Västerhejde kyrka

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av torn, långhus och kor med absid och sakristia.

Ytterväggar
Väggarna är uppmurade av kalksten, dock är de ursprungliga muröppningarna mellan vindarna igensatta med putsade tegelväggar.

Tornets gavelrösten är försedda med trappgavlar. Den östra korgaveln är på östra si-dan förstärkt med en betongkonstruktion.

Samtliga byggnadsdelar har skråkantsocklar av kalksten, på tornet något högre än på övriga kyrkan. Sakristian saknar dock sockel.

Tornet har på de södra och norra sidorna en mindre zinkplåtsklädd indragning i höjd med ljudgluggarnas underkant.

Tornhuv och yttertak
Tornet är som nämnts inte på sedvanligt sätt försett med en spetsig huv av trä, utan har ett tegeltak med trappgavlar i öster och väster, varav den senare kröns av ett träkors. Höjden till träkorsets topp är ca 30 m.

Kyrkklockan hänger i tornets översta våning. Vattendäcket under klockan består av ett betongdäck, klätt med falsad zinkplåt med utlopp via en utkastare åt öster.

Yttertaken över torn, långhus, kor och sakristia är täckta med falsade lertegel på täta undertak, vindskivor av tjärade bräder. Absiden täcks av ett tak av falsad kopparplåt. Tornets och långhusets norra takfall är försedda med takluckor. Avsatserna på tornets trappgavlar är täckta med zinkplåt.
Samtliga yttertak utom det på sakristian har takstolar av bilade virken och av typen svensk takstol. Sakristian har ett, lågt helvalmat sadeltak vars konstruktion inte är åtkomlig för besiktning.

Tornets båda takfall är försedda med fångplåtar av zinkplåt som tar in regnvattnet via två stuprör till det underliggande klockdäcket. Övriga takfall utom på absiden är försedda med hängrännor och stuprör av lackerad stålplåt, vilka leder takvattnet till infiltrationsbrunnar (ett av stuprören på sakristian mynnar dock vid mark).

Fasader
Fasaderna på torn, långhus och kor är tunt putsade med kalkbruk utan avfärgning medan absidens murverk endast är fogat. Putsen ansluter mot hörnkedjorna etc. utan skarp kant. Sakristians fasader är putsade och kalkavfärgade vita.

Samtliga byggnadsdelar har skråkantsocklar av kalksten, på tornet något högre än på övriga kyrkan. Sakristian saknar dock sockel.

Tornet har på de södra och norra sidorna en mindre zinkplåtsklädd indragning i höjd med ljudgluggarnas underkant.

Fönster
Fönstren i tornet, långhuset och koret är rundbågade snickerifönster, de båda senare med blyinfattade glas i innerbågarna. Även sakristian har ett rundbågat snickerifönster, försett med ett invändigt järngaller. Solbänkar av huggen kalksten i dessa fönster.

I absiden ett litet runt fönster i öster med glaset insatt direkt i karmen.
Tornets övre våningar har två glasade ljusöppningar i den västra fasaden och en i den södra. Den nedre på västra fasaden är försedd med träbåge och gallerstång av smidesjärn. De två andra är utvändigt försedda med droppbleck av blyplåt.

Tornets ljudgluggar har omfattningar, bågar och kolonnetter av huggen kalksten. De är försedda med fågelnät av pälsdjursnät på träramar, och solbänkarna, som är lagda med fall in emot klockdäcket, är klädda med zinkplåt.

Portaler
Portalerna (2 st.) är huggna av kalksten. Båda är rundbågiga, den norra långhusportalen är tillmurad invändigt och utvändigt igensatt av stående, tjärade bräder. Kyrkans huvudingång, den södra långhusportalen, är tvåsprångig och försedd med kolonetter med bägarkapitäl i smygarna. Portbladet består av stående, tjärade plank.

Till sakristian leder en ingång direkt utifrån i norra väggen, i vilken en modern ytterdörr med rundbågig karm är monterad.

Pannrumstrappan täcks av en tjärad trälucka av marinplywood, utvändigt läktad.

Västerhejde kyrka är med undantag för sakristian i sin helhet uppförd under medeltiden. Kyrkans äldsta delar är koret med absiden och långhuset, vilka tillkom i början av 1200-talet. Tornet är kyrkans yngsta byggnadsdel, det fogades till kyrkan vid mitten av nämnda århundrade. Sakristian byggdes 1884 efter ritningar av den kring sekelskiftet 1900 kände och flitigt anlitade stockholmsarkitekten Ferdinand Boberg.

Sedan byggnadstiden har relativt stora ändringar gjorts på kyrkans exteriör, även om merparten av murarna är intakta. Yttertaken belades med tegel 1706, och under en period från slutet av 1800-talet till 1930-talet (?) täcktes taken av korrugerad plåt för att därefter ånyo beläggas med tegel. I början av 1800-talet byggdes delar av koret om pga. att det hotade att rasa, och 1856 ersattes den gamla, traditionellt utformade tornhuven av det nuvarande tegeltaket mellan uppmurade trappgavlar.

De stora fönstren i södra fasaden togs upp på 1860-talet, och samtidigt avlägsnades korportalen och den norra långhusportalen murades till invändigt. Sannolikt förstorades triumfbågen vid denna tidpunkt och gavs sin parabelform. Ytterdörren på sakristian togs upp så sent som 1986.

De senaste restaureringarna
Den senaste invändiga restaureringen utfördes 1956 då bl.a. väggarna i kyrkorummet och sakristian kalkades och långhusets dekormålning togs fram och rekonstruerades, delvis som fri efterbildning.
Den senaste utvändiga restaureringen gjordes 1965-67 då tegeltaken lades om, östra korgaveln förstärktes och fasaderna putsades. Avvattningsanordningar sattes upp på taken och vindarna brandsektionerades.

Inventarieverket Sveriges Kyrkor uppger att takkonstruktionerna över kor och långhus är ursprungliga, vilket i så fall gör dem teknikhistoriskt mycket intressanta, ett av de få exemplen på bevarade takkonstruktioner från 1200-talet på Gotland och därmed i landet.

Invändigt i kyrkorummet är väggarna och valven putsade med kalkbruk och vitkalkade. Absiden täcks av ett hjälmvalv medan koret och tornkammaren har romanska kryssvalv, det senare med starkt stigande hjässlinjer. Långhuset är försett med ett plant, målat brädtak, sakristians innertak är putsat och vitmenat.
Inga medeltida kalkmålningar finns i kyrkan.
Pannrummet har putsat innertak.

Innerdörrar
Sakristiingången från kyrkorummet stängs med en spegeldörr av trä. Torntrappan stängs upptill och nedtill med trädörrar, den nedre en spegeldörr, den övre en bräddörr.

Mellan torn- och långhusvindarna samt mellan långhus- och korvindarna är branddörrar av stål insatta.

Luckan i klockdäcket är plåtklädd, i tornets vindsbjälklag en enkel brädlucka.
Pannrummet stängs med en brädpanelad plankdörr.

Golv, bjälklag, trappor
Golven är invändigt i kyrkorummet och i sakristian belagda obehandlade bräder (skurgolv) utom i koret, där golvet förutom av en stor gravsten av kalksten består av slipade kalkstensplattor.

Fast inredning
Den fasta inredningen består av altarbord av oputsad kalksten, altaruppsats av trä samt altarring i koret och predikstol och bänkinredning i långhuset. I tornrummet en orgelläktare med målningsdekorerad barriär och innertak. Ett väggskåp med omålade träluckor i korets södra mur och en piscinanisch i den södra delen av absiden, i sakristian två fasta garderobs- och textilskåp.