Medaljong

Brukaren är mormors farmor till givaren. Givaren hette som ogift Leijonhufvud.
Enligt givaren är medaljongen en dopgåva med symbolerna tro, hopp och kärlek.
Brukaren kommer från den österrikiska släkten Geymüller. Modern hette som ogift Barbara Schmidt (1779-1835) och fadern Johann Heinrich (1754-1824). Tillsammans med sin bror grundade fadern bankirfirman Geymüller och Co 1805, som under 1800-talets första decennier gjorde lysande affärer. Firman blev en av de mest betydande i Europa, familjens förmögenhet ökade betydligt och en mängd egendomar och fastigheter förvärvades. Familjen skaffade sig goda förbindelser med det österrikiska kejsarhuset och upphöjdes så småningom i adligt stånd. Familjens äldsta dotter Barbara, kallad Betty (brukaren), gifte sig 1825 med Sveriges chargé d´affaire i Wien, Ulrik Croneborg (1796-1844) född i Nyköping, som senare blev hovmarsalk. Han stod bland annat nära Karl XIV Johan. När Bettys far dog, testamenterades hans stora förmögenhet till Betty och hennes syskon. För den arvslott som tillfallit Betty, köpte hennes make in Älvsbacka bruk i Värmland 1827, och lämnade sin tjänst som chargé d´affaire. Bruket som var grundat 1642, var vid tiden för köpet ett av det mest betydande landskapet. Östanås herrgård, byggd 1792, köptes in som bostad. Enligt hörsägen betalades den stora bruksegendomen kontant i gulddukater som medförts i en kappsäck från Österrike. Herrgården inreddes med tjusig och dyrbar inredning, och en värdefull konstsamling där verk av både svenska och utländska berömda konstnärer ingick, köptes in under årens lopp. Denna splittrades dock på auktioner i Stockholm och Paris under 1800-talets andra hälft. Östanås blev Bettys hemvist under återstoden av hennes liv, även sedan hennes man dog 48 år gammal 1844. Tillsammans med sin man fick hon sönerna Wilhelm (1826-1909) och Hjalmar (1830-1876). Den äldre bosatte sig efter faderns död på Östanås och tog över Älvsbacka bruk. Han gifte sig 1851 med Marie von Berg från Sachsen (1831-1925). Ytterligare ett betydande arv fick Betty av sin ingifta faster när denna dog 1856. Samma år tog hon hand om sin systerdotter Louise (1844-1878) som blev föräldralös vid tolv års ålder. Denna gifte sig 1865 på Östanås och bosatte sig sedan i Västergötland. Betty gjorde många resor till Stockholm, Uppsala och även till Wien. I Karlstad hade hon en våning och i staden umgicks hon bland annat med landshövdingen och biskopen. Det svenska språket lärde hon sig perfekt. Hon var musikaliskt begåvad, var god sångerska och pianist, samt hade konstnärlig talang som målarinna. Med ett trädgårdsintresse anlade hon park och trädgårdsanläggningar på Östanås. Efter sig har hon lämnat en stor samling brev, de flesta ställda till sonen Hjalmar. Betty dog den 22 februari 1866 och vilar bredvid sin make på Älvsbacka kyrkogård. Sonen Wilhelm omvandlade 1875 tillsammans med sin bror Hjalmar, Älvsbacka bruk till "Elfsbacka Aktiebolag". Bruksrörelsen gick i konkurs 1893 och egendomen såldes. Skåpet inv. nr 34611 lät Betty göra, troligtvis i Karlstad, för att samla minnen från sitt gamla hem i.