Allmän karaktär
Tranås gamla griftegård är ett typiskt exempel på en stadskyrkogård från förra sekelskiftet. Griftegården
upptar en delvis utfylld och avjämnad platå. Den har en rektangulär, helt symmetrisk plan. Ytan är
uppdelad i fyra likstora rektangulära kvarter samt ett smalt kvarter som sträcker sig längs med
kyrkogårdsmuren. De två västra kvarteren utgör den s.k. allmänna raden, gratisgravar där de döda
gravlades på rad allt efter dödsfall. Det norra av dessa kallas här för A och det södra för B. De två östra
kvarteren upptags av enskilda gravar och är helt grusat. Det norra av dessa kallas för C och det södra för
D. Kvarteret längs muren består likaså av enskilda gravar, men har delats i två hälfter. Den västra kallas
E och den östra F.
Omgärdning
Tranås gamla griftegård omges på alla sidor utom den norra av en stödmur i två skift. Materialet utgörs av tuktade och fogade granitblock. På sina håll sitter de ursprungliga rundfogarna kvar. I norr är endast en brant slänt ned till Framnäsgatan.
Ingång
Griftegården har en centralt placerad ingång i den södra
långsidan. Denna har en ursprunglig smidd pargrind med
dekor i form av kors och romber. De fyrkantiga och toppiga
grindstolparna är av ljus granit. Den högra har årtalet 1885
utsparat. Från ingången är en liten stödmurskantad backe upp
till griftegårdens platå.
Vegetation
Kring kyrkogården finns en trädkrans av lind och lönn. Denna är till hälften ursprunglig, men har
genomgått en utgallring under senare år. Vidare har nya lindar planterats längs den västra kortsidan och
på sina håll längs med den gång som följer muren. Av en nord-sydlig central allé återstår idag tre lindar
och en lönn kring gångarnas korsning på griftegårdens mitt. Inom den västra halvan växer ett tiotal
resliga björkar utan regelmässighet. Inom östra halvan växer tre små rönnar. Ovan muren växer sedan
1963 en låg spireahäck. Ett undantag utgör den östra kortsidan med utbredda låga barrbuskar. Bland
dessa växer ett litet sorgeträd med hängande grenar som fond till en av gravrätterna. Inom hela östra
halvan av griftegården dominerar rätvinkliga häckar av oxbär i anslutning till gravarna.
Gångsystem
Gångarna är symmetriskt anlagda och bildar ett kors, omgivet av en gång längs med kyrkogårdsmurens
kvarter. Den centrala korsningen har i sin östra hälft kvar de ursprungliga fasade hörnen, där parkbänkar
nu är placerade. I det sydvästra hörnet är en grusyta med vattenpump, soptunnor och redskap. Alla
gångar är belagda med grus, som regelbundet krattas. Hela östra hälften av griftegården är grusbelagd
och krattas.
Gravvårdstyper
Griftegården uppvisar ett brett spektra av de gravvårdstyper som förekom under perioden 1880-1930.
Inom allmänna raden är det typiska små vårdar som i stående utförande knappt överskrider halvmetern.
Vanligast bland de resta vårdarna är vinkelbrutna eller rundbågiga hällar av kalksten eller svart polerad
granit. Några vårdar har mer avancerat utförande i form av sköld eller stubbe. I alla fall är de miniatyrer
av vanliga former bland större vårdar. De små liggarna finns i såväl granit som kalksten och marmor. De
enskilda gravarna längs muren och i öster präglas av resliga vårdar i framför allt granit av olika kulörer.
Ytan är som regel helt eller delvis polerad.
Anmärkningsvärt är det stora antalet vårdar av lokalt
bruten röd granit. Den s.k. Tranåsgraniten har varit
grunden till flera stenhuggerier på orten, vilka
leverarat gravvårdar över hela landet. Bland
formerna dominerar obeliskerna och bautastenarna.
Vid sidan av dessa de låga, breda vårdarna från
omkring 1930 och framåt. På kyrkogårdens östra
hälft har mer än hälften av gravrätterna inramning i
form av stenram eller häck.
Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A och B
Allmän karaktär
De allmänna kvarteren består av gräsmattor med något oregelbundna
rader av vårdar i nord-sydlig riktning. De, särskilt i A, glest stående
vårdarna är vända mot öster. I den östra änden av kvarter A är ett
område med urngravar. Det är två och en halv rad med liggare, vända
mot öster.
Gravvårdstyper
De allmänna gravarna markeras av typiska små vårdar. Det glesa
beståndet torde kunna förklaras med att ett flertal av gravarna haft vårdar
av trä som sedan länge ruttnat bort. Vanligast är de kalkstensvårdar med
vinkelbrutet krön, vilka tillhör den äldsta generationen. Bland de yngre
finns katalogvårdar av röd granit. Enkla liggare, med eller utan vinkling,
är vanliga över hela ytan. De äldsta vårdarna från 1886 står i västra
änden av kvarter A. Kvarter B:s äldsta vårdar står i öster och är från
1902. De yngsta i väster är från 1912, då nya griftegården anlades. Den
enda titlar som finns är knutna till järnvägen. Vi återfinner två
stationskarlar och en banvakt. Bland mer ovanliga vårdtyper återfinns en
sköld och en stubbe. Den enda resliga vården är över riksbekante
skulptören Ansgar Almquists föräldrar. Det är en hög vinkelbruten
kalkstensvård med figurrelief i krönet, sannolikt utformad av sonen
själv. I B finns en liggare över mamma från 1902 med liten
cementram. Detta är den enda cementramen som finns bevarad på
griftegården. En liten marmorhäll bär inskriptionen I.O.G.T. samt
symbolerna för tro, hopp och kärlek, ett vittnesbörd om
nykterhetsrörelsens plats i samhället. Tre vårdar hänvisar till
Missionsförbundets sångbok och speglar därmed frikyrkligheten på
orten. I den östra änden av kvarter A är ett område med urngravar från
1930-talet. Det är enhetligt utformade hällar som ligger i rad. De är
rektangulära med stramt formspråk och reducerad dekor. Vårdarna
daterar sig från 1931-86 med tyngdpunkt på 1930- och 60-talen.
Kvarter C, D och F
Allmän karaktär
Kvarter C, D och F utgör en sammanhängande enhet genom sin helt grusade yta och övriga utformning.
Genomgående är bruket av häckoxbär som inramning. Inom C finns två dubbla öst-västliga gravrader
med rygghäck och gång emellan. Mot gången i öster är en nord-sydlig rad med rygghäck. Kvarter D består av fem dubbla, nord-sydliga rader med rygghäck och en sydlig, öst-västlig med rygghäck. F
utnyttjar kyrkogårdsmurens spirea- respektive barrhäck som fond. Med jämna mellanrum så omges en till
tre gravrätter av en gemensam, något lägre häck. Antingen avgränsar häckarna mot intilliggande gravar
eller omsluter hela ytan. Genom detta arrangemang skapas en mängd små rum inom griftegården. Ovan
häckarna sticker de resliga vårdarna upp. Kvarteren består helt av enskilda gravar, varav större delen
familjegravar. Intrycket är enhetligt och ståndsmässigt.
Gravvårdstyper
Vanligast inom kvarteren är resliga vårdar av helt eller delvis polerad granit från 1880-1920-talen. Dessa
är oftast i form av flata obelisker, vinkelbrutna hällar eller bautastenar. Ju högre vård, desto högre status.
Vanligast är den svarta graniten och den klarröda Tranåsgraniten. Ett mindre antal vårdar av kalk- och
sandsten förekommer också. 1930-talets vårdar är oftast låga och breda med klassiserande utformning
genom tempelgavlar eller kolonner. Materialen är detsamma. Dessa vårdar är som regel
samkomponerade med en stenram där de upptar huvudändens hela sida. Det är bland alla vårdarna
vanligt förekommande att gravrättens grusbädd markeras medelst en stenram. Denna kan vara mer eller
mindre finhuggen, de äldre är oftast kraftiga. Materialet är som regel samma som i vården. Tre gravar har
inramning i form av järnstaket. En grav omges av järnkätting mellan granitstolpar. Flera gravrätter
avgränsas med en gemensam oxbärshäck, vilken ibland skapar rum för enskilda familjers gravar. Den
mest framträdande vården står i det sydöstra hörnet av kvarter F. Det är en 3,5 meter hög, smäcker
bautasten i röd granit från 1900 över
handlande J A Ekmarks familjegrav. På
alla sidor har den särpräglade
symbolreliefer och namnen på
familjemedlemmarna inhuggna eller
utsparade. På ömse sidor finns ytterligare
två gravar knutna till familjen med små
klassiserande vårdar. Kvarterens vårdar
uppvisar en stor rikedom av titlar. Här
ligger flera av den unga köpingens
betydande personer begravda, främst de
industri- och handelsidkare som lagt grunden till Tranås. Av dessa kan några nämnas. Möbelfabrikören
och kommunalmannen m.m. Bror Ernfrid Gelotte har sin familjegrav vid ingången. Över disponent C P
Johanssons, grundare till Tranås möbelfabrik AB, familjegrav reser sig en av griftegårdens största
bautastenar från 1919 med tidstypisk nationalromantisk artikulering. Grundaren till ett av de äldsta
garveriföretagen, C E Scheutz, vilar under ett granitkors från 1924. Detta är endast ett axplock. Titlarna
speglar de vanliga ämbetena inom en typisk svensk handels- och industristad vid denna tid. Flera
fabrikörer, direktörer och disponenter vittnar om den starka industrin liksom banmästare och
stationsmästare visar på järnvägens betydelse. Andra intressanta titlar är bryggmästaren, järnhandlaren,
stenhuggaren, badmästaren och sågmästaren. Den enda kvinnliga titeln är barnmorskan. Bland mer
personliga vårdar märks den lilla vården över fotografen Bror Johansson från 1965 med porträttrelief i
brons. Vidare undgår man inte de två vårdarna i polerad svart granit i sydöstra hörnet av D. Den ena
utgörs av en avbruten kolonn över civilingenjör A G E Bäärnhjelm och en obeliskformad över Jenny
Berthoud med inskriptionen A mon amour immortal. Båda dog 1909 i 20-årsåldern. Inom kvarter D
ligger även den riksbekante Lennart Hyland gravlagd. Kyrkogårdens enda smideskors är rest över
smedmästare A P Erikssons familjegrav.
Kvarter E
Allmän karaktär
Kvarter E sträcker sig längs kyrkogårdsmuren i griftegårdens västra halva. Det rör sig liksom i
motsvarande del i öster om enskilda gravar. Skillnaden är att man här har slopat alla grusbäddar och
stenramar under efterkrigstiden. Istället har kvarteret en sammanhängande gräsmatta.
Monumentala vårdar över några av den unga stadens grundare: handlare Ekmans och disponent Johanssons individuellt utformade bautastenar samt klassiserande vård över garverifabrikör M Johansson.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet svarar mot det som finns i den östra delen av griftegården. Det är högresta vårdar av
främst röd och svart granit. Övervägande är det obeliskformer och bautastenar. Längs västra sidan märks
fem mycket stora bautastenar. Den högsta om ca två meter är rest 1920 över direktör Axel Anderssons
familjegraf. I samma rad reser sig en hög obelisk av råhuggen röd granit från 1906. Denna är rest över tre
generationer av konstnärsfamiljen Norrman. En annan ovanlig vård utgör den svarta granitskölden rest af vänner 1897 över provisor R G Wallén. En av de
få barnvårdarna är från 1906 i litet format och kröns
av en i stenen utmejslad ängel. Kyrkogårdens enda
gjutjärnskors är från 1892 i nygotisk stil. Ytterligare två vårdar värda att nämna är de små av Bremertyp
över kaptenen Oscar Bennich och hans fru från 1903 och 1890. Vårdarna ger genom sina titlar en bild av
det unga Tranås ledande skikt. Vi möter handlanden, stationsmästaren, kontorsbiträdet, nämndemannen,
byggmästaren, majoren, bryggmästaren, slöjdläraren, garverifabrikören, grosshandlaren och
sadelmakaremästaren.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
