FARSTORPS KYRKA

Interiör
Genom västentrén nås ett smalt vindfång som upptar murverkets djup. Insidan av kyrkporten och pardörren mot öster klädda med gråmålat skivmaterial. Vapenhuset i tornets bottenvåning har liksom kyrkorummet golv av rött tegel lagt på flatan i kvadratiskt mönster och vitputsade väggar. Rummet är slaget med två vitputsade ribbvalv som vilar på knippepelare. De senare är bevarade från senmedeltiden medan själva valven är rekonstruktioner från 1940-talet. Den lilla fönsteröppningen i söder har en polykrom glasmålning framställande aposteln Paulus. Rummet är möblerat med klädhängare, hylla för tryckmaterial och bord. I norra delen hänger två series pastorum och mot norrväggen står en gravhäll från 1600-talet.

Två rundbågiga valvöppningar med markerade baser och anfang samt kraftig mittpelare öppnar upp sig mellan vapenhuset och långhuset som har plant innertak av omålade kilsågade bräder som lär vara återanvända från 1800-talets tunnvalv. Taket indelas av ett enkelt rödmålat rutnät med bård. Fönstrens innerbågar är som i övriga kyrkorummet gråmålade och följer ytterbågarnas spröjsning. Långhuset avskiljs från koret av en rundbågig triumfbåge med baser och anfang lika tornbågarnas.

Koret är slaget med ett senmedeltida ribbvalv som vilar på knippepilastrar med enkelt profilerade kapitäl. Sköld- och gördelbågar är spetsbågiga. I södra muren under fönstret finns en murad närmare två meter lång nisch som igensatt med en skiva. Absiden har ursprungligt hjälmvalv. Inmurade nischer finns både i norr och söder, den förra i form av ett väggskåp med infattning och lucka av gråmålat trä. Det rundbågiga fönstrets insida är liksom prästingångens släta innerdörr gråmålade.

Långhus, kor och absid har rikligt med senmedeltida kalkmålningar som är koncentrerade till tornbågarna, triumfbågen, långhusets östvägg samt väggar och valv i kor och absid. Målningarna är utförda av den så kallade Everlövsmästaren eller Everlövsverkstaden vars verk finns bevarade i ett tjugotal skånska kyrkor men även i Danmark, där verkstaden emellertid benämns efter målningarna i Brarups kyrka på Falster. Karaktäristiskt är ett livfullt och färgrikt folkligt måleri med schablonartat framställda figurer och förenklade varianter av äldre ornamentik. Bland motiven märks S:t Olof och Knut den helige i triumfbågen, de fyra evangelisterna, Moses slår vatten i klippan och Födelsekrubban i korvalvet samt Majestas Domini den allhärskande Kristus sittandes på en regnbåge i en mandorla flankerad av fragmentariska evangelistsymboler i absidvalvet.

Nykyrkan har brunmålat brädgolv, gråmålade bröstningspaneler med ramverkskonstruktion under vitputsade väggar och tunnvalv av omålade kilsågade bräder. En gråmålad halvfransk pardörr leder till ett vindfång vid nordentrén. Kyrkportens insida av stående bräder med narar och äldre beslag är gråmålad. I väster och öster finns dörrar till elcentral respektive pannrum. Nykyrkan upptas i sin helhet av orgelläktaren som nås via en svängd gråmålad trätrappa i nordväst. Läktaren vilar på pelare med avfasade hörn. Barriären är hämtad från den tidigare västra läktaren och utgörs av elva ramverk marmorerade i rödbrunt. Speglarna pryds av målningar föreställande Kristus och tio av apostlarna, Judas Iskariot och Judas Taddeus saknas, utförda av konterfejaren Jesper Fritz 1733. Läktarbarriären har en sentida förhöjning i form av ett räcke av svartmålat smidesjärn.

Tornets övre våningar nås via den utvändiga ståltrappan på nordfasaden samt fem trappsteg i muröppningen. De tre våningarna plus tornvinden har bjälklag av ek och brädgolv utan spont, frånsett första tornvåningen där det ligger ett smalare brädgolv från restaureringen 1942. Murverken har delvis brett utstrukna fogar och partiell kalkavfärgning. Endast andra tornvåningen har täckande putsskikt. Enkla trapport i trä leder mellan våningsplanen. Första tornvåningen är endast en dryg meter hög och får antas ha haft funktion som förråd. Här finns idag ett antal äldre föremål, bland annat två stora dörrblad. Möjligen kan våningsplanet ha haft lägre golvnivå innan 1400-talets valvslagningar. Andra tornvåningen har istället en påtagligt hög takhöjd, omkring 5 meter. Utmed västra och östra murverken finns kraftiga snedsträvor i ek som utgör klockstolens nedre del. Klockvåningen upptas av klockstolen i ek. Här finns även en kraftig dragbjälke i nord-sydlig riktning. Över tornvinden spänner åtta takstolar av ek som troligen är ursprungliga. De är uppbyggda av bindbjälkar, sparrar, snedställda stödben och hanband.

Kyrkvindarna nås från orgelläktaren med stege till en lucka i det väggpartiet som upptar mötet mellan långhusets plana innertak och nykyrkans tunnvalv. Murverken har delvis brett utstrukna fogar eller inslag av puts. Murverksöppningarna in till kor- och absidvindarna är avtäckta med raka stenblock. Bjälklag och valv är isolerade med mineralull. På långhusvinden förvaras äldre inredningen, bland annat kolonnerna till västra läktaren och bänkar. Långhusets takstolar är av både furu och äldre återanvänt, sannolikt medeltida, ekvirke. Konstruktionen med högben, saxsparrar, stödben och dubbla hanband är sammanfogad halvt i halvt och dymlad. Här finns även rester av 1800-talets tunnvalvskonstruktion. Takstolarna över koret har tappade bindbjälkar i furu medan högbenen och de dubbla hanbanden huvudsakligen är av ek sammanfogade halvt i halvt. Absidens takkonstruktion i furu utgörs av bindbjälkar och högben som sammanstrålar mot kormuren.

Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett blockaltare i trä med antemensale (samtida med altaruppsatsen) uppbyggt av tre rundbågar flankerade av kannelerade pilastrar.

Altaruppsatsen i högrenässans av så kallad additionstyp är samtida med predikstolen från 1593, båda tillverkade av en okänd mästare. Predellan har svarta inskriftsfält som delas in av postament med skulpterade ansikten. Dessa bär upp fyra kannelerade pilastrar som delar in corpus i sex bildframställningar fördelat på två våningar. Oljemålningarna på pannå som framställer scener ur Jesu liv utfördes av Jesper Fritz 1733. Corpus flankeras av skurna vingar med en säregen blandning av (fantasi-) djur-, växt- och arkitektoniska motiv. De fyra pilastrarna bär upp en arkitrav med tandsnittsfris, på vilket i sin tur vilar en tunnvälvd baldakin som i framkant avslutas med ett rikt skuret entablement med tandsnittsfris, skulpterade ansikten och textband samt en lambrekäng av festonger och änglaansikten. Entablementet vilar på marmorerade joniska kolonner. Baldakinens undersida har stjärnhimmel på blå botten. Krönpartiet utgörs av en sjunde målning inramad av ett gavelparti med kannelerade pilastrar och ett entablement med tandsnittsfris, vilket flankeras av skurna vingar med akantusornamentik. Altaruppsatsen och antemensalet konserverades 1973 av Våga Lindell-Andersson.

Den halvrunda altarringen är uppbyggd av figursågade balusterdockor med enkel
grågrön marmorering. Överliggaren är grönmålad, den låga sockeln rödmålad och knäfallet stoppat och klätt med grön sammet.

Predikstolen av snidat polykromt bemålat trä är samtida och samkomponerad med altaruppsatsen. Korgens sidor pryds av rundbågemotiv med skuren bladornamentik krönta av palmetter. Hörnen markeras av kannelerade joniska pilastrar som vilar på postament med skurna maskaroner. Det förkroppade överstycket bär inskriptionen Verbum Domini Manet In Æteernum Anno 1593 i förgylld text på svart botten. Understycket är karnisformat. Nuvarande färgsättning i främst rött, gult, grönt, blått, svart och förgyllning utfördes av Jesper Fritz 1733. Den sjusidiga baldakinen har samma färgställning och är uppbyggd av ett förkroppat listverk där dekoren går igen från altaruppsatsen, bland annat lambrekängen med festonger och änglaansikten. Baldakinen kröns av trekantsgavlar med snidade ansikten i tympanonfälten.

Kyrkans dopfatsställ i trä härrör från 1600-talet. Det rödmålade skaftet har svängd form med hexagonalt tvärsnitt och avslutas ovan- och nedtill av polykromt bemålade profilerade listverk.

Den slutna bänkinredningen som flankerar mittgången i långhuset är tillverkad 1732 av snickaren Hans Örnberg och det polykroma måleriet utfördes året därpå av Jesper Fritz. De numrerade bänkdörrarna är liksom ryggstöden i ramverkskonstruktion. Gavlarna pryds av skurna pilastrar och avslutas upptill med en profilerad överliggare som även löper över dörrarna. Invändigt är bänkarna målade i rött och utvändigt ådringsmålade med detaljer i grönt och ljust rött. Bänkarna har psalmbokshylla, fotstöd och klädhängare. Nykyrkans senare tillkomna bänkkvarter har liknande men något enklare utformning, utan pilastrar och helt bemålade i rött med gröna detaljer.

Orgeln med 10 stämmor fördelade på två manualer plus pedal tillverkades 1965 av A. Mårtenssons Orgelfabrik i Lund och ersatte då en tidigare orgel av Mårtensson från tidigt 1920-tal. Den tredelade klassicistiska orgelfasaden med öppna pilasterindelade pipfält är bevarad från den orgel av A.V. Lundahl som enligt olika uppgifter tillkommit runt 1860 eller på 1880-talet. Det högre mittpartiet har rundbågigt pipfält och kröns av ett gavelmotiv medan sidopartierna är rakt avslutade. Den polykroma färgsättningen ansluter till övrig fast inredning.

Kyrkan har två kyrkklockor i malm. Lillklockan är gjuten 1831 av E.M. Fries, Kristianstad och har pryds blomstergirlanger, änglahuvuden och inskriptioner. Upp- och nedtill löper bårder med palmetter omgivna av spetsbågar. Storklockan från 1844 göts av G.O. Fredriksson, Kristianstad och har dekor i form av akantusfriser, strålglans samt inskriptioner.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör nämnas ett
Series Pastorum monterat i ett äldre ramskåp med ornamentik i grisaillemålning tillverkat 1704 av snickaren Lars Erlandsson med bemålning av Henrik och Cornelis Henriksson, Kristianstad. Texttavlan utfördes 1974 av Siv Andersson. Skåpet är placerat högt på vapenhusets norra vägg och under detta står en gravsten över Per Torkelsen i Lur, död 1698. Flera medeltida träskulpturer är sedan 1909 deponerade i Lunds Universitets Historiska Museum, bland annat en Madonna med barnet från 1300-talet av vilken det sedan 2011 finns en replik placerad invid triumfbågen utförd av konstnären Mårten Hultenberg.

Farstorps kyrka antas ha uppfört under 1100-talets senare del enligt romanskt mönster med långhus, lägre och smalare kor samt halvrund absid i öster. Det rektangulära fullbreda västtornet är troligen också ursprungligt, vilket är mer ovanligt. Ursprungliga västtorn har tolkats som försvarsanläggningar men även som maktmanifestationer av kyrkans patronus, en kunglighet eller storman som här kan ha haft en emporvåning eller privata dop- och gravkapell. Kyrkan hade ingångar i norr och söder och eventuellt fanns även en torningång i väster. Tornet förbands invändigt med kyrkorummet genom två rundbågiga valvöppningar. Senare under medeltiden, sannolikt under 1400-talet, adderas ett vapenhus vid långhusets sydportal och kyrkorummet slås med kryssvalv som smyckas med kalkmålningar av den så kallade Everlövsmästaren.

Vid slutet av 1500-talet införskaffas nuvarande altaruppsats och predikstol. I samband med reparationer av tornet 1727 inrättas klockrum dit klockorna flyttas från en fristående klockstapel som rivs. Samtidigt tas en nordingång till tornrummet upp, vilken nås via en utvändig trappa. En läktare i långhusets västra del uppförs troligen 1733. Reparationer och förstärkningar av tornet fortsätter under 1750- och 1760- talen då dragbjälkar med dragjärn, ankarslutar och utvändiga horisontella järnband tillkommer.

Tornets tidigare taktäckning av blyplåt byts 1810 ut mot koppar och 1833 sker samma förändring på absiden. Enligt olika källor tas prästingången i absiden upp på 1810- eller 1830-talet. Sveriges befolkning ökar kraftigt under sent 1700-tal och 1800-tal vilket för många skånska medeltida kyrkor medför att de byggs ut eller ersätts av nyuppförda helgedomar. Ett förslag för utvidgning av Farstorps kyrka i form av en så kallad nykyrka i norr 1824 tas fram av timmermannen S. Jönsson, Kristianstad, vilket två år senare justeras av arkitekt Theodor Edberg vid Överintendentsämbetet. Uppförandet av den nyklassicistiskt utformade nykyrkan sker 182829. En hel del avsteg tas från Edströms ritningar, vilket bland annat har sin förklaring i att de var baserade på felaktiga uppmätningsritningar där kyrkan var två meter bredare än i verkligheten. Arbetena medför att norra långhusmuren rivs liksom långhusets och tornets senmedeltida kryssvalv som ersätts av ett tunnvalv i trä. Vapenhuset i söder rivs, sydportalen sätts igen och en ny västentré tas upp i tornets västra fasad, där det noteras att här tidigare funnits en möjligen ursprunglig dörr. Valvbågarna mellan torn och långhus liksom tribunbågen mellan kor och absid får väggpartier och dörrar. Tornets nordportal muras igen och den utvändiga trappan ersätts av en invändig.

19181923 genomförs omfattande förändringar i kyrkorummet efter ritningar av arkitekt Anders Roland, Stockholm. I långhuset tas bänkrader bort i öster och väster och i nykyrkan ändras bänkinredningen genom att mittgången ersätts av sidogångar. Under bänkkvarteren, i gångar och i koret läggs nya brädgolv. Ett vindfång tillkommer vid nordentrén och en innerdörr vid prästingången. Södra sidans fönsterbågar byts ut och samtliga fönster förses med innerbågar. Ny orgel av A. Mårtenssons Orgelfabrik installeras bakom fasaden till den orgel av A.V. Lundahl som enligt olika uppgifter tillkommit runt 1860 eller på 1880-talet. 1928 beläggs taken över långhus, kor och nykyrka med svartmålad plåt och 1933 installeras elektrisk belysning efter förslag av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe.

Den senaste stora förändringen av kyrkan sker vid en restaurering 194142 under ledning av arkitekt Leon Nilson, Ignaberga. Tunnvalvet över långhus och torn ersätts av ett platt innertak i trä i långhuset och i tornet rekonstrueras de medeltida kryssvalven. De rundbågiga valvöppningarna mellan torn och långhus återställs och väggen mellan kor och absid tas ner. Västra läktaren rivs och orgeln och barriärens målningar flyttas till nykyrkans läktare som byggs ut mot långhuset. Golven läggs om med rött tegel och de medeltida kalkmålningarna i kor och absid friläggs och restaureras av konstnären Axel Kulle, Malmö. Pannrum för ångvärmesystem inrättas under nykyrkan. Utvändigt kläs västporten med kopparplåt och prästingången får ny plåtklädd dörr. Ett större fönster i absidens sydfasad sätts igen och rundbågiga fönsteröppningar, oklart i vilken utsträckning det rör sig om ursprungliga romanska, tas upp i tornets västfasad och absidens östfasad. Förmodligen putsas fasaderna om partiellt eller i sin helhet. Eftersom den invändiga trappan i tornet rivs vid valvslagningen återinrättas den norra torningången till tornvåningen med utvändig trappa i stål, vilket emellertid sker först några år senare.

1962 installeras den första ljudanläggningen och två år senare oljeeldat vattenburet värmesystem. 1965 införskaffas ny orgel, återigen byggd av A. Mårtenssons Orgelfabrik och med 1800-talsfasaden bevarad. Altaruppsats och antemensale konserveras 1973 av Våga Lindell-Andersson. 1984 isoleras valven.

Vid en utvändig restaurering 200102 ersätts plåttaken på långhus, kor och nykyrka, som målats röda vid okänt tillfälle, med titanzinkplåt i samma läggning som tidigare. Även tornets kopparplåt byts ut medan absidens bevaras. 2010 konserveras kalkmålningar, altaruppsats och predikstol av Herman Andersson och Anna Flarup.

Kyrkans planform utgörs av långhus, smalare och lägre kor med halvrund absid i öster, fullbrett rektangulärt västtorn samt nykyrka i norr. Nykyrkans östvägg livar med långhusets östgavel och i väster sträcker sig nykyrkan en bit in på tornfasaden. Murverken är uppförda av gråsten i skalmurskonstruktion med hörnkedjor och omfattningar i samma material. Samtliga byggnadsdelar har skråkantade socklar i varierande höjd, spritputsade och avfärgade kimröksgrå. De vitkalkade fasadernas spritputs följer murverken ojämna struktur medan dörr- och fönsteromfattningar samt nykyrkans profilerade takfotsgesims är slätputsade. De medeltida byggnadskropparna har brädklädda takskägg och vitkalkade remstycken i liv med fasaden. Absidens hjälmtak är avtäckt med kopparplåt i mindre skivor med delvis förskjutna tvärfalsar. Övriga tak utgörs av sadeltak avtäckta med titanzinkplåt i skivtäckning, tornets med en halv plåts förskjutna tvärfalsar och i övrigt parallella. I nykyrkans nock finns en skorsten i rött tegel och långhusets östgavel kröns av en vindflöjel med årtalet 2002.

Västentrén utgörs av en slätputsad nisch och omfattning med en rakt avslutad pardörr klädd med grönmålad plåt. Framför entrén ligger en granithäll. Tornets enda fönster är ett ljusinsläpp till bottenvåning och återfinns i söder i form av en liten rundbågig öppning med djupt sittande träfönster med klarglas och invändig blyinfattad glasmålning. Nordingången till tornvåningen utgörs av en rakt avslutad grönmålad dörr av stående bräder som nås via en brant ståltrappa. I västfasaden finns en liten rektangulär glugg i höjd med andra tornvåningen. Klockvåningen har kopplade rundbågiga valvöppningar vars mittkolonnetter har fyrkantiga baser och tärningskapitäl. Solbänkarna är avtäckta med utskjutande stenskivor. Västra och östra fasaderna har dubbla öppningar medan syd- och nordfasaderna har en öppning vardera. Södra öppningen saknar mittkolonnett och östra fasadens norra öppning har istället för kolonnett en pelare med kvadratiskt tvärsnitt. Öppningarna är försedda med grönmålade ljudluckor av jalusityp. Gavelröstena åt norr och söder har kvadratiska ventilationsgluggar och ovan dessa smala stående blinderingar vars övre avslutning följer taktfallet. I de centrala blinderingarna finns vardera en rundbågig muröppning.

Långhuset har två stora rundbågiga fönsteröppningar med grönmålade fyrluftsfönster i trä placerade i murlivet. De nedre bågarna är småspröjsade med sex glas vardera medan de övre bågarna har fyra glas nedtill och upptill övergår i radiell spröjsning. Glasen är till stor del äldre och gröntonade. I långhusets sockel mellan fönstren syns ett mindre avbrott i sockeln som troligen utgör placeringen för det medeltida vapenhusets östvägg.

Koret har ett fönster i norr och ett i söder, rakt avlutade men i övrigt lika långhusets. Prästingången i absidens östfasad nås via en två steg hög granittrappa och utgörs av en rakt avslutad enkeldörr, liksom västporten klädd med grönmålad plåt. Ovan dörren finns en liten rundbågig öppning med djupt sittande grönmålad träbåge med blyinfattat glas. Solbänken är avtäckt med grönmålad plåt.

Nykyrkan har sex fönster lika långhusets, två i varje fasad. Nordentrén utgörs av en rakt avslutad pardörr med grönmålad panel i rombiskt mönster och nås via en sex steg hög trappa i granit med handledare av svartmålat smide. Portens omfattning är utformad som ett slätputsat och plåtavtäckt gavelmotiv.