ÄLGHULTS KYRKA

Älghults kyrka är stor, både i förhållande till kyrkogården den står på och till ortens storlek. Dess exteriör präglas av enkelhet och symmetri, vilket gör den till en typisk representant för 1800-talets klassicistiska kyrkor.
Byggnaden är uppförds av sten och består av ett rektangulärt långhus med klocktorn i söder och en utbyggd kvadratisk sakristia i norr. Mot den senare smalnar långhuset av i anslutningen. Koret är orienterat i nordlig riktning.

Tornet är högt och ger med sin rundade huv ett relativt bastant intryck. Det är enkelt utformat utan våningsindelande friser eller annan utsmyckning.
Porten på tornets sydsida omfattas av kraftiga släta pilastrar samt ett profilerat entablement, dekorerat med en förgylld jahvé-triangel. Detta omfattar även den stickbågsformade lunetten över porten. Dörrarna, med skuret rombmönster, är målade i mörkt brunt. Framför dem finns en större avsats i ljusa släthuggna stenblock, med två trappsteg åt söder och öster. Åt väster går en ramp lagd av smågatsten. Avsatsen kantas av räcken i svartmålat järn.
På den södra sidan sitter över entablementet en minnestavla i rödaktig sten, med förgylld text i lågrelief. Under den rikt profilerade takgesimsen som försetts med tandsnittsfris sitter de fyra ljudöppningarna i hög rundbågsform. Luckorna består av bred stående panel som målats brun. I den södra öppningen sitter i dessa även två mindre småspröjsade fönster. På den västra och östra sidan sitter strax därunder en mindre rektangulär fönsteröppning.
Tornhuven pryds precis ovanför takfoten av fyra runda urtavlor i svart med förgyllda visare och romerska siffror.

Den öppna lanterninen av trä är vitmålad och har åt varje väderstreck två smala rundbågsvalv. Anfanger, taklist och valvbågar markeras med enklare listverk, liksom den profilerade takgesimsen. Lanterninens huv är karnisformad och kröns av ett förgyllt kors på dito kula.

Långhuset är symmetriskt till formen, men ovanligt långsträckt. Den västra sidan har fem stora rundbågsfönster på långsidan samt ett identiskt på den vinklade korväggen i norra änden. Den östra sidan har samma fönstersättning, men det mittersta är här ersatt av en utbyggd sidoingång. Denna är enkelt utformad i klassicistisk stil med kraftiga pilastrar och markerade anfanger som tillsammans med sadeltakets röste bildar ett tympanon. Dess mittfält är dekorerat med reliefmarkeringar i putsen.
Tre trappsteg i släthuggen granit leder upp till porten. De två dörrbladen är klädda med snedställd panel som bildar ett rombmönster, samt målade i mörkt brunt. Trappräckena i järn är målade i svart. Direkt ovanför dörren sitter ett överfönster som i form och placering överensstämmer med långsidans övriga fönsters överdel.
Under det östra korfönstret sitter en brunmålad plåtklädd dörr till pannrummet. Denna är något nedsänkt under marknivån och utrymmet framför den ramas in av släthuggna granitblock.
Långhusets takgesims är ett profilerat och utkragande listverk i puts.

Sakristian är en låg kvadratisk byggnad vars taknock ansluter till långhusets gavel strax under dennas takfot. Åt väster och norr finns ett litet rektangulärt fönster. På den östra sidan leder en trappa om fem steg i släthuggen granit med svartmålade järnräcken upp till sakristians port. Denna är järnbeslagen och målad i brunt. Sakristians gesims är utkragande men något enklare än den på långhuset.

Samtliga tak, även över lanternin och sidoentré, är klädda med skiffer. Dessa är dock av olika form och storlek på de olika takytorna. Avtäckningar, hängrännor och stuprör är utförda i kopparplåt.

Samtliga fönster har ytterbågar i trä som målats i ljust kromoxidgrönt. Rutorna är av ofärgat glas. De stora fönstren på långhus och kor är av korsposttyp. Fönsterbänkarna är utförda i kalksten.

Fasaden är genomgående slätputsad och avfärgad i vitt. Sockeln är något utkragande och löper runt hela kyrkobyggnaden. Grundstenarna är dock helt frilagda och fogstrukna, utom vid entreporten och sidoporten där dess slätputs färgats grå. Runt sockeln finns tolv ventilationsöppningar försedda med luckor i svartmålat gjutjärn.

Älghult nämns första gången i de skriftliga källorna 1304, som Elgiahult. I samhället fanns tidigare en liten medeltida kyrka, vilken var timrad och rödfärgad. I slutet av 1700-talet ansågs den vara för liten och förfallen. Det anmärktes redan 1761 att takspånen förvittrat, så att solljuset synes tvärs igenom taket på ett och annat ställe. Den 23 juli 1775 beslöt församlingen bygga en ny kyrka. Vid rivningen av den gamla kyrkan sparade man sakristian av sten, vilken ligger sydväst om den nuvarande kyrkan. Ritningar presenterades av Jacob Wulff, ÖIÄ. Bygget startade 1805 och den första gudstjänsten kunde hållas redan den 2 november 1806. Kyrkan stod helt färdig året därefter men invigdes först den 14 september 1816, av biskop Ludvig Mörner.

Exteriöra förändringar

Kyrktaken belades från början med spån. Detta ersattes med skiffer vid 1800-talets mitt.
1916 genomfördes en större restaurering efter ritningar av arkitekt Georg T Hagström, Stockholm, under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö. Vid denna tillkom den östra ingångens utbyggda portal.

Nästa större restaurering skedde 1937, under ledning av arkitekt Paul Boberg. Den utvändiga putsen lagades och avfärgades vit och skiffertaket reparerades. Dränering grävdes ut runt kyrkan och fönster och dörrar målades. Kors och tupp på tornspiran förgylldes.

Vid en restaurering under ledning av arkitekt Ingeborg Waern Bugge 1968 lades skiffertaket om och nya hängrännor sattes upp. Fasadernas puts lagades och avfärgades.

1979 Restaurerades tornet. Dess fasad målades och skiffertaket lades om. Kantplåtar förnyades också.

Åren 2006-07 genomfördes en exteriör restaurering under ledning av byggnadsingenjör Jan-Olof Björk, Växjö. Delar av taket lades om, med inblandning av bland annat spanskt skiffer då inget svenskt skiffer motsvarande den gamla fanns att få tag på. Nya hängrännor och
stuprör i kopparplåt sattes upp och på tornspiran förgylldes kula och tupp. Lanternin och övriga snickerier målades. Fasadens puts uppvisade stora skador, vilka lagdes och avfärgades. Dessa påstods ha uppkommit till följd av sockelns täta cementputs, varefter denna bilades bort. Sockelstenarna fogströks och lämnades utan puts. En ramp för rörelsehindrade anlades vid tornets entré i söder.

Interiöra förändringar

Kyrkans interiör har genomgått ett flertal restaureringar, men har kvar sin klassicistiak karaktär. Kyrkorummet präglas framför allt av 1916 års omdaning.

Den första restaurering som finns omnämnd skedde 1879. Då fick kyrkan en ny orgel, byggd av Johannes Carlsson, Virestad, och inredningen målades i ekimitation. Knappt tio år senare installerades två kaminer och 1898 sattes innanfönster in. Altartavlan restaurerades 1900 och fick då sina änglamålningar, utförda av Ludvig Frid, i tympanonfältet.

Den stora restaureringen 1916 kom att omdana kyrkorummet efter ritningar av arkitekt Georg T Hagström, Stockholm. Innertaket putsades och försågs liksom väggarna med grisaille-målningar. På golvet lades kalkstensplattor i gångar och kor. Bänkarna moderniserades och målades bruna och för bekvämligheten installerades värmeledning istället för kaminerna.

1937 restaurerades kyrkan under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö. Golvbjälklaget befanns vara i dåligt skick och fick bytas samtidigt som stora jordmassor bortschaktades. Underlagspelare i betong gjöts som stöd för det nya golvet och trossbotten. Elektrisk belysning installerades och delar av väggarnas dekormåleri togs bort. Koret utökades genom att två bänkrader togs bort, och övriga bänkar gjordes bekvämare. I koret anordnades ett nytt altare, färgade fönster sattes in och altarringen kläddes om. Innertaket rengjordes och väggarna målades vita. Bänkarna målades i blågrön färg och läktaren ändrades något. Några år senare konserverades altartavlan och ett nytt orgelverk installerades..

Vid restaureringen 1953 färgades innerväggarna ljusgrå efter att tidigare ha varit gulaktiga. Textfrisen målades om med samma lydelse och trägolvet under bänkarna fernissades.

1968 genomfördes en exteriör och interiör restaurering under ledning av arkitekt Ingeborg Waern Bugge. Elvärme installerades och inbyggnader för förråd och brudkammare tillskapades under läktaren. För detta togs flera bänkrader bort. Resterna av väggmåleriet togs bort och altartavlans omfattning målades i nya färger. Altartavlan restaurerades och altarringen omändrades. Bänkarna målades och nya ljuskronor hängdes i kyrkorummet. På läktaren togs flera bänkar bort och en ljuskrona tillkom. En piscina sattes upp i sakristian.Vid restaureringen 1998 monterades rökdetektorer i taket. Fönster och dörrar målades. Predikstolen, altartavlan och dess omfattning konserverades. En ny trappa till läktaren byggdes.