LOMMARYDS KYRKA

Lommaryds kyrkogård har medeltida ursprung men inget av den medeltida kyrkogården är idag synligt ovan mark. Den medeltida kyrkogården var mindre än den nuvarande och exakt utsträckning i förhållande till den nuvarande är osäkert. Av äldre fotografier framgår att medeltidskyrkans bogårdsmur var kallmurad med natursten, en hög allé ledde från kyrkogårdens västra ingång fram till kyrkans huvudentré i västra tornet, och att gravarna stod tätt på en gräs- eller ängsmatta.

Kyrkogårdens främsta utbredning är framför kyrkan, väster om denna. Av arkivförteckning att döma finns det dokument över expropriering av tomter i samband med kyrkobygget 1893, öster om den dåvarande kyrkogårdstomten.

Vid uppförandet av den nuvarande kyrkan 1894 omgestaltades även hela kyrkogården och den fick i huvudsak sin utsträckning så som den idag har. Ett odaterat fotografi från tiden kort efter sekelskiftet 1900, visar att kyrkogården är omgärdad av ett trästaket och därinnanför häckar och en jämnt uppvuxen trädkrans.
På ett flygfoto från 1935 syns också att kyrkogården hade samma utsträckning som idag, kyrkogården var omgärdad av en tät och jämn trädkrans. Från västra entrén till kyrkan stod fyra höga almar på ömse sidor om mittgången. Inga rygghäckar syns till, men kvarteren var omgärdade av täta och klippta häckar. Dessa häckar saknas på ett fotografi från 1931 varför de bör ha tillkommit någon gång mellan dessa år. Innanför häckarna var kvarteren gräsbevuxna och till stor del präglade av grusgravar. Innanför varje häckomgärdat kvarter fanns dock inga grusgångar. Samtliga gravvårdar längs norra kyrkogårdsmuren öster om kyrkan var grusgravar. Högresta gravvårdar dominerade annars i alla kvarter på kyrkogården, men längst ut på östra delen fanns en del mindre gravvårdar utan grus. Kyrkan synes också vara helt omgiven av grus in till väggarna.

Lommaryds kyrkogård är belägen vid Lommaryds kyrka från 1894, ungefär i socknens mitt och
utmed landsvägen mellan Hullaryd och Aneby.
Lommaryds kyrka med kyrkogård uppfördes 1890-94 på platsen för den gamla kyrkan med
medeltida ursprung. Den nya kyrkogården utvidgades i samband detta något åt öster och söder,
den nuvarande utsträckningen och omgärdningen har sedan dess varit intakt. En separat
minneslund och plats för urngravar iordningställdes på ny mark öster om kyrkogården på 1990-
talet och har förbindelse med övriga kyrkogården via en öppning i östra kyrkogårdsmuren.
Kyrkogården har idag en enhetlig utformning och struktur som präglas av rygghäckar, med
gravvårdar från efterkrigstiden och senare. Äldre högresta gravvårdar finns främst kvar i kvarter
A samt den norra och östra kantlinjen i kvarter C och i samma kvarter nära kyrkans kor.

Allmän karaktär
Lommaryds kyrkogård har en långsträckt rektangulär plan och är indelad i tre kvarter A C.
Kyrkogården smalnar av mot väster ungefär från och med kyrkans mitt. Kvarteren är täckta
med gräsmattor och präglas av rygghäckar i främst nord-sydlig orientering. Västra delen av
kyrkogården är indelad i två symmetriska kvarter på ömse sidor om mittgången medan östra
delen består av ett större kvarter samt gravvårdar längs kyrkogårdsmuren. De äldre och mer
påkostade gravvårdarna ligger i denna del, dels nära kyrkans kor och dels utmed norra och östra
kyrkogårdsmuren. Direkt öster om kyrkogården har anlagts en minneslund och urnlund, med ett
bisättningskapell i anslutning. Gravvårdar är huvudsakligen från 1900-talets senare del. I brist
på andra källor kan man förmoda att rygghäcksplanteringarna lades ut kring i början på 1940-
talet eftersom det är de äldsta dominerande gravarna som följer deras system.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas av en stenmur av kallmurad rustikt kvaderhuggna granitblock mot öster, norr och
väster. Murens höjd varierar på grund av skillnader i topografin, och muren är som lägst ca 3 dm hög i norr och öster. På stenmuren har ett järnräcke monterats. I söder utgör en djup utdikning den naturliga avgränsningen och mot denna går en stödmur av kallmurad och kluven gråsten.

Ingångar
Kyrkogården har två ingångar, i norr och i väster. I båda fallen utgörs ingången av två fyrsidiga granitstolpar med konisk friliggande topp. Grinden är smidd av järn, med svängt överstycke och korssymboler i gallerverket. Ingången i norr flankeras av två [lönnar] och vid den västra entrén har
åtminstone på ena sidan tidigare stått en stor kastanj. Minneslunden nås antingen via en öppning
i stenmuren från den övriga kyrkogården i öster, eller en grusad gång med körbredd direkt från
gatan i norr.

Vegetation
Kyrkogården omges av en blandad trädkrans som består av alm, lind och lönn. I söder är krönet
av stödmuren beväxt med en idegranshäck av varierande täthet och höjd. I kvarteren växer
rygghäckar som i kvarter A och B består av måbär, medan rygghäckarna i kvarter C är av
liguster. Mellan kvarter A och C söder om kyrkan står några björkar. I kvarteret A står det
dessutom två storvuxna pelartujor som troligen flankerat en nu borttagen gravvård.

Gångsystem
Samtliga gångar inom respektive kvarter är bevuxna med gräs. Från kyrkogårdens västra entré
går en grusgång fram till kyrkan. Marken omkring kyrkan är gruslagd och vidgar sig söder och
norr om kyrkans korsarmar till grusplaner. På östra delen av kyrkogården går grusgången runt
längs med yttermuren. De inre grusgångar som enligt flygfoto från 1935 har funnits inom
kvarteren är nu igensådda med gräs.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna på Lommaryds kyrkogård domineras av de låga och breda gravstenarna i grå eller
röd granit från efterkrigstiden. Så gott som samtliga dessa är inordnade i ett rygghäckssystem.
Äldre och mer påkostade gravar som inte är inordnade i rygghäckssystemet finns främst i
kvarter C utmed vägen och östra kanten, samt i samma kvarters västra del närmast koret. Även
kvarter B innehåller många och olika typer av äldre och mer påkostade gravvårdar. Äldsta
gravvården är en sandstensvård med årtalet 1776 på baksidan, sekundärt placerad i kvarter B. I
kvarter A finns ett nästan manshögt gjutjärnskors från 1843. Två smidda kors finns också från
1980- och 1990-talet med insats av gjutet glas.

Minneslund
En minneslund har anordnats öster om kyrkogården där ett bisättningskapell uppfördes 1972.
Minneslunden med en urnlund bredvid ligger söder om bisättningskapellet och utformades 1991
av trädvårdskonslut Stig Klein. Platsen är omgärdad av unga idegranshäckar och några oxlar i
öster. Minneslunden består av en rund förhöjning av ca 5 meters diameter och är 0,5 meter hög,
med syrénhäck och en rund natursten med inskriptionen Minneslund. I direkt anslutning till
minneslunden finns en urnlund utan något egentligt arrangemang. Norr om bisättningskapellet
ligger en gräsplan omgärdad av en häck av tall. Till minneslunden kommer man via en öppning
i östra muren som på ömse sidor är planterad med kornell.

Byggnader
På östra delen vid minneslunden finns ett bisättningskapell från 1972. Kapellet har vita
sprutputsade fasader, ett öppet gavelpart med entré och träkors i gavelnocken. Mellan kvarter B
och C finns utmed södra kyrkogårdsmuren en fd likbod, knuttimrad och klädd med rödfärgad
locklistpanel. Boden är i två våningar och hitflyttad någon gång under mitten av 1900-talet som
ersättning för en annan på samma plats. Boden har årtalet 1815 inristat i en av bjälkarna och
därbredvid årtalet 1919 i blyerts det senare är ett möjligt årtal för hitflytten. Idag används
boden som verkstad mm och på vinden förvaras en del av kyrkans äldre inredning.

Beskrivning av enskilda kvarter
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarteret omfattar gravplats 1-250 och utgör nordvästra hörnet av kyrkogården. Kvarteret har flera äldre högresta gravvårdar, varav idag endast fem har kvar sin ursprungliga grustäckning. Kvarteret A har sin
symmetriska motsvarighet söder om mittgången , men ligger på en högre höjd än detta. Gravvårdarna är större och mer påkostade än i vad som är genomsnittligt på övriga kyrkogården, speciellt de i östra delen nära kyrkans norra ingång. Gravar och gångsystem inom kvarteret är gräslagda utom fem omgärdade grusgravar som finns kvar och som ännu medverkar till det mer påkostade intrycket som kännetecknar kvarteret. Gravlinjerna är planterade med rygghäckar i nord-sydlig orientering av måbär, vilka ger
kvarteret dess struktur. Mot väster och norr omgärdas kvarteret av kyrkogårdens stenmur och i
öster och söder avgränsar kyrkogårdens grusgångar. På grund av markens sluttning ligger
kvarteret högre än kvarter B på andra sidan mittgången.

Gravvårdstyper
Den äldsta gravvården i kvarter A är ett gjutjärnskors i nästan manshöjd från 1843, alltså överflyttat från förra kyrkogården. Därtill finns ytterligare fyra gravar som är äldre än den nuvarande kyrkan. Gravvårdarna är jämnt fördelade från 1900-talets början fram till idag. Främst är det större familjegravar och i relation till övriga kyrkogården många av höga format på sockel. Fördelningen av gravar från 1900-talets början till idag är jämn varför de äldre gravvårdarna från 1800-talets slut till ca 1920-tal i jämförelse med andra kvarter präglar kvarteret i större omfattning. Av dessa är flera gjorda i diabas. En vård i form av en avbruten trädstam i röd granit från 1907, gjutjärnskorset från 1843, ett ringkors i ljus granit är andra gravvårdar som utmärker sig. Gravstenar från efterkrigstiden är låga och breda, och huvudsakligen i grå granit. De flesta har från början varit grusgravar, i vissa fall finns stenkanterna fortfarande kvar under grässvålen.

Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarteret har en gravplatsnumrering från 1 till 533 och utgör sydvästra hörnet av kyrkogården.
Kvarteret har en hög andel nyare gravar från 1960-talet och framåt och få som utmärker sig
genom höjd eller storlek. Kvarteret har enligt foton från 1930-talet varit uppdelat i två delar,
åtskilda av en grusgång, vara v den östra delen haft plattlagda gångar. Kvarterets utsträckning och
gräsytor har sedan dess ökat något mot kyrkan på bekostnad av grusytan närmast denna.
Kvarter B ligger söder om mittgången mot kyrkan och präglas av rygghäcksplanteringar i
nord-sydlig orientering. Längs södra kanten står några enstaka gravvårdar, annars är det
rygghäckslinjerna som präglar kvarteret. Östra delen har mer en parkliknande och glesare
karaktär med fristående gravar utan rygghäcksplanteringar, samt större uppväxta exemplar av
björk. Två höga pelartujor står troligen kvar på platsen för en större grav som nu avlägsnats.
Gravvårdarna är främst låga och breda av grå eller röd granit, några enstaka högre vårdar från
äldre tid med mer representativ placering närmre mittgången finns dock kvar.
Kvarteret avgränsas i söder av idegranshäcken vid stödmuren mot diket, i väster av
stenmuren mot församlingshemmet och i norr och öster av kyrkans gångsystem.

Gravvårdstyper
Kvarteret har en stor andel nya gravar från efterkrigstiden, och en tyngdpunkt på åren från 1960-
talet och framåt. Gravarna är huvudsakligen låga och breda, huggna i ljus och grå eller röd granit. I kvarteret finns även spritt ett antal äldre och små gravstenar som har karaktär av allmänna linjen, från omkring 1920-, 30- och 40-talet. Strax söder om kyrkans torn ligger en minnesvård över häradsprosten Eric Kinnander, som tillkom efter det att den riktiga stenen flyttats in i kyrkan 1951. Bland andra mer utmärkande gravvårdar märks tre i ek, resta över personer från Ekstugan, tre smidda kors, varav ett med en modern glasinfattning, samt sandstensvården från 1700-talet som nu står sekundärt uppställd vid sidan av de andra. På grund av att det mest är yngre gravvårdar i kvarteret är antalet titlar få.

Byggnader i kvarteret
I östra änden av kvarteret, söder om kyrkan och den i den södra avgränsningen ligger en
knuttimrad bod på en våning med vind. Boden är panelklädd och rödfärgad, och idag används
den som verkstad. I en av timmerstockarna finns årtalet 1815 inristat och därbredvid årtalet
1919 i blyerts. Boden lär vara hittflyttad och föregicks av en annan bod som flyttades till
Kliaryd och som ska ha varit gamla kyrkans kornbod. Årtalet 1919 kan vara årtalet då den
flyttades hit.

Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarteret som är kyrkogårdens största kvarter, består av den del av kyrkogården som ligger öster om kyrkan, men inom den ursprungliga kyrkogårdsmuren. Kvarter C omfattar begravningsplatser 1 679.
Kvarter C präglas av rygghäcksplanteringar av liguster i ett något oregelbundet mönster. Utanför rygghäckssystemet ligger gravvårdar längs kyrkogårdsmuren mot norr och öster respektive idegranshäcken mot söder. Den inre delen av kvarteret, som präglas av rygghäckarna, är uppdelad i tre
delar från norr till söder. Idag är dessa delar sammanvävda av ett oregelbundet system av häckar i både nord-sydlig och i ost-västlig riktning. Oregelbundenheten beror att äldre enskilda häckomgärdningar har växt ihop med kanthäckarna runt de tre delarna. Idag är kanthäckarna borta liksom de grusgångar som tidigare skilde de tre delarna från varandra. Istället har rygghäckar planterats längs gravlinjer som delvis anpassats till nu försvunna häckomgärdade gravar. Ett antal mer påkostade och högresta gravvårdar ligger nära kyrkans kor. Längs yttergångarna mot muren ligger också mer påkostade köpegravar, med
undantag av den södra linjen där gravarna är enklare och mer anspråkslösa. De inre gångarna är
gräsbevuxna, medan kantgången runt kyrkogården är lagd med grus. En av flera gravvårdar från 1950 som tids- och stilmässigt hör ihop med rygghäcksplanteringarna, och därigenom skapar en sammanhållen tidsbild.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna i kvarter C öster om kyrkan är främst familjegravar. Längs kyrkogårdens yttergång finns ett antal mycket stora och påkostade monument, i två fall ännu grustäckta. Titlarna visar här på inflytelserika
män och familjer; friherre, major, landsfiskal, häradshövding, fabrikör, kyrkoherde mm. Bland de nämnvärda gravarna finns en tvillinggrav över kyrkovärden Gustaf Carlsson och hustru från 1919 med
grustäckning över, ett träkors från 1995, och ett stenkors med stenram vänd mot väster
vilket flera av de andra tidigare också varit. Huvuddelarna av gravarna längs norra kanten
är från 1900-talets första decennier, i öster från 1920-talet och i söder samsas några från
1920-talet med några från 2000-talet. Spridningen på uttryck är således stor vad gäller material,
form och storlek.
I kvarterets inre del med rygghäckar är gravarna lägre, bredare och generellt yngre. De
flesta är från 1940-tal till 1970-tal och enhetligt utformade. Dominerande är de låga och breda
familjegravarna, huggna i grå eller svart granit. I nordväst finns en del fristående högresta
gravar på sockel från 1900-talets början. I Syd västra hörnet finns även en del fristående gravar
och utan rygghäckar men här är stenarna yngre, från 1990-talet och framåt, och utformningen är
främst friare naturstensformer. Bland titlar märks yrken som reparatör, direktör, sjuksköterska,
kyrkvärd, trävaruhandlare, glasblåsare, kyrkoherde och hemmansägare.

Plats för minneslund, urnlund och bisättningskapell
Allmän karaktär
I kyrkogårdens förlängning mot öster finns en plats med minneslund, urnlund och ett bisättningskapell. Platsen kom till redan i början av 1970-talet men fick sin nuvarande utformning 1991. Den är tydligt åtskild övriga kyrkogården genom växtlighet och den bevarade östra kyrkogårdsmuren, mot övriga
sidor avgränsar en idegranshäck och en trädkrans av oxel. Längs infarten från vägen och mot denna växer ett tätt och högt buskage av tall. Bisättningskapellet ligger något snedställt mitt på platsen och nås från
kyrkogården via en öppning i kyrkogårdsmuren som flankeras av två korneller. Söder om bisättningskapellet är anlagt en minneslund och en urnlund och norr om kapellet en gräsplan
med en rönn planterad som vårdträd. Platsen har en fristående karaktär gentemot övriga kyrkogården och relaterar inte till denna varken vad gäller växtval, formspråk eller övrig allmän struktur.

Gravvårdstyper
Minneslunden markeras av en rundad natursten med texten minneslund inhuggen. Stenen
ligger framför en gräsplan som artikuleras av en förhöjd rundel på ca fem meters diameter,
planterad med tre tujor. En bänk och en häck av syren märker även ut platsen. Urnlunden ligger
på andra sidan syrenhäcken och är anlagd som en gräsmatta med enstaka spridda stenar.
Samtliga stenar är små, liggande och naturformade. Den äldsta stenen är från 1978 medan de
övriga från 1990-talet. En av stenarna har ett fotografi infällt.

Byggnader i kvarteret
Bisättningskapellet är uppfört 1970 och ritat av Erik Lundberg och Uno Söderstens
arkitektkontor i Stockholm. Kapellet är murat och kalkputsat med en modern sprutputsad
ytstruktur. Gavelpartiet är indraget och i gavelnocken finns ett träkors.

Lommaryds kyrkogård har medeltida ursprung men inget av den medeltida kyrkogården är idag
synligt ovan mark. Den medeltida kyrkogården var mindre än den nuvarande och exakt
utsträckning i förhållande till den nuvarande är osäkert. Av äldre fotografier framgår att
medeltidskyrkans bogårdsmur var kallmurad med natursten, en hög allé ledde från kyrkogårdens
västra ingång fram till kyrkans huvudentré i västra tornet, och att gravarna stod tätt på en gräseller
ängsmatta. Kyrkogårdens främsta utbredning är framför kyrkan, väster om denna. Av
arkivförteckning att döma finns det dokument över expropriering av tomter i samband med
kyrkobygget 1893, öster om den dåvarande kyrkogårdstomten.
Vid uppförandet av den nuvarande kyrkan 1894 omgestaltades även hela kyrkogården och
den fick i huvudsak sin utsträckning så som den idag har. Ett odaterat fotografi från tiden kort
efter sekelskiftet 1900, visar att kyrkogården är omgärdad av ett trästaket och därinnanför
häckar och en jämnt uppvuxen trädkrans.
På ett flygfoto från 1935 syns också att kyrkogården hade samma utsträckning som idag,
kyrkogården var omgärdad av en tät och jämn trädkrans. Från västra entrén till kyrkan stod fyra
höga almar på ömse sidor om mittgången. Inga rygghäckar syns till, men kvarteren var
omgärdade av täta och klippta häckar. Dessa häckar saknas på ett fotografi från 1931 varför de
bör ha tillkommit någon gång mellan dessa år. Innanför häckarna var kvarteren gräsbevuxna
och till stor del präglade av grusgravar. Innanför varje häckomgärdat kvarter fanns dock inga
grusgångar. Samtliga gravvårdar längs norra kyrkogårdsmuren öster om kyrkan var grusgravar.
Högresta gravvårdar dominerade annars i alla kvarter på kyrkogården, men längst ut på östra
delen fanns en del mindre gravvårdar utan grus. Kyrkan synes också vara helt omgiven av grus
in till väggarna