HERRLJUNGA KYRKA

Historiken är begränsad eftersom arkivmaterialet i Antikvarisk-Topografiska Arkivet ej var tillgängligt.
Herrljunga och Tarsleds gemensamma kyrka invigdes på julafton 1865 och ritades av arkitekt Abraham Pettersson. Byggmästare var den då välkände August Ingemarson, inflyttad från Skaraborg till Altorp i Herrljunga. Målningsarbetet utfördes av G. J. A. Tilander från Tidaholm. Den enda större utvändiga förändringen hittills är tillbyggnaden av en sakristia 1938, men en ombyggnad projekteras för närvarande (2003).
Kyrkan fick en nyklassicistisk utformning med en viss nygotisk höjdsträvan i hörnpelare och småtorn. Sakristian placerades ursprungligen i det utbyggda koret bakom ett skrank, som brukligt var vid den tiden. Det kors som satt på skranket placerades 1957 på den äldsta kyrkplatsen vid prästgården och virades med svarta och vita band till begravningarna. Innertaket var ett tredingstak med synliga bjälkar med saxband, vilket inte hörde till det nyklassiska idealet. Altartavlan föreställde Leonardo da Vincis "Nattvarden", målad av Herrljungamästaren Carl Reimer. Under korfönstret var sakristians ytterdörr. Från långhuset nåddes sakristian symmetriskt genom två dörrar på ömse sidor om altaret. Nummertavlorna satt över respektive dörr och över valvbågen i koret stod ett språkband ur Psaltaren. Korväggen var dekormålad och i höjd med altarringen fanns en dekorlist, därunder var väggen mörkt färgad. Bänkarna var av parkmodell med en endast bräda i ryggen. Det fanns även korbänkar. Två stora runda järnkaminer på granithällar värmde kyrkorummet. En medeltida kyrkklocka överfördes från Tarlseds kyrka. Första orgeln installerades inte förrän 1880. 1894 göts lillklockan. 1918 invigdes ett nytt orgelverk. Läktartrappornas räcken och kyrkportarnas smidesdekorer har en utformning som tyder på att de skulle kunna ha tillkommit vid samma tid eller något tidigare. Tornur med urtavlor tillkom 1923.
1938 genomfördes en genomgripande renovering då en ny sakristia byggdes från koret åt norr, ritad av arkitekt Allan Berglund. Lågtrycksånga ersatte kaminerna med värmepanna i den nya sakristians källare. Nytt innertak i klöverform av masonit byggdes och dolde det gamla. Nya bänkar installerades. Altarområdet flyttades ut till korslutet där såväl korfönstret som dörren utifrån murades igen. Altarrundeln minskades. Språkbandet i koret målades över. Äldre inventarier konserverades. De bevarade altartavlorna från de båda rivna föregångarna återtogs. Kyrkans ursprungliga altartavla flyttades till kyrkoarkivet och ersattes med den från Tarsleds kyrka och vid dopfunten placerades altartavlan från Herrljunga gamla kyrka. Skurna evangelister sattes i fält runt predikstolen. En medeltida madonnabild sattes upp vid predikstolen och ännu en över södra porten.
Tornuren var tagna ur bruk mellan 1956 och 1969. Sistnämnda år lades kopparplåt på torntak och småtorn. Ett foto från 1960-talet visar att korbänkarna då fanns kvar, vilka idag är avlägsnade. 1973 invigdes ett nytt orgelverk, tillverkat av Nordfors i Lidköping efter förslag av domkyrkoorganisten Allan Haglund, Skara.
Kyrkan står nu 2003 inför en genomgripande renovering för att möta "dagens behov och krav på flexibilitet, tillgänglighet och närhet". Man vill ha en bättre förbindelse med läktaren och ett kyrkorum med bättre kontakt mellan förrättningsaltare och kyrkobesökare, samt handikappanpassning. Lämpligare textilförvaring behövs liksom ett samlingsrum. Enligt ett förslag tas bänkarna under läktaren i väster bort för samlingsrum med pentry i söder (vikvägg till långhuset) och ny läktartrappa samt kyrktorg toalett. Dessutom tillkommer en tillbyggnad från vapenhuset åt norr med toalett. Ny yttertrappa och ramp tillkommer. Sakristian får ny textilförvaring. Korpartiet skall ändras och det finns två huvudsakliga förslag och i båda avlägsnas kortrappan. Förslaget innebär också att altaret står kvar i koret kompletterat med ett mobilt altare, östfönstret öppnas igen och knäfallet blir mobilt. Bänkar tas bort i öster och ersätts med stolar, dopfunten görs flyttbar.

Herrljunga kyrka är en kraftfull, stor byggnad med brett fyravåningstorn i väster indelat i tre sektioner, något lägre och smalare rakt avslutat kor i öster med vidbyggd liten sakristia i vinkeln åt norr. Mitt på sydsidan finns en portal som bryter takfoten. Tornet har en smal lanternin med kort takspira. Kyrkan är eklektisk med dels nyklassicistiskt rundbågade fasadöppningar, lanternin och centrerad sydport, dels en gotisk höjdsträvan i utkragande hörnpilastrar och nockprydnad, alla med spetsiga robusta småtorn samt nyromanskt flersprångiga öppningar. Exteriören är sammantaget ovanligt artikulerad för byggnadstiden då även kraftiga gesimser också finns.

FASAD - Stengrunden är murad, låg, oputsad och något utkragande. Sakristians grund är av cement. Fasadöppningarna är stora med slätputsade omfattningar och två- eller tresprångiga. Torn- och långhusfasaderna är spritputsade och vitkalkade med slätputsade kraftiga hörnpilastrar, på långhuset blir de tresidiga över takfoten och försedda med plåtslagna, kantiga spetsade småtorn. På gavlarna, i höjd med takgesimsen, sitter på pilastrarna ursprungliga metallkors med kantställd ruta i mitten. Koret är helt spritputsat och färgat mörkare beige. En putsad list med raka språng, takgesims på långhuset och plåtavtäckt kransgesims på tornet, famnar pilastrarna på två sidor. Runtom, utom på östra korfasaden, löper även en slätputsad smal, kantig list i höjd med portalernas överkant. Kortaket går i liv med östfasaden utan någon som helst list. Tornets hörnpilastrar bryter kransgesimsen och fortsätter på andra våningen men slutar med en sluttande plåtavtäckning i höjd med ljudluckorna på tredje våningen. Denna tornets övre del är alltså något smalare och hörnen är avfasade med rak överkant och svängd underkant. På var sida finns rundbågade ljudluckor med tjärade parluckor med fyra tvärslåar och ventil åt öster samt tittglugg. Solbänkarna är plåtskodda och under dem sitter glesa tandsnitt. Över ljudluckorna och korfönstret sitter en utskjutande smal, slät putsad båge. Sakristian har utvändig källarnedgång längs norra sidan med en lång cementtrappa och smidesräcke. Över tornporten sitter en släthuggen halvmånsformad sten som anger kyrkans byggår, 1865 under Carl XV:s regering.

FÖNSTER - Långhuset har fyra likadana stora nioluftsfönster åt söder och fem åt norr i grunda tvåsprångiga smygar och branta solbänkar av kalksten. Yttre språnget är konkavt. Fönstrens gultonade antikglas indelas av två stående och två liggande poster samt tunna träspröjsar. Snickerierna är målade i en nött blågrön linoljefärg. Mittluften nedtill kan öppnas. Korfönstret i öster är likadant men har endast en ytterbåge med gammalt klarglas och innanför syns en murad tegelvägg. Dess grunda solbänk är mycket brant och täcks av kopparplåt. Korfönstret åt söder och tornets fönster åt norr och söder i bottenplanet har sex spröjsade lufter med en mittpost och två tvärposter. I norra tornfönstret sitter en vitmålad skorsten av järn. Lunetten över syddörren har tre spröjsade lufter med stående poster. På tornets andra våning finns åt norr och söder respektive två rektangulära smala höga enluftsfönster med klarglas spröjsat till tio rutor i likformade öppningar, målade i grönare färg. Åt väster sitter ett runt fönster på tornets andra våning spröjsat från mitten i åtta tårtbitar med plåtbleck nedtill. Sakristian har ett kopplat, öppningsbart, ospröjsat rektangulärt tvåluftsfönster åt norr med mittpost, klarglas och gjuten målad solbänk av betong. Ett tvålufts källarfönster sitter åt öster i en markgrop med ventil i ena luften.

PORT - Västporten sitter i en fyrsprångig rundbågad portal med ett litet rundbågat tympanon. Innersta dörrsmygen har profileringar i övre hörnen och en vit klotformad lampa över dörren. Pardörren har rak överkant och två sannolikt ursprungliga dörrblad av stående nötta bräder som varit tjärade. Kraftiga smidda gångjärnsbeslag pryder dörren av det slag som var vanligt kring sekelskiftet 1900, så de kan vara sekundära liksom det spolformade metallvredet med beslag. Trappan består av två flacka stenhällar av röd kalksten med små platåer på sidorna. Nederst i portalen sitter sentida slipade röda stenskivor. Spensliga smidesräcken finns. Sydporten har en utkragande slätputsad portal. I höjd med fasadlisten blir den smalare och når vinkelbruten och frontespisliknande över takfoten och kröns av ett småtorn i takfallet, allt plåtskott på översidorna. I denna övre del sitter på fasaden ett utkratsat förgyllt kors. Den rundbågade, flersprångiga öppningen har ett stort fönster upptill med brant stor solbänk av kopparplåt. Pardörren är likadan som och samtida med västporten, fast med låsbeslaget uppåt runt ett uppochnedvänt nyckelhål. Trappan liknar den i väster men består av två grovhuggna röda kalkstenshällar och två nyare, mer finhuggna hällar. En reversibel metallramp är anbringad mot trappan. Sakristians dörr åt öster är enkel med rak överkant och enlufts överljus i grund smyg med slätputsad omfattning. Dörren är av 1960-talstyp med liggande fräst panel och rakt metallvred. Den har röd kalkstenstrappa med två skivor. Källardörrens släta träfiberskiva är kraftigt flagnad.

TAK - Långhus och kor har sadeltak med tvåkupigt betongtegel och kopparslagna kanter. Långhuset har ett förhöjt parti på östnocken med plåttorn likt hörntornen. På korets östnock sitter ett kopparkors. Snörasskydd är anbringade på långsidorna. Sakristians valmade takfall är kopparklädda i storplåtsformat med förskjutna hakfalsar och är försedda med en ventilhuv. Tornet har upp till lanterninen ett brant pyramidtak med en kraftig och kantig takgesims i tre slätputsade, lika breda språng. Den kopparklädda lanterninen har tornur åt fyra håll från 1923 med tvåsprångiga nischer under och fasade sidor som svängs ut nedtill. Det lilla torntaket högst upp följer lanterninens form och kröns av ett plåtkors på förgylld kula. Hängrännor och stuprör är av koppar.