VILLIE KYRKA

Kyrkans planform utgörs av långhus, fullbrett kor med tresidig avslutning, kraftiga korsarmar i söder och norr samt mindre tresidiga utbyggnader för sakristia och arkiv i mötet mellan kor och korsarmar. I samtliga ytterhörn samt på långhusets långsidor finns strävpelare i två språng. Grundläggningen är troligen utförd på traditionellt sätt med kallmur av gråsten. Långhusets medeltida murverk är uppförda som skalmurar av gråsten medan övriga byggnadsdelar åtminstone över valven är murade i tegel. Möjligen kan återvunnen gråsten från rivna byggnadsdelar ha återanvänts i murarnas nedre delar. Omfattningar och listverk är främst utförda i tegel. Den 1943 upptagna västentrén har enligt arbetshandlingarna omfattning av betong. De spritputsade fasaderna är avfärgade i gul silikatfärg medan strävpelare, omfattningar och dekorativa detaljer är slätputsade och vitkalkade. Det medeltida långhusets har skråkantad cementavtäckt sockel av tuktad gråsten med brett utstrukna cementfogar. Övriga byggnadsdelars sockel utgörs av kilade gråstenskvadrar, även här med skråkantad avslutning och cementavtäckning. Fasaderna avslutas upptill av en profilerad takfotsgesims som på samtliga byggnadsdelar utom de mindre utbyggnaderna har en underliggande rundbågefris. Sadeltaken över långhus, korsarmar och kor, där det sistnämnda är valmat över den tresidiga avslutningen, är avtäckta med grå rektangulära skiffer från Grythyttan. De mindre utbyggnaderna har flersidiga takfall avtäckta med kopparplåt i skivtäckning. Övriga avtäckningar och plåtarbeten är utförda av koppar, frånsett stuprören som efter stöld 2004 är av svart fabrikslackerad plåt med mjuka böjar.

Kyrkans huvudentré återfinns sedan 1978 i västgaveln. Dörröppningen togs upp 1943, då långhusets västra travé avskiljdes från kyrkorummet och omvandlades till bårrum. Portalens omfattning, som är utförd enligt samma princip som övriga omfattningar men med vissa avvikelser, ska enligt kyrkans underhållsplan ha utförts som en blindering redan 1891. Portalen är utformad som en rundbågig nisch i ett språng där rundbågen markeras i fasadlivet med en slätputsad avtäckningsbåge. Nischen har engagerade kolonner med knoppkapitäl och attiska baser som bär upp en rundbågig arkivolt. Kolonnerna och arkivolten är av något grövre dimensioner än i kyrkans övriga omfattningar. Den djupa och rakt avslutade dörrsmygens övre hörn markeras av hålkälsprofiler. Dörren utgörs av en pardörr med stående oljad ekpanel. Ingången nås sedan 2015 via en tillgänglighetsramp i grå granit med sträckning åt norr utmed fasaden. I väster finns trappsteg. Handledarna är utförda i svart smide. Långhuset har två fönster i norr och två i söder. Omfattningarna är utförda enligt samma princip som i västportalen men med smäckrare kolonner. Fönstren av svartmålat gjutjärn har spröjsning uppbyggd kring tre på varandra stående cirklar. Solbänkarna är av svartmålad järnplåt.

De båda korsarmarnas västfasader har vardera ett fönster med samma utformning som långhusets. Åt öster saknas fönster. Gavlarna är identiskt utformade, med portaler uppbyggda som svagt framskjutande gavelmotiv vilka kröns av latinska kors. Omfattningarna är utformade enligt samma princip som övriga omfattningar men med dubbla kolonner och arkivolter. Murverksöppningarna har trifoliebågig avslutning med innanförliggande fasta träpartier av samma stående och oljade pärlspontpanel som de rakt avslutade dörrbladen. Detta skapar en illusion av att dörrbladen är utformade efter muröppningen. Dörrbladen är försedda med stora smidesbeslag av äldre gångjärnstyp, vilka dock endast har en dekorativ funktion. Portalerna flankeras av två fönster som är smalare än långhusets, med spröjsning av fem mindre cirklar. Ovan fönstren återfinns blinderingar i form av trepass i två språng och i gavelröstena sitter rosettfönster i gjutjärn med tvåsprångiga omfattningar. Gavelnockarna markeras av rektangulära tinnar med runda blinderingar. Hörnen vid takfoten markeras av mindre tureller med trepassformade blinderingar.

Arkivrummet och sakristian har små rundbågiga gjutjärnsfönster vars omfattningar saknar kolonner och arkitraver. Spröjsningen är uppbyggd som en rundbåge som indelas av tre liggande spröjsar. Arkivrummet har ett fönster i söder och ett i öster, medan sakristian endast har fönster åt öster. I sakristians norra fasad återfinns en prästingång i form av en rundbågigt avslutad dörr av stående pärlspontpanel i ek med en enkelt utformad rundbågig omfattning i ett språng. Ingången nås via en tre steg hög trappa i granit. Den tresidiga koravslutningens fönster var ursprungligen identiska med fönstren i korsarmarnas gavlar. Gjutjärnsbågarna ersattes 1958 av glasmålningar indelade med vertikala blyspröjs.

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset i det medeltida långhusets västra travé. Golvet är belagt med rektangulära plattor av hyvlad grå kalksten. Väggarna och ribbvalvet är slätputsade och vitkalkade. I den nordöstra valvkappan finns en mindre lucka genom vilken kyrkvinden nås. Valvribborna med rektangulärt tvärsnitt vilar på pilastrar med enkelt profilerade kragband. Kyrkportens insida är klädd med stående panel i grågrön kulör. I en nisch över dörren står en gråmålad arkitrav som utgjorde en del av Wåhlins orgelfasad från 1916. Rummet är möblerat med bord för trycksaker och en borttagen ekådrad kyrkbänk. I det sydöstra hörnet hänger kyrkans tidigare lillklocka i en klockbock av ek från 1978 och på väggen mot öster en minnestavla över de personer som är begravna i gravkammaren under långhuset. Mot kyrkorummet i öster leder en pardörr i ramverkskonstruktion med tre fyllningar i vardera dörrblad, målad i en grågrön kulör.

Kyrkorummet utgörs av långhusets östra travé, korsarmarna och korsmitten samt det tresidigt avslutade fullbreda koret. Korets golvnivå är två steg högre än det övriga rummets och nås via en rundad trappa av hyvlad ljusgrå kalksten, vilket även utgör golvmaterial i koret. Bänkkvarteren som är ordnade kring mittgångar i långhuset och korsarmarna står på upphöjda brädgolv behandlade med lut och olja. I mittgångarna och i korsmitten ligger mönsterlagt tegel från 1891 i varierande röda och gula kulörer. Väggar och valv är slätputsade och vitkalkade. På norra långhusväggen frilades vid restaureringen 201314 fragment av den medeltida norrportalen. Långhusets medeltida valv har samma utförande som i vapenhuset, från vilka även korsarmarnas och korsmittens högre valv från 1891 har lånat sin gestaltning. Sköld- och gördelbågar är spetsbågiga. Korets valv är sjukappigt och vilar på ömse sidor om den spetsbågiga triumfbågen på tresprångiga pilastrar enligt samma princip som övriga valv. Resterande valvribbor fortsätter utan avbrott ner till golvnivå. Korets fönster har sedan 1958 färgstarka nonfigurativa glasmålningar utförda av konstnären Jan Brazda. Vid restaureringen 201314 försågs korfönstren med innerbågar av svartmålat varmförzinkat stål och isolerglas. Övriga fönster saknar innerbågar och har svartmålade insidor. Framför korsarmarnas ingångar finns vindfång från 1891 i ramverkskonstruktioner målade i grågrönt. Norra vindfånget har pardörrar med sex fyllningar per dörrblad och kröns av ett listverk med prismor och krenelering. Södra vindfånget har sannolikt haft identisk utformning men krönlisten har gått förlorad i samband med orgelläktarens uppförande 1916. Troligen härrör även dörrbladens utformning med småspröjsade glasade övre fyllningar från denna tid.

Orgelläktaren efter ritningar av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin upptar hela södra korsarmen. Tolv pelare med skuren jugenddekor och kapitäl med voluter och förgyllda georgskors bär upp bjälkar i östvästlig riktning. På dessa vilar ett bjälklag i sydnordlig riktning vars bjälkar undertill är kannelerade och i framkant avslutas som volutformade konsoler. Undertaket är klätt med profilerad panel. Barriären utgörs av höga och smala tätt placerade svarvade balusterdockor som indelas av enkelt utformade pelare. Den profilerade överliggaren har en sentida förhöjning i metall. Färgsättningen går i grågrönt med vitmålade balustrar och förgyllda detaljer. Läktaren nås via svängda trappor på ömse sidor om vindfånget.

Till sakristian norr om koret leder en rakt avslutad ramverksdörr med dekorativt skurna kanter. Dörrbladet är liksom ytterdörrens insida målad i grågrön kulör. Rummet har oregelbunden femsidig planform. Golvet är belagt med grå kvadratisk klinker och väggar och det flacka femsidiga valvet är putsade och vitkalkade. Till arkivrummet söder om koret leder en rakt avslutad plåtdörr målad i grågrönt. Rummet har liknande utformning som sakristian men med golv av spontad och lackad gran.

Kyrkvinden nås genom en lucka i vapenhusets valv. Sedan restaureringen 201314 finns elektrisk belysning och landgångar. Takstolskonstruktionen av dymlad, spikad och bultad furu är genomgående från ombyggnationerna 1891. Valven är delvis isolerade med mineralull. På vinden förvaras korets tre ursprungliga gjutjärnsfönster.

Inredning och inventarier
Altaret utgörs av ett blockaltare i röd kalksten med altarskiva av grå kalksten, vilket vid restaureringen 196970 ersatte ett altare i trä från 1891. Den ursprungliga altarprydnaden i form av ett större kors hade avlägsnats 1958 när korfönstren försågs med glasmålningar.

Den halvrunda altarringen från 1891 är uppbyggd som en rundbågearkad vars kolonnetter har akantuskapitäl och attiska baser. Bågarna har sirligt skuren dekor och överst löper ett förgyllt strömskift. Barriären avslutas i öster med figursågade gavlar prydda med skuren bladdekor. Altarringen inklusive sockeln är målade i en grågrön kulör och hand- och knäfall är stoppade och klädda med röd sammet. Altarringen restaurerades 201314, bland annat kläddes den om med ny sammet.

Predikstolen i rikt skulpterad ek som är placerad i korsmittens nordöstra hörn har antas vara ett arbete från tidigt 1600-tal. Bildhuggaren Daniel Tommisen, avliden 1603, har nämnts som en tänkbar upphovsman, vilket i så fall kan tyda på en tillkomsttid under sent 1500-tal. Den tidigare polykroma bemålningen avlägsnades 1891 och korgen är idag trären med inskriptioner i svart. På de fyra sidorna framställs i skuren relief de fyra evangelisterna med respektive attribut i rundbågiga gavelmotiv där frontonerna flankeras av puttis. Hörnen markeras av kolonnetter med korintiska kapitäl och postament med bevingade änglahuvuden, vilka vilar på maskaronförsedda socklar. Över- och understyckena har textfält med inskriptioner på latin. Predikstolen nås från koret via en svängd trappa i fernissad ek med barriär av svarvade balusterdockor och profilerad överliggare. Trappan tillkom 1891, vilket möjligen även är fallet med den hexagonala foten med svängt överstycke.

Dopfunten av sandsten tros vara samtida med kyrkan, det vill säga från 1100-talets andra hälft, och har tillskrivits Blentarpsgruppen. Den runda cuppan med sfärsik nederdel pryds av en rundbåge arkad och godronnering. Cuppan vilar på en attisk bas med hörntappar och kvadratisk sockel. Dopfunten är marmoreringsmålad i olika bruna nyanser med inslag av grönt.

Den öppna bänkinredningen som flankerar mittgångarna är från 1891 och var ursprungligen ekådrade. Nuvarande färgsättning i grågrönt tillkom troligen, liksom för större delar av kyrkans övriga snickerier och fasta inredning, i samband med orgelläktarens uppförande 1916. Ryggstöden är uppbyggda som ramverk med liggande fyllningar. De figursågade nygotiska gavlarna med skuren dekor avslutas upptill med trepass. Vid korsarmarnas ingångar är gavlarna försedda med kollektskålar i järn i form av sirligt gestaltade kronor med blomsterornament. Främre raden i långhuset, som har utgjort herrskapsbänkar för patronatsfamiljen på Rydsgårds gods, är försedda med dörrar. Dessa bevarar sin ekådring och pryds av skurna kronor och släkterna Hallenborgs och Gyllenstiernas vapen bemålade i blått, gult, vitt och rött. Bänkarna har psalmbokshylla, klädhängare och fotstöd. Bänkrader har avlägsnats när orgelläktaren tillkom 1916 samt 1978 då samtliga kvarter glesades ut genom att en bänkrad togs bort. Vid restaureringen 201314 togs den bakre bänken i långhusets södra kvarter bort, med bevarad gavel, för att ge plats åt en ny styrpulpet för ljus, ljud och klockringning.

Orgeln med femton stämmor fördelade på två manualer plus pedal tillverkades 1971 av Anders Perssons orgelbygger, Viken. Den modernistiskt utformade orgelfasaden i furu ritades av arkitekt Torsten Leon-Nilson och utgörs av fem stående lådor med svängda övre avslutningar och synliga pipor. Färgsättningen går i grågrönt, ljusgrått, rött, mörkblått, svart samt förgyllning.

Kyrkan har tre kyrkklockor av malm, av vilka storklockan omgöts och lillklockan som numera hänger i vapenhuset göts av Andreas Wetterholtz i Malmö 1735. Storklockans ursprungliga ålder är inte känd. Den nya lillklockan som tillsammans med storklockan hänger i klockstapeln är gjuten 1955 av M&E Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Klockorna från 1735 har inskriptioner och pryds av akantusornamentik. Nya lillklockans inskription berättar om dess tillkomst. Ena sidan har dessutom ett latinskt kor medan den andra bär versen PRIS SKE GUD I HIMMELSHÖJD / BÄRE JORDEN FRID OCH FRÖJD / OCH HANS VILJA MED HANS ORD / KRING ALL VÄRLDEN BLIVE SPORD.

Om Villie kyrkas historia innan 1800-talet är uppgifterna mycket knapphändiga och vissa källor är därtill motstridiga. Den antas ha uppförts under 1100-talets andra hälft enligt traditionellt romanskt byggnadsmönster med långhus, smalare kor och absid i öster. Under senmedeltiden valvslås kyrkorummet, vilket även kan vara en trolig tillkomsttid för det vapenhus i norr som ännu fanns kvar i slutet av 1800-talet. På avmätningskartan från 1698 har kyrkan vapenhus i norr och saknar absid i öster. Koret är dessutom lika brett som långhuset. Återgivningen är möjligen något schematisk, även om kartan är så pass detaljerad att klockstapeln norr om kyrkan är utritad. På kartor från 1798 0ch 1803 har kyrkan förlängts genom att ett smalare kor adderats i öster, vilket har en större utbyggnad i norr och en mindre i öster. Dessa avbildningar stämmer i stort överens med den beskrivning som upprättas 1830, där utbyggnad norr om koret anges vara en nykyrka uppförd 1740 och den rektangulära utbyggnaden i öster fungerar som sakristia. Svårtydda uppgifter antyder att en lite oval sakristia, det vill säga en halvrund absid, skulle finnas bevarad, vilket måste anses högst osannolikt. Av beskrivningen framgår även att kyrkan har fyra läktare, delvis uppförda under 1750-talet. Fem år senare, 1835, finns enligt brandförsäkringsuppgifter endast två läktare, ombyggnader som bör var sammankopplade med den 1833 år tillkomna orgeln. På en ritning upprättad 1883 av Kockums mekaniska verkstad inför installation av vedeldad kamin har koret samma bredd som långhuset. Ritningen är skuren strax öster om koret, men antyder en tresidig koravslutning.

1891 genomförs en omfattande ombyggnation på initiativ av kyrkans dåvarande patronus, ryttmästare M. Hallenborg på Rydsgårds gods. Ritningarna från 1888 är inte signerade. Enligt kyrkan underhållsplan rivs allt utom långhusets två västra travéer. Om koret verkligen byggts om som det återges på ritningen 1883 bör det emellertid betyda att stora delar av dessa murverk kan ha bevarats. Övriga utbyggnader rivs med säkerhet och ersätts av breda korsarmar i norr och söder. I hörnen mellan koret och korsarmarna uppförs mindre utbyggnader för sakristia och arkiv. Fasaderna spritputsas och kalkavfärgas i ljust gult med slätputsade och vitkalkade omfattningar, listverk och strävpelare. Kyrkan får genom denna ombyggnad i allt väsentligt den exteriöra gestaltning den har idag. Interiört bevaras långhusets två ribbvalv och korsarmarna slås med valv i samma utförande. Koret förses med ett sjukappigt valv och de mindre utbyggnaderna med flacka femkappiga valv. Predikstol, dopfunt och orgel från 1833 på läktare i långhusets västra travé bevaras, i övrigt omgestaltas kyrkorummet helt och har sedan dess genomgått relativt få förändringar.

1916 tillkommer orgelläktare och ny orgel i södra korsarmen efter ritningar av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Den tidigare orgeln på läktaren i väster avlägsnas men läktaren bevaras till 1943 då långhusets västra travé byggs om till bårhus efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Öppningen mellan långhustravéerna muras igen, läktaren rivs och en ingång upptas i västfasaden. Tegelgolvet ersätts av hyvlade kalkstensplattor och fönstren förses med fönsterluckor av ek. I samband med denna ombyggnad installeras även elektrisk belysning i kyrkan. Vid omläggningen av golvet påträffas nedgången till den gravkammare som är belägen under långhusets östra travé med nedgång från den västra. Gravkammaren, som inte hade använts sedan 1867, innehöll vid detta tillfälle ett tjugotal kistor. Efter dokumentation muras valvet över trappnedgången åter igen.

1951 målas den fasta inredningen om och väggar och valv avkalkas, även dessa arbeten under ledning av Græbe. Året därpå installeras elektrisk värmeanläggning med bänkvärmare i kyrkorummet och panelradiatorer i kor, sakristia och arkivrum. 1953 tillkommer en ny lillklocka i klockstapeln genom donation. 1960 ersätts takskiffret av ny skiffer från grythyttan och samtliga plåtarbeten förnyas enligt tidigare utförande i kopparplåt, med undantag av att hängrännor monteras istället för fotrännor. Græbe står åter igen för handlingarna. 1958 förses korets fönster med blyspröjsade glasmålningar av konstnären Jan Brazda. 1968 hängs den äldre lillklockan som nedmonterats 1953 upp i en klockbock av ek i bårrummet.

Vid en in- och utvändig renovering 196970 målas såväl exteriören som interiören om med plastbaserad färg. Även den fasta inredningen målas om, koret får ny golvbeläggning av hyvlad grå kalksten och den tidigare kortrappan i cementmosaik ersätts av en trappa i grå kalksten. Altarbordet i trä som är kraftigt angripet av strimmig trädgnagare ersätts av ett altarbord i röd och grå kalksten. Ny orgel av Anders Perssons orgelbyggeri i Viken med fasad av arkitekt Torsten Leon-Nilson tillkommer. 1978 omgestaltas bårrummet till vapenhus genom att en pardörr sätts in i väggen mot kyrkorummet från 1943. I kyrkorummet ökas avståndet mellan bänkraderna genom att en bänkrad per kvarter tas bort. Bänkarna förses med fotstöd och nytt brädgolv läggs i norra korsarmens västra bänkkvarter. Väggar och valv målas återigen med plastbaserad färg. För handlingarna står Forsberg & Wikerstål arkitekter.

1984 målas större delar av den fasta träinredningen om med alkydoljefärg. Vid en utvändig restaurering 1992 under ledning av arkitekt Eva Retzner blästras befintlig KC-puts och avfärgas med KC-färg. 2006 läggs nya brädgolv under långhusets södra bänkkvarter och södra korsarmens västra bänkkvarter. Bänkarna i dessa kvarter får i samband med detta nya bänkvärmare. Året därpå läggs nya golv av lackad gran i arkivrummet och grå kvadratisk klinker i sakristian. Snickerierna i de båda rummen målas om, troligen med alkydoljefärg, medan väggar och valv målas med plastbaserad färg.

201314 genomförs en ut- och invändig restaurering som till stora delar är av underhållskaraktär, bland annat närmast genomgående ommålningar, men också medför en rad förändringar, främst i form av materialbyten. Exteriört renoveras taket med omläggning och komplettering av skiffer. Kopparplåtsdetaljer byts till stor del ut med utförande lika befintligt. Fasaderna putslagas och eftersom befintlig avfärgning var utförd både i KC- och silikatfärg avfärgas de med det senare alternativet (KEIM). Invändigt knackas all plastfärg ner och efter putslagningar avfärgas väggar och valv med kalkfärg. Tegelgolvet kompletteras med nya stenar och brädgolven byts i de bänkkvarter som inte fått nya 2006 och 2007. Korfönstren förses med innerbågar med isolerglas. En rad installationsarbeten utförs, bland annat ny hörslinga och ljudanläggning, och kabeldragningar förnyas. Bakre bänkraden i långhusets södra kvarter tas bort för att ge plats åt ny styrpulpet. Vinden förses med belysning och luckan i långhusvalvet förnyas för enklare inspektion. Vid rengöring av långhusets östra valv påträffas fragmentariska spår av kalkmålningar i form av en zigzagformad bård, vilken dokumenteras och överkalkas. Delar långhusets medeltida norrportalsomfattning påträffas också, vilken lämnas frilagd. Under 2015 utförs arbeten som inte hanns med under 201314. En permanent tillgänglighetsramp i grå granit med handledare av svartmålad smide anläggs vid västentrén. Invändigt tillkommer en avfuktare som del av det nya styr- och reglersystemet.