RÖNÖ KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2004:

KYRKOBYGGNADEN
Den äldsta kända kyrkan i Rönö var ett träkapell, Sankt Antonii Capell, vars ålder och utformning är okänd. En sätesgård vid Rönö finns dock belagd i det skriftliga materialet redan 1331 och har sedan innehafts av såväl kungen som biskopen. Träkapellet revs i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes. Den byggdes 1641-1642 av pfalzgreven Johan Kasimir, som förutom sitt huvudsäte Stegeborg vid denna tid även innehade Rönö slott. Han lät bygga kyrkan till minne av hans gemål, den svenska prinsessan Catharina och den fick namnet Catharinae Capell. På den västra gaveln bildar ankarsluten årtalet 1642 och C P S, vilket kan tydas som "Catharina Princessa Sveciae".

Kyrkan är uppförd av gråsten med ett rektangulärt långhus med ett rakslutet korparti. Sakristian är tillbyggd på korets norra sida 1811. Även vapenhuset är senare tillbyggt, men det saknas uppgifter om när det uppfördes. Kyrkan är byggd i en kraftig sluttning mot öster och putsen följer markens lutning, vilket ger exteriören ett säreget utseende. Den östra gaveln stöds av tre strävpelare varav den mittersta är betydligt bredare och lägre än de övriga två. Enligt muntlig tradition skulle den mittersta utbyggnaden inrymma ett gravkor för Johan Kasimirs sonson. Att det skulle röra sig som ett gravkor tyder även en avskrift på från ett sockenstämmoprotokoll från 1709 där det uppges "att i Sommar skola Pelarne wijd östra gafweln vnder furstl. Grafwen å nyo reparerades." Men vid en närmare undersökning, som utfördes 1961 av Östergötlands länsmuseum, visade det sig att det rörde sig om en vanlig stödmur. Kyrkans fasader är spritputsade med delvis slätputsade omfattningar och avfärgade i vitt. De höga och smala rundbågiga fönsteröppningarna fick sitt nuvarande utseende under 1800-talets senare hälft och fönstren kan utseendemässigt ha tillkommit vid samma tillfälle. De har bågar av trä med blyspröjsade glasrutor och stormjärn. Huvudingången är via vapenhuset i väster. En ingång finns även på sakristians västra sida. Sadeltaket, som är valmat mot öster, är lagt med tegel. Det har åtminstone varit tegeltäckt sedan 1700-talets första hälft, då det omnämns i en beskrivning från 1741 av prosten Lars Scenmark "Rönö är en ansenlig Kyrkia av sten med tegeltak".

Kyrkorummet och vapenhuset ligger betydligt lägre än marken utanför västsidans ingång.
Kyrkorummet täcks av fyra vitmålade kryssvalv av tegel. Koret, som har samma golvnivå som långhuset, upplyses genom två rundbågiga och ett däremellan mindre runt fönster på östväggen. Spår efter ett liknande runt fönster finns på västra gaveln, vilket troligen igensattes då vapenhuset uppfördes. Största delen av den fasta inredningen har sannolikt tillkommit under 1800-talet, då kyrkan genomgick ett flertal förändringar. Altaret är av trä och av okänd ålder, den runda altarringen har sannolikt tillkommit under någon av renoveringarna under 1800-talet. År 1838 installerades en altarpredikstol, som hade tillverkats av snickaren Palmgren på Fredriksnäs. Altarpredikstolen var ett uttryck för en strävan att koncentrera prästens hela insats till koret och hade sin storhetsperiod runt skelskiftet 1800. Redan på 1830-talet avråddes dock församlingarna från att uppföra altarpredikstolar. Idag finns endast en altarpredikstol bevarad i Östergötland, nämligen i Björsäters kyrka. Bänkinredningen, som är sluten, är i två kvarter och ansluter mot ytterväggarna i såväl söder och norr som väster. Mot öster är den mjukt rundad och omsluter koret, före 1922 fortsatte den södra bänken utmed korväggen. Vid den västra väggen löper på den norra sidan en smal passage till läktartrappan. Orgeln är byggd 1855 av orgelbyggarna Gustaf och Frans Andersson i Stockholm. Dopfunten i kolmårdsmarmor skänktes till kyrkan 1871.

Kyrkorummet präglas i hög grad av den omfattande renoveringen som utfördes 1922 efter ritningar utförda av arkitekt Erik Fant. Erik Fant (1889-1954) var kontrollant vid restaureringen av Vreta Klosterkyrka 1915-17 och kompanjon med den blivande riksantikvarien Sigurd Curman. Fant kom senare att utföra ett stort antal restaureringsuppdrag för såväl kyrkor som profan bebyggelse i Östergötland, som t ex Linköpings slott och nya slottet på Bjärka Säby. Ovanför altaret finns ett medeltida altarskåp, sannolikt av nordtyskt härkomst. Det skänktes till Rönö kyrka 1742 från Östra Stenby kyrka. Sin nuvarande placering fick det i samband med renoveringen 1922, då en altarpredikstol från 1838 förändrades och flyttades till den södra sidan. Anledningen till att den placerades på den södra sidan var att det stod en kamin på den motsatta sidan, vilket fortfarande är synligt genom de kvarvarande kalkstensplattorna på golvet. Vid renoveringen tillkom den nuvarande färgsättningen med den kraftiga marmoreringen i grönt och brunt på bl a bänkgavlar och altarring.