Sörda Sallerups kyrka, kyrkomiljö

Södra Sallerup ligger i östra delen av Malmö kommun i ett mjukt kuperat landskap.
Landskapet präglas av många små våtmarker, ofta omgivna av hamlade pilar. Byn
ingår i en rik kulturbygd med förhistoriska anor, något som bl.a. påvisas av de flintgruvor
från stenåldern man påträffat. Kring brytningen lär ha uppstått en omfattande
bosättning, som vid vikingatiden utvecklats till en runt 15 hus stor by söder om dagens
kyrka. Bynamnet Sallerup anses ha etablerats då, som en sammansättning av namnet
Saxulf - kanske en storman i trakten - och efterleden -torp.

Den kompakta byn var sig förhållandevis lik fram till enskiftet 1806. I enlighet med
skiftesstadgan blev de förnämsta gårdarna kvar i byn, medan övriga fick flytta ut och
spreds i landskapet. Kvar blev bl.a. den s.k. Wowragården, som fått sitt namn efter
Konstantin von Wouvern som ägde gården under sent 1800-tal. Den består av fyra
1700-talslängor kring en sluten gård. Korsvirkeskonstruktionen med lera i facken är
typisk för de skånska gårdarna fram till 1870-talet. Ett tredje tidsskikt i byns bebyggelse,
tillkom väster om kyrkbyn under 1800-talets andra hälft. Husen från denna tid
kan relateras till kritbruket som etablerades 1875 och det framväxande hantverkssamhället
med t.ex. smeder, skräddare och skomakare.

Södra Sallerup är idag en utpräglad jordbruksby. Inne i kyrkbyn är husen tätt samlade
kring kyrkan, prästgården och klockaregården. Prästgården från 1882, numer församlingshem,
är ett putsat tvåvåningshus i klassisk herrgårdsstil. Fram tills 1989 var församlingshemmet
inrymt i Villa Framnäs, ett rött bostadshus från 1909 av mönstermurat
tegel, som ligger väster om kyrkan. Klockaregården, nu privatbostad, stod klar
1966 som en rekonstruktion av 1860-talets klockaregård, med samma exteriör och till
största delen av virke därifrån. Kyrkans hus blandas med några stora gårdar, däribland
Wowragården som idag gjorts om till jordbruksmuseum, en f.d. smedja från sent 1800-
tal och några få gatehus. Närmst kyrkan i öster ligger en gård med bostadshus i tegel i
tydlig 1920-talsklassicism. I väster, intill klockargården, ligger ett spruthus, byns f.d.
brandstation, med vitputsade trappgavlar och tegeltak. Någon skola, som brukade tillhöra
kyrkbyns komplex av byggnader, har aldrig funnits; sedan stadgan om allmän
folkskola skrevs 1842 har skolverksamheten ägt rum på annan plats i socknen.