LÖTS KYRKA

Dagens kyrka är en ljus och rymlig salskyrka med sakristia i öster och torn i väster. Vapen-huset i det medeltida tornets bottenvåning består av ett tryckt tunnvalv i öst/västlig riktning bevarar dock sin ursprungliga utformning medan det medeltida tornets övre våningar har förvanskats genom att valven raserats. Långhusets och sakristians interiör från 1800-talet är mycket ursprunglig.
Långhuset byggdes 1842 och ersatte då ett medeltida långhus. Dagens långhus är tidstypiskt och mycket ursprungligt. Det bör särskilt framhållas att läktaren inte har någon underbyggnad vilket blir allt mer ovanligt och starkt bidrar till interiörens kulturhistoriska värde. Underbyggnaderna på Öland är dock över lag något färre och, där de gjorts, mindre i förhållande till de i övriga länet.

Det faktum att läktaren inte har underbyggts gör att den dekorativa funktionen hos de båda läktartrapporna och pelarraderna under läktaren framhävs och kommer till sin rätt. Trappor och kolonner framstår som delar av hela kompositionen i kyrkans västra del. En komposition som förutom trapporna och kolonnerna består av läktarbröstningen och orgelfasaden och som förstärks av att kyrkorummet i övrigt i princip saknar lösa inventarier. Delarna i denna helhet är samtliga tidstypiska och visar upp många av nyklassicismens dekorelement i form av t.ex. kolonnernas joniska kapitäl och orgelfasadens mittparti med en rundbåge flankerad av två lägre och rakt avslutade delar, serlianamotivet, ett av nyklassicismens käraste. De yttersta kolonnerna är försedda med korintiska kapitäl och skiljer sig förutom detta även genom att de är något slankare än kolonnerna i mitten. Mittradens två bakersta kolonner har alltid stått utanför bänkkvarteren. Av denna anledning har de en något mer arbetad utformning i den nedre delen än de andra mitt kolonnerna vilka byggts för att döljas av bänkarna.

Också resten av kyrkorummet är mycket ursprungligt. Bänkarnas gavlar dörrar och skärmar är från långhusets byggnadstid liksom det tunnvälvda brädtaket, taklisten, de båda dörrarna till sakristian, de rundbågiga fönsteröppningarna, den södra dörren utan vindfång, predikstolen, altaruppsatsen och altarringen. Samtliga är de tidstypiska för byggnadstiden. Även sättet rummet är organiserat på är tidstypiskt. Bänkarna är indelade i tre kvarter, en interiör konse-kvens av den tidstypiska centrala placeringen av sydentrén. Bänkdörrarna är hängda i bakkant vilket var den vanligaste infästningen i äldre tider men där de flesta dörrar i länets bänkinred-ningar under 1900-talets renoveringar har hängts om med gångjärnen i den främre delen av dörren. Korets raka avslutning i öster understryker kyrkorummets salskaraktär, något som är en del av dess nyklassicistiska prägel. Då sakristian i öster är något mindre än långhuset har man på var sida om de båda dörrarna till sakristian fått plats med ett stort fönster, en lösning som är vanlig på ön. Den tids- och stiltypiska lösningen med sakristia bakom koret ger också möjlighet att infoga de två sakristidörrarna i korväggens dekorativa ensemble. De två dörrarna
till sakristian är ett av de nyklassicistiska kyrkornas vanligaste motiv och ingår i den symme-triska kompositionen av kyrkorummet. Dörrarna som del i korets komposition har ytterligare förstärkts genom placeringen av nummertavlorna som dekorativa dörröverstycken.

Trots att kyrkorummets ursprunglighet återfinns där en del förändringar. Golvet i kyrkan är en av dessa. Korgolvet tillkom 1968 och långhusgolvet sannolikt något eller några årtionden tidi-gare. Ursprungligen hade kyrkan med största sannolikhet ett enkelt, trärent skurgolv med bre-da tiljor (något som återfinns på äldre bilder). Därför ter sig dagens brunbetsade och fernissa-de golv med förhållandevis smala plankor något främmande i det i övrigt genuina kyrkorummet.

Även bänkinredningen har ändrats något. Ursprungligen saknades gång mellan bänkar och yttervägg och i den bakre delen innefattade bänkkvarteren alla kolonner utom det sista paret. Koret hade tre bänkkvarter med vardera två bänkrader och på den södra sidan var korbänkarna närmast långhuset sammanbyggda med långhusbänkarna. Idag är de senare korbänkarna borta och i långhusets bakre del är några bänkrader borttagna varför två par kolonner står utanför bänkkvarteren. I det norra bänkkvarteret har i bänkraderna längst bak även installerats ett manöverbord. Dessa förändringar i bänkinredningen är i förhållande till vad som gjorts i många andra kyrkor i länet mycket små och det faktum att två bänkkvarter är bevarade i koret bidrar till den ursprungliga prägeln i kyrkorummet.

Förutom detta finns i kyrkorummet föremål som representerar den föregående kyrkan och därmed förmedlar en kontinuitetskänsla och ger möjlighet till förståelse av kyrkans något omaka kombination av medeltida torn och nyklassicistiskt långhus och sakristia. Till dessa hör det som återstår av den gamla altaruppsatsen och den gamla dopfunten.

Läktaren är med största sannolikhet i stora delar ursprunglig och bidrar till kyrkans ursprungliga karaktär. Här har visserligen golvets sluttande gradäng på den norra sidan planats ut i den främre delen och stora delar av golvet är täckta med en matta. Men på den södra sidan finns både gradängen, golvbräderna och de ursprungliga bänkarna kvar. Genom att denna sida har sin ursprungliga utformning gör den övriga förändringarna på läktaren läsbara och tydliga. Det blir också allt mer ovanligt att bänkarna på läktaren lämnas med sin ursprungliga ut-sträckning vilket gör den södra sidans, i princip orörda utformning, särskilt värdefull.

Sakristian upplevs liksom det övriga kyrkorummet mycket ursprunglig. I samband med att källaren byggdes då centralvärmesystemet installerades på 1930-talet minskades dock sanno-likt rummet genom att en ny vägg byggdes i öster. Men detta påverkar mer storleken än ka-raktären. Här ligger ett äldre golv med karaktäristiskt breda tiljor. Även om det i senare tid blivit betsat och lackat bidrar det till den ålderdomliga karaktären i rummet. Alla dörrar utom en är med största sannolikhet ursprungliga och ger rummet en äldre karaktär till vilken det ur-sprungliga taket, fönsteröppningarna och de karaktäristiska fönsterkarmarna bidrar. Rummet är sparsamt möblerat men de äldre skåp som finns där bidrar till den genuina miljön.

Vapenhuset är tornets enda plan med bevarat valv. Genom detta representerar det de ovan-liggande våningarnas ursprungliga utformning. Förutom detta bör den fina ådringsmålning som gjorts på samtliga dörrar och även de två träbänkarna i vapenhuset särskilt nämnas som en kvalitét. De gravhällar som fungerar som golvbeläggning tillkom vid den stora ombyggnaden 1842 och ger rummet en ålderdomlig prägel och en kontinuitetskänsla.

Tornets våningar ovan vapenhuset var tunnvälvda på samma vis som i t.ex. tornet i Föra kyr-ka. I tornet i Löt är dock bottenvåningens valv det enda som återstår då de övre raserades i slutet av 1700-talet när man försåg tornet med trätrappor vilka placerades i hål som bilats ge-nom valvhjässorna. Tornet hade ursprungligen ett valvslaget rum i varje våning och dessa valv hade alla vederlag i norr och söder till skillnad från flera andra medeltida torn på ön vars valv är placerade korsvis d.v.s. vinkelrätt mot det underliggande valvet. I och med genombrytningen av valven har den medeltida karaktär som andra torn på ön bevarar här i stora delar gått förlorad. Återstår gör dock de smala murtrappor som ursprungligen ledde mellan de olika våningarna liksom entréerna till rummen i form av låga och smala, rundbågiga öppningar. Murtrapporna kan även sägas vara ovanligt både låga och smala vilket sannolikt varit en bi-dragande orsak till att nya trappor byggts. Tillsammans med valvresterna förmår murtrappor och entréer trots allt ge en bild av hur det medeltida tornet en gång tett sig.

Inventarier
Kyrkan har påfallande få lösa inventarier. I kyrkorummet är det främst ljuskronorna, lampett-erna och den gamla altartavlan som smyckar rummet. Den sparsmakade interiören gör att de fasta inventarierna får en mer framträdande roll i kyrkorummet.

I kyrkorummet hänger tre mässingskronor från 1700-talet. Dessa är placerade över mittgång-en vilket är ett äldre bruk som i många av kyrkorna främst på fastlandet frångåtts vid 1900-talets renoveringar då ljuskronorna i många fall kompletterats och istället hängts över bänkraderna. Den bibehållna äldre placeringen av kronorna i Löts kyrka bidrar till den mycket ursprungliga interiören.

Förutom de nämnda ljusbärarna och nummertavlorna har kyrkorummet främst två tongivande inventarier nämligen den gamla altaruppsatsen och dopfunten. Altaruppsatsen tillverkades 1779, flyttades över från den gamla kyrkan och fungerar därför, i dagens kyrkorum, som en länk till kyrkans äldre historia samtidig som den ger en bild av 1700-talets bildkonst och in-redningen i det föregående kyrkorummet. Med sin tavla i dova färger och sina något naivis-tiska skulpturer utgör den en kontrast som tydliggör den stilisering, enkelhet och ljus som är signifikant för dagens kyrkorum. Stora delar av uppsatsens arkitektoniska uppbyggnad är dock försvunnen vilket gör den något svagare som representant för ett äldre stilideal än den annars hade varit. Dopfunten är ett gotländskt stenarbete från 1225, kyrkans äldsta inventarie. Den ger en bild av den medeltida konsten samtidigt som den pekar tillbaks på kyrkans äldsta historia. Förutom detta står en brudbänk tillverkad 1771 i kyrkans kor.

I förhållande till kyrkorummet har sakristian jämförelsevis många äldre inventarier. Här står ett gråmålat skåp från 1770 samt ytterligare ett skåp sammansatt av äldre och nyare delar in-köpt 1953. I det senare skåpet består de båda dörrarna av målade pannåer. På väggen hänger en nummertavla med skulpterat överstycke med rocailler. Nummertavlan är sannolikt tillverkad av Wadsten som även tillverkade den äldre altaruppsatsen i kyrkorummet. I sakristian återfinns även en äldre träkista från 16- eller 1700-talet.

I kyrkans ägo skall även finnas en del medeltida skulpturer deponerade på Statens historiska museum och Kalmar läns museum. Av dessa kan nämnas flera baltiskt- nordiska arbeten från strax efter mitten eller den senare hälften av 1400-talet. Dessa skulpturer härstammar från ett altarskåp som anskaffades i slutet av medeltiden. Denna föreställande Madonnan med barnet, ett nordtyskt arbete från 1400-talets början har dock inte hört till altarskåpet. Förutom detta återfinns flera äldre inventarier samt delar av inventarier i tornet.

Bakgrund
Försvarskyrkor
Löt gamla kyrka, av vilken endast tornet återstår idag, omtalas ofta som försvarskyrka och tornet rubriceras ofta som ett försvarstorn. Den äldre bilden av försvarskyrkorna består i att det utmed Ölands kust och längs Smålands östra kust under slutet av 1100-talet och början av 1200-talet skapades en linje bestående av den typ av kyrkor som kallats fästningskyrkor. För Ölands del handlade det främst om att komplettera befintliga kyrkor med en eller ett par extra våningar samt oftast ytterligare ett torn (så att man fick klövsadelkyrkor). Dessa kyrkor fick en kärv och avvisande karaktär med små fönster och kast- och skottgluggar. Med fredligare tider och stigande folkmängd kom dessa kyrkor efterhand att åter igen byggas om till rymliga gudstjänstrum.

Det poängteras i den senare forskningen att kyrkorna, förutom som gudstjänstrum, användes till försvar men att de även hyste andra funktioner som säkra magasin och utrymmen för hant-verksmässig produktion. Dessa andra användningar har i senare tid lyfts fram som minst lika viktiga och man talar idag hellre om den multifunktionella kyrkan.

Marit Anglert behandlar försvarskyrkornas tillblivelse i sin uppsats Vem försvarade vad? Där skriver hon att det i kriget mot Danmark i början av 1500-talet användes befästa kyrkor på båda sidor om Kalmarsund och att man vid denna tid definitivt kan tala om nationen Sverige och därmed ett försvar mot yttre fiender. Vid försvarskyrkornas byggande kring år 1200 var dock förhållandet annorlunda och man befann sig i ett skede då den svenska centralmakten höll på att byggas upp. Många sockenkyrkor under den här tiden byggdes sannolikt av kungar, biskopar och enskilda stormän. Detta hade delvis sin förklaring i att kyrkorna, för den som innehade patronatsrätten, var goda inkomstkällor då man genom detta oftast förfogade fritt över både kyrkojordarna och tiondet.

Vidare refererar Anglert till Karin Andersson som menar att dessa till- och ombyggda kyrkors fortifikatoriska dimensionen eventuellt främst fyllde ett behov av att dels förvara de intäkter (sannolikt levererat i natura) som stormännen och kungarna fick genom bl.a. tiondet, dels vil-jan att behålla sin lokala makt från en allt starkare centralmakt.

Följaktligen byggdes och ombyggdes dessa kyrkor sannolikt i en brytningstid där ett äldre lo-kalt härskarsystem och den expanderande kungamakten möttes. De av dessa kyrkor som ännu är bevarade ger därmed fysisk gestalt åt ett viktigt skede i Sveriges historia.

Kyrkobyggnaden
Den kyrka som (förutom västtornet och delar av västmuren) revs för att bereda plats för da-gens kyrka var till stora delar medeltida. Den bestod av ett västtorn, ett mycket högt långhus som var obetydligt bredare än tornet och ett kor (också det högt men något smalare) med absid i öster. Absiden hade till skillnad från kor och långhus mer normala proportioner. Vid korets nordmur stod en förhållandevis stor sakristia och även vapenhuset vid långhusets södra mur var ovanligt stort. Sannolikt stod kyrkan åtminstone fram till slutet av 1600-talet oputsad, något som inte var ovanligt bland de medeltida kyrkorna på ön.

Man har antagit att Löt hade en träkyrka redan på 1000-talet. Om så var fallet ersattes denna av en stenkyrka under första hälften eller mitten av 1100-talet. Denna stenkyrka bestod av ett långhus och ett smalare kor med absid. Av denna kyrka återstår idag endast långhusets västra mur utom gavelröstet samt grundmuren till absiden och västtornet.

På 1170-talet välvdes långhuset med ett komplicerat valvsystem av massiva tunnvalv kring en kraftig mittpelare. Ovan detta påbyggdes ytterligare en våning. Även koret välvdes och för-sågs med en ovanvåning. Ett par årtionden senare byggdes ett torn i väster och ytterligare nå-got senare byggdes tornet på med ytterligare en våning och den tredje våningen (bottenvå-ningen oräknad) försågs med ett valv. Efter detta försågs absiden med ett hjulfönster i röd kalksten, ett stort vapenhus byggdes utanför den södra entrén och i tornets bottenvåning togs en entré upp. Under 1300-talet byggdes en sakristia vid korets norra mur. Efter detta inföll under en period av förfall någon gång under 1400- och 1500-talet och inga större förändringar företogs fram till mitten av 1600-talet då en del omfattande reparationer gjordes. I slutet av 1700-talet gjordes stora förändringar i kyrkans interiör. Valv och mittpelare togs bort i lång-huset, en gång togs upp i muren mellan kor och sakristia. Det gamla stengolvet byttes mot ett trägolv, kyrkan fick flera nya inventarier och några år senare försågs tornet med en trälanternin. År 1840 lades grunden till den nya kyrkans långhus och kor och 1842 stod den nya kyrkan färdig.

N. I. Löfgren ritade det ursprungliga förslaget till Löts nya kyrka precis som till ett flertal andra ölandskyrkor. Överintendentsämbetet lät dock rita om dem och kyrkan i Löt utfördes efter hans förslag fast den fastställda ritningen är signerad Th Edberg. Byggmästare Peter Isberg som var den som ledde byggandet av kyrkan och hade tidigare haft hand om byggandet av flera andra kyrkor på ön t.ex. Gräsgård, Runsten och Smedby.

Källförteckning
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet.
KLM Kalmar läns museums arkiv.
Andersson Karin Medeltidskyrkorna vid kalmarkusten och deras förändringar under 1600- och 1700-talen, Kalmar läns årsbok 1982.
Andersson Karin Kalmarkustens kyrkor under tidig medeltid. hikuin 9, Danmark 1983.
Besiktningsrapport 2000:15 Jönköpings läns museum, Jönköping 2000.
Kyrkobyggnader 1760-1860 Del 2 Småland och Öland. Riksantikvarieämbetet och kungl. Vitterhets- och Historieakademien, Stockholm 1993.
Lindahl Göran Högkyrkligt lågkyrkligt frikyrkligt, Diakonistyrelsens bokförlag 1955.
Löt och Egby Volym 163 av Sveriges kyrkor, Uppsala 1975
Nationalencyklopedin på nätet.
Översiktsplan 2002 Borgholms kommun.
http://www.borgholm.se/updater/filarkiv/75/00000000175.pdf 2007-03-04
http://www.borgholm.se/artikel.php?placid=816&parent=780#lot 2007-03-04

Exteriören i dagens kyrka består i huvudsak av delar från två olika tider, det medeltida tornet och långhus och kor från mitten av 1800-talet. Lanterninen å sin sida tillkom i slutet av 1700-talet.
Tornets ursprungliga utformning kan inte helt beläggas men gissningsvis var det något lägre och avslutades med ett ganska flackt tälttak. Dess enda dörröppning var belägen i söder precis ovan indragningen i muren och dess dörröppningar var genomgående mindre än idag. Den dörröppning som ursprungligen fanns i tornets övre del är idag endast en glugg och istället är en av de ursprungliga nedre gluggarna i väster utökade till en dörröppning. Denna utvidgning gjordes 1797. Öppningen gjordes då raktäckt och fick sin rundbågiga form först 1960. Också lunettfönstret i tornets västra mur var ursprungligen en smal glugg. Sannolikt gavs den dagens utformning vid den stora ombyggnaden 1842. Vid denna ombyggnad tillkom även den västra entrén i sin nuvarande form. Där hade tidigare varit en liten entré som sannolikt inte heller den var ursprunglig.

Långhuset bevarar sin ursprungliga utformning även om det ursprungliga materialet så som takbeläggning och puts bytts ut under åren. Utformningen är mycket tidstypisk och har även flera för ön typiska drag.
Långhusets nyklassicistiska utformning representeras bl.a. av sadeltaket, den kraftiga tak-listen, den förhållandevis släta putsen. Även de stora rundbågiga och över fasaden jämt förde-lade fönstren och den södra entréns utformning och centrerade placering hör till de typiska dragen för nyklassicismen liksom sakristians placering i öster. Även om taklisten hör till den nyklassicistiska stilen brukar de på de nyklassicistiska kyrkorna vara slätputsade. I Löts kyrka togs putsen på taklisten sannolikt bort vid renoveringen 1960 varför taklisten idag är markerad på ett sätt som inte är vanligt i nyklassicistiska exteriörer.

I de medeltida kyrkorna på ön var klockorna från början, precis som i Löt, placerade i tornen (eller i takryttare). I slutet av medeltiden blev klockorna dock vidare och tyngre och man började istället uppföra klockstaplar i trä på kyrkogårdarna. Dessa krävde mycket underhåll och var därför till bekymmer på det trädfattiga Öland och år 1759 kom en kunglig förordning om sparsamhet på virke vilken förbjöd uppförandet av nya klockstaplar. Denna förordning var orsaken till att kyrktornen (även de medeltida) på ön undan för undan byggdes om. Ombygg-naden gjordes för det mesta, så som i Löts fall, genom att man byggde på en lanternin varför lanterniner kom att kröna de flesta öländska torn. Lanterninen är en del av kyrkans nyklassi-cistiska stilriktning. De lanterniner som utarbetades av överintendentsämbetet var i allmänhet lätta och öppna och endast tänkta som prydnad. Då de öländska kyrkornas lanterniner skulle härbärgera två till tre klockor kom dessa med nödvändighet att bli betydligt bastantare. I Köping byggde Johan Petersson en helt ny kyrka år 1805 vars robusta åttkantiga lanternin med halvsfärisk huv blev stilbildande på ön. Lanterninen i Löt tillkom dock 1797 (d.v.s. före den i Köping) och har med sin kvadratiska planform givits en mer traditionell utformning. Dess dubbla ljudluckor med rundbågiga överstycken sammanbundna med en dekorlist har dock en för tiden och stilen, något egen utformning.

De båda fönstren i långhusets östra vägg är en lösning som är vanlig för ön och som förutsätter en sakristia som är smalare än långhuset varför även den mindre sakristian hör till en för ön vanlig lösning.
Den södra portalen omges av en arkitektonisk uppbyggnad i öländsk kalksten bestående av pilastrar med grå skaft och röda baser vilka bär upp ett starkt framspringande vågrätt listverk i röd sten. Ovan portalen sitter en inskriftsplatta i röd kalksten och ovan denna ett lunettfönster.

Detta portalmotiv återfinns framförallt i Isbergs kyrkor och kan sägas vara stilbildande för ön. Förutom detta var motivet med ett fönster ovanför portalen mycket vanligt i de nyklassicistiska kyrkorna och varierades under hela perioden på olika sätt.

Västportalen är i stort sett en upprepning av den södra fast i mindre skala och stenvalet i de båda portalerna är ett tydligt exempel på hur färgskiftningarna i den öländska kalkstenen medvetet har använts (redan i de senromanska portalerna) enligt mönstret att de vertikala delarna ofta är utförda i den grå kalkstenen medan den röda använts till de horisontala partierna, inskriftstavlor och baser.

Den enkla putsade omfattningen till sakristians entré och den ovan denna placerade inskriftstavlan i röd kalksten har i sin tur släktskap med de äldsta portalerna i Ölands nyklassicistiska kyrkor. Dessa fortsätter traditionen från det sena 1700-talet och är enkla muröppningar med diskret omfattning, ibland krönta av ett fönster eller en inskriftstavla. Sakristians fiskbens-mönstrade dörr är det dekorativa inslaget i denna enkla portal på samma vis som 1700-talets enkla portaler ofta försågs med konstfullt utformade dörrar.

Dagens smidesjärnsdekoration på korets gavelspets är en replik av den ursprungliga järn-flöjeln från 1842. Det är ett konstfullt smidesarbete. Även den smidda tuppen på lanternin-taket har en ovanligt konstfull och naturtrogen utformning där stjärtfjädrarna illustreras i ett genombrutet arbete. Smidesdekorationer på gavelspetsarna är ett vanligt dekorelement på de medeltida kyrkorna på Öland så som de avbildades på 1600-talets teckningar.

Sammanfattningsvis kan sägas att exteriören i dagens kyrka i huvudsak består av delar från två olika tider, det medeltida tornet och det nyklassicistiska långhuset och koret från mitten av 1800-talet. Tornet försågs i slutet av 1700-talet även med en lanternin men har i övrigt, i väsentliga delar, behållit sin medeltida karaktär och utformning.

Långhus och kor har givits en tidstypisk utformning på samma sätt som det medeltida tornet har ett för sin tid typiskt utförande. Lanterninen är även den ett för nyklassicismen typiskt element. I Löts kyrka tillkom den dock tidigt och har därför en för ön något annorlunda utformning som mer liknar den i övriga landet.

Denna blandning av medeltida torn och nyklassicistiskt långhus är något som är typiskt för Öland där ungefär hälften av kyrkorna har byggts om på detta sätt. Genom att Löt kyrkas delar så tydligt illustrerar sina respektive tidsskikt kan kyrkans exteriör sägas vara en tydlig representant för dessa öns medeltida/nyklassicistiska kyrkor.

De flesta av öns kyrkor bevarar sina medeltida torn. Tornet i Löt, liksom andra medeltida torn, är även intressant då det representerar en medeltida byggnadstradition där byggnadsverket i sig är den enda källa som finns att tillgå och har därmed bl.a. ett byggnadstekniskt värde.