VANSTADS KYRKA

Kyrkobyggnaden
Vanstads nuvarande kyrka uppfördes på 1860-talet. Tornet är medeltida, möjligen samtida med den romanska kyrkan som tros ha uppförts på sent 1100-tal eller 1200-tal. Tornet var tidigare högre med trappstegsgavlar, men fick sin nuvarande lägre form efter ett ras 1764. Den medeltida kyrkan följde romansk kyrkobyggnadstradition med långhus, smalare och lägre kor, halvrund absid i öster samt ett senare adderat vapenhus i söder.

1800-talets befolkningsökning ledde i Vanstad precis som på många andra håll i Skåne till att den medeltida kyrkan ansågs för liten och revs. Den nya kyrkobyggnaden som stod färdig 1869 ritades av byggmästaren A.J. Hallberg i klassicistisk stil med långhus och fullbrett kor med tresidig avslutning i öster. Tydliga nygotiska inslag fanns också, dels i den fasta inredningen, men även i de spetsbågiga fönstren. Hallbergs ritningar ska i viss mån ha justerats av Överintendentsämbetet, oklart i vilken utsträckning. Från den romanska kyrkan överfördes den medeltida dopfunten, predikstolen från 1601, altaruppsatsen från 1724 samt de bägge kyrkklockorna. Altaruppsatsen tycks emellertid inta ha tagits i bruk förrän på 1900-talet (se nedan). 1883 alternativ -84 tillkom ny orgel och orgelfasad.

På ett äldre odaterat fotografi som hänger i kyrkan syns ett nygotiskt skrank mot sakristian i koravslutningen. Altaruppsats saknas och altaret pryds istället av ett stort klöverbladskors. Även altarringen är en annan än den nuvarande och predikstolen saknar baldakin. Fotografiet är taget av B.A. Lindgrens förlag i Lund, som var verksamt 18741904. På ett fotografi från 1929 finns dagens skrank, altaruppsats, altarring och baldakin. Dessutom har innertaket, som på det äldre fotografiet framstår som vitmålat, fältindelat måleri. Troligen härrör den nygotiska inredningen från kyrkans invigning 1869, medan nuvarande inredning tillkom vid en restaurering 1909.

En större in- och utvändig restaurering sker 1933 under ledning av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Tornets taktegel läggs om och långhusets papptäckning ersätts av skiffer. Interiört utvidgas orgelläktaren och dess ena trappa rivs, nytt brädgolv under bänkkvarteren läggs och ny ytterdörr i väster tillkommer. Invändig ommålning sker i okänd utsträckning. En tänkbar förändring är att kyrkbänkarna som på de äldre fotografierna framstår som mörkt ådringsmålade eller betsade får en ljusare bemålning. Möjligen försvinner också innertakets fältindelade måleri. Skiffertaket ersätts redan 1951 av tegel, då även reparation och förstärkningar av takstolskonstruktionen utförs. 1955 installeras ny värmeanläggning, golvet byts delvis ut (oklart var och i vilken utsträckning) och bänkkvarteren justeras för att tillskapa sidogångar längs ytterväggarna. 1966 upptäcks svampangrepp i kyrkorummet varpå golvet under bänkkvarteren åter byts, bänkar restaureras och några byts ut i sin helhet och delar av läktarens trappa och pelare repareras med nytt virke. Två år senare restaureras vapenhuset, som förses med ny torntrappa ritad av arkitekt Aina Berggren. En nisch tas upp på platsen tornets igensatta medeltida sydportal.

I början av 1980-talet förses orgelläktaren med underbyggnader för wc och förvaring. I samband med grävningsarbeten för rördragning påträffas medeltida gravar. 1984 utför konstnären Jens Ewald Hansen glasmålningar i korfönstren vilket bekostas genom en donation från makarna Anders och Eva Nilsson. 1989 sker en utvändig restaurering efter handlingar av Forsberg och Wikerstål arkitektkontor AB. Fasaderna putsas och vitkalkas. Uppgifter i kyrkans underhållsplan antyder att det är vid detta tillfälle som kyrkan spritputsas för första gången. Sockeln som tidigare varit kalkavfärgad med kimrök målas med svart vattenbaserad färg (troligen akrylat). Fönstren målas om och plåtavtäckning mellan torn och långhus byts ut. Ny exteriör renovering sker 2004, med putslagning, kalkavfärgning, underhåll av fönster inklusive partiellt glasbyte samt partiella taklagningar. Sockeln målas på nytt med plastfärg. Någon gång efter 2009 ersätts långhusets häng- och stuprännor i koppar av nya i fabrikslackad plåt. 2014 beviljades tillstånd och kyrkoantikvarisk ersättning för renovering av orgeln.

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset vars golv är belagt med kvadratiskt rött tegel. Intill norra väggen ligger en gravhäll från 1600-talet. Väggarna är vitputsade och rummet täcks av ett plant obehandlat brädtak. Utmed södra väggen löper en trappa i trä till tornvåningen, under vilken spåren av tornets medeltida sydportal är bevarad i form av en stickbågig nisch med omfattning av rött tegel. Kyrkporten utgörs av en pardörr av ek i ramverkskonstruktion med fyra liggande rektangulära fyllningar i vardera dörrblad. Till kyrkorummet i öster leder en ekådrad pardörr i ramverkskonstruktion vars övre fyllningar är glasade och spröjsade. Dörren sitter i en hög rundbågig nisch och i den putsade östväggen syns kring dörren två kraftiga ankarslutar i svartmålat smide som förankrar orgelläktaren i murverket.

Kyrkorummet utgörs av långhuset och det fullbreda koret med tresidig avslutning. Långhusgolvet är i gångarna belagt med samma röda tegel som i vapenhuset medan de öppna bänkkvarteren står på upphöjda brunbetsade och lackade brädgolv. Det två steg högre korets golv är belagt med röd och ljusgrå kalksten i rutmönster. Den tresidiga koravslutningen och utrymmet innanför altarringen har ett uppbyggt brädgolv, brunbetsat och lackat. Väggarna och tredingstaket är slätputsade och vitmålade, liksom den höga profilerade gesims som avslutar väggarna upptill. Taket är kraftigt smutsat, vilket tydliggörs av att den bakomliggande takstolskonstruktionens placering framträder som renare ytor till följd av köldbryggor. Koravslutningen, som fungerar som sakristia och är möblerat med förvaringsskåp, åtskiljs från det övriga kyrkorummet genom ett klassicistiskt utformat altarskrank (se vidare Inredning och inventarier). Fönstrens innerbågar i svartmålat järn är indelade i fyra lufter av vilka enstaka är öppningsbara. Prästingången i öster utgörs av en rakt avslutad ramverksdörr med tre fyllningar, målad i en blågrå kulör, som sitter i en rundbågig nisch. Orgelläktaren i väster upptar hela kyrkorummets bredd och vilar på åttasidiga smala pelare av trä. Mittpartiet är framskjutande och den slutna barriären indelas av kraftiga och enkelt profilerade balusterdockor. Läktarens formspråk är i grunden klassicistiskt, men nygotiken gör sig påmind i barriärens spetsbågiga fyllningar med små trepassformer, en stilblandning som även präglar kyrkan i stort. Läktaren nås via en trappa i sydväst. Färgsättningen domineras av en enkel grön marmorering med inslag av vitt samt detaljer i rött, blått och guld. Läktaren har mot de norra och södra ytterväggarna underbyggnader av stående vitmålad panel som inrymmer väntrum, wc och förråd.

Tornvåningen har obehandlat brädgolv, murverken av fältsten är slammade och vitkalkade och taket utgörs av klockvåningens obehandlade brädgolv som ligger på ett öppet bjälklag av äldre kraftiga ekbjälkar. Någon meter under bjälklaget finns ålderstigna dragbjälkar av ek i östvästlig respektive nordsydlig riktning. I rummet förvaras äldre inventarier och ett reservupplag av tak- och golvtegel. Via en trappa i trä nås klockvåningen där kyrkans två klockor hänger i en klockbok av ek. Väggarna har samma behandling som på klockvåningen och torntakets takstol är utförd i furu med förstärkningar i järn. I öster leder en lucka in till kyrkvinden vars saxtakstolar i dymlad furu har kompletterats med sentida snedsträvor. Belysning och gångbroar annat än löst utplacerade plank saknas. Kyrkorummets tredingstak är oisolerat.

Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett blockaltare i trä som även fungerar som textilförvaring.

Altaruppsatsen i snidad ek från 1724 har två texttavlor på latin i predellan medan corpus är uppbyggt av marmorerade kolonnetter som bär upp ett bjälklag, även detta med inskription på latin under en tandsnittsfris. Centralt återfinns en polykromt bemålad framställning av Nattvardens instiftande i skuren högrelief. Corpus flankeras av skurna eller figursågad vingar bemålade i rött, blått och gult. Överstycket har liknande sidopartier som omger ett gavelmotiv uppburet av joniska pilastrar och vars tympanonfält pryds av ett bevingat änglaansikte. Centralmotivet föreställer Kristus med krucifix och strålglans. Altaruppsatsen härrör från Vanstads medeltida kyrka, men tycks inte ha tagits i bruk i den nya kyrkan förrän kring 1909. Upphovsmannen bakom altaruppsatsen är okänd, men det är uppenbart att han inspirerats av kyrkans predikstol och återanvänt arkitektoniska detaljer och ornament för att knyta samman inredningen.

Den femsidiga altarringen är uppbyggd av svarvade balusterdockor i bruten vit kulör med förgyllda detaljer. Hörnposter, underliggare och den profilerade överliggaren är laserade i grågrönt med detaljer i orange och förgyllning. Handfallet är utfört i lackad ek medan knäfallet är stoppat och klätt med blågrått tyg. Sockeln är målad i en blågrön kulör.

Ett altarskrank i ek, bemålat i blågrått med detaljer i rött och förgyllning, avskärmar sakristian i koravslutningen från det övriga kyrkorummet. Skranket är utfört i klassicistisk stil med gavelmotiv med kannelerade kolonnetter och joniska kapitäl samt rundbågiga nischer i vilka skulpturer av de fyra evangelisterna är placerade. Kyrkans underhållsplan anger att skranket är uppfört 1909 men att ett par av skulpturerna ska härröra från 1600-talet. Fler delar framstår emellertid som äldre än 1909, möjligen är årtalet endast tidpunkten för när skranket införskaffas till Vanstad kyrka.

Predikstolen från 1601 är placerad i mötet mellan södra väggen och koravslutningen. Korgens fyra synliga sidor pryds av de fyra evangelisterna med respektive attribut i relief ståendes i rundbågemotiv. Hörnen markeras av marmorerade kolonnetter med joniska kapitäl. Korgens övre och undre listverk bär text på latin i guld på svart botten. Nedtill syns skurna eller figursågade lambrekänger som uppenbart utgjort förebilder för altaruppsatsens vingar. Korgen har skålformat understycke som vilar på en sexsidig smal fot. Den polykroma färgsättningen visar upp en bred palett av kulörer, av vilka ett flertal framstår som senare tillkomna. När nuvarande färgsättningen tillkommit är okänt. Till predikstolen hör en trappa vars barriär är uppbyggd som ett ramverka med fyllningar med profilerad överliggare. Trappan är målad i blågrått med detaljer i rött och förgyllning. I kyrkans underhållsplan uppges trappan ha tillkommit 1909, vilket möjligen även gäller den sexsidiga och polykromt bemålade baldakin som hänger ovanför predikstolen. Ovansidan pryds av frontoner och urnor. Undertaket utgörs av ett kassettak med stjärnhimmel och en centralt hängande duva. Formspråk och färgsättning är lånad från predikstolen, men baldakinen är ett arbete av enklare karaktär.

Dopfunten i sandsten har tillskrivits Bollerupsgruppen och på så vis daterats till sent 1100-tal. Överst på den runda cuppan löper en rundbågefris bildad av nedsänkta halvcirkelsegment, ett kännetecken för Bollerupsgruppen, och under detta en rundstav samt godronnering. Foten utgörs av en attisk bas med hörntappar som vilar på ett kvadratiskt fundament. Dopfunten är placerad i korets nordöstra del i anslutning till ett mindre dopaltare.

Den öppna bänkinredningen är indelad i två kvarter som flankerar mittgången. De släta ryggstöden är liksom sittbänkarna och psalmbokshållarna målade i ljusgrön kulör. Gavlarna, som är figursågade i relativt enkla profiler, är ådrade i ekimitation med en täckmålad rödbrun inramning. Bänkinredningen är ursprunglig sedan den nya kyrkans invigning, men framstår på äldre fotografier som betydligt mörkare, sannolikt mahognyådrad eller liknande.

Orgeln med 18 stämmor fördelade på två manualer plus pedal är tillverkad 1937 av A. Mårtenssons Orgelfabrik i Lund. Orgelverket är placerat bakom den fasad som tillhörde den tidigare orgeln, vilken tillverkades av P.Z. Strand 1837 för Caroli gamla kyrka i Malmö. Till Vanstad kom orgeln 1883 eller 1884. Den femdelade orgelfasaden i ljusgrå kulör med förgyllda detaljer har ett enkelt klassicistiskt formspråk där de synliga piporna i det högre mittpartiet infattas av en rundbåge. De rakt avslutade sidopartierna kröns av förgyllda musikinstrument medan mittpartiet kröns av en variant av svenska riksvapnet. Enligt Lunds stifts orgelinventering är orgeln av mycket stort kulturhistoriskt värde bland annat till följd av att pipverket från 1837 är ovanligt välbevarat, samt att den är ovanligt fungerande klangligt och tekniskt i jämförelse med andra orglar av denna typ.

Kyrkan har två kyrkklockor i malm. Storklockan är gjuten av E.M. Fries i Kristianstad 1833 och pryds av inskriptioner och akantusblad. Lillklockan göts i Malmö av Jonas Wetterholtz 1781. Förutom inskriptioner är den bland annat dekorerad med en kristusfigur, bevingade änglaansikten och trumpetspelande keruber.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör nämnas två järnbeslagna fattigstockar av ek från 1700- och 1800-talen, samt en äldre järnbeslagen kista av okänd ålder. Fattigstockarna är placerade i vapenhuset på ömse sidor om västporten, medan kistan står under orgelläktaren.

Kyrkans planform utgörs av långhus, fullbrett kor med tresidig avslutning samt kvadratiskt torn i väster. Det medeltida tornets murverk är utförda i tuktad granit- och kalksten med inslag av tegel, medan långhuset och koret är uppförda med kluvna granitblock samt med återanvänt material från den romanska kyrkan i form av tuktade och välhuggna kvaderstenar i kalksten samt enstaka mindre fältstenar. Taklister och långhusgaveln är från takfotshöjd murade i maskinslaget tegel. De vitkalkade fasaderna är spritputsade med slätputsade listverk och smygar. Långhus och kor har en ca 50 cm hög sockel, utskjutande, skråkantad och spritputsad, som är målad i svart organisk färg. Tornets sockel markeras endast genom att nedre delen av fasaden är svartmålad. Långhus och kor avtäcks med ett sadeltak som är valmat över den tresidiga koravslutningen medan tornet har tälttak. Samtliga takfall är belagda med rött enkupigt tegel från Veberöd. Avtäckningen mellan långhus och torn är utförd i omålad blyplåt. I långhusets norra och tornets östra takfall återfinns mindre takfönster.

Tälttakets nock är avtäckt med kopparplåt och tornet kröns av kula med ett latinskt kors. Tornet har häng- och stuprännor i koppar medan långhusets är av fabrikslackad plåt, hängrännorna är svart och stuprören vita.

Huvudentrén i väster utgörs av en rundbågig muröppning i tre språng, i vilken sitter en rakt avslutad pardörr i ek klädd med kopparplåt. Ovan kyrkporten finns ett lunettformat överljus i järn med blyspröjsat polykromt antikglas. Entrén nås via en två steg hög granittrappa med handledare i smide, som är försedd med en lös handikappramp i durkplåt. Tornet saknar fönster men har i varje väderstreck utom öster en korgbågig ljudöppning vars solbänkar är avtäckta med enkupigt tegel. I norr och söder är ljudöppningarna indragna i två slätputsade språng. Ljudluckorna är utförda i stående svartmålad panel med locklister. Tornfasaderna har ett flertal ankarslutar av svartmålat smide i varierande utförande. Vid takfoten avslutas fasaderna med en profilerad och slätputsad takfotsgesims.

Långhusets norra och södra fasader har vardera fem högresta spetsbågiga fönsteröppningar. Fönstren i järn sitter indragna i tre språng och är utformade som två höga och smala rundbågar med radiell spröjsning samt tre överliggande fyrpass. Solbänkarna är av svarttjärad kalksten. Koravslutningens nord- och sydöstliga fasader har samma typ av fönster vilka 1984 försågs med glasmålningar av konstnären Jens Ewald Hansen. I östfasaden återfinns en prästingång i form av en rakt avslutad enkeldörr med liggande brunmålad panel, placerad i en slätputsad rundbågig nisch i två språng. Entrén nås via en två steg hög trappa av natursten i bruk. Ovanför entrén sitter ett runt järnfönster med fiskblåsemönstrad spröjsning och polykromt glas. Fönstret har slätputsad omfattning i två språng. Långhusets och korets fasader avslutas upptill av en slätputsad takfotslist som kragar ut i tre språng.