VÄVERSUNDA KYRKA SOCKEN OCH KYRKOMILJÖ

SOCKNEN
Väversunda är en medeltida socken och omnämns under 1200-talet som Weversund. Väversunda socken tillhör naturgeografiskt det område som hör till Vadstenaslätten. Huvudnäringen har framför allt varit jordbruk. Norra delen av Omberg ingår i socknen, medan de delar som ligger norr om Omberg och väster om Tåkern är en utpräglad slättbygd. Genom sjösänkningen av Tåkern 1842-44 ökade arealen odlingsbar mark betydligt. Därmed inleddes även en kraftig utveckling av såväl växtlighet som fågelliv vid Tåkern. Vid Nyby låg förr gästgiveri och häradets tingshus. Genom socknen går landsvägen mellan Vadstena och Jönköping, vilken har utvecklats till en livligt trafikerad turist- och transportväg. Men redan under medeltiden var det sträckningen för Eriksgatan. Den numera nedlagda järnvägen mellan Linköping och Ödeshög, som öppnade för trafik 1888, hade station i Väversunda samt hållplats vid Djurkälla.

KYRKOMILJÖN
Kulturhistorikern Nils Månsson Mandelgren besökte kyrkan i mitten av 1800-talet och uppger att det då fanns ett medeltida "kapell" i kyrkans närhet. Det har sannolikt varit en medeltida tiondebod eller liknande som finns bl a vid kyrkorna i Örberga och Rogslösa. Anton Ridderstad uppger i Historiskt, Geografiskt och statistiskt Lexikon öfver Östergötland 1877; "Under 1700-talet fanns en kalkugn invid kyrkan, der kalk brändes mot afgift till kyrkan. Ugnen skall ha funnits ända från tiden för kyrkans uppförande." Väversunda by bestod vid tiden för laga skifte på 1830- och 1840-talen av 12 gårdar. På Väversunda södergård, som även varit prästgård, föddes 1779 kemisten och vetenskapsmannen Jöns Jacob Berzelius. En minnesten sattes upp utanför kyrkogårdsmuren 1879. Den är ritad av någon av byggmästarebröderna August eller Johan Robert Nyström. Söder om kyrkan uppfördes en ny prästgård runt sekelskiftet 1800. Den utgörs av en mycket väl sammanhållen och ålderdomlig miljö med ett stort antal byggnader. Strax norr om kyrkan uppfördes 1965 ett nytt församlingshem. Kyrkomiljön ingår som en väsentlig del av den riksintressanta kulturmiljön vid Omberg och Tåkern.