Monter med föremål tillverkade av cellulosabaserade plaster i utställning

Celluloid, cellulosaacetat, cellofan:
Dessa cellulosabaserade plaster räknas till de halvsyntetiska. Man utgår från cellulosa från trä eller bomull och blandar denna med olika kemikalier. Vid mitten av l800-talet började experimenterandet med att få fram imitationsmaterial för elfenben, sköldpadd, horn, ben, bärnsten med mera. Vissa försök misslyckades, andra blev mer lyckade. 1868 framställde amerikanen John Wesley Hyatt celluloid. Namnet är från början ett handelsnamn för cellulosanitratplast som mjukgjorts med kamfer. Dessa cellulosabaserade plaster fick stor användning inom konsthantverket, till fotografisk film, toalettbordsartiklar, bordtennisbollar och glasögonbågar.

Exempel på objekt i montern:
Lackskivor, 1920-1940-talen ur Uddevallabon Åke Seinknechts samling. Av cellulosaacetat.
Användes vid mer tillfälliga upptagningar radioreportage och privatinspelningar. Förslits snabbare än svarta grammofonskivor.
Hatt, 1950-tal. Skurna flätade cellofanremsor.
Färgband för skrivmaskin, I950-tal.
Cellofanomslag.
Cellofan var ursprungligen ett varumärke. Namnet har allmänt använts som beteckning på den plastfolie som framställs av cellulosa behandlat med natriumhydroxid och koldisulfid. Cellofan användes mycket som förpackningsmaterial t ex runt choklad och cigarrettpaket.