BORRBY KYRKA (SANKTA MARIA KYRKA)

Borrbys första stenkyrka tros ha byggts under 1100-talet kanske i samband med att ett prebende inrättades på orten. Kyrkan var helgad åt Sankta Maria som fanns avbildad på kyrkosigillet. De äldsta delarna tros ha bestått av västtorn, långhus och kor, möjligen utan ursprunglig absid. Långhuset hade ett par högt sittande fönster och väggarna var invändigt redan före 1300-talet dekorerade med målningar. Tornet var mycket smalt med rektangulär planform, samma bredd som långhuset och fem våningar högt. Dess bottenvåning täcktes av ett tunnvalv och öppnade sig mot långhuset genom två valvbågar. I tornets sydöstra hörn fanns en spindeltrappa upp till andra våningsplanet. I andra våningsplan fanns en öppning mot långhuset i öster. Den tredje våningen hade träbjälklag och täcktes av ett tunnvalv. Detta våningsplan var avdelat med ett sentida rumsutrymme kallat Lönnkammaren vilket använts som tillflyktsort för snapphanar. Den fjärde våningen var ett helt oinrett våningsplan. På femte våningen fanns två dubbla öppningar med pelare emellan i öster och väster och en dito öppning mot söder och norr. Tornet var utvändigt förstärkt med kraftiga trappformade stödpelare i väster och söder vilka kan ha tillkommit relativt sent i tornets byggnadshistoria.

På 1300-talet slogs valv inne i långhuset och koret och valven dekorerades med kalkmålningar av Snåreverkstaden. Väggarna inne i koret och långhuset var då redan dekorerade med fresker som kom att döljas bakom valven. Under senmedeltiden byggdes också vapenhus vid långhusets norra och södra sida. På 1400-talet tillkom också ett triumfkrucifix som ännu finns bevarat. En uppgift anger 1690 som byggnadsår för kyrkans östra del med kor och absid men denna är mycket osäker. Byggnadssten till den östra delen skall ha kommit från den gamla borgen. Vid 1600-talet tillkom också en sakristia vid korets norra sida.

På kyrkogården, söder om kyrkan, fanns ett fristående torn eller en kastal som tros ha uppförts under senmedeltiden. Kastalen hade murade trappgavlar, små smala ljus/skottgluggar och i övre våningsplan flera ljudöppningar till klockorna som hängde där. Kastalen revs på 1850-talet.

Den gamla kyrkan var vid 1800-talets början i dåligt skick med murar som givit sig utåt och valv som hotade att rämna. En lokal byggmästare i Ystad anlitades för att upprätta förslag till kyrkans ombyggnad i form av ett tvärskepp till den gamla kyrkan. Förslaget insändes till Överintendentsämbetet för godkännande. Överintendentens arkitekt Jacob Wilhelm Gerss hade många synpunkter på förslaget. Han upprättade ett alternativt förslag vilket i stort sett innebar nedrivning av hela den gamla kyrkan. Endast kyrkans nordvästra hörn skulle bibehållas. Kyrkan byggdes därefter om enligt Gerss ritningar mellan åren 1838-1841. Entreprenör vid ombyggnaden var Olof Borgström från Sölvesborg. Före rivningen av den gamla kyrkan gjordes en dokumentation av den gamla kyrkan av pastorsadjunkten N. J. Ekdahl. Kalkmålningarna dokumenterades av ritmästare J. Boström.

Den nya kyrkan fick formen av en salkyrkan enligt en nyklassicistisk standardmodell med högt lanterninprytt torn och lägre, rakt avslutad sakristia i öster. Gerss förordade en enkel, ändamålsenlig och symmetrisk arkitektur utan onödiga arkitekturutsmyckningar. Invändigt var kyrkan täckt av ett flackt tunnvalv av putsade brädor. Ett stort kors i en absidformad altarnisch utgjorde altarprydnad och även övrig inredning var enkel utan onödig dekor. Orgelläktare och orgel återanvändes från den gamla kyrkan.

Redan efter några år började problem med den nya kyrkan uppdagas i form av sprickbildningar och sättningar. Domkyrkoarkitekten C. G. Brunius inkallades för att inspektera skadorna 1844 och återigen 1853. Brunius konstaterade att kyrkans grundläggning var dålig och murbruket hade fel sammansättning. Under 1854-1856 genomfördes stora ombyggnads- och förstärkningsarbeten efter Brunius anvisningar. Vid biskopsvisitation av Biskop Flensburg 1861 befanns kyrkan väl underhållen och i prydligt skick. Församlingens ekonomi var mycket god och biskopen föreslog därför omfattande försköningsarbeten såsom; nya fönster i renare stil, ny predikstol för att passa ihop med den förändrade altardekorationen, ny dopfunt, ny målning av korpartiet och ny värmeledning. Han ville också att tornet skulle ges en ny tornspira istället för lanterninen som han beskrev som mindre prydlig. Det är tydligt att varken församlingen eller biskopen var särskilt imponerades av den enkla nyklassicismen som förordades av Gerss. Under åren som följde och fram till 1800-talets slut skedde omfattande tillägg och ändringar enligt nystilsidealen. Läktare till en ny orgel byggdes 1863 efter förslag av arkitekt Alberg Törnqvist vid Överintendentsämbetet. År 1866 revs altarnischen i öster och ett nytt rakt väggparti med ny altartavla uppställdes.

Den största förändringen genomgick kyrkan år 1894. Ritningar till ombyggnaden upprättades av arkitekt Frans Lindskog. Utvändigt byggdes en ny tornspira och fönsteromfattningarna gjordes om. Invändigt gjordes ett kassettak av trä, väggar och tak målades om med en arkitektonisk dekor och altaruppsatsen kompletterades med två statyer i gips utförda av Gustaf Alfred Nyström i Stockholm. Ny predikstol och nya bänkar tillverkades också. Förlaga till den nya tornspiran var tornspiran till Klara kyrka i Stockholm byggd 1886 efter ritningar av Helgo Zettervall som redan 1871 upprättat ett liknande förslag till tornspira för Borrby kyrka. Tornspiran kan därmed sägas vara en omarbetning av Lindskog utifrån Zettervalls första förslag. Entreprenör vid ombyggnaden var J Ekberg i Ystad.

Möjligen blev förändringarna allt för dominerande och redan 1910 påbörjades diskussioner om att tona ned de skrikiga färgerna som präglades av 90-talsstilens hela smaklöshet. Färgsättningen från 1890-talet bestod i olika toner av ljust beige och brunt med ljusröda bårder kring alla väggfält och en ljusgrön ram kring altaromfattningen. Väggpanelerna var målade i gråbrunt och takets båglister var dekorerade med förgyllda stjärnor på blå botten. Bänkarna var ekådrade. En ljusare och lättare färgskala efterfrågades som kunde passa med nya målade glasfönster. Domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin kontaktades för att upprätta program till invändig ommålning. Under 1912 försågs skeppets fönsteröppningar med målade glas från Stockholms glasmåleri Neumann & Vogel. Invändig och utvändig ommålning utfördes 1922. Nästa inre renovering utfördes 1968 med Eiler Graebe som arkitekt. Renoveringen syftade bland annat till att återställa 1894 års färgskala som man velat tona ned i början av seklet. Graebes rekonstruktion av 1890-talets färgsättning blev en ljusare variant av 1890-talets brunmurriga färgsättning. Endast de blå bågfälten och dörrarnas färger återställdes samt en målad bibeltext på korväggen som övermålats 1922. Paneler och snickerier fick en genomgående grågrön färg med nya tillägg av turkos och engelskt rött. De färgade väggfälten återställdes inte utan vitmålades. Utöver den nya färgsättningen fick sakristian ny inredning, altargolvet höjdes, några bänkar togs bort och dopfunten flyttades till koret.

I början av 1980-talet tillgängliganpassades kyrkans södra entré. Utvändig renovering av kyrkan utfördes 1993. Under 2001 gjordes inbyggnad för wc och städutrymme under läktaren efter ritningar av Röinge arkitekter AB. En handikappramp byggdes också utanför kyrkans västra entré. Den nya toaletten föranledde grävningar på kyrkogården och ledningsdragningar inne i kyrkan vilka övervakades av arkeolog. Bland annat blev lämningar efter kyrkans medeltida vapenhus, sakristian och kyrkans grundläggning synlig. Kyrkans fönster renoverades 2005 av Malmö Glassliperi & Blyfönsterfabrik AB.

Genom åren har spirans tekniskt komplicerade utformning tillsammans med kyrkans utsatta läge föranlett reparationer och byten av delar eller hela plåten. Under 2009 upprättades åtgärdsprogram för renovering av tornspiran av Ponnert arkitekter AB. Ytterligare renovering påbörjades 2017 efter att spiran skadats av en storm 2016. Projektering för spirans renovering gjordes av Tyréns AB.

Kyrkan är uppbyggd av kalksten från trakten och sannolikt till stor del återanvänd från den gamla kyrkan. Delar av den äldre kyrkan ingår i norra och västra långhusmuren. Den nuvarande kyrkobyggnaden består av ett högt västtorn med kvadratisk planform och ett brett långhus med smalare och rakt avslutad sakristia i öster. Fasaderna är spritputsade och gulmålade med gråmålad sockel och slätputsade och vitmålade hörnkedjor, omfattningar och gesimser som bär upp det kraftiga takutsprånget. Gesimsen till långhuset och koret är rikt profilerad med ett brett slätputsat parti nederst. Gesimsen löper även in över gavelsidornas hörn.

Torngesimsen är tandsnittsliknande med kraftiga konsoler eller tänder som bär upp torntakfotens kraftiga utkragning. Fönsterbågarna har ett enhetligt utseende med rundbågsformade valv där valvet omfattas av ett profilerat listverk på små konsoler som vederlag. Även ljudöppningar och tre rundfönster till tornets andra våning är utformade på detta sätt. Fönsterbågarna är av järn med blyspröjsade glas. Fönsteröppningarna till bottenvåningen är försedda med målade och gjutna glas.

Tre ingångar finns till kyrkan; i långhusets södra sida, i sakristian från öster och på tornets västra sida. Som huvudentré räknas den västra ingången med en hög pyramidformad trappa av granit framför ingången som kompletterats med en ramp från norra sidan. Höga trappor finns också i söder och i öster. Västportalen består av en hög korgbågig öppning med samma typ av listverk över bågöppningen som till fönstren. Över bågöppningen finns ett litet konsekrationskors i puts. Dörren är en brunmålad pardörr med kvadratiska speglar. Mellan entrédörren och rundfönstret till andra våningen sitter en inmurad grå stentavla med inskriften 1840, året då kyrkan stod färdig. Södra portalöppningen är en rakt avslutad öppning med omfattning av två pilastrar som bär upp ett profilerat listverk och ett rundbågsomfattat, halvmåneformat överljusfönster. Porten har samma utseende som västra porten. Östra ingången till kyrkan är en mindre kopia av västportalen. En låg luckförsedd öppning till en källare finns också på norra sidan av sakristian.

Långhusets och sakristian täcks av ett sadeltak av kopparplåt med lodräta ståndfalsar och tvärfalsarna lagda i linje. En skorsten finns över långhusets östra gavel. Tornspiran är mycket hög och är täckt med kopparplåt. Den består nederst av en fyrsidig karnisformad bas med oxögonfönster och urtavlor inramade i ädikulor, små tempelgavlar, på varje sida. Över de fyra takfallen finns en hög spira med fyra mindre hörntorn och en hög mittspira. Tornen och spirorna är åttakantiga och kröns av kors på förgyllda kulor.

Interiör
Västportalen leder in till en förhall eller vestibul i tornets bottenvåning. Golvet är av grå terazzoplattor, väggarna är putsade och vitmålade. En gravhäll av kalksten över prosten Laurentius Engstedt, död 1733, sitter kramlad mot östra väggen intill ingången till kyrkan. I norr och söder finns två fönsteröppningar med målade glas i likhet med kyrkorummets fönster. Längs norra väggen leder en hög trätrappa upp till tornets övre våningar och orgelläktaren. Trätrappan är gråmålad med ett vitmålat räcke genombrutet av trepass med flera former i snickarglädje. Innertaket är indelat i rutor eller kassetter med vitmålad pärlspont. Ingången till kyrkorummet från förhallen består av en pardörr med spegelfyllningar målad i ljust grå nyanser. Dörren sitter i en djup rundbågig nisch med den målade texten HERRE BEVARE DIN INGÅNG OCH UTGÅNG IFRÅN NU OCH I EVIGHET.

Kyrksalen är mycket stor och täcks av ett högt trätunnvalv uppburet av höga fristående träpelare vid sidorna. Mellan pelarna finns, längs med ytterväggarna, ett slätt innertak vilket bärs upp av pelarna och konsoler vid ytterväggarna. Valvet har korgbågig form och dess undersida är indelat i kvadratiska kassetter målade i vitt, rött och grått. Valvets bärande träbågar, som utgår från konsoler vid pelarna, är målade i blått med gula stjärnor på sidorna. Pelarna är indelade med fyllningar mellan horisontella gesimser och målade i ljust grågröna toner.

Kyrksalen upptas i väster av orgelläktaren med underbyggnader och i öster av koret. Bänkkvarteren upptar hela kyrksalen från läktarens framkant och fram till koret, med ett gångstråk i mitten och gångar längs kyrksalens ytterväggar. Mittgången är lagd med svarta och vita marmorplattor och i bänkkvarteren och sidogångarna ligger ett gråmålat trägolv. Väggarna är putsade och vitmålade med en träpanel nederst som når upp till fönsteröppningarnas underkant. Panelen är uppbyggd med fyllningar och målad i ljust grågröna toner. Stora ljuskronor av mässing hänger från taket och på väggarna sitter flerarmade lampetter från sent 1800-tal. Nummertavlorna är också från samma tid utförda med förgyllda ramar i nyrokoko.

Långhusets tretton fönsteröppningar har rikt artikulerade omfattningar av kolonnetter som bär upp ett rundbågsformat listverk. De målade fönstren ger ett mjukt silat ljus inne i kyrkan. Varje glas har en jugendinspirerad dekor med blomsterslingor längs kanterna och runda medaljonger målade med olika kristna symboler. Korets fönster är extra dekorerade med änglar och blommönster över hela fönstret. Motiven i fönstren har olika teman med utgångspunkt från kristen symbolik. På södra långhussidan finns förutom sex fönster även ingången från kyrkogården. Dörröppningen med överljusfönster omfattas på samma sätt som fönsteröppningarna. Ytterdörrens insida är målad i samma färger som väggpanelen.

Orgelfasaden är mycket stor och tillsammans med läktarbarriären och dess pelare upptar den nästan hela kyrksalens västra sida. Läktaren står fritt från ytterväggarna med rundade sidor och ett utskjutande parti i mitten. Läktaren bärs upp av fyrkantiga pelare i fyra rader. Pelarnas sidor är utförda med kannelyrer i relief, profilerade kapitäl, och kraftiga volutformade stöd under bjälklaget. Läktarbarriären är försedd med rektangulära fyllningar på framsidan och en rödmarmorerad inskriftstavla på framsidan av den mittersta utskjutande delen. Under läktarens västra del finns inbyggnader med brädklädda väggar i form av wc och städutrymme. Öster om inbyggnaderna har ett kapprum ordnats genom skärmväggar av trä mot bänkkvarteren. Den ursprungliga ingången till läktaren från tornet har kompletterats under modern tid med en spiraltrappa av svartmålad metall på norra sidan om läktaren.

En viss nivåskillnad finns mellan koret och långhusets mittgång medan bänkarnas trägolv ligger i samma nivå som korgolvet. Korets golv är lagt med vit marmor. Predikstolen har uppgång från korets norra del men står ett stycke in i långhuset. I korets södra sida står dopfunten och en kororgel. Mot östra väggen står en monumental altartavla med altare och altarring. På ömse sidor om altaruppsatsen finns två ingångar till sakristian med fyllningsdörrar gröngrå toner och dörrfodret krönt av en trekantsgavel.

Sakristian har en inredning från 1960-talet där de gröngrå färgtonerna går igen i snickerier på dörrar och skåpinredning. Väggarna är putsade och vitmålade och golvet är lagt med grå terrazzoplattor. Innertaket har liknande utförande som i tornets bottenvåning men är omålat. I sakristian finns också en tidstypisk möblering av stolar och bord från sent 1800-tal. På väggarna hänger olika tavlor föreställande församlingens kyrkoherdar, series pastorum och målningar av den medeltida kyrkans kalkmålningar.

Från trappan i tornets bottenvåning kommer man upp till dess övre våningar. Andra våningen används som förvaringsutrymme och här finns också en äldre ingång till orgelläktaren. Väggarna är putsade och vitmålade och innertaket består av tredjevåningens bjälklag och trägolv. En enkel trätrappa leder vidare till tredje våningen som utgör klockvåning där kyrkans två ringklockor hänger i en klockstol.

Vinden över långhuset är ett oinrett utrymme ovanför tunnvalvets isolerade trätak. Takstolarna över långhuset är uppbyggda av sparrar, saxsparrar, hanband och snedsträvor. Innertakets valvbågar är upphängt och fogat till taklaget som också delvis är synlig inifrån kyrkorummet.

Under sakristian finns en källare med gjutet bremervalv. I källaren finns värmepumpen till kyrkans värmeanläggning samt en äldre oljepanna.

Inredning och inventarier
Altare
Altaret är av trä utfört i nyrenässans och integrerat med altartavlan. Altarbordets framsida består av ett större mittparti och två rundande hörnpartier med marmorerade fyllningar i rött och vitt omgivna av skurna bårder. Mittersta fyllningen har en skuren dekor i mitten i form av ett kors med palmkvistar och törnekransen. Listverket består av en bred bård med lodräta skåror och en akantusbård upptill.

Altaruppsats
Altaruppsatsen har formen av en klassicerande tempelgavel av målat trä med en altartavla målad av Mårten Eskil Winge på 1860-talet. Altartavlan är målad i olja på pannå och föreställer Jesus kommer till byn. På ömse sidor om målningen finns pilastrar med joniska kapitäl som bär upp ett entablement med texten Ära vare Gud i höjden och en trekantsgavel med det allseende ögat omgivet av en strålkrans i tympanonfältet. Ett inskriftsfält, en predella, finns också under tavlan. Altaruppsatsen är målad i marmorering i starka färger av grönt, svart, vitt, rött och guld.

Altarring
Altarringen är av trä och har en rak framsida och rundade sidopartier. Den är uppbyggd av ett räcke med svarvade balusterdockor mellan låga pilastrar, en kraftig överliggare med grönt handfall och knäfall. Räcket och listverket är vitmarmorerat med rödmarmorerade partier på pilastrarna. Innanför altarringen ligger en kormatta tillverkad vid Märta Måås-Fjetterström i Båstad.

Predikstol.
Predikstol utförd i nyrenässans med en hög smal åttkantig pelare som bär upp en åttkantig korg. Korgens trattformade underdel är dekorerad med voluter, stiliserade växtornament och en äggstavslist. Korgens sidor är utförda med rundbågade nischer mellan pilastrar med joniska kapitäl. I rundbågsnischerna står statyetter av gips föreställande Jesus och apostlarna. Upptill på korgen finns inskriftstavlor och en tandsnittslist. Till predikstolen hör en trappa med svarvade och skurna balusterdockor. Predikstolen är målad i vit, grön, röd och svart marmorering med förgyllda detaljer.

Dopfunt
Dopfunten tros vara från 1200-talets första hälft och utförd i gotländsk kalksten av Calcarius, en anonym gotländsk mästare. Dopfunten har en cylindriskt formad cuppa med utsidan dekorerad av akantusslingor i låg relief. Nederst på cuppan och som skaftring finns huggna repstavar. På den konformade foten finns skulpturer i form av två människohuvuden och två djurhuvuden, de senare med bladslingor som växer ur deras munnar. Till dopfunten hör ett dopfat i mässing från 1609 samt ett mindre dopfat från 1500-talets första hälft.

Bänkinredning
Kyrkan har en öppen bänkinredning av ekådrat trä med höga gavelförsedda sidor. Bänkarna har spegelfyllda ryggar och bänkskärmar samt rikt skurna gavelsidor utförda i nyklassicism med kannelerade pilastrar som bär upp joniska kapitäl. Pilastrarna bär upp ett lågt pelarformat krön där bänknumret är utskuret och överst på varje gavel finns ett cirkelkors.

Orgel
Kyrkans nuvarande orgel byggdes av Mårtensson Orgelfabrik AB 1966. Orgelfasad och läktare ritades av Albert Törnqvist för en orgel med 20 stämmor byggd 1863 av Johan Niklas Söderling, Göteborg. Fasaden är uppdelad i åtta pipfält, två bågformade i mitten med ett övre parti indelat i fyra mindre bågfält. Piporna är ljudande men samtliga i det övre pipfältet och enstaka i de nedre fälten är blindpipor. Läktaren och orgelfasaden är av målat trä i grått och guld.

Klockor
Kyrkans stora klocka är från 1520 gjuten i Lübeck av Peter Vulf. På klockan avbildas jungfru Maria med barnet. Lillklockan från 1617 omgjöts 1872 av F. M. Bergholtz i Stockholm.

Övrigt
Från den gamla kyrkan finns ett medeltida lavorium, ett kittelliknande kärl med två motställda pipar, vilket används för tvagning. Kyrkans nattvardskalk är från 1575 och skänktes till kyrkan av en kanik vid Lunds domkyrka. Ett triumfkrucifix från 1400-talet som hängt i den gamla kyrkan finns bevarat på Lunds universitets historiska museum. I sakristian hänger fem målade porträtt av församlingens tidigare kyrkoherdar, två series pastorum och akvarellmålningar av kyrkans medeltida kalkmålningar kopierade efter J. Boström. En kyrkkistan av ek är från 1700-talet.