fotografi

All konfektyr som såldes tillverkade Maria själv. För att få nyheter åkte hon då och då till Köpenhamn. Prydnads saker och dekoration till affären köptes från en firma i Berlin.

När det var julskyltningen hade man mörkblå sammet i skyltfönstret. Maria tillverkade chokladhjärtan som hon klädde med röd cellofan. De ovan nämnda musslorna skyltades det också med. När Maria hade affären vid S. Storgatan 1 hade hon köpt in skyltmaterial från en firma som hette Worman i Berlin. Det var smällkarameller i form av strutar. Några var fästa på en tavla så att det såg ut som ett fyrverkeri. Innan julskyltningen hade alla tyg framför sina skyltfönster för att ingen skulle se vad man skulle visa. Vid det här tillfället hade även Fahlmans inhandlat skyltmaterial i från Wormans och till på köpet exakt likadant. Fahlman tog ner alltihop och skyltade om.

Blockchokladen köpte Maria ifrån Svea och av kolonialaffärerna i Helsingborg köpte hon socker, mandel, russin och frukt. De första bananerna som såldes köptes i Köpenhamn. Många visste inte vad bananer var. Detta var 1920-22. När företaget Fyffes öppnade i Helsingborg hade Wiréns en stor specialskyltning för dem med stora bananstockar i skyltfönstret.

Maria Wirén lade ner sin konfektyraffär1962. Ända till slutet var hon uppe klockan fem på morgonen och lagade en stor sats gräddbullar.
[2]

Maria Charlotta Wirén föddes den 12/7 1882 i Forshälla, Bohuslän. Omkring 19 år gammal gifte hon sig med dekorationsmålare Edvard Wirén och paret flyttade till Uddevalla. Efter en tid flyttade paret vidare till Helsingborg. Under åren kring första världskriget blev Edvard svårt sjuk i lunginflammation och Maria fick försörja sig och familjen på att sticka strumpor, täcken och annat.

Efter första världskriget var svårt med arbete men samtidigt började nya varor strömma in. Maria Wirén fick idén att hon skulle börja sälja hemkokta karameller. Kunskapen hade hon fått av en kokerska i Uddevalla. Eftersom människor hade avvarat mycket under kriget, längtade alla efter sötsaker. Maria Wirén var den första i Helsingborg som började med slickepinnar. De var länge ensamma om nyheten och sålde även till andra affärer.

Lokaler hyrdes på Prästgatan 6 runt 1919-1920. I den ena öppnade Maria en konfektyraffär och i den andra öppnade maken Edvard en musikaffär. Här lagade han instrument, byggde fioler, sålde grammofonskivor och satte tagel i stråkar.
Då lokalerna inte var tidsenliga så Edvard sökte efter bättre lokaler till konfektyrförsäljningen. När så blomsteraffären Flora på Södra Storgatan nr. 1, lades ner tog han över den. Några år behölls båda affärerna men sedan lades affärerna på Prästgatan ner. Några år senare skulle Ebba Lundbergs flickläroverk läggas ner och Ebba Lundberg kom och frågade om inte Maria Wirén ville hyra lokal hos henne. Det ville hon. Adressen var S. Storgatan 13.

1922 köpte Edvard Wirén en tomt på Tågaborg och där byggdes en villa. I källaren byggdes tidsenliga lokaler för konfektyrtillverkning. Här fanns valsmaskin för marsipantillverkning och vispmaskin till gräddbullarna. Till polkagrisarna fanns en stor krok som man kunde bearbeta massan med. Detta bidrog till att Maria kunde göra fler slags varor. En av hennes mest uppskattade specialiteter var gräddbullar. Dessa köptes dagligen av elever från ”gossis”. Gräddbullarna spritsades och doppades sen i choklad och kokos eller ris. En annan produkt som uppskattades av eleverna var en liten röd hallonkaramell, kallad ”rödingar” av pojkarna på ”gossis”. De var bra för de var så små att de kunde ha dem på lektionerna utan att det märktes. Butiken var alltid full när det var rast.
Andra kunder var fru Frölichs vars man var direktör för Grand Hotell. Hon beställde alltid varor till sitt julbord. Bland dessa varor fanns alltid en stor mussla av choklad, klädd med staniol. Musslan fylldes sedan med alla möjliga konfektyrer.
En annan kund var en präst som hette Sivertsson. Han skulle alltid ha bröstkarameller så bröstkaramellerna fick namn efter honom. I dessa hade Maria ren flädersaft, honung, malt och Kungen av Danmark droppar.
Andra specialiteter var fruktbröd, som innehöll blandad frukt och tryffel doppade i choklad. Hon gjorde också ovala dadelbröd med dadel och mandelmassa i. Pepparmyntspralinerna var också mycket omtyckta. Jockeymössor var en rund marsipankula, doppad i karamell. Polkagrisar såldes bra, klubbar och käppar. De stora polkagrisklubborna såldes mycket till jul. Till julen såldes det mycket marsipanfigurer. Edvard tecknade på marsipanfigurerna. Figurerna var formade bl.a. till kavlar, Kålle o Ada, två små marsipandockor - en vit och en brun. På kvällarna satt hela familjen och arbetade med det här. Mandeln skulle rensas, skalas och malas. Många marsipanfigurer gjordes för hand men man hade även formar.
Som färgämnen användes fruktfärger. Det enda som importerades var pepparmyntsolja från Frankrike.
[1]