RYTTERNE KYRKA

Församlingarna Stora och Lilla Rytterne beslutade år 1776 att gå samman, riva sina medeltida kyrkor och istället bygga en större, gemensam helgedom. Till ny kyrkplats utsågs Svånö backe, öster om byn med samma namn. Åtminstone fyra olika kyrkobyggnadsförslag upprättades tills valet slutligen föll på Samuel Enanders ritningar till en tidsenlig, nyklassicistisk kyrka. Den uppfördes 1815-19 under ledning av byggmästare Olof Sjöström. Vid invigningen den 31/5 1819 var byggnaden färdigställd till sitt yttre, bestående av västtorn med öppen lanternin, ett stort tunnvälvt långhus med absid och mitt på norra långsidan en utbyggd sakristia. Fönsteröppningarna var rundbågiga med klarglas och yttertaket spåntäckt. Kyrkorummets inredning var de första åren provisorisk, med en hel del återanvända inventarier från de tidigare församlingskyrkorna.

Det kyrkorum som successivt färdigställdes blev i tidens anda vitlimmat och sparsamt dekorerat, upplyst av stora fönster och täckt med ett väldigt, murat tunnvalv. Mitt- och sidogångarna var belagda med kalksten. De fyra slutna bänkkvarteren på brädgolv rymde nästan 900 besökare. Altare med inbyggd predikstol tillkom 1832, ritad och tillverkad av bildhuggare Ernst Philip Thoman i Stockholm. Något senare byggdes en läktare, uppburen av runda kolonner, på vilken ett orgelverk av Johan Lambert Larsson installerades 1842. Kyrkorummet fick sin första uppvärmning 1892, då två kaminer installerades.

Tornets från början öppna lanternin blev inbyggd med nuvarande småpröjsade fönster år 1853. I ett försäkringsbrev 1899 påtalades att yttertakens tjärade spån var ruttna, vilket föranledde en stor omläggning året därpå, då spånen ersattes med falsad, svartmålad plåt.

Vid förnyelse 1915-16, efter ritningar av Västerås stadsarkitekt Erik Hahr, blev kyrkorummet radikalt omstöpt sedan kyrkorummets stora valv hotat att störta in. En föregående skrivelse från kyrkobyggnadskommittén upplyser dessutom om att församlingen önskade få en kyrka med bättre akustik och effektivare uppvärmning. Antagligen fanns också missnöje med att den dåvarande sakristian var placerad mitt på långhusets norra sida, långt från koret.
Hahrs omgestaltning innebar att sakristian revs. I den tidigare sakristidörrens ställe gjordes ett fönster, liksom på långhusets motstående sida där ingångsdörren borttogs. Ersättande sakristia inreddes i korets absid, som separerades med en tegelmurad vägg och fick en egen ingång i sydost. I det därmed förkortade kyrkorummet avdelades två sidoskepp genom att två längsgående innerväggar med rundbågiga arkader murades i tegel. Över mittskeppet och de två lägre sidoskeppen slogs plana trätak, infästa med järnstag i tunnvalvet som sedan dess ligger helt dolt ovanför. Bänkkvarteren ombyggdes, så att ingående bänkar blev bredare och bekvämare. Orgelläktaren från 1842 minskades i omfång. De tidigare pärlgrå inredningssnickerierna ommålades i bruna nyanser. Längst fram i långhuset höjdes golvnivån tre steg och där iordningställdes ett nytt kor, med ett återuppsatt medeltida altarskåp från Lilla Rytterne kyrka. Invid den näst främsta av mittskeppets pelare uppsattes en ny predikstol i empireinspirerad stil. Kyrkan fick centralvärmepanna, installerad i en nybyggd betongkällare under sakristian.

Efter omgestaltningen 1915-16 har förändringarna varit relativt måttliga. Orgelverket förnyades 1923 med bibehållande av 1842 års fasad. Västportalen fick 1952 sin nuvarande ingångsdörr av oljad furu. Direktverkande eluppvärmning infördes 1964. En läktarunderbyggnad gjordes 1989-90, för att få plats med pentry och modernt WC. Senaste stora renoveringen av kyrkans fasader och kyrkorummets väggar skedde 1996.

Källor och litteratur
Otryckta källor
Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV a: 69b, protokoll från prostvisitation den 18/11 1822
Västerås domkapitel E IV b: 90, inventariebeskringar 1850, 1854 och 1868
Västerås domkapitel F III a: 32, biskopsvisitation den 31/5 1819

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Prästgårdsinventering, redovisad av Ann-Katrin Kilbro 1976
Kulturhistorisk inventering/gravplatser, redovisad av Elisabeth Karlsson 1986

Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 2000
Gejrot, Claes: Ett avlatsbrev för Rytterne kyrka/Nya anteckningar om Rytterns socken Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum årsskrift (78) 2002, s 243-245/
Hamrin, Artur: Stiftskrönika 1943 /Julbok för Västerås stift 1943, s 186-216
Sandberg, Carl Gustaf: Rytterne kyrka - Utgiven av Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1981
Sjögren, Josef: Orgelverken i Västerås stift En historisk översikt 1952, Nordiska museet/Stockholm 1952
Svanberg, Jan: Altarskåpet i Rytterne kyrka, ett bortglömt arbete av Bernt Notke/Nya anteckningar om Rytterns socken Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum årsskrift (78) 2002, s 195-212/

Se också bifogad PDF.

Kyrkorummet är treskeppigt, åstadkommet vid arkitekt Erik Hahrs stora förnyelse 1916 då två längsgående väggar med rundbågiga arkader uppmurades. Det högre mittskeppet och de lägre sidoskeppen har platta trätak med synliga bjälkar. Ovanför dessa finns ett ursprungligt tunnvalv kvar.
Interiören har tycke av jugendpräglad romersk basilika. Den mörka snickeriinredningen står i effektfull kontrast till de slätputsade, ljusa väggarna. Bänkkvarteren är slutna, byggda på skurgolv, medan stora, lite ojämna kalkstensplattor ligger i gångar och det tre steg upphöjda koret. Altarringen är ett rakt och brett skrank med korta sidostycken. Predikstolen på mittskeppets norrsida är brun med förgyllda lister och ljudtak, tillverkad i empireinspirerad stil efter Hahrs ritningar av snickerifirman Sköld & Karlsson i Västerås.

Orgelläktaren bärs upp av sex runda och två halvrunda, svarvade kolonner. Orgeln har fasad från 1842, med 1915-16 års färgsättning och ett orgelverk insatt 1923.

Sakristia har avdelats i absiden bakom nuvarande kor. Trägolvet här är fernissat, tak och väggar målade med emulsionsfärg. En trappa leder upp till sakristivinden, där äldre kyrkoinventarier lagrats.