EKEBERGA KYRKA

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan uppfördes 1824-25 och ersatte då en träkyrka av medeltida ursprung, som var belägen strax söder om den nya kyrkan nära kyrkogårdens sydöstra hörn. Även den nya kyrkan uppfördes av trä. Beslut om nybygge togs 1819 och som förebild angavs grannkyrkan i Herråkra. Ritningar uppgjordes 1821 av Johan Christian Serén. Som byggmästare omtalas Palmgren från Fällan, Sävsjöholm. Invigd 1826 av prosten Johan Engstrand.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum orienterat i norr-söder med tornet i söder. Utbyggd sakristia i anslutning till koret. Ingång genom tornet samt mitt på den östra sidan med senare tillbyggt vindfång. Separat ingång till sakristian. Uppförd av liggande timmer samt reveterad och vitputsad med slätputsade omfattningar. Takmaterialet utgörs av kopparplåt. Byggnaden var ursprungligen panelklädd och försedd med spåntak.

EXTERIÖR - Exteriörens karaktär förändrad genom reveteringen och vitkalkningen av väggarna samt det 1914 tillbyggda vindfånget framför den östra ingången. Kyrkobyggnaden avviker från den stadfästa ritningen i fråga om antalet fönster, som ökats, samt utformningen av sakristians tak.

INTERIÖR - Interiören har förändrats kraftigt genoms senare moderniseringar. Den stora altartavlan, "Kristus i Getsemane", av Uno Angerstein med tillhörande omfattning (jfr Hjortsberga kyrka) tillkom 1860. Predikstolen, som ursprungligen var sammanbyggd med altaret till en altarpredikstol, ombyggdes och fick sin nuvarande plats vid samma tillfälle. På 1821 års ritning anger Serén en altarpredikstol. 1860 tillkom även orgeln. Kyrkorummets nuvarande färgsättning härrör från renoveringen 1985. År 1829 var kyrkan invändigt vitmålad med inredningen i "perlefärg" samt svart på altarring och läktarbarriär.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Allmän karaktär
Den ursprungliga kyrkogården låg kring den äldre kyrkan och innefattar den sydvästra delen av den nuvarande
kyrkogården. Den nya kyrkan byggdes ett stycke norr om kyrkogården. Först vid utvidgningen
1965 fick kyrkan direkt kontakt med kyrkogården. Det är främst den västra delen av kyrkogården som
är upptagen. Stora delar av östra delen är outnyttjad och avsedd för framtida bruk. Dessa delar av kyrkogården
ger ett parkliknande intryck. Det grönskande intrycket förstärks av att det finns trädalléer och
häckar längs flera av gångarna.

Omgärdningar
Kyrkogården är omgärdad av en kallmur av kluven
granit. Muren skiftar karaktär i sydöstra hörnet, vid
monumentet och i gränsen mellan kvarter D och
F. Muren vid de äldre delarna av kyrkogården är
uppbyggd av stenar av mindre storlek, medan den
yngre delen har större och slätare stenar. I den äldre
delen är vissa av stenarna hela naturstenar. Murens
höjd är ca 1,2 m.

Ingångar
Kyrkogården har tre är ingångar i muren. I söder
strax intill monumentet finns en dubbel smidesgrind
med konstnärlig utformning. Grinden flankeras
av fyrkantiga huggna grindstolpar av granit. I
öster finns en mer strikt utformad dubbel smidesgrind
med murade grindstolpar av huggen granit.
Vid ingången i väster finns bara fyrkantiga släthuggna
grundstolparna av granit kvar. För ca 40
50 år sedan fanns det en grind där (information
från två kyrkogårdsbesökare). I norr ligger kyrkan
och kyrkogården avskärmas inte här av någon mur.
En mindre ingång finns öster om ekonomibyggnaderna.

Vegetation
Kyrkogården är omgärdad av en trädkrans av björk
i öster och söder. Vid monumentet och västerut blir
trädkransen av lönn. I väster är den södra delen
av lönn och den norra delen av pyramidek. Längs
gångarna finns alléer av lönn, björk, hängbjörk och
pyramidalmar. Rygghäckar och övriga häckar av
måbär, ölandstok och oxel. Vid kyrkan finns ekar
och lönnar och vid urnlunden och dammen växer
sockertoppsgranar, formklippt spirea, rhodendendron
och syren. Rhodendendron och rundklippa
måbärsbuskar förekommer i gränsen mellan kvarter
D-E och F-G. Solitärträd av lönn och björk finns på
nya kyrkogårdsdelen och en hängask växer i kvarter
A.

Gångsystem
Huvudsakligen är kyrkogården indelad av två större
gångar i nordsydlig riktning och flera mindre i östvästlig
riktning. Huvudgångarna är asfalterade och
de mindre gångarna är grusade.

Gravvårdstyper
Ekeberga kyrkogård är relativt stor och har utökats
i olika omgångar. Den ursprungliga kyrkogården
motsvarar kvarter A, där också de äldsta gravvårdarna
finns. Ett flertal av dessa är av högrest modell.
Allt eftersom utvidgningarna skett har nya kvarter
tagits i anspråk. Därför är det relativt lätt att följa
gravstenarnas utveckling över tid. I de äldre kvarteren
har dock ett visst utbyte skett när det gäller
gravvårdar då gravrätten för äldre gravar gått ut. I
kvarteren A C och längs murarna och kanterna på
den kyrkogårdsdel som tillkom före 1965, finns en
del påkostade familjegravar bland annat med långa
låga gravstenar. Det finns en stor spridning mellan
små, enkla gravvårdar, som bland annat finns i allmänna
linjen i kvarteren D och E och de påkostade
gravvårdarna. Kvarteren F J tillkom vid utvidgningen
1965 och dessa kvarter är mycket enhetliga
med låga rektangulära gravstenar. Detsamma gäller
kvarteren som tillkom efter utvidgningen 1981, men
i dessa kvarter finns förutom låga rektangulära även
gravstenar med mer fri formgivning. I urnkvarteren
finns små hällar och liggande natursten.
Det finns några gravvårdar som är värda att notera.
Monumentet över släkterna Wickenberg och
Angerstein som var ägare för Kosta glasbruk under
slutet av 1700-talet och början av 1800-talet syns
vida omkring och ger kyrkogården karaktär. Det
liggande korset över kyrkoherde Anders Askaner är
en annan gravvård som väcker uppmärksamhet. De
två grusgravarna i kvarter A, den ena med smidesstaket
och den andra med stenram bör bevaras som
de är. Vårdar som tagits ur bruk är placerade i vallen
väster om kvarter A. Där finns bland annat sex
gjutjärnskors och ett smideskors.

Byggnader
Till kyrkomiljön räknas förutom kyrkan även prästgården
som ligger längst norrut. Strax sydväst om
kyrkan finns bårhuset som är byggt av tegel i vendiskt
förband. Väggarna är vitkalkade. Byggnaden
har en släthuggen sockel i granit. Taket är av koppar
och pryds av kors överst på gaveln. Porten är av
träpanel.
Sydöst om kyrkan finns ekonomibyggnader
som byggdes 1980 och är gulmålade enplanshus i
trä med tegeltak. I kyrkogårdens nordvästra hörn
finns en redskapsbod i trä med rödmålad locklistpanel,
vita knutar och plåttak.

Minneslund
Minneslunden ligger norr om Nya urnlunden, strax sydväst om ekonomibyggnaderna. Det är en cirkelrund
plats belagd med smågatsten. En likaledes smågatstenbelagd gång leder in till platsen österifrån. I
norra delen av ytan finns en halvcirkelformad träbänk och bakom den en häck. I väster finns ett monumentalt
svartmålat smideskors med fyrkantiga blockglas i genomskinligt och rött. Två ljushållare står i
söder. Centralt på ytan finns två stenblock med borrade hål för vaser och en uppmurad rabatt av natursten
i mitten. Söder om finns ett stenblock där små plaketter i metall (koppar) med de avlidnas namn
uppsatta. Den äldsta plaketten är från 1990.
Minneslunden är ganska öppen och hade nog vunnit på lite mer växtlighet runtomkring, för att man
ska kunna sitta lite mer avskilt. Stenen med namnskyltar på alla begravda ger mindre anonymitet som
säkert uppskattas av de avlidnas närstående som kan känna att de har en verklig plats att gå till.

Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A är det äldsta kvarteret och det var vid
denna del den medeltida kyrkan stått. Det mest utmärkande
för kvarteret är det stora monumentet och
gravkoret (det så kallade Angersteinska gravmonumentet),
som restes över släkterna Wickenberg och
Angerstein som var ägare för Kosta glasbruk under
slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Invigningen
av monumentet och gravkoret skedde den
21 december 1809.
Kvarteret kännetecknas av en stor variation på
gravvårdar och det finns ansenlig förekomst av högresta
gravstenar, vilket gör att detta kvarter skiljer
sig ifrån övriga kvarter som endast har låga gravvårdar.
Fyra låga rygghäckar av måbär sträcker sig
i nord-sydlig riktning genom kvarteret. En hängask
står i södra delen av kvarteret. Hela området är
gräsbevuxet, förutom på de ställen där grusgravar
finns. Gravstenarna är ställda i nordsydliga rader
och med framsidorna i öst-västlig riktning.

Gravvårdstyper
En stor variation uppvisas när det gäller gravvårdstyper.
Då denna del av kyrkogården har lång kontinuitet
bakåt i tiden, har olika tidsperioder lämnat
sina avtryck. Gravstenarna är uteslutande av grå
granit och svart polerad diabas. Högresta gravvårdar,
vissa som obelisker från slutet av 1800-talet
och tidigt 1900-tal förekommer rikligt. Andra typer
som förekommer är stora stenkors och klassisistiskt
formade vårdar från 1910-1930-tal. Andra åter är
enkla och rektangulära. Små liggande hällar figurerar
på åtskilliga ställen inom kvarteret. Ibland är
dessa mycket enkla med endast förnamnet inristat.
På det stora flertalet av gravarna finns små stenramar
inom vilka man kan plantera blommor.
Troligtvis har det stora flertalet av gravarna
tidigare haft omgärdningar, antingen som stenramar,
järnstaket eller häckar och haft grusade ytor.
Nu finns det endast kvar två av det slaget. Det är
Bruksägaren Brauers familjegrav med järnsmidesstaket
och Dahlmans familjegrav med stenram runt. Båda gravarna har grusade ytor.
Titlar var ganska vanligt förekommande och exempel var hemmansägare och f d korpralen. Titlar
som visar kopplingen till Kosta glasbruk var bruksägaren, glasblåsare och glasslipare. Ortsnamn som
Fagerhult, Källeskruv och Kosta förekom på ett antal vårdar och bibelhänvisningar fanns på några.
Den äldsta och mest utmärkande gravvården är det stora
monumentet och gravkoret i sydöstra delen av kvarteret
som syns vida omkring. Gravvården är rest över
släkterna Wickenberg och Angerstein som var ägare
för Kosta glasbruk under slutet av 1700-talet och början
av 1800-talet. En flera meter hög gräsklädd kulle
med stensockel/stenram innehåller gravkoret. Kullen
kröns av ett monument i klassisistisk stil, format som
en pelare meden urnliknande form överst. Pelaren står
på en trappstegsformad stensockel.
En stenvård med gjutjärnsplakett är den enda järnvård
som står på ursprunglig plats. Gjutjärnsvårdar
(sex kors) och smidesvårdar (ett kors) som tagits ur
bruk är placerade i vallen väster om kvarter A. I vallen
väster om kvarter B ligger åtskilliga stenvårdar som tagits
ur bruk. Det stora flertalet av polerad diabas.

Kvarteren B C
Allmän karaktär
Kvarter B och C omfattar området norr
om kvarter A och avgränsas av gångar
och vallen/muren. Kvarteren är ganska
öppna. Endast tre rygghäckar i nordsydlig
riktning, en lägre och en högre
i kvarter B och en högre i kvarter C
avgränsar. I västra delen av kvarter B
finns en grusgång. I övrigt är området
gräsbevuxet. Gravlinjerna går i nordsydlig
riktning och gravarna är vända
åt öster och väster.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är i allmänhet låga. Det finns många familjegravar
från 1900-talets första hälft inom området. Inom kvarteren finns
det stora ytterligheter mellan påkostade och enkla gravvårdar,
samt äldre och yngre. På flera av de stora utbredda stenvårdarna
syns det att det tidigare funnits stenramar runt.. Den äldsta gravvården
i kvarter B är från 1898 och i kvarter C från 1936. Det
finns endast stenvårdar och de är av grå och röd granit, samt svart
porfyr. Ett flertal olika gravvårdstyper förekommer. Vanligast är
rektangulära, många med antikiserade drag. Stora stenkors finns
det flera av likaså även små anspråkslösa hällar.
Titlar förekommer bara på enstaka gravvårdar (kyrkoherde,
häradsdomare). Detsamma gäller bibelhänvisningar. Ortsnamn,
såsom Fagraskog, Kosta, Hallö, Svenstorp och Sjövik förekommer
på några fler, men är inte vanligt. Ibland saknas efternamnet
på gravvårdarna. Kärleksfulla hälsningar kan ses på flera vårdar.
Exempel på dessa är Här vilar våra kära föräldrar, Min kära
Herman 33 år och Vår kära mor.

Kvarteren D E
Allmän karaktär
Alla gravvårdar utom den nordligaste raden står i
nordsydlig riktning med vårdarna vända åt öster
och väster. Den nordligaste raden har vårdarna
vända åt söder. Här slutade kyrkogården före utvidgningen
1965. En hög rygghäck av måbär finns
i kvarter E och tre låga rygghäckar, varav två är
liguster, i kvarter D. I dessa kvarter har de allmänna
gravarna, vilka inte kostade något funnits. Dessa
kallades också allmänna linjen och man begravdes
i den ordning man avlidigt. Makar kom därför inte
att ligga bredvid varandra. Gravvårdarna i de allmänna
linjerna var ofta anspråslösa. Många små
enkla gravstenar, tyder på att den allmänna linjen
funnits i dessa kvarteren. Barngravar finns i den
östligaste raden i kvarter E.
För många av de ursprungliga gravarna har
gravrätten gått ut och ersatts av yngre. Troligtvis
har dessa kvarter varit mer homogena från början.
Men efterhand som äldre gravvårdar ersatts av
yngre har kvarteren fått en mer blandad karaktär.
De bortplockade gravvårdarna ligger på vallen mot
den västra muren.

Gravvårdstyper
De äldsta vårdarna är från 1918 (kvarter D) och
1915 (kvarter E). Det finns många små enkla gravstenar
antingen låga rektangulära eller hällar, alla
av polerad diabas. På några av gravstenarna saknas
den avlidnes efternamn eller årtal. Dessa små
gravstenar får en att misstänka att det är just i dessa
kvarter som allmänna linjen legat. Alla gravvårdar
i denna del är låga utom en högrest från 1915. I
den östligaste delen av kvarter E finns barngravar.
Gravvårdarna över dessa är små, antingen som stående
eller hällar. Några är prydda med små stenkors
i marmor och diabas. Barngravstenarna talar ofta
bara om barnens förnamn och ibland inte årtal.
Gravvårdarna mot västra muren och i den norra
raden är i allmänhet mer påkostade och är ofta familjegravar.
Där är gravstenarna något större, men
ändå låga. Här finns lite större stenkors, låga långa
och låga rektangulära, ofta i antik tempelform. En
av gravstenarna är prydd med en urna överst. Även
hällar förekommer.
kvarteren är Gratialisten, smedmästare och glasmästare. Psalmoch
bibelhänvisningar finns samt hälsningar som Vila i frid.

Kvarteren F J
Allmän karaktär
Kvarteren F till och med J tillkom vid utbyggnaden 1965. Mellan kvarter F och H finns en häck av
ölandstok. De äldsta gravarna i kvarter F och G är från 1965, i kvarter H 1972 och J 1979. Kvarteren är
mycket enhetliga. I kvarter G finns enkelgravar, medan de övriga är dubbelgravar. Gravstenarna i kvarter
F och H är riktade mot öster, medan gravstenarna i kvarter G och J står rygg mot rygg.

Gravvårdstyper
I kvarter G som innehåller enkelgravar är alla ca gravstenar ca 0,7 och smala. De är antingen kantiga
eller avrundade i överkanten. De flesta gravvårdarna är av grå granit, men även röd granit förekommer.
I kvarteret finns fler platser kvar.
De övriga kvarteren är till för dubbelgravar och gravstenarna är därför bredare. De är enhetligt låga
rektangulära, några med avrundade hörn. Ett flertal är i antik tempelstil. Någon enstaka liggande liten
stenhäll finns även. I kvarter F, där den yngsta gravstenen tillkom 1972, är alla av grå granit. I de övriga
där begravningar skett senare finns ett visst inslag av röd granit. Ortsnamn förekommer på enstaka
gravstenar men är mycket ovanligt.

Kvarteren L, M och N
Allmän karaktär
Dessa kvarter finns på utvidgningen som gjordes 1980. Överlag är kvarteren mycket homogena, men i
kvarter L som påbörjades så sent som 1996 kan man ana en större variation i gravvårdstyperna. I kvarter
M och N är alla gravstenarna riktade mot väster, medan de i kvarter L står rygg mot rygg.

Gravvårdstyper
Huvudsakligen är gravvårdarna av låg rektangulär typ i grå eller röd granit. Vissa har dock friare utformning
och avrundade och mer långsmala förekommer. Även gravstenar i antik tempelstil finns, samt
enstaka i natursten.
Ortsnamn är relativt vanligt och exempelvis namn som Fagerhult, Maggehult, Källeskruv och Ulvaskog
syns på gravstenarna.

Kvarter U Urnlund
Allmän karaktär
Urnlunden ligger längst norrut på kyrkogården i en i en backe som sluttar svagt mot väster. Sockertoppsgranar
och klotklippta spirea omgärdar kvarteret. Alla gravvårdar är liggande och området är enhetligt.
En stubbe med en kruka med planterade blommor står centralt placerad.

Gravvårdstyper
Alla gravvårdar är av liggande typ. Det finns både platta naturstenar och små slipade och polerade stenhällar.
Röd granit är vanlig, men grå granit och labradorgranit. Runt varje plantering vid gravstenen finns
en liten stenram.

Nya Urnlunden
Allmän karaktär
Norr om kvarter N ligger den nya urnlunden. Den äldsta begravningen är från år 2000 och det finns för
närvarande endast nio gravvårdar på platsen. De är alla liggande. På norra sidan finns en måbärshäck
och öster om finns ett stenblocksmonument med en uppmurad rabatt av natursten runt om. En lönn som
ett vårdträd står på norrsidan om stenen.

Gravvårdstyper
Gravvårdstyperna är liggande men av olika utformning. Det finns både naturstenar och små slipade hällar.
Det finns både personligt utformade hällar och rabattkanter, t ex kanter av trästavar.

Ekeberga kyrkogård är en relativt stor kyrkogård som har utökats i flera etapper. Kyrkogården är omgärdad
av en kallmurad mur av kluven granit. Trädkransen består av björk, lönn och pyramidek. Hela
kyrkogården ligger söder om kyrkan. Den allra äldsta delen längst i söder.
Den äldsta delen av kyrkogården är det sydvästra hörnet. Denna del är förhållandevis välbevarad
med många äldre gravvårdar och av ett betydande kulturhistoriskt värde. Pastoratet bör överväga att utarbeta
särskilda gravplatsföreskrifter för dessa gravkvarter med syfte att bevara områdets karaktär. I södra
delen av kyrkogården finns ett monument som döljer ett gravkor, som rest över släkterna Wickenberg
och Angerstein som var ägare för Kosta glasbruk under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet.
1965 utökades kyrkogården med kvarteren F J och urnlunden U. Den senaste utbyggnaden utfördes
1980-82. Vid detta tillfälle nyplanterades kyrkogården med björk i trädkransen, på två sidor om den
gamla kyrkogården, i den södra delen av allén upp till kyrkan och som solitärträd i bland annat urngravkvarteren
och i minneslunden.
I minneslunden som anlades 1980 planterades ursprungligen en tät träd- och buskvegetation Denna
yta är idag öppen. Söder om minneslunden finns en yta för urngravar. Dessa önskar man terränganpassa
med böljande gravrader för att särskilja dem från intilliggande kistgravkvarter.
I gravkvarteren K och O-T har man förberett för framtida behov med plats för kistgravar. Grusade
gångar är anlagda mellan de idag gräsbevuxna ytorna. Församlingen önskar lägga igen gångsystemen
tillfälligtvis för att kunna sköta grönytorna mer rationellt.
På många av de enklare gravarna har det tidigare funnits gravkullar med blommor (information från
två äldre damer som besökte kyrkogården vid inventeringstillfället).