karta, skolplansch, plansch, 1700-talets Sverige

Kartplansch: 1700-talets Sverige m. hängare och kantband och hörnskydd.
Mått: 69x99 cm.
Nr. 615.
Eva Forss-Billow.
Redigerad av Carl-Julius Anrick.
Svenska turistföreningens årsskrift 1943.
Esselte Sthlm 43.

Text på planschen:
Areal och befolkning
Riket minskas under 1700-talet till att omfatta ca 760,000 kvkm; det nutida Sverige inrymmer 449.000 kvkm. Inom nutida Sveriges område är 1750 en tredjedel, 140.00 kvkm, ännu praktiskt taget obebott land.
Vid 1700-talets mitt bodde i riket 2,3 milj. människor; nu 6,5 milj. Endast de tätast befolkade bygderna hade 25–50 inv. per kvkm; i nutiden äro gynnade jordbruksbygder dubbelt så tätt befolkade.

Näringar
Jordbruk och boskapsskötsel voro huvudnäringarna vid sidan av hantverk, bergshantering och skogsindustrier. Utöver korn, råg och vete fick havren nu större betydelse, särskilt som foder. Mot århundradets slut tillkommer en allmännare potatisodling. Nyodlingen är betydande, särskilt upptages ny jord i de sedan gammalt odlade trakterna. År 1749 påbörjas storskiftet. Bergshanteringen är omfattande, främst baserad på järn, till 10 % på koppar. Manufakturerna, främst textilindustrin, sysselsätter blott 1 % av landets arbetskraft. Av skogsindustrierna fortlever tjärhanteringen, särskilt i Finland och Norrland. Exporten omfattar främst järn samt tjära och trävaror, importen huvudsakligen salt och spannmål. Råvaruimport för inhemsk industri eftersträvas. Utrikeshandeln gåt mestadels på svenska kölar. I orienthandeln deltar Sverige genom Ostindiska kompaniet i Göteborg, stiftat 1731.

Landsdelar och hövdingedömen
Riket indelades i fem huvuddelar jämte besittningarna i Tyskland. Hemlandet administrerades i 24 hövdingedömen. Vid århundradets mitt antecknas följande.
Sveriges för sig självt (= Svealand): Stockholm, Uplands, Södermanlands, Västmanlands, Närke och Värmlands (varav Värmland räknades till Götaland), Kopparbergs hövdingedömen, 26 städer, 534.000 inv.
Götaland: Östergötlands, Gotlands, Kalmar och Ölands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinges, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Göteborgs och Bohus hövdingedömen jämte Värmland, 51 städer, 1.098.00 in.v
Norrland: Västernorrlands, Västerbottens (utom Lappland) h:en, 9 städer, 141.000 inv.
Lappland: 6.000. (till Västerbottens h:e).
Finland: Åbo och Björneborgs, Österbottens, Nylands och Kymmenegårds (varav södra delen avträddes till Ryssland 1743) hövdingedömen, 18 städer, 421.000 inv.
Pommerska generalguvernementet 15 städer, 100.00 inv. — Från år 1784 ön S:t Barthélemy i Västindien: 25 kvkm, 800 inv.

Städer
Omkring 1750 bodde inom Sveriges nuvarande gränser ej mer än 180.000 människor i städer, 10 % av befolkningen. År 1940 bor 56 % i städer och tättbebyggda samhällen. Endast huvudstaden var en större stad, 60.000 inv. Ytterligare 5 städer hade öv. 5.000 inv.: Karlskrona o. Göteborg (vardera 11.00), Åbo, Norrköping och Falun.