SÖDRA KEDUMS KYRKA

SÖDRA KEDUMS KYRKA - Den materialrealistiska salkyrkan uppfördes i sin helhet 1889 efter ritningar av I G Clason och består av brett långhus med smalare rakt kor i nordost. Över detta är ett torn med halvrunt trapphus samt rakt vindfång i vinkeln mot långhuset på sydöstra sidan. På den nordvästra sidan är i vinkeln mot långhuset en sakristia. Här nedan anges väderstrecken som om koret låg rakt i öster.
FASAD - Den rikt dekorerade fasaden präglas av materialrealismens krav på äkthet och uppvisar flera drag av såväl mellansvensk tegelgotik som Richardsons amerikanska granitarkitektur. Sockeln består av grovt tuktad granit med skråkant. Väggarna uppvisar den bara stommen av grovt tuktade gnejsblock i förhållandevis jämna skift. Deras rika färgskiftningar ger liv åt ytorna. Alla omfattningar är av rött tegel och har rundade fogar. Långhusets gavelrösten är utformade som trappgavlar av samma tegel, lagt i kryssförband. De uppskjutande stegen sluttar inåt långhuset och täcks av kalkstensplattor. Mellan dem är avtäckningar med kopparplåt. Varje steg har hängstavsblinderingar och mellan dem är smala fält med blinderingar i form av diagonala kors. I västra röstet är i mitten ett sedan 1920 igenmurat rundfönster som mot gräddvit botten bär en röd text som minner om ombyggnaden efter branden. På ömse sidor är blinderade hammarkors och ovan dessa kantställda sköldblinderingar. Under rundfönstret och mellan de två läktarfönstren är en blind spetsbågad trefönstergrupp. Över västportalen är i gnejsmuren järnsiffror som bildar byggnadsåret 1889. På långsidorna är i höjd med fönstrens bågar tegelmurar som bildar avgräsning mot takfoten. Dessa är dekorerade med samma band med diagonala korsblinderingar som röstena. Vid den södra långsidan har tre nötta gravhällar av kalksten från 1600- och 1700-talen fastgjorts med järnklamrar. Den mellersta är en porträtthäll över Gustaf Jonsson Lindelöf af Kiedom och hans maka Ingeborg Hansdotter av Forstenaätten (död 1676). Hällen låg ursprungligen som täckhäll över en murad tumba på kyrkogården. Tornet smalnar av något över koret och har i höjd med ljudgluggarnas bågar tegelmurar med lisener, vilka skiljs från takfoten av en list av huggen gnejs. De spetsbågade ljudgluggarna har träjalusier klädda med kopparplåt. Innanför dessa är raka parluckor från 1920 med sentida tjärad panel. I väster är två mindre ljudgluggar av samma typ, på ömse sidor om långhusets taknock. Även trapphusets överdel smalnar av och består av tegelmurar, vilka enbart uppvisar koppsidor. De små "takfall" som bildats är avtäckta med kopparplåt.
FÖNSTER - Alla fönster har enkla lufter med bågar av trä och spröjs av gjutjärn. Detta är målat med en ljusgrön färg. Smygarna följer fönstrens form och har två språng samt brant sluttande solbänkar av slipad grå kalksten. Alla fönster utom det ursprungliga sakristifönstret härrör från 1920. De spetsbågade långhusfönstren sitter i grupper om tre. De blåsta glasen sitter i en spröjsning som bildar en smal ram kring de fyra mittersta rutorna. De höga spetsbågade läktarfönstren har samma utformning, fast sex rutor i mitten. Koret har en spetsbågad trefönstergrupp med samma spröjsning. Sidofönstren har sex rutor i mitten och det mellersta har åtta. Sakristian har ett spetsbågat fönster med tre rutor i mitten. Tornets mellanvåning har i norr och öster tre stycken raka fönster med tre rutor. Trapphuset har samma slags fönster som följer trapploppet. I den krönande avsatsen är raka fönster med fyra rutor. I långhusets sockel finns i den västra delen av långsidorna två liggande fönster med tre rutor. Torntakets kupor har fönster med fyra rutor.
PORT - Alla portar är spetsbågade och härrör från 1920. De är klädda med en stående pärlspontad panel som bär en mörk fernissa och liljeformade gångjärnsband. Nederst är sparkskydd av kopparplåt. Västporten är en pardörr som sitter i en spetsbågad smyg med fyra språng. Tegelomfattningen har på sidorna förtagningar in i gnejsmurarna och kragar ut något kring krönet. Detta begränsas av en utstående list med jämnt återkommande kantställda kopp. Framför porten är en ursprunglig kalkstenstrappa med sentida smidesräcken. Övriga portar har ett uniformt utförande. De sitter i spetsbågade smygar med två språng och i övrigt samma utformning som västportens. I den västra änden av södra långsidan är en port till pannrumstrappa. Framför denna är en liten kalkstenstrappa. I trapphusets vindfång är ännu en port med en större kalkstenstrappa och ett sentida smidesräcke i väggen. Sakristian har en port i norr, likaså med kalkstenstrappa.
TAK - Enbart sakristians tak är ursprungligt, övriga härrör från 1920. Långhuset har ett brant sadeltak som täcks av sexsidiga skifferplattor. Sakristian har ett brant valmat sadeltak med samma taktäckning. Mot takfoten är fallen något utplanande. I toppen är en kopparkula. Torntaket är spetsigt och fyrsidigt. Nedtill har det ett mindre brant fall. I sidorna är små kupor. Taket kröns av ett sirligt smideskors och täcks av kopparplåt med förskjutna hakfals. Trapphusets flacka kägeltak och vindfångets valmade tak täcks av svartmålad plåt. Takfötterna är av tegel med en upphackad rundstav där vartannat tegel skjuter ut. Alla takfall har hängrännor och stuprör av kopparplåt.

1881 beslutade kyrkostämman i Södra Kedum om nybyggnation av kyrka. Sammanbyggnad med Ryda och Naum hade sedan 1790-talet dryftats men alltid fallit på böndernas motstånd mot dessa idéer hos några "herremän". Nu förelåg istället en villkorad donation till nybygge. Med ytterligare hjälp av rikskollekt kunde bygget genomföras 1889. För ritningarna svarade den unge Stockholmsarkitekten Isak Gustaf Clason. Medan exteriören inkorporerade flera inslag av nationalromantik så var interiören renodlat nygotisk med öppen takstol och målat textband kring triumfbågen samt väggar med kvaderimitation.
Juldagen 1917 fattade kyrkan eld till följd av överhettade kaminrör. Enbart murarna återstod efter branden. Redan dagen därpå fattade kyrkostämman beslut om återuppbyggnad efter den gamla ritningen. För interiören vände man sig dock till den nu vordne professorn I G Clason, vilken utarbetade en helt ny nationalromantisk inredning och slopade triumfbågsdekoren för "lugnare och mera enhetlig stilprägel". 1920 genomfördes arbetena varvid de kvarstående murarna reparerades och inredningen utfördes. Kortaket dekorerades av Boråsartisten John Hedæus. Kyrkan försågs med centralvärme och pannrum. Syföreningen bekostade katedralglas till korfönstren.
1931 försågs kyrkan med elektrisk belysning. 1949 anbringades några gravhällar på utsidan av ena långsidan. 1950 installerades elvärme. 1952 skedde underhålls- och reparationsarbeten. Långhusgavelns vittrade tegelpartier reparerades och interiören nymålades i en enhetlig färgskala med få kontraster. 1960 krävdes ytterligare murreparationer. Fasaden fick på tornets överdel helt nygöras liksom dess takgesims, varvid tegel med stor likhet med det gamla användes. Hängrännor och stuprör av kopparplåt uppsattes. På grund av fuktproblem genomgicks alla fogar och det särskilt utsatta koret undergick putslagning samt ommålning. 1969 installerades ett nytt orgelverk. 1976 inrymdes toalett efter ritningar av arkitekt Leif Ahlkvist. Tre år senare tilläggsisolerades taket.
1981stod samme Ahlkvist för en inre renovering. Inredningen återfick därvid sina ursprungliga färger och väggarnas puts lagades samt nymålades. Under läktaren inrymdes skåpsinredning, för vilket den nedre bänkraden borttogs. Även den främre bänkraden borttogs varvid ett dopaltare arrangerades och kortrappan justerades. 1986 installerades ljudanläggning. 1987 återuppmurades långhusgavelns krön med nytt tegel, vidare utbyttes skadat tegel i gesimserna. Främst rörde det sig om frostskador. Fönstren ommålades vid detta tillfälle.