturalön avskaffats, brukades byggnaden som matvaruhandel fram till 1920-talet. Under åren 1926-1933 användes huset som centralarkiv av Stora Kopparbergs Bergslags AB. I samband härmed har troligen byggnaden försetts med inre brandväggar. I den välvda källaren har större ingrepp och ändringar gjorts i modern tid. Byggnaden används idag som magasin för Dalarnas museums samlingar.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2006-06-07, Dnr 432-3994-89

Kronobränneriet är en större slaggstensbyggnad belägen i Falu stad där Magsinsbron korsar Faluån. Huset ingår i Världsarvet Falun.
Byggnaden är uppförd av koppaslagg och tegel med inredd vindsvåning. Grunden är av gråsten. Väggarna är putsade, huvudsakligen med brun slätputs, med vissa inramningar av spritputs. Sadeltaket är täckt med enkupigt tegel. Portar, luckor och uppskjutande brandgavlar är plåtklädda.
Byggnadens inre upptas huvudsakligen av stora maskinsalar. Av den äldre, fasta inredningen i byggnaden återstår flera plankgolv, de flesta pelarraderna, det mesta av bjälklaget samt flera trappor.
Kronobränneriet byggdes 1779 som ett av de femtiotal brännerier som Gustav III lät anlägga i landet för att förbättra statens finanser och reglera spannmålsanvändningen. Huset uppfördes av kopparslaggflis och tegel, sannolikt murat med Geislers teknik. Kronobränneriet förlängdes någon gång mellan 1783-88 mot söder till sin nuvarande längd. Byggnaden omgavs ursprungligen av ett stort gårdskomplex med olika uthus, som alla är rivna. Det statliga monopolet på brännvinsbränning avskaffades 1787, varefter bränneriet utarrenderades ut till ett konsortium som fortsatte bränningen en tid.
År 1812 inköptes bränneriet av Bergslaget för att fungera som magasin för de livsmedel som gruvarbetarna fick som naturalön. Efter att systemet med naturalön avskaffats, brukades byggnaden som matvaruhandel fram till 1920-talet. Under åren 1926-1933 användes huset som centralarkiv av Stora Kopparbergs Bergslags AB. I samband härmed har troligen byggnaden försetts med inre brandväggar. I den välvda källaren har större ingrepp och ändringar gjorts i modern tid. Byggnaden används idag som magasin för Dalarnas museums samlingar.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2006-06-07, Dnr 432-3994-89

Kronobränneriet är en större slaggstensbyggnad belägen i Falu stad där Magsinsbron korsar Faluån. Huset ingår i Världsarvet Falun.
Byggnaden är uppförd av koppaslagg och tegel med inredd vindsvåning. Grunden är av gråsten. Väggarna är putsade, huvudsakligen med brun slätputs, med vissa inramningar av spritputs. Sadeltaket är täckt med enkupigt tegel. Portar, luckor och uppskjutande brandgavlar är plåtklädda.
Byggnadens inre upptas huvudsakligen av stora maskinsalar. Av den äldre, fasta inredningen i byggnaden återstår flera plankgolv, de flesta pelarraderna, det mesta av bjälklaget samt flera trappor.
Kronobränneriet byggdes 1779 som ett av de femtiotal brännerier som Gustav III lät anlägga i landet för att förbättra statens finanser och reglera spannmålsanvändningen. Huset uppfördes av kopparslaggflis och tegel, sannolikt murat med Geislers teknik. Kronobränneriet förlängdes någon gång mellan 1783-88 mot söder till sin nuvarande längd. Byggnaden omgavs ursprungligen av ett stort gårdskomplex med olika uthus, som alla är rivna. Det statliga monopolet på brännvinsbränning avskaffades 1787, varefter bränneriet utarrenderades ut till ett konsortium som fortsatte bränningen en tid.
År 1812 inköptes bränneriet av Bergslaget för att fungera som magasin för de livsmedel som gruvarbetarna fick som naturalön. Efter att systemet med naturalön avskaffats, brukades byggnaden som matvaruhandel fram till 1920-talet. Under åren 1926-1933 användes huset som centralarkiv av Stora Kopparbergs Bergslags AB. I samband härmed har troligen byggnaden försetts med inre brandväggar. I den välvda källaren har större ingrepp och ändringar gjorts i modern tid. Byggnaden används idag som magasin för Dalarnas museums samlingar.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2006-06-07, Dnr 432-3994-89

Kronobränneriet är en större slaggstensbyggnad belägen i Falu stad där Magsinsbron korsar Faluån. Huset ingår i Världsarvet Falun.
Byggnaden är uppförd av koppaslagg och tegel med inredd vindsvåning. Grunden är av gråsten. Väggarna är putsade, huvudsakligen med brun slätputs, med vissa inramningar av spritputs. Sadeltaket är täckt med enkupigt tegel. Portar, luckor och uppskjutande brandgavlar är plåtklädda.
Byggnadens inre upptas huvudsakligen av stora maskinsalar. Av den äldre, fasta inredningen i byggnaden återstår flera plankgolv, de flesta pelarraderna, det mesta av bjälklaget samt flera trappor.
Kronobränneriet byggdes 1779 som ett av de femtiotal brännerier som Gustav III lät anlägga i landet för att förbättra statens finanser och reglera spannmålsanvändningen. Huset uppfördes av kopparslaggflis och tegel, sannolikt murat med Geislers teknik. Kronobränneriet förlängdes någon gång mellan 1783-88 mot söder till sin nuvarande längd. Byggnaden omgavs ursprungligen av ett stort gårdskomplex med olika uthus, som alla är rivna. Det statliga monopolet på brännvinsbränning avskaffades 1787, varefter bränneriet utarrenderades ut till ett konsortium som fortsatte bränningen en tid.
År 1812 inköptes bränneriet av Bergslaget för att fungera som magasin för de livsmedel som gruvarbetarna fick som naturalön. Efter att systemet med naturalön avskaffats, brukades byggnaden som matvaruhandel fram till 1920-talet. Under åren 1926-1933 användes huset som centralarkiv av Stora Kopparbergs Bergslags AB. I samband härmed har troligen byggnaden försetts med inre brandväggar. I den välvda källaren har större ingrepp och ändringar gjorts i modern tid. Byggnaden används idag som magasin för Dalarnas museums samlingar.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2006-06-07, Dnr 432-3994-89

Kronobränneriet är en större slaggstensbyggnad belägen i Falu stad där Magsinsbron korsar Faluån. Huset ingår i Världsarvet Falun.
Byggnaden är uppförd av koppaslagg och tegel med inredd vindsvåning. Grunden är av gråsten. Väggarna är putsade, huvudsakligen med brun slätputs, med vissa inramningar av spritputs. Sadeltaket är täckt med enkupigt tegel. Portar, luckor och uppskjutande brandgavlar är plåtklädda.
Byggnadens inre upptas huvudsakligen av stora maskinsalar. Av den äldre, fasta inredningen i byggnaden återstår flera plankgolv, de flesta pelarraderna, det mesta av bjälklaget samt flera trappor.
Kronobränneriet byggdes 1779 som ett av de femtiotal brännerier som Gustav III lät anlägga i landet för att förbättra statens finanser och reglera spannmålsanvändningen. Huset uppfördes av kopparslaggflis och tegel, sannolikt murat med Geislers teknik. Kronobränneriet förlängdes någon gång mellan 1783-88 mot söder till sin nuvarande längd. Byggnaden omgavs ursprungligen av ett stort gårdskomplex med olika uthus, som alla är rivna. Det statliga monopolet på brännvinsbränning avskaffades 1787, varefter bränneriet utarrenderades ut till ett konsortium som fortsatte bränningen en tid.
År 1812 inköptes bränneriet av Bergslaget för att fungera som magasin för de livsmedel som gruvarbetarna fick som naturalön. Efter att systemet med naturalön avskaffats, brukades byggnaden som matvaruhandel fram till 1920-talet. Under åren 1926-1933 användes huset som centralarkiv av Stora Kopparbergs Bergslags AB. I samband härmed har troligen byggnaden försetts med inre brandväggar. I den välvda källaren har större ingrepp och ändringar gjorts i modern tid. Byggnaden används idag som magasin för Dalarnas museums samlingar.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2006-06-07, Dnr 432-3994-89

Kronobränneriet är en större slaggstensbyggnad belägen i Falu stad där Magsinsbron korsar Faluån. Huset ingår i Världsarvet Falun.
Byggnaden är uppförd av koppaslagg och tegel med inredd vindsvåning. Grunden är av gråsten. Väggarna är putsade, huvudsakligen med brun slätputs, med vissa inramningar av spritputs. Sadeltaket är täckt med enkupigt tegel. Portar, luckor och uppskjutande brandgavlar är plåtklädda.
Byggnadens inre upptas huvudsakligen av stora maskinsalar. Av den äldre, fasta inredningen i byggnaden återstår flera plankgolv, de flesta pelarraderna, det mesta av bjälklaget samt flera trappor.
Kronobränneriet byggdes 1779 som ett av de femtiotal brännerier som Gustav III lät anlägga i landet för att förbättra statens finanser och reglera spannmålsanvändningen. Huset uppfördes av kopparslaggflis och tegel, sannolikt murat med Geislers teknik. Kronobränneriet förlängdes någon gång mellan 1783-88 mot söder till sin nuvarande längd. Byggnaden omgavs ursprungligen av ett stort gårdskomplex med olika uthus, som alla är rivna. Det statliga monopolet på brännvinsbränning avskaffades 1787, varefter bränneriet utarrenderades ut till ett konsortium som fortsatte bränningen en tid.
År 1812 inköptes bränneriet av Bergslaget för att fungera som magasin för de livsmedel som gruvarbetarna fick som naturalön. Efter att systemet med naturalön avskaffats, brukades byggnaden som matvaruhandel fram till 1920-talet. Under åren 1926-1933 användes huset som centralarkiv av Stora Kopparbergs Bergslags AB. I samband härmed har troligen byggnaden försetts med inre brandväggar. I den välvda källaren har större ingrepp och ändringar gjorts i modern tid. Byggnaden används idag som magasin för Dalarnas museums samlingar.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2006-06-07, Dnr 432-3994-89

Kronobränneriet är en större slaggstensbyggnad belägen i Falu stad där Magsinsbron korsar Faluån. Huset ingår i Världsarvet Falun.
Byggnaden är uppförd av koppaslagg och tegel med inredd vindsvåning. Grunden är av gråsten. Väggarna är putsade, huvudsakligen med brun slätputs, med vissa inramningar av spritputs. Sadeltaket är täckt med enkupigt tegel. Portar, luckor och uppskjutande brandgavlar är plåtklädda.
Byggnadens inre upptas huvudsakligen av stora maskinsalar. Av den äldre, fasta inredningen i byggnaden återstår flera plankgolv, de flesta pelarraderna, det mesta av bjälklaget samt flera trappor.
Kronobränneriet byggdes 1779 som ett av de femtiotal brännerier som Gustav III lät anlägga i landet för att förbättra statens finanser och reglera spannmålsanvändningen. Huset uppfördes av kopparslaggflis och tegel, sannolikt murat med Geislers teknik. Kronobränneriet förlängdes någon gång mellan 1783-88 mot söder till sin nuvarande längd. Byggnaden omgavs ursprungligen av ett stort gårdskomplex med olika uthus, som alla är rivna. Det statliga monopolet på brännvinsbränning avskaffades 1787, varefter bränneriet utarrenderades ut till ett konsortium som fortsatte bränningen en tid.
År 1812 inköptes bränneriet av Bergslaget för att fungera som magasin för de livsmedel som gruvarbetarna fick som naturalön. Efter att systemet med naturalön avskaffats, brukades byggnaden som matvaruhandel fram till 1920-talet. Under åren 1926-1933 användes huset som centralarkiv av Stora Kopparbergs Bergslags AB. I samband härmed har troligen byggnaden försetts med inre brandväggar. I den välvda källaren har större ingrepp och ändringar gjorts i modern tid. Byggnaden används idag som magasin för Dalarnas museums samlingar.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2006-06-07, Dnr 432-3994-89