MALINGSBO KYRKA

Kapellag bildat under Söderbärke omkring 1650, utbruten ur Söderbärke 1708 men åter införlivad 1970. Gudstjänster i Malingsbo har troligen förättats från omkring 1600, till att börja med i bergsmangårdarna. Omkring år 1660 inrättades dock enligt Abraham Hülphers "en stor Sahl"med predikstol och bänkar. Denna, liksom Malingsbo herrgård, förstördes av en eldsvåda sommaren 1700. Den nuvarande kyrkan uppfördes med början 1707 mellan herrgården och Malingsbosjön. På kyrkogården står även ett gravkapell i nyklassicistisk stil, uppfört 1871 av familjen Heijkenskjöld.

Malingsbo kyrka - ursprungligen SANKTA ANNAS KAPELL - uppfördes 1707-08. Kyrkan har i allt väsentligt behållit sin ursprungliga karaktär. Planen består av oktogonalt församlingsrum med utbyggt, tresidigt avslutat kor; vidbyggt vapenhus på oktogonens västra sida och sakristia på korets nordsida.

Även om Malingsbo har egenskaper som är tidstypiska finns också anledning att framhålla dess särställning; kyrkan var en av mycket få som byggdes med polygonal centralplan under 1700-talet. Kyrkan är timrad och brädklädd, såväl till exteriör som interiör. Den vitmålade oktogonens brädslagna ytterväggar har artikulerats med hörnpilastrar och av täcks av ett tälttak med lanternin. De övriga byggnadskropparna har avvalmade sadeltak. Ingång i väster genom vapenhuset. Kyrkans innerväggar är marmorerade; korets färgsättning och draperimålningar daterar sig från 1770-talet. Innertaket är platt. Vid restaueringen 1953, efter förslag av arkitekt C. Laurent, var målsättningen att återskapa även församlingsrummets 1700-talskaraktär. Vid denna restaurering förstorades även sakristian.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

Anläggningen består av en kyrka, kyrkogården ligger ca 200 meter nordväst om kyrkan. På kyrkogården fick också ett gravkapell.

Kyrkogården
Malingsbo erhöll begravningsrätt 1754, men det dröjde till 1786 innan anläggningsarbetena kunde slutföras och kyrkogården invigas. Innan dess skedde jordfästningarna vid Söderbärke kyrka.
Kyrkogården är anlagd omkring 200 meter nordväst om kyrkan i anslutning till Malingsbo by, nedanför kyrkan och herrgården, på Hedströmmens västra strand. Väster om byn finns ytterligare en kyrkogård, kallad Biskyrkogården.

Bykyrkogården omgärdas av en kallmurad stenmur och ingången markeras av högre stenpelare. Kyrkogården är anlagd i flera nivåer, som markerar olika utvidgningsetapper mot väster. Stödmurar förekommer i höjd med terrasserna. På kyrkogården står ett gravkapell uppfört 1871 i nyklassicistisk stil. Det tillkom på uppdrag av familjen Heijkensjöld, Malingsbos sista bruksherrar. Kapellet är placerat centralt på kyrkogården, med porten i axel med kyrkogårdens ingång. En grusallé leder från kyrkogårdens östra ingång till gravkoret och vidare runt byggnaden till den övre delen av kyrkogården. Gravkvarteren är gräsbevuxna och vegetatio-nen kompletteras av låga häckar, enar och enstaka lövträd.

Malingsbo ligger inom Söderbärke finnmark, ett vidsträckt och svårtillgängligt skogsområde som började befolkas av finnar under 1500-talet. År 1625 uppfördes dammarna i Hedström-men, vid utflödet från Malingsbosjön. Kort därefter kunde hytta och hammare anläggas på platsen. Redan under följande årtionden utvecklade sig Malingsbo bruk till ett dynamiskt in-dustriellt centrum vars framgång baserades på förekomsten av malm, skog och vatten. I början på 1890-talet nedlades järnframställningen helt, bruksepoken var över och skogsbruket blev därefter huvudnäringen.
Ett kapell inreddes på 1660-talet i en av herrgårdens salar. Det brukades fram till år 1700 då byggnaden drabbades av eldsvåda. Samma år återuppfördes herrgården, med sina nuvarande fem byggnader i tidstypisk och representativ karolinsk arkitektur. Kapellrummet ersattes dock med en fristående kyrkobyggnad som uppfördes strax intill herrgården. Några år senare, 1708, kunde det nya brukskapellet tas i bruk. Det invigdes dock inte förrän 1711 och helgades åt Sankta Anna, bergsmännens skyddshelgon. Det nya kapellet uppfördes huvudsakligen på be-kostnad av brukets dåvarande ägare, landshövdingen i Nyköpings län Petter Snack, men även bygdens folk bidrog med dagsverken och material.
Det är oklart vem som utförde ritningen till kapellet, en för sin tid i dessa trakter högst ovanlig byggnad. Det spekuleras att Nicodemus Tessin d.y. skulle kunna vara upphovsmannen, klart är däremot att bergmästare Adam Leijel agerade byggmästare.
Kyrkobyggnaden har en oktogonal centralplan och är uppförd med en stomme av timmer som så småningom fodrades med panel.

För mer historik kring kyrkan se kyrkan/kyrkobyggnaden samt bifogad PDF.