HELIGA TREFALDIGHETSKYRKAN

Kyrkomiljön

Kristianstadsslätten kring den historiskt viktiga farleden Helge å har med sina lätt- brukade jordar och goda tillgång på betesmark varit en jordbruksbygd sedan stenåldern. Från åtminstone senare delen av medeltiden påverkades området av läget nära riksgränsen mellan Danmark och Sverige, med återkommande konflikter. Efter att svenskarna bränt Vä, som då hade stadsprivilegier, beslutade Kristian IV att anlägga en fästningsstad för försvaret av det strategiskt viktiga nordöstra Skåne. På halvön Allön vid Helge å, som var omgiven av sank våtmark, grundlades 1614 Nordens första renässansstad med vallar, bastioner och rutnätig stadsplan. Kyrkan placerades på den flacka Allöns högsta punkt där förutsättningarna för grundläggning, med fast grus- och lerbotten, var mest gynnsamma. I den symmetriska och rektangulära stadsplanen fick kyrkogården kvadratisk form vars sidor motsvarade bredden av två kvarters kortsidor. Eftersom stadsplanen följde Allöns nordväst-sydostliga riktning och kyrkan anlades i traditionell öst-västlig riktning fick kyrkan en närmast diagonal placering i förhållande till kvarterstaden, med västportalen nära stadsvallen och koret riktat mot Stortorget.

Kristianstad, uppkallat efter kungen, blev ett starkt fäste mot svenskarna. När Skåne efter freden i Roskilde 1658 tillföll Sverige minskade fästningens betydelse och underhållet eftersattes, vilket var en bidragande orsak till att danskarna kunde belägra staden under delar av Skånska kriget på 1670-talet. Kristianstad var vid denna tid en betydelsefull sjöfartsstad med hamn i ån direkt utanför stadskärnan och en större uthamn i Åhus. Denna era fick emellertid ett abrupt avslut 1775 när ett nytt utlopp bröts för Helge å under en vårflod och vattenståndet sjönk så att ån inte längre var farbar för större båtar in till Kristianstad.

Vid mitten av 1700-talet hade ett oroligare omvärldsläge lett till en omfattande modernisering av befästningsverken. Hundra år senare hade emellertid Kristianstad spelat ut sin roll som befästningsstad och 1847 lades vallarna igen för att ersättas av boulevarder enligt fransk förlaga. Detta innebar att bebyggelsen kunde växa utanför den ursprungliga fästningsstaden, en expansion som under 1800-talets andra hälft sammanföll med järnvägens ankomst och den industriella utvecklingen. Kyrkans närmiljö påverkades av rivningen av den västra försvarsvallen, där nu Centralstationen placerades mittemot västportalen. Kring samma tid slutade kyrkogården att användas för gravsättningar och kom att övergå till den parkliknande karaktär kyrkotomten har idag.

Under 1900-talet växte staden främst utanför den ursprungliga fästningsstaden men i stadskärnan kom flera äldre hus under efterkrigstiden att ersättas av nya eller byggas
om, vilket inte minst märks i kvarteren omkring kyrkan som präglas av en blandad bebyggelse från främst 1800- och 1900-tal. Från den danska tiden återstår utöver kyrkan endast ett fåtal byggnader men då i regel med förändrade fasader.

Kyrkogård

Kyrkogården är precis som kyrkan samtida med anläggandet av fästningsstaden Kristianstad och utgjorde i den symmetriska och rektangulära stadsplanen en kvadrat med sidor motsvarade bredden av två kvarters kortsidor. Västra sidan ingick i bastionen och hade därmed en spetsig form. Inledningsvis skedde begravningar ännu vid de närliggande kyrkorna i Vä, Nosaby eller Åhus, men 1624 fastställdes avgifter för gravplatser inne i kyrkan och på kyrkogården. 1649 uppfördes en mur av sten och tegel medan kyrkogården åt väster och norr inramades av ett träplank. En påkostad port med huggna stenpelare och järngrind placerades i det sydöstra hörnet mot Stora torg. En karta från 1671 tyder på att träplanket åt norr då åtminstone delvis ersatts av en mur. Mitt på den östra muren fanns en brunn där borgarna och garnisonen kunde hämta vatten. Vid mitten av 1700-talet tillkom trädplanteringar mot bastionen i väster. I kartor från 1760-talet har de västra hörnen skurits av och bastionen ingår inte längre i kyrkogården.

På grund av platsbrist anläggs 1840 en ny begravningsplats söder om staden. Tre år senare beslutar Kungl. Maj:t att Kristianstad inte längre ska räknas som en av landets fästningar och samma år ersätts kyrkogårdsmuren av ett plank. Kring seklets mitt planteras en trädkrans och kyrkogården utvidgas i väster genom att de avskurna hörnen i väster införlivas när fästningsvallarna rivs och ersätts av boulevarder. Ett planförslag för Kristanstad från 1878 visar en relativt tätt bevuxen kyrkogård med jämnt utplacerade planteringar av träd och buskar och ingång i väster mittemot Centralstationen. Begravningarna, som varit få sedan 1840, upphör helt i och med att Östra begravningsplatsen tas i bruk på 1880-talet och kyrkogårdens karaktär övergår alltmer till en park för stadens medborgare. På 1930-talet präglas kyrkogården av organiskt anlagda planteringar och sandade gångar, vilka under 1900-talets senare del ersätts av olika typer av sten och plattor. 201920 genomförs en upprustning av kyrkogården som bland annat omfattar nytt smidesstaket, ny markbeläggning av sten i gångar samt anläggande av askgravlund.

Kyrkogården omgärdas idag av ett pinnstaket av svartmålat smide som vilar på en låg granitsockel. Ingångar genom pargrindar återfinns i väster och sydost. En äldre trädkrans av lindar finns utmed samtliga sidor utom den södra, där relativt nyplanterade lindar står. Marken är gräsbevuxen. Utmed sidorna samt diagonalt genom kyrkogården löper gångar belagda med bjärlövsgranit i dimension lika storgatsten. Ytan närmast kyrkan är belagd med flammad bjärlövsgranit, mörk flivikgranit och diabas i
varierande dimensioner. Platsen inramas av bokhäckar och sittbänkar. I kyrkogårdens nordöstra hörn återfinns en cirkelformad askgravlund som åt norr och öster avskärmas av en bokhäck. Längs häckens insidor finns sittbänkar av gjutjärn och runda granit- block med plats för blommor. Vid västra sidan står en ställning för ljushållare. Centralt återfinns ett näsduksträd i en cirkelformad perennplantering omgärdad av en låg granitmur med namnplaketter. Markytan kring planteringen är belagd med stenmjöl och grus. Växtligheten utgörs på kyrkogården i övrigt främst av planteringar utmed gångarna och ett antal unga lövträd söder om kyrkan. Utmed östra sidan står den Kjellanderska gravvården från 1830-talet, vilken är kyrkogårdens enda äldre bevarade gravvård.

Källor och litteratur

Heliga Trefaldighetskyrkan Underhållsplan (2004-11-29), Restaurator AB, /Lund.

Heliga Trefaldighetskyrkan Underhållsplan (2004-11-29 rev. 2016-11-09), Tyréns AB, Lund.

Kyrkogården kring Heliga Trefaldighetskyrkan Vård- och underhållsplan 2014 (Rapport 2014:22), Regionmuseet i Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne.

Heliga Trefaldighetskyrkan Tillbyggnad och invändig ombyggnad: Antikvarisk medverkan 20092010 (Rapport 2010:31), Regionmuseet i Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne.

Heliga Trefaldighets Kyrka Fasadhistorik (2018-09-17), Laserna Restaurering AB.

Kyrkogården kring Heliga Trefaldighets kyrka Antikvarisk konsekvensbeskrivning avseende omläggning av kyrkogården (2018-01-19, rev. 2018-06-15), Laserna Restaurering AB.

Dahlberg, M och Sjöström, I [red.]. Skåne Landskapets kyrkor, Stockholm: Riksantikvarieämbetets förlag, 2015.

Platsbesök 2024-04-19.