BRO KYRKA ligger på den äldre delen av kyrkogården, öster om landsvägen. Väster om landsvägen ligger den yngre delen, och här ligger också kyrkogårdens bårhus och ekonomibyggnad.
DEN ÄLDRE DELEN omges av en förhållandevis låg stenmur, vilken bitvis fungerar som stödmur för kyrkogården innanför när denna har blivit högre än omgivningen. Muren är omlagd i flera omgångar, vilket kan ses på de olika karaktärerna på stenen i muren. Innanför muren växer höga almar, av vilka någon har måst tas ner.
Utanför kyrkogårdsmuren står flera stenstolpar, försedda med ring för att binda hästarna, och med gårdarnas initialer och årtal på.
Huvudingången i väster har en stiglucka med rundbågig öppning. Putsad och vitkalkad, Försedd med koppartak med vindflöjel. Öppnas med rektangulära järngrindar. Härutöver finns en ingång i norr och två i söder. Den i söder med kort stentrappa och järngrindar, den i norr har senare vidgats bl a för att kunna komma in med fordon. En plattlagd gång leder härifrån till kyrktrappan, där marken höjts i nivå med översta trappsteget. I övrigt är gångarna grusbelagda, med oregelbundna gräsbevuxna gravkvarter. Enstaka buskar och lövträd inne på kyrkogården.
Gravarna ligger tätt och med stor blandning på vårdarnas ålder och utformning. Många gravplatser har ram, och här finns flera både höga och halvhöga vårdar. Något järnkors och järnstaket finns också. Helheten skvallrar om en kyrkogård med lång kontinuitet. Bland de mer anmärkningsvärda vårdarna kan nämnas den gravsten som står uppställd invid södra ånghusväggen. Den bär årtalet 1658 samt initialerna för siste danske "sogneprästen" i Bro, Simon Math(is)son. Stenen påträffades 1960 under grävning vid norra kyrkogårdsmuren. Vidare finns ett gravkor vid norra kyrkogårdsmuren. Det är nedsänkt i marken, och vad som syns ovan mark är det pyramidformiga taket av grönmålad plåt, krönt av ett träkors. Under taket döljer sig ett murat tegelvalv och en stentrappa, täckt av tre stenhällar. Koret är uppfört omkring 182O för prosten O A. Kamp och hans bägge hustrur.
Kyrkogården utjämnades på 1840-talet, varvid äldre gravstenar borttogs (bl a fjorton stycken av likkistlockstyp). Den utvidgades i öster och söder på 1860-talet.
DEN YNGRE DELEN ligger som nämnts på andra sidan vägen i förhållande till kyrkan och den äldre kyrkogården. Den är invigd 1916, och utvidgad ytterligare åt väster1936. Den är inhägnad med ståltrådsstaket, med häck innanför och höga lövträd (oxel och lind). Den vänder ena kortsidan mot vägen, och här finns också huvudingången genom svarta smidesgrindar mellan korskrönta stenstolpar. Ytterligare ingångar finns.
Gångarna är grusbelagda och arrangerade i ett rutnätsmönster på ömse sidor om en mittgång. På ömse sidor om mittgången står några alléträd. Kvarteren är gräsbevuxna. I nordvästra hörnet är kvarteren indelade med halvhöga häckar, och här finns också en springbrunn.
Förhållandevis tätt mellan gravarna i delen som vetter mot kyrkan, en del av dessa höga och halvhöga från 1900-talets början. I ett mellanparti är det förhållandevis glest mellan gravarna. I den västliga delen står vårdarna mer öppet i större kvarter.
I mellersta delen av begravningsplatsen ligger ett bårhus, byggt 1936. Det är av sten med vitputsade väggar och kopparkorskrönt tegeltak. Enkel dubbeldörr, målad i kromoxidgrönt, och med små rundbågiga fönster. Uppfört 1936. Utanför och längs med norra sidan ligger en smal avlång ekonomibyggnad. Fasader klädda med liggande träpanel, mörkbrun. Brutet pulpettak under tegel. Uppförd på platsen för gamla kyrkstallar och hållen i stil som dessa 1969.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
