MÖNE KYRKA

Kyrkan i Möne från 1847 brann ned 1947 och året därpå upprättade arkitekt Ärland Noreen ritningar till en tredje kyrka. När man rev de gamla murarna hittades flera delar från den medeltida stenkyrkan som återanvänts: två huggna djurhuvuden, en bas till pelare, ramsten till ett fönster och flera andra huggna stenar. 9 oktober 1950 lades på samma plats första stenen till den nya kyrkan som uppfördes av byggmästare Arne Fohrman, Ulricehamn. Den nya blev mindre än sin föregångare med 250 sittplatser till 317 sockeninvånare. Kyrkan fick en traditionell utformning med långhus utan markerat kor, torn och sakristia, men även en särprägel av att ha tornet på södra sidan. Invigningen skedde 1951. Konstruktionen blev en blandning av modern teknik med betong i grund och bottenbjälklag och tegelmurar som kalkputsades och kalkavfärgades på traditionellt vis över en oputsad granitsockel. Invändigt lades golv av kalksten, tegel eller trä. Man murade in ett kopparskrin med bibel, foto på gamla kyrkan etc. 1954 gjorde skulptör Folke Andersson från Täby en altartavla, en polykrom relief i lind, vilket var hans första offentliga uppgift.
Väggarna höll alldeles för mycket fukt när orgeln från Tostareds kyrkorgelfabrik sattes in redan 1952, så tätningarna i piporna möglade och deformationer uppstod vid torkningen. Den ansågs under lång tid vara ospelbar. 1987 införskaffades därför en ny elorgel. Samma år reparerades putsnedfall och hela kyrkan målades utvändigt. 1988 gavs kyrkan inklusive inventarierna utifrån sina kulturhistoriska värden skydd enligt bestämmelserna i Kulturminneslagen. Trots det gjordes 1988 en läktarunderbyggnad med pumprum, handikapptoalett och uppehållsrum med pentry. Ingreppet motiverades med att västpartiet redan var asymmetriskt. Det fanns även önskemål om en dusch, men eftersom det skulle kräva bland annat fuktspärrar och ventilation, vilket bör undvikas i kyrkor, föreslogs en ekonomibyggnad istället. Någon sådan har inte kommit till stånd. Orgeln var en av de sista som firman byggde med pneumatiskt system och 1993 utförde orgelbyggaren en renovering av instrumentet för att åtminstone få det spelbart, men klimatet var fortfarande inte fullgott så en mer omfattande renovering bedömdes inte vara försvarbar. Under mars-april 2002 gjordes en takrenovering och fönstren målades om. Takteglet var frostsprängt, särskilt på norra sidan med läckage runt takfönstret.

Bortsett från det särpräglat placerade tornet har Möne kyrka inget som direkt antyder dess ringa ålder. Kyrkan har ett traditionellt utformat rektangulärt långhus utan markerat kor i den fönsterlösa, fullbreda östgaveln och tillbyggd sakristia åt norr samt ett ovanligt nog sidoställt torn åt söder vid västra gaveln. Tornlanterninen har dessutom något så ålderdomligt som kolonnetter i ljudgluggarna. Dess kyrkport är åt söder. Sakristian har en dörr åt öster. Allt förmodas vara ursprungligt om inget annat anges.
FASAD - Renoverades senast 1987. Vitkalkad spritputsfasad med stor ballast, något olika struktur på de olika sidorna. Pikhuggen oputsad granitsockel av block i murbruk. Tornet har på var sida en stor kvadratisk ljudglugg med en kolonnett i mitten av sandstensliknande material (möjligen kan någon av dem vara från en äldre kyrka och de övriga kopior). Varje öppning har två luckor med jalusier av vitmålat trä i djup rak nisch med fönsterbänkar av tunna stenskivor.
FÖNSTER - Långhuset har åt söder tre och åt norr två vinkelbrutna öppningsbara fyrluftsfönster med korspost, träspröjsade till sex rutor per luft. Mitt på västgaveln, i väster på nordfasaden samt åt väster på sakristian sitter ett kvadratiskt tvåluftsfönster med mittpost spröjsat till sex rutor. En stor rund lukarne (takkupa i form av ett fönster) sitter på norra takfallet i väster med ett krönande klot. Bågen är spröjsad till 16 rutor. Tornet har åt öster och väster i bottenvåningen, samt åt söder på andra våningen, små stående rektangulära enluftsfönster med sex spröjsade rutor. Alla är täckmålade grå och har kopparplåtsbleck över och under.
PORT - Pikhuggna granittrappor utan ledstänger leder upp till portarna, i söder en tresidig bred trappa i två plan med infällt skrapgaller och hållare för dörrarna, i öster tre blocksteg. Tornportens pardörr sitter i en grund rak smyg och har betsad fiskbenspanel av trä med sparkplåtar av koppar. Formgjutet, bladliknande metallvred med stora ornerade beslag. Sakristians enkla dörr täcks av liggande spikade plåtskivor med dragring. Över var och en sitter en lykta av traditionell modell med plåtinfattat glas.
TAK - Brant sadeltak med tvåkupigt tegeltak från 2002 (Vittingetegel). I norra takfallets västra del finns en plåttäkt rund, stor lukarne. Taksprången är vitmålade, breda på långhuset, med smala bräder. Sakristians sadeltak täcks av kopparplåt i skivtäckning. Tornet har ett flackt pyramidtak till lanterninen, som är helt plåtklädd, med hög, smal spira med stort spensligt kors på klot. Takfallen täcks där av ärgad kopparplåt i skivtäckning med förskjutna hakfalsar. Plåtskoningar sitter mellan de olika takfallen. Hängrännor och stuprör av kopparplåt.