SVANSHALS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:

KYRKOBYGGNADEN Kyrkans medeltida byggnadshistoria och dess ursprungliga planform är inte helt klarlagd. Den är uppförd av kalksten och gråsten och sannolikt härstammar de äldsta delarna från äldre medeltid. Tornet, varav sannolikt de nedre delarna är bevarade, tillhörde antingen den ursprungliga anläggningen eller tillbyggdes kort därefter. En uppmätningsritning från 1842 visar en tydlig vertikal genomgående skarv mellan tornet och långhuset. Tornet har dessutom en skråhuggen kalkstensockel medan långhuset saknar markerad sockel, vilket kan tyda på att de inte är uppförda vid samma tid. Senare under medeltiden uppfördes ett nytt kor av samma bredd som långhuset och kyrkorummet valvslogs. På korets östvägg ska det ha funnits huggna människohuvud av sten. Under senmedeltid eller under 1600-talet tillbyggdes sakristian.

Kyrkans utseende under 1600-talet är känt tack vare en teckning, utförd 1669 av tecknaren och fornforskaren Elias Brenner. Avbildningen visar kyrkan med synlig kalkstensmur, ett kort och kraftigt torn och ett vapenhus vid södra långhusväggen. Kort därefter bekostade hovintendenten Zacharias Rehnberg, dåvarande ägaren till Renstad eller Kälkestad som gården hette fram till 1684, en större ombyggnad av kyrkan. Kyrkan lär då ha varit i ett mycket bristfälligt skick och långhusmurarna förstärktes med bjälkar fastsatta med ankarjärn. Större fönsteröppningar togs upp i koret och i långhuset. Rehnberg skänkte även predikstolen, som ursprungligen lär ha kommit från Stockholm. Ljudtaket är försett med hans och hans hustru Margareta Beijers vapen. Friherrinnan Hedvig Margareta von der Pahlen på det närbelägna Kylebergs säteri har även donerat konsthistoriskt värdefulla inventarier till kyrkan. Altarprydnaden, som framställer Nattvarden, är utförd av bildhuggaren Burchardt Precht och har tidigare varit en predella, d v s underdelen i en altaruppsats i Stockholms slottskapell. Den räddades vid slottsbranden 1697 och kom till Svanshals kyrka 1732 tack vare von der Pahlen, som var hovdam hos drottning Ulrika Eleonora. von der Pahlen bekostade ett iordningställande av koret, bl a inrättades ett gravkor för henne på södra sidan. Två mycket speciella pyramider, som nu förvaras i tornkammaren, är även en gåva från henne. De har ursprungligen stått i koret vid säteriets Kylebergs mans- och kvinnobänkar. De har markerat gränsen mellan långhus och kor och kunde närmast betraktas som en ersättning för medeltidens och renässansens korskrank. Under läktaren finns delar av den äldre bemålade läktarbarriären uppsatt. Målningarna, som är utförda av målarmästare Sven Gustavsson Stoltz, är även bekostade av ägarna till socknens större gårdar.

Kyrkans nuvarande utseende härstammar från den omfattande ombyggnad som utfördes under åren 1842-1845 under ledning av byggmästaren Abraham Nyström. Ritningarna var utförda av sonen August Nyström och justerade av Johan Carlberg på Överintendentsämbetet. Abraham Bengtsson Nyström (1789-1849) var tillsammans med sina söner August (1814-1886) och Johan Robert (1817-1890) storbyggmästarna i Östergötland. Tornet, som lär ha varit i mycket dåligt skick, revs ner i jämnhöjd med långhusets taklist. På en uppmätningsritning utförd strax före ombyggnaden syns en invändig trappa i tornets norra mur och bänkkvarteren är markerade ända ner mot västra muren. Kyrkan fick, såväl exteriört som interiört, en för tiden typisk nyklassicistisk utformning. Ett nytt torn murades upp enligt tidens stilideal med flackt takfall och stram fyrkantig öppen lanternin. Kyrkan fick en ny huvudingång i väster och symmetriskt placerade rundbågiga fönsteröppningar. Den äldre sydportalen och korportalen sattes igen. Sakristian på nordsidan revs och ersattes av en ny på östra sidan. Interiören omskapades helt, tornets bottenvåning iordningställdes till vapenhus och kryssvalven i kyrkorummet ersattes av ett tunnvalv. Kyrkorummet försågs med ny sluten bänkinredning som ansluter mot väggarna och orgelläktare och koret fick en för tiden symmetrisk utformning med dörrar till den bakomliggande sakristian. Den fasta inredningen pryds av Abraham Nyströms typiska blomornament. Den nuvarande orgeln, som är byggd av orgelbyggare Söderling i Göteborg, tillkom 1865 och ersatte då en äldre orgel, byggd av orgelbyggare Jonas Wistenius i Linköping.

Det dröjde i stort sett hundra år till nästa större renovering. På 1920-talet uppgjordes ett program för restaurering, men endast en ommålning skedde. Mellan åren 1951-1956 renoverades kyrkan, exteriört och interiört, under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee. Motivet var att återge kyrkan något av dess 1600-talskaraktär. Kyrkan återfick då sitt spåntäckta tak och fasaderna putsades om. De äldre järnfönstren ersattes av nya kopplade fönster med antikglas i blyspröjs. Ett nytt altare tillkom. När golvet i koret lades om upptäcktes det Rehnbergska gravvalvet med nio kistor i behåll. På korets norra vägg finns även en marmortavla infälld med text på latin över Zacharias Rehnberg. Bänkinredningen moderniserades och fyra bänkdörrar med de Rehnbergska och von der Pahlenska vapnen, som förvarats i tornkammaren, placerades i de främsta bänkraderna. Bland kyrkans övriga inventarier bör nämnas en medeltida dopfunt, som sedan 1865 finns på Historiska Museet i Stockholm samt en dopfunt i röd kalksten, tillverkad under 1600-talets andra hälft. Vidare finns hela gravhällar samt fragment av gravhällar i vapenhuset och långhuset samt även en häll, som är inmurad på södra ytterväggen.

Kyrkan har vita spritputsade fasader med slätputsade dekorativa inslag, rundbågiga fönsteröppningar med kopplade fönster tillkomna 1956. Långhusets sadeltak är spånklätt och sakristians tak samt lanterninen täckt med svartmålad galvaniserad plåt. Tornets kors kröns av en förgylld svan, som enligt uppgift ska ha satts upp redan under 1700-talet. Huvudingången är i väster.