ÅKERS KYRKAS KYRKOMILJÖ

Åkers socken avgränsas i öster av Lagan. Från norr till söder fl yter
Väster- och Österån, mellan vilka höjdstråk sträcker sig. I sydost
övergår det kuperade landskapet till fl acka, mossrika marker i anslutning
till Store mosse. Skog har alltid dominerat socknen, varför
jordbruket är begränsat. Innan 1800-talets utdikningar fi ck man
köpa eller byta till sig säd från Östergötland och Skåne. Vanliga
bytesföremål var vävnader, smide och vagnar. Socknens fornlämningar
är koncentrerade till dalgångarna och visar på att bygden var
brukad åtminstone under äldre järnålder. Namnet Aker omnämns
första gången i skrift 1299. Innan senare tiders pastoratsregleringar
utgjorde Åker ett eget pastorat med Kävsjö som annex. Under 1800-
talets nyodling såg socknen en kraftig befolkningsökning. Flera
torp och backstugor tillkom. Främsta näringsfånget var kolning
och kreatursuppfödning. Vid nästan varje gård fanns en smedja
och vagnstillverkningen var utmärkande. 1810 anlades en masugn
i Lomsjö och på 1830-talet järnbruket Elghammar. Järnhanteringen
upphörde under bruksdöden vid seklets slut. En snickeriindustri tog
delvis dess plats. Med järnvägens ankomst 1880-82 förvandlades
byn Klevshult i socknens sydöstra ände till ett stationssamhälle där
en såg etablerades. På platsen fanns sedan tidigare ett gästgiveri vid
den gamla landsvägen.
Åkers kyrkby ligger där vägarna från Klevshult i sydost, Skillingaryd
i nordost, Bondstorp i norr och Kävsjö i sydväst möts. Byn ligger på
ett fl ackt område med betesmark mellan Långasjön, Lillasjön och
Västerån i väster och Österån bakom en lövskogsklädd ås i öster.
Bebyggelsen är samlad kring den f.d. korsningen och utgörs av såväl
äldre gårdar som egnahem. I södra änden ligger hembygdsgård,
sjukhem och skola, sistnämnda en rödfärgad trälänga från omkring
1970. Kyrka och kyrkogårdar ligger något för sig tillsammans med
gamla skolan söder om byn och vid Klevshultsvägens västra sida,
omgivet av hagmark på övriga sidor. Vid vägens östra sida ligger
en rad med 13 kyrkstallar. Dessa är knuttimrade och rödfärgade.
Gavlarna är vända mot vägen och i några fall klädda med locklistpanel.
Stallarna bär sadeltak med täckning av enkupigt lertegel, på
de fl esta äldre. Längs vägen växer en björkallé. Gamla kyrkogården
med kyrkan ligger väster om en kvadratisk asfalterad kyrkvall med
gamla skolan i öster. Till vallen leder en lönnallé från vägen. Längs
dennas norra sida sträcker sig nya kyrkogården och vid dess södra
ligger den gamla lärarbostaden. Infarten flankeras av två kanthuggna
granitstolpar. Gamla skolan är en timmerbyggnad i två våningar
från 1863, klädd med smutsgul locklistpanel. Rundbågsgesimser
och hörnpilastrar är vitmålade. Sadeltaket täcks av tvåkupigt lerte-
gel. Lärarbostaden från omkring 1935 är byggd i 1 ½ plan och bär
smutsgul locklistpanel. Sadeltaket täcks av tvåkupiga betongpannor.
Åt norr är en veranda och takkupa, åt söder en balkong. Prästgården
med huvudbyggnad från 1796 har ett avskilt läge på åsen i öster.
Kyrkan är uppförd i typisk empirestil 1845. Långhuset har ett närmast
fullbrett rundat kor i öster med sakristia i norr. I väster är ett
torn med öppen, vitmålad trälanternin, fl acka takfall och krönande
kors på kula med förgyllning. Fasaderna bär vitkalkad spritputs och
genombryts av stora rundbågsfönster med ursprungliga blyspröjsade
rutor. Långhuset har hela sju fönsteraxlar. En sydport är symmetriskt
placerad. Kyrkan bär ett sadeltak med svartmålad plåttäckning.
Sakristian har en ovanlig rundad plan. Interiören har kvar mycket
av sin ursprungliga känsla. Vid arkitekt Paul Bobergs restaurering
1937-38 försågs kortaket med en målning av Torsten Hjelm och
en ny altartavla tillkom. Orgeln är byggd av bröderna Söderling i
Göteborg 1853, ett av få bevarade verk av dem. Nuvarande kyrka
har haft två föregångare: en medeltida träkyrka och en tornlös stenkyrka
från 1500-talet, vilka låg på samma plats.