HÄRADSHAMMARS KYRKA

Kyrkogårdens historik
Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan. Kyrkogården
omgärdas av en granitmur med ingångar i väster och söder, med grindar i en enkel
smideskonstruktion. En storskifteskarta från 1775 visar att kyrkogården omgärdas av en
bogårdsmur, rektangulär till sin form utan räta vinklar. Kyrkogården har idag en regelbunden
form och har utvidgats åt öster och norr.
Äldre flygfotografier från 1935 visar kyrkogårdens utbredning. Träd kantar kyrkogården i
söder, öster och väster. Fotografiet nedan från 1958 visar trädkransen som nu även finns i
norr. Innanför den yttre trädkransen finns ytterligare en trädkrans som syns tydligt på
fotografiet från 1958. Den visar kyrkogårdens omfattning innan utvidgningen.

Häradshammar är en medeltida socken och omtalas som Herseme 1343. Kyrkan har en mycket komplicerad byggnadshistoria genom att den har brunnit vid två tillfällen, på 1570-talet samt 1806. Det är osäkert när den första stenkyrkan uppfördes. Den ska enligt beskrivningar ha varit tvåskeppig och tillhört en av landskapets största kyrkobyggnader. Kyrkans nuvarande utformning härstammar dels efter en omfattande ombyggnad 1792-1793 och dels efter den ödesdigra branden 1806. Efter branden nyuppfördes kyrkan av byggmästaren Casper Seurling sannolikt efter ritningar av arkitekt P W Palmroth. Kyrkan erhöll ett rektangulärt långhus med ett något smalare rakslutet kor. Den äldre sakristian, som uppförts 1737 på norra sidan, behölls. Ett torn tillbyggdes i väster 1836 efter östgötabyggmästaren Abraham Nyströms ritningar. Exteriören präglas av den för tiden rådande nyklassicismen med putsade fasader och symmetriskt placerade stora rundbågiga fönsteröppningar. Huvudingången är via tornet i väster med ingång finns även mitt på södra långhusmuren. Sadeltaket var ursprungligen spåntäckt, men är sedan 1925 belagt med skifferplattor. Interiören domineras av korväggens arkitektoniska uppbyggnad med en altartavla av Pehr Hörberg. Kyrkomiljön präglas av en bevarad kyrkbykaraktär med gårdar utmed bygatan.
KYRKOGÅRDEN omgärdas av en granitmur med ingångar i väster och söder med grindar i en enkel smideskonstruktion.
Beskrivningen och historiken kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering.

FÖRSAMLING 1995 - HÄRADSHAMMAR

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1070, 1900: 1412, 1995: 717

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Jonsberg utbruten under 1500-talet.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 25 km öster om Norrköping högt i ett välkultiverat, fornlämningsrikt sprickdalslandskap invid ett mindre samhälle bestående av villor, mindre industrier och jordbruksfastigheter. Vid kyrkan ligger en f.d. skola, nu församlingshem. Prästgården är belägen 500 N om kyrkan.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett något smalare, rakslutet kor, sakristia i norr och torn i väster; bakom altarväggen i öster finns ett tresidigt brutet lägre gravkor. Medeltidskyrkan, som ännu kvarstår till sina murar, tycks ha hört till en av landskapets största, men dess byggnadshistoria kan inte följas i detalj. Av Ekborns beskrivning från tidigt 1800-tal framgår att kyrkan var tvåskeppig med tegelvalv. Den hade sakristia på norra sidan och på den södra ett vapenhus med två rum, varav det ena ledde till kyrkorummet medan det andra utgjorde "torngången till klockorna". Nuvarande rymliga sakristia tillkom 1737. Efter en brand 1806 återuppbyggdes kyrkan på de gamla murarna av byggmästare Casper Seurling efter ritning av Per Wilhelm Palmroth. Samtidigt försågs kyrkan med ett trätorn, som senare ersattes med ett i sten 1835-36, ritat av Abraham Nyström. Gravkoret i öster tillkom 1890.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är vitputsad och långhusmurarna uppbryts av stora rundbågiga fönsteröppningar. Tornet har rundbågiga ljudöppningar och två cirkelformade mindre fönsteröppningar, en i norr och en i söder. Kyrkan har sadeltak, tornet en fyrkantig lanternin krönt av ett kors. Kyrkorummet täcks av ett flackt tunnvalv vilande på en profilerad list. Interiörens nuvarande disposition är helt och hållet ett resultat av förändringar år 1791-93, då de inre pelarna och valven revs, fönstren förstorats och södra ingången till kyrkorummet flyttats liksom ingången från koret till sakristian. Vid branden 1806 föröddes kyrkans inredning. Däribland, enligt Ekborn en orgelläktare med målningar ur Erik den heliges legend. Pehr Hörberg målade om sin ursprungliga altartavla från 1800, som förstördes i branden. Predikstolen från 1806 har direkt uppgång från sakristian. Orgeln är byggd av Jonas Schiörlin 1821 och renoverad 1862 och 1954. Större renoveringar har genomförts 1884, 1925 (Erik Fant) och 1950 (Kurt von Schmalensee). Bänkinredningen består av öppna bänkkvarter. 1806 års kyrka är i huvudsak väl bibehållen.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Att kyrkan var betydelsefull under medeltiden framgår av att den haft ett praktfullt senmedeltida Antwerpenskåp, som omkring 1800 överläts till Jonsbergs kyrka. År 1682 skall en gravtumba över Ulfsparre-familjen byggts i koret, vilken dock avlägsnades omkring 1800. Dopfunten tillverkades i Gusum 1671.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Häradshammars kyrka
Häradshammar är en medeltida socken och omtalas som Herseme 1343. Kyrkan har en
mycket komplicerad byggnadshistoria genom att den har brunnit vid två tillfällen, på 1570-
talet samt 1806. Det är osäkert när den första stenkyrkan uppfördes. Den ska enligt
beskrivningar ha varit tvåskeppig och tillhört en av landskapets största kyrkobyggnader.
Kyrkans nuvarande utformning härstammar dels efter en omfattande ombyggnad 1792-1793
och dels efter den ödesdigra branden 1806. Efter branden nyuppfördes kyrkan av
byggmästaren Casper Seurling, sannolikt efter ritningar av arkitekt P W Palmroth. Kyrkan
erhöll ett rektangulärt långhus med ett något smalare rakslutet kor. Den äldre sakristian, som
uppförts 1737 på norra sidan, behölls. Ett torn tillbyggdes i väster 1836 efter
östgötabyggmästaren Abraham Nyströms ritningar. Exteriören präglas av den för tiden
rådande nyklassicismen med putsade fasader och symmetriskt placerade stora, rundbågiga
fönsteröppningar. Huvudingången är via tornet i väster men ingång finns även mitt på södra
långhusmuren. Sadeltaket var ursprungligen spåntäckt, men är sedan 1925 belagt med
skifferplattor. Interiören domineras av korväggens arkitektoniska uppbyggnad med en
altartavla av Pehr Hörberg.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården är indelad i två kvarter, A och B. Kvarter A är beläget främst på kyrkans södra
sida. Området närmast kyrkan, som hör till den äldsta delen, utgör kvarter A. Gravvårdar
finns på södra, östra, norra och västra sidan. Kvarter B finns norr om den norra muren,
nedanför kvarter A samt på den östra sidan nedanför den grässlänt som avgränsar de båda
kvarteren.

Allmän karaktär
Kyrkogården inramas av trädkrans på alla sidor. Kyrkan är orienterad i väst-östlig riktning.
Utvidgning har skett åt norr och öster, varpå kyrkan fått en mer centrerad position på
kyrkogården. Rygghäckar finns över hela kyrkogården, och stora öppna gräsytor gör att
kyrkogården får en öppen karaktär.

Omgärdning
Väster: en kallmurad halvmur av huggen, grå granit i stora block. Denna mur tillhör den äldre
delen av kyrkogården. Senare har kyrkogården utvidgats åt norr. Den västra muren ersätts
därför åt norr med en häck av klippt hagtorn, ca 0,9 meter hög.
Norr: en häck av hagtorn utgör inramning av kyrkogården. Den är ca 0,9 meter hög och
klippt. På kyrkans norra sida finns den äldre norra muren kvar. Det är en stödmur som delar
den äldre och den nya delen av kyrkogården. Den nya delen ligger lägre än den äldre.
Öster: en klippt hagtornshäck med inblandning av lövträd, främst lönn. Häcken är ca 1,2
meter hög.
Söder: en stödmur, kallmurad av huggen grå granit. Den är ca 0,8 meter hög. Muren har en
del skador då den börjat ge vika åt söder, varpå stenar rasat in. Den södra muren övergår i
sydost i en klippt hagtornshäck, ca 1,2 meter hög. Häcken går utmed en senare utvidgning av
kyrkogården.

Ingångar
Väster: i väster finns två pargrindar. Dels en i den äldre muren, mitt framför kyrkans västliga
ingång. Det är en järnsmidesgrind med fyrkantiga betongpelare med blomurnor ovanpå.
Grinden är svartmålad och består av ovaler med våglinjer och med smidda kulor upptill. En
likadan grind som denna finns i det nordvästra hörnet.
Söder: på den södra sidan finns två pargrindar. Den grind som vetter mot kyrkans södra
långhussida är av samma modell som de två i väst. Grinden i sydöstra hörnet är av svartmålat
järnsmide i rektangulärt mönster.

Vegetation
Runt omkring kyrkan går en trädkrans i väster, söder, öster och norr. Den består av nio
stycken lindar på norra, samt nio, respektive åtta stycken på östra och södra sidan. På västra
sidan står från norr till söder räknat fyra kastanjer och fyra popplar som utgör trädkrans.
Den trädkrans som på fotot från 1958 finns inne på kyrkogården utmed norra muren och östra
sidan, finns inte längre kvar. På norra delen av kyrkogården ger fyra höga hängbjörkar,
planterade i fyrkant, karaktär åt kyrkogården. Inne på kyrkogården finns utmed norra muren
flera höga tujor, vilka utmärker sig i ett annars trädlöst område.
Stora öppna gräsytor ger kyrkogården en öppen karaktär. På den norra delen, det som utgör
kvarter B, löper rygghäckarna i väst-östlig riktning. I öster går de istället i nord-sydlig
riktning. På den södra sidan går rygghäckarna i väst-östlig riktning. De rygghäckar som
återfinns i kvarter B, den norra och östra delen av kyrkogården, består huvudsakligen av
ölandstok och två typer av spirea (brud- och rosenspirea). På den södra sidan är två
idegranshäckar nysatta. För övrigt finns två berberishäckar samt en rygghäck av ölandstok. I
detta område finns också relativt nysatta, låga rosplanteringar.

Gångsystem
Runt omkring kyrkogårdens ytterkanter löper grusgångar av krossat, finkornigt grus. På södra
sidan, närmast kyrkan, går en grusgång i väst-östlig riktning tills den vid gränsen mellan
kvarter A och B vänder utåt och går upp i den södra grusgången. Mellan gravar i kvarter B
finns inte några grusgångar, utan endast gräs.

Gravvårdstyper
Norr om kyrkan och i öster, i kvarter A, finns äldre, högresta gravvårdar. På södra sidan finns
i huvudsak lägre, breda gravvårdar. I kvarter B finns främst gravvårdar av sentida, låga, breda
typer.

Minneslund
Någon minneslund finns inte. Enligt uppgift finns en idé att vid behov anlägga en minneslund
i träddungen av björkar på norra sidan, kvarter B.

Byggnader
På kyrkogården finns inga byggnader utöver kyrkan.

Övrigt
Runt omkring grusgångarna finns belysning av modern art. Det är strålkastare och lyktstolpar
med rund, glasklar kupa. Inom kyrkogården finns tre parkbänkar. De är nytillverkade i äldre
stil av gjutjärn. En bänk finns i björkdungen på norra sidan. De andra två finns invid kyrkan
till öster, respektive norr om kyrkan. På utsidan vid den västra muren finns en bänk av enkel
plankkonstruktion utan ryggstöd.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER
Kvarter A Gravplats nr 1-216

Kulturhistorisk bedömning
Enskilda gravvårdar kan ha ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det kan gälla
ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt värde eller gravvårdar
av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. Exempelvis finns här sångerskan Zarah
Leanders grav. I detta område återfinns de äldsta gravarna med höga kulturhistoriska världen.
Den enda grusgrav som finns minner om ett svunnet gravskick. Grustäckta gravar var förr
mycket vanligt på våra kyrkogårdar i länet. Efterhand har de dock lagts om till gräsgravar.
Därför är de grusgravar som finns kvar kulturhistoriskt intressanta. Inom kvarteret finns flera
gravvårdar med titel. Titlar kan berätta mycket om en trakt med tanke på social struktur och
näringsliv. De titlar som finns här är bland annat Nämndemannen, Hemmansägaren,
Rusthållaren, Fjärdingsman och Skogsförvaltaren. Mellan kvarter A och B går den
norra muren. Denna äldre mur visar på den tidigare yttre gränsen för kyrkogården, och har ett
högt kulturhistoriskt värde. Rygghäckarnas och grusgångarnas sträckning är värdefull att
bevara, då dessa håller samman och ger struktur åt kyrkogården.

Kvarter B Gravplats nr 1-216

Kulturhistorisk bedömning
Detta område utgörs av en utvidgning och har därför inte så stor andel äldre gravar. Det finns
inte heller några följbara spår av så kallade linjegravar. Den norra muren är i gott skick och
utgör den tidigare inramningen av kyrkogården. I denna del av kyrkogården är trädkransen av
lind tät. Den har höga värden då den minner om ett äldre parkideal som sedan 1700-talet varit
vanligt på stadskyrkogårdarna i länet. Från mitten av 1800-talet blev det även vanligt på
landsortskyrkogårdar. Trädkransen ger en inramning av kyrkogården och skärmar av den från
omgivningen. Rygghäckarna och gångsystemen är viktiga för kyrkogårdens struktur.