Tillverkat antal: 20
Bevarade: 3
Största tillåtna hastighet: 80 km/h
Dragkraft: 8,1 Mp
Exakt 100 år efter det första svenskbyggda ångloket tillverkades det sista. En mycket omfattande elektrifiering pågick sedan 1920-talet men så stora investeringar var inte försvarbara på alla linjer. Diesellok ansågs fortfarande opålitliga så 1952-53 byggdes 20 ånglok med konstruktionsdrag från betydligt äldre förlagor.
S1, som de kom att kallas då de påminde om de gamla S-loken från 1910-talet, försågs ändå med vissa moderniteter som rullager för hjulaxlar och maskineri, elbelysning från ånggenerator och luftdrivna vindrutetorkare. De nya ångloken användes främst för persontåg i Skåne, Småland, Dalarna och hela Norrland.
Lok 1923 hade slutstation Östersund där det drog det sista tåget mellan Sveg och Hede 1966. Därefter stod det länge uppställt utomhus vid stationshuset i Sveg men hämtades av museet 1996 för renovering till driftdugligt skick. Loket användes därefter återkommande i museets tågtrafik fram till 2011 då det ställdes av i avvaktan på byte av bärande så kallade takstag i ångpannan.