Tensta kyrka

Invändigt får kyrkan sin karaktär av den rika medeltida målningsskruden på väggar och valv samt den ålderdomliga, välbevarade fasta inredningen. På norra korväggen finns en målning av en man i riddarutrustning som håller i ätten Oxenstiernas vapen. Målningen föreställer sannolikt ägaren till Salsta Bengt Jönsson Oxenstierna, som också antas ha bekostat målningarna. Det är mycket ovanligt att ett porträtt i en medeltidskyrka kan knytas till en verklig historisk person. I långhusets västra travé finns även målningar av den heliga Birgitta och hennes uppenbarelser, Birgittalegenden. Denna Birgittasvit är unik och saknar motsvarighet i medeltida svenskt kyrkomåleri. Målningarna i Tensta är tillkomna 1437 och utförda av konstnären Johannes Rosenrod sedan långhus och kor försetts med tegelvalv. Målarens signatur och årtalet 1437 finns i koret. Kyrkans inre har ursprungligen haft en mycket högre resning eftersom långhuset varit täckt av ett trätunnvalv och koret av ett klöverbladsformat trävalv. När tegelvalven murades sänktes rumshöjden rejält. Spåren av trävalven ses tydligt på kyrkvinden genom formen på de välbevarade medeltida takstolarna. Vinden nås genom en murad trappa i långhusets norra mur i dess västligaste travé. På vinden ser man även den träkonstruktion som burit upp takryttaren som fanns kvar fram till 1700-talet. Ovanför tegelvalven på långhusets östra vägg finns tre vitputsade, stora blinderingsnischer som ursprungligen varit synliga nerifrån kyrkorummet på den tiden det höga trävalvet fanns.

Vapenhuset är ovanligt stort och täckt med två putsade kryssribbvalv av tegel. Golvet är belagt med tegel. Porten till långhuset har en rikt profilerad omfattning i tegel som putsats och målats. Vapenhusets kalkmålningar på väggar och valv är tillkomna i början av 1500-talet. Det är berättande figurmålningar som speglar medeltidens föreställningsvärld.

Långhus och kor har golv av kalkstensplattor förutom västligaste travén som har tegelgolv. Ett flertal äldre gravstenar ligger i korgolvet och långhusets mittgång. Långhuset är tre travéer långt, koret är smalare än långhuset och består av en travé. Valven är putsade ribbvalv av tegel som bärs upp av kraftiga valvknektar.

I västra travén finns en orgelläktare. Läktaren och läktarbarriären är i sin nuvarande form från 1780-81 då även en ny orgel tillkom. Orgeln med sin fasad är bevarad och restaurerad till ursprungligt skick. En trappa upp i västra travén finns ett avskilt rum med tunnvalv som nås från vindstrappan. Kyrkans västparti saknar bänkinredning. Intill västra gavelmuren står en av kyrkans två medeltida dopfuntar. Bänkinredningen i långhuset består av två kvarter slutna med gavlar, dörrar och barriärer. Den tillkom på 1700-talet. I triumfbågen mellan långhus och kor finns de båda herrskapsbänkarna som höjer sig en bit över resten av bänkinredningen. Bänkinredningen uppvisar patina med sin ålderdomliga marmorering i blågrönt. Vidare finns kyrkvärdsbänkar i samma stil i koret mot södra och norra väggen.

Predikstolen skänktes till kyrkan 1749 och är placerad mot långhusets nordvästra hörn. Den har en rik barockutformning och är försedd med ljudtak. Den är enligt kyrkobeskrivningen tillverkad vid Burchardt Prechts verkstad. I koret finns ett murat och putsat altare. Altarringen är av trä, marmorerad i blågröna toner. På altaret står ett altarskåp från 1480-talet med förgyllda skulpturer och målningar. Kyrkans andra medeltida dopfunt står i koret. Dörren till sakristian omges av en rikt profilerad och bemålad portomfattning. Mot södra korväggen står en kororgel från 1979. I korvalvet hänger en ljuskrona av järn från 1400-talet. Övriga ljuskronor i kyrkan är malmkronor från stormaktstiden. I sakristian hänger en kristallkrona från 1823.

Sakristian består av två rum: ett större kvadratiskt rum som har ett ursprungligt valv med smäckra ribbor, och ett mindre rum med tunnvalv.

Tensta kyrka har genomgått flera invändiga restaureringar. År 1768 och 1772 vitkalkades väggar och valv i långhus respektive kor samtidigt som nya större fönster höggs upp. Det medeltida altarskåpet avlägsnades och ersattes av en klassicistisk altaruppsats med en altartavla av korsnedtagningen. År 1894 togs de medeltida målningarna fram i koret. 1919-20 genomgick kyrkan en stor invändig restaurering i den nya nationalromantiskt färgade, antikvariska anda som gjort sig gällande sedan 1900-talets början. Medeltidsmålningarna återställdes i hela kyrkan. Läktaren flyttades fram för att Birgittasviten skulle synas bättre. Det medeltida altarskåpet återfick sin plats på altaret. Altaruppsatsen från 1700-talet överfördes till Historiska museet. Restaureringen utfördes efter förslag av arkitekt Erik Fant och konservator var C Wilh Pettersson.

Tensta kyrka är byggd med skalmurar av tegel med långhus och ett smalare kor med tresidig avslutning. Hörnen på långhus och kor är försedda med strävpelare av tegel. Långhusets tegelfasader livas av rundbågiga blindarkader som saknar motstycke på andra landskyrkor. I norr finns en sakristia och i söder ett vapenhus. I murverken både på långhus och kor kan ses spår efter igensatta fönsteröppningar. Det finns också rader av bomhål efter byggnadsställningar. Västra gaveln och sakristians norra vägg pryds av vitputsade blinderingar. Vapenhuset är byggt i tegel men dess södra gavel är spritputsad och avfärgad med rosa kalkfärg. Entrén inramas av en barockportal i sandsten med skulpturer från 1600-talet, ursprungligen avsedda för ätten Bielkes ej uppförda gravkor.

Nedre halvan av sakristians fasader är murade i gråsten. I gavelfältet mot norr med dess rader av vita blinderingar ses spår av ett lägre takfall. Sakristians väggar höjdes och taket valmades, troligen på 1700-talet. Kyrkan har tre ursprungliga ingångar: en i västra långhusgaveln, en i södra långhusmuren samt en i södra korväggen. Västportalen har en rikt profilerad, flersprångig och spetsbågig tegelomfattning. Västporten rekonstruerades vid en renovering 1967. Portalen i vapenhuset i södra långhusmuren har en liknande form men är putsad och målad. Porten i korväggen har en enklare form. I långhusets gavelröste mot väster sitter ett ursprungligt runt fönster med rosettformat spröjsverk av ek. De övriga stora fönstren i kor och långhus har tillkommit på 1760-70-talet. Fönstersnickerierna är tätspröjsade och målade i vitt samt försedda med järnrosetter. Fönsterblecken är av koppar.

Kyrkan har branta sadeltak täckta med spån. Spåntaket lades 1967 och ersatte då ett enkelt sinuskorrugerat plåttak som i slutet på 1800-talet fått ersätta ett äldre spåntak.

Tensta kyrka har omtalats som en av de märkligaste medeltidskyrkorna i Sverige, både vad arkitektur och målningar beträffar. Det har antagits att den ovanligt stora och påkostade kyrkan har bekostats av en person ur högfrälset, troligtvis av ägaren till det närliggande Salsta. Kyrkan är i stort sett oförändrad sedan senmedeltiden. Enligt Ann Catherine Bonnier är långhus, kor och sakristia uppförda samtidigt någon gång under slutet av 1200-talet. Vapenhuset har byggts till på 1300-talet. Gunnar Redelius har framfört att kyrkan byggts först omkring 1340 och att sakristian är byggd på 1430-talet samtidigt som kyrkvalven slogs. Han menar även att vapenhuset också är från 1430-talet och att det ersatt ett äldre. Tensta kyrka är byggd med skalmurar av tegel med långhus och ett smalare kor med tresidig avslutning. Hörnen på långhus och kor är försedda med strävpelare av tegel. Långhusets tegelfasader livas av rundbågiga blindarkader som saknar motstycke på andra landskyrkor. I norr finns en sakristia och i söder ett vapenhus. I murverken både på långhus och kor kan ses spår efter igensatta fönsteröppningar. Det finns också rader av bomhål efter byggnadsställningar. Västra gaveln och sakristians norra vägg pryds av vitputsade blinderingar. Vapenhuset är byggt i tegel men dess södra gavel är spritputsad och avfärgad med rosa kalkfärg. Entrén inramas av en barockportal i sandsten med skulpturer från 1600-talet, ursprungligen avsedda för ätten Bielkes ej uppförda gravkor.

Nedre halvan av sakristians fasader är murade i gråsten. I gavelfältet mot norr med dess rader av vita blinderingar ses spår av ett lägre takfall. Sakristians väggar höjdes och taket valmades, troligen på 1700-talet. Kyrkan har tre ursprungliga ingångar: en i västra långhusgaveln, en i södra långhusmuren samt en i södra korväggen. Västportalen har en rikt profilerad, flersprångig och spetsbågig tegelomfattning. Västporten rekonstruerades vid en renovering 1967. Portalen i vapenhuset i södra långhusmuren har en liknande form men är putsad och målad. Porten i korväggen har en enklare form. I långhusets gavelröste mot väster sitter ett ursprungligt runt fönster med rosettformat spröjsverk av ek. De övriga stora fönstren i kor och långhus har tillkommit på 1760-70-talet. Fönstersnickerierna är tätspröjsade och målade i vitt samt försedda med järnrosetter. Fönsterblecken är av koppar.