Östergarn kyrka

Östergarn kyrka har idag följande utseende:
Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av kor, sakristia och långhus med takryttare.

Ytterväggar
Ytterväggarna är uppmurade av kalksten. De är ut- och invändigt putsade med kalkbruk och vitkalkade.

Yttertak och takryttare
Takryttaren är åttkantig och klädd med sågade stickspån på ett underlag snedkantade bräder. Höjden till vindflöjeln är ca 29 m.
Yttertaken är överallt täckta med enkupigt lertegel.

Fasader
Fasaderna är som nämnts putsade och vitkalkade.

Fönster
Fönstren har snickerifönster med blyinfattade glas, dock är glaset i korets södra fönster insatt i direkt i kalkstensomfattningen.

Portaler
Kyrkan har tre portaler, huggna av kalksten, varav den södra långhusportalen är försedd med figurdekorerade kapitäl. Den västra långhusportalen utgör kyrkans huvudingång.

Östergarn kyrka är med undantag för sakristian, som tillkom 1786, i sin helhet uppförd under medeltiden. Den byggdes som församlingskyrka för Östergarn församling, och används fortfarande för detta ändamål.

Kor och långhus uppfördes vid mitten av 1200-talet, ett planerat torn i väster kom av allt att döma aldrig till utförande, utan kyrkklockan hängdes upp i en takryttare på långhusets västra del.

Kyrkan har efter medeltiden vid flera tillfällen varit utsatt för krigshandlingar. Så t.ex. brändes den ned av svenskarna 1565 under Nordiska sjuårskriget. Två gånger på 1710-talet plundrades kyrkan av ryska sjöstyrkor, varefter den under en period fick förfalla. Under prosten Lars Nilsson Neogards ledning återställdes den vid mitten av 1700-talet till sitt nuvarande utseende.

Inga medeltida inventarier är bevarade (det medeltida krucifix som finns inkomponerat i altaruppsatsen inköptes till kyrkan på 1700-talet), det mesta försvann sannolikt vid 1500-talsbranden. Då förstördes även långhusets fyra valv, vilka vilat på en mittkolonn, och fönsteröppningar och portalerna fick kraftiga skador.

Senaste utvändiga restaurering
Den senaste utvändiga restaureringen utfördes 1978 då fasaderna putsades och vitkalkades och tegeltaken reparerades. Då rekonstruerades och nyhöggs även kapitälbanden till den södra långhusportalen.

Senaste invändiga restaurering
Den senaste invändiga restaureringen gjordes 1967. Väggar och valv i kyrkorummet rengjordes och kalkades, träinnertaket i långhuset målades och den fasta inredningen sågs över av konservator. En draperimålning från 1700-talet kring predikstolen togs fram i samband med rengöringen, och elektrisk belysning installerades. Altarbordet av trä från 1700-talet ersattes med ett murat bord av kalksten.

I kyrkorummet täcks koret av ett kupolartat kryssvalv av kalkstensflis av den speciella gotländska typen medan långhuset har ett gråmålat, tredelat brädtak.
Väggarna och korvalvet är samt väggarna i sakristian putsade och vitkalkade. Medeltida kalkmålningar saknas, på väggen bakom predikstolen finns en draperimålning från 1700-talet.

Innanför västportalen är ett vindfång med spegeldörrar till kyrkorummet anordnat.

Murverk
Spår av de vid 1500-talsbranden instörtade valven i långhuset syns på väggarna i denna byggnadsdel.

Golv, trappor
Långhuset och bänkkvarteren har trägolv. Golvet är i koret utgörs av kalkstensplattor, bl.a. ett par äldre gravstenar. Sakristians trägolv är liksom golvet på läktaren klätt med heltäckningsmattor.

Till långhusvinden leder en brant trätrappa från läktarens nordvästra del.

Fast inredning
Den fasta inredningen består av altare med altaruppsats, altarskrank och väggskåp (2 st) i koret, och predikstol, sluten bänkinredning i två kvarter samt orgelläktare i långhuset. Till orgelläktaren för två trätrappor. Från orgelläktaren leder en trästege till långhusvinden.

Väggfasta textil- och förrådsskåp i sakristian.