NYKILS KYRKA

Kompletterad vid inventeringen 2004:
KYRKOBYGGNADEN
Den äldsta kända kyrkan i Nykil uppfördes sannolikt på 1200-talet. Den var av sten och valvslogs i början av 1500-talet. Det är inte helt klarlagt om kyrkan ursprungligen var försedd med ett torn eller när det med säkerhet nybyggdes. Klockorna var placerade i en fristående klockstapel på kyrkogården. I mitten av 1700-talet ansågs den vara i för dåligt skick och revs, och det beslöts att klockorna skulle flyttas in i tornet. I olika källor finns det olika uppgifter om tornets ålder. Antingen så ombyggdes det medeltida tornet eller så nybyggdes det år 1763. Östgötabyggmästaren Petter Andersson Frimodig var ansvarig för arbetet. Spiran fick det för honom typiskt särpräglade utseendet med en uppbyggnad av trä i flera våningar. Under 1700-talet försågs kyrkan med en rad om- och tillbyggnader för att bereda mer plats för den växande befolkningen, men den var vid slutet av århundradet fortfarande alldeles för liten. Stiftsbyggmästaren Casper Seurling fick 1783 i uppdrag att uppföra en ny kyrka invid det befintliga tornet. Den nya kyrkobyggnaden invigdes 1786. Det är oklart om delar av det medeltida långhuset ingår i den nya kyrkans västra murar.

Kyrkan fick en för sin tid typisk utformning med ett rektangulärt kyrkorum med rakslutet kor av långhusets bredd samt en bakomliggande tresidig sakristia i öster. Exteriören präglas av de rådande byggnadsidealen i en tidig gustaviansk stil med ljusa slätputsade fasader, stora symmetriskt placerade fönsteröppningar och ett brant sadeltak, som är valmat i öster. Fönster och portar har försetts med dekorativa omfattningar. Huvudingången är placerad på tornets västsida och en ingång finns även centralt på långhusets södra sida. Tornavslutningen härrör från en ombyggnad år 1800 då byggmästare Casper Seurling kortade av Petter Frimodigs spira från 1763. Samtliga takfall var ursprungligen täckta med spån. Spånen på långhustaket ersattes av tegel vid en större renovering som utfördes mellan åren 1900 och 1901. Vid en färgundersökning på 1980-talet framkom att putsen tidigare varit ockragul.

Även interiören fick ett för tiden typiskt utseende med ett ljust och luftigt kyrkorum täckt av ett stickbågigt trätunnvalv. Valvet avslutas nertill mot väggen av en kraftigt profilerad list. Koret domineras av en gustaviansk altaruppställning med rokokoinslag från 1786, som sannolikt är tillverkad av bildhuggaren och målaren Jonas Berggren. Altartavlan "Jesus i Getsemane" är målad av Lars Bolander. På altaruppsatsens postament finns originalmålningen bevarad med donatorernas namn och flera av ornamenten har framtagen originalförgyllning. Predikstolen är tillverkad 1785 i gustaviansk stil eventuellt av bildhuggaren Carl Fredrik Beurling. Den vid 1955 års renovering framtagna färgsättningen i svart och guld är tidstypisk men ovanlig. Vid nybyggnaden 1786 behöll man den gamla orgeln, som var byggd 1749 av orgelbyggaren Jonas Wistenius. Fasadens reliefer är tillverkade av bildhuggare Bengt Wedulin från Hjo. Orgelverket ersattes 1863 av ett nytt verk tillverkat av Sven och Erik Nordström i Flisby. Orgelläktaren är sannolikt samtida med nybyggnationen, men det kan eventuellt ingå delar från de under 1700-talets första hälft nygjorda läktarna. Altarringen påminner i sitt utförande om läktarbarriären med sina konkava och konvexa partier och kan eventuellt också bestå av äldre delar från den altarring som utfördes 1716. Altaret är murat och uppges vid renoveringen 1900 som ett mycket ståtligt 1700-talsaltare. Det förändrades och höjdes under 1930-talet, men det är oklart i vilken omfattning.

År 1900-1901 genomfördes en större renovering av kyrkobyggnaden. Den största förändringen av exteriören var att fönsteröppningarna förstorades och försågs med bågar med spröjsning i nygotik. Långhustakets spånklädsel ersattes med tegel. Interiören förändrades i större omfattning med för tiden typiska tillägg som t ex pärlspontpanel, ny öppen bänkinredning, nya innerdörrar och dekorativa målningar och deviser på väggarna. Bänkinredningen och dörrarna målades i ekådring och den övriga inredningen i vitt och guld.

Redan 1928 fick arkitekten Johannes Dahl i Tranås i uppdrag att ta fram ett förslag till renovering av kyrkan. Hans renoveringsförslag gick ut på att "Restaureringen synes konsekvent böra utföras så, att tillståndet före ändringen år 1900 återställes." Av olika anledningar påbörjades inte renoveringen förrän 1955. Johannes Dahl avled 1953 och uppdraget övertogs av stadsarkitekten i Norrköping Kurt von Schmanlensee. Han reviderade till en viss del Johannes Dahls förslag från 1928. Kyrkorummet erhöll vid renoveringen, som utfördes mellan åren 1955-1957, i stort sett det utseende som det har idag. Tilläggen från 1900 års renovering avlägsnades i stort sett i sin helhet och kyrkorummet återfick det som arkitekterna tolkade som det ursprungliga utseendet. Den öppna bänkinredningen ersattes av en sluten bänkinredning i tre kvarter och korbänkarna förändrades. De bakre bänkraderna avlägsnades och mindre läktarunderbyggnader tillkom. Fönsteröppningarna förminskades till sin tidigare storlek och försågs med nya kopplade bågar med antikglas. Tornkammaren inreddes till en liten kyrksal och sakristian ombyggdes med bl a en ingång åt öster. Den äldre skulpterade trädopfunten är tillverkad av Johan Werner d y 1670. Den föreställer en ängel och har under senare tid målats i en stenimitation, som påminner om porfyr. Den placerades vid renoveringen i den nygjorda kyrksalen i tornet och Schmalensee ritade en ny dopfunt av marmor till kyrkorummet.

Bland kyrkans övriga föremål bör nämnas den äldre altaruppsatsen från 1750, som är tillverkad av bildhuggare Bengt Wedulin, Hjo med målningar av S G Stoltz från Vadstena.