Bardich, Ryssland, 1600-tal(?).

Yxbladet närmast format som en månskära, holken ovanför mitten, överdelens spetsparti med konkavt insvängd ryggsida, nederdelen inböjd med en ca 125 mm lång, smal tunga, följande intill skaftet, tungans ytterände fäst vid detta meddelst en spik. Eggpartiet med anmärkningsvärt tydliga spår av gravrost. Utmed ytterbladets inre kant och holkens nacksida genombruten ornering i två rader runda hål, de senares antal dock flera vid nedre spetsen av bladets överdel.

Skaft av trä (ej ursprungligt) med mörkbrun yta, åttsidig genomskärning. Ca 340 mm från den tvärtavskurna nedre ytteränden en ca 45 mm lång, snidad, slät utvidgning.