VÄSTERTUNA KAPELL

Anläggningen består av en kyrkotomt med ett kapell samt en klockstapel.

Kyrkotomten avgränsas och markeras med en låg mur av gråstenar i ett skift. Till större del har kyrkans tomt prägel av naturtomt med enstaka planterade träd och buskar.
Ingången till kyrkotomten, som ligger i axel med kyrkoporten, markeras av två grindstolpar av sten krönta var och en med sten kula. Grindarna i smide bär årtalet 1900 samt initialerna EM (Erik Morén, präst och grindarnas donator), de är därmed något yngre än kyrkan. En smal och kort allé leder till kyrkans port. Väster om kyrkan och fram till församlingshemmet finns en större asfalterad parkeringsplats som även brukas som busshållplats. Kapellet saknar kyrkogård.

Väster Tuna kapell fick 1970 överta en klocka från Norra griftegården i Borlänge. I samband med detta uppfördes, väster om kyrkan, en fristående klockstapel i stolpkonstruktion ritad av arkitekt Einar Lundberg. Den ursprungliga klockan hänger dock alltjämt i sin öppna och korskrönta takryttare, över kyrkans västra gavelnock.

Tanken på ett kyrkobygge i Väster Tuna började växa fram kring mitten av 1800-talet. Huvudorsaken var avståndet till Stora Tuna kyrka och tidvis svår framkomliga vägar. Inledningsvis planerades ett anspråkslösare bönhus, men viljan och uppoffringar möjliggjorde uppförandet av en kyrka.
Beslut om byggnationen togs i april 1883 vid ett möte med Väster Tuna byamän. Kyrkan uppfördes mellan 1885 och 1888 i Evangeliska Fosterlandsstiftelsens regi, men överläts 1918 till Stora Tuna församling: Den blev därefter kapell under moderkyrkan i Stora Tuna.

Några km sydväst om Stora Tuna moderkyrka, ligger Västertuna kapell. Kapellet uppfördes 1888 i Evangeliska Fosterlandsstiftelsens regi, men överläts 1918 till Stora Tuna församling. Kapellet består av ett rektangulärt långhus med rak östvägg; inbyggd sakristia i nordost. Ingång i väster. Exteriören har blottade tegelmurar, artikulerade med löpande bågfriser och lisener. Fönsteröppningarna är stora, med rundbågig välvning. Kyrkans enkla inredning är i huvudsak resultat av en genomgripande restaurering 1933.

Byggnadsregistret 1994