Dator

Heltransistoriserad stordator avsedd för vetenskapliga beräkningar. Bestående av centralenheter i skåp, två Facit ECM-64 karusellminne, Ampex minnesenhet (i 19-tumsrack, stående ovanpå skåpen), remsläsare, remsstansar, skrivmaskin, manöverpanel och skrivbord.
Minne:
Direkt adressbart (inre minne): 2 K helord
Lagringsminne (yttre minne): 30 K helord
Totalt ferritminne: 32 K helord
Läs/skrivcykel: 5 mikrosekunder (hela minnet)
Ordlängd: 40 bitar/helord (ungefär 11 decimala siffror)
Uppbyggnad: 8 st. enheter (oberoende) om 4 K vardera, varav sex i huvudstativ och två i separat stativ. Två karusellminnen (Facit ECM-64)
Aritmetik: Fixpunktsräkning i 40 bitar (tal ABS mindre än 1). Flytande räkning (inbyggd) i 32+8 bitar, varav 32 för additionstid (inkl. en minnescykel), i flytande räkning, ca 10 mikrosekunder, utför ca 100 000 operationer/sek. Talrepresentation rent bi.

Tillhörande software: Algolkompilator, alfakompilator, maskinkodningskompilator, operativsystem, diverse standardprogram från BESK, on-linesystem för experiment.

Matematikmaskinnämnden som låg bakom BESK påbörjade 1960 arbetet med att utveckla en ny halvledaruppbyggd dator som skulle komma att heta TRASK (TRAnsistoriserad SekvensKalkylator). När Matematikmaskinnämnden upplöstes 1963 övertog Nobelinstitutet för fysik (som senare kom att heta Atomforskningsinstitutet och Forskningsinstitutet för atomfysik) utvecklingen i samarbete med AB Datasystem och konstruktören Zoltan Horvath.

TRASK togs i bruk 1965 och användes fram till 1980 då den donerades till Tekniska Museet där den återuppbyggdes för att kunna demonstrationsköras. Flera program hade övertagits från BESK och kunde också köras på TRASK. Förutom Nobelinstitutets egna beräkningar utfördes även arbete för externa kunder. Bland annat användes den för att beräkna brytningsplaner för gruvan i Kiruna och att göra beräkningar för Nya Lidingöbron i Stockholm.